Dagens citat:

"Foppatofflorna verkar vara besläktade med mördarsniglarna - för de breder ut sig ohämmat!"

Martin Ezpeleta, Norrbottens Kuriren

Släkt med Foppatoffeln?

(Man skulle ju kunna hävda att de är lika fula i alla fall...)

En häst är alldeles för lite!!!

Ja, så känns det verkligen nu! Har nyss kommit hem från stallet och skulle helst bara vilja vända tillbaka och rida Feykir en gång till!

Fia var i stallet och skulle också rida, men jag konstaterade att hur trevligt det än är med hennes sällskap så måste jag just nu fokusera till 150 % på min ridning och därför rida ensam. Feykir och jag svängde vänster nere på vägen och red mot Avan. Jag red korta intervaller tölt - så att jag skulle kunna hålla maximalt fokus -och maximal ridning - precis hela tiden. Feykir pustade och stönade - han har sådana ljud för sig när det är jobbigt! Då och då gjorde vi en avstickare ut i skogen för lite trav och galopp - då fick vi ju lösgörande arbete på köpet!

Det var ett svettigt ekipage som kom tillbaka till stallet igen - och Feykir fick duscha i spolspiltan innan han fick gå ut till grabbarna i hagen igen.

Årets första ridläger började igår och idag hade de ridit på långtur ner till Sandnäset och galopperat på sanddynerna längs älvens strand! Lät verkligen jättehärligt!

Din nya tränare - en dator?!

Upplever du också att du ofta får höra samma sak på varje träning - t ex "sänk handen" eller "sitt ordentligt på rumpan"?! I framtiden kanske du istället kan ha en liten manick på armen som talar om sådant för dig, i din vanliga ridning! En forskare på KTH i Stockholm håller nämligen på att utveckla en sådan! Tydligen finns det flera liknande inom golfen redan - t ex en handske eller en klocka som talar om när man håller för hårt i klubban!

Nu söker man testryttare som kan vara med i utvecklingen av detta tekniska hjälpmedel. Är du intresserad av att vara med kan du läsa mer på:

http://ridingcontext.googlepages.com/home

Hade jag bott i Stockholmsområdet hade jag definitivt anmält mig!!!

Ett alternativ för mig vore ju i o f s att bara ha en mp3-spelare där jag spelat in Sylvia när hon säger: "Driv!" "Sitt på rumpan!" "Halvhalt!" "Driv!" För detta är nog vad jag behöver höra precis hela tiden!!! ;- )

Överrullningsgjord saknas!

För att minska risken att hästen rullar över och fastnar i boxen kan man använda en överrullningsgjord med "putor" på ryggen som stopp. Vissa nätter skulle nog jag behöva en sådan också...

I natt var en sådan natt, med inflammerade muskelfästen på axlarna och höfterna. Så länge jag låg på rygg gick det bra, men min kropp VILL sova på sidan så varje gång jag höll på att somna vände jag mig automatiskt och då gjorde det så ont att jag vaknade igen... Det var då tankarna på en sådan där överrullningsgjord kom! Fast, då skulle jag kanske vakna av det faktum att det inte gick att vända sig?!

I eftermiddag har jag varit på bassängen och tränat - samt stretchat de där inflammerade muskelfästena - det brukar vara väldigt effektivt! En och annan stel ridmuskel behövde också stretchas kan jag meddela... Efter tre veckors uppehåll känns det när man ridit lektion för Sylvia - även om man ridit lektionen ute längs vägen!

Jag längtar sååååå efter Feykir!!! Tur att jag får åka till honom i morgon!

(Såg just att islandshästskulpturen fått sin första röst - men att ingen ännu röstat för jordgubbstiramisu... det som är så gott! Edit: precis när jag skrev detta fick faktiskt tiramisun sin första röst. Men än är inget avgjort så fortsätt att rösta gott folk!)

Feykir och jag på egen hand!

Feykir har visst saknat mig under de senaste veckornas - det visade han väldigt tydligt när jag kom till stallet idag! Han stod ganska långt ner i hagen och betade, med baken vänd mot stallet. Men när jag ropade och visslade snurrade han genast runt och började gå mot mig med riktigt snabba steg! (Han brukar annars, i bästa fall, komma släntrande myyyycket långsamt...för att jag inte ska få för mig att han kommer bara för att jag ropar...) När han var nästan framme vid mig stannade han till, gnäggade och kom sedan ända fram! Matte var så lycklig att hon kunde ha svimmat!!! :- )

Idag skulle jag försöka omsätta alla tips från Sylvia igår till ridning på egen hand - och det kändes verkligen som att jag släpptes iväg "vind för våg"! Hur skulle det här gå??!! Men så här efteråt kan jag konstatera att med tanke på att Sylvia inte var med så gick det ändå riktigt bra!

Jag fick så oerhört mycket instruktioner igår att det inte fanns en chans att klara av att tänka på allt själv - så jag fokuserade på att vi skulle tölta långsamt, men relativt mycket samling i en låg form - och jag skulle använda skänklar och säte för att behålla samling och form. Det innebar bl a att jag red alldeles för mycket rakt fram för att få honom lika lösgjord som igår - men vi får ta en sak i taget! På hemvägen red vi fyra vändor i "nya" galoppbacken också - för flåsets skull.

Jag var väldigt nöjd efter dagens ridtur, förutom att han kunde ha fått bli mer svettig. För vi har ju fortfarande endel övervikt att jobba med... Men det blåste ganska kraftigt så han torkade väl endel av vinden. För jag hörde honom i alla fall flåsa ganska ordentligt efter galoppintervallerna. I morgon får han vilodag för jag ska mjuka upp min stela kropp i varmvattenbassängen. Men på tisdag är det ridning igen! Jag längtar redan!!!

"Harry har hittat en hare...

...haren heter faktiskt Herman"

Kan ni den gamla ramsan? Nu är det dock Sylvia och KG som har hittat en hare - som heter Stampe! När de åkte upp till Vuollerim för att lämna två unghästar på bete där låg det en skadad harpalt mitt på vägen. Den hade sår på ryggen men inga ben brutna. De flyttade den till skogskanten och hoppades att den skulle vara försvunnen när de passerade igen på hemvägen - men den låg kvar...





Eftersom de inte hade hjärta att slå ihäl den söta lilla varelsen fick den följa med hem till Mariebäck där den fått krya på sig i en stor hundbur. Det verkar som att den återhämtar sig från vad den än hade varit med om - för den verkar piggare och piggare och äter bättre och bättre. Snart är den nog tillräckligt återställd för att flytta ut i skogen igen.

Woodfield eller islandshästskulptur?

I kväll har vi varit på gårsfest hemma hos Nina och Andreas på Åberget - med ca 100 pers! Det var andra året vi var bjudna på deras stora fest med massor av grannar, läkare och lite hästfolk. Johan och jag satt tillsammans med Linda och Tomas - som har ovalbanan i Ersnäs - och hade jättetrevligt!

Det blev ganska svalt under kvällen (vi satt utomhus) så succesivt plockade vi fram fler och fler av de extrakläder vi hade med oss. Linda tog på sin jättefina Woodfieldrock och jag blev förståss genast avundsjuk! Har suktat efter en sådan sedan jag provade en på Globen Horse Show 2003. (Det är en ridregnrock i goretex som tagits fram av en svenska och bl a används av de ridande poliserna.)

Linda verkar så jättenöjd med rocken och berättade att hon använder den otroligt mycket. Även på vintern faktiskt - då kan hon rida i vanliga ridbyxor tack vare att värmen från hästen samlas upp under rocken. (Den ligger som ett ländtäcke.) Hon har den inte bara när hon rider heller - utan i alla sammanhang när hon behöver hålla sig varm och torr. Dessutom har den massor av bra reflexer så man syns ordentligt i mörkret.

Insidans nedre del har tampar att trä benen igenom för att den inte ska fladdra upp. När man inte rider kan man m h a tryckknappar på flera ställen knäppa ihop så att den inte är lika vid nertill.


När Linda dessutom nämnde att hon fick sin rock av Tomas när hon fyllde 30 började jag förståss fundera om inte en sådan rock vore en bättre 40 årspresent än en islandshästskulptur...? Det är ju en frusen reumatikers present vi pratar om här!










Genast började jag fundera kring hur jag skulle kunna finansiera ett köp av en Woodfieldrock (jag räknar ju inte med att jag får HELA som present utan snarare ett bidrag till den). Och kanske hittade jag en möjlig lösning... Jag vann nämligen en sadel i tidningen Eidfaxis medlemslotteri för 6-7 år sedan. Det skulle vara en Top Reiter, men när det kom till kritan hade deras återförsäljare i Sverige tydligen ångrat sig och vägrade skicka sadeln...

Efter flera års påtryckningar utan resultat köpte tillslut Eidfaxi en isländsk sadel åt mig och skickade den istället. Men den passade inte Reykur och till Feykir hade jag precis beställt min Childeric så jag försökte sälja vinstsadeln. Inte helt lätt, visade det sig... men för ett år sedan lyckades i alla fall Lillhästen få den såld. Jag fick då knappt 3.000 kr för en helt ny sadel som på Island hade kostat nästan 15.000 kr! :- O Tala om pengaförstöring - det hade ju varit väldigt mycket bättre att sadeln stannat på Island och blivit såld där!!!

Nåja, ett par tusen på banken är ändå mycket mer värt än en sadel som bara samlar damm och jag satte in pengarna på Feykirs konto (nej, jag är inte alls yrkesskadad...) tillsammans med ca 1.000 kr som jag fått för annan hästutrustning jag sålt sedan jag halverade mitt hästinnehav. Pengarna står fortfarande kvar på kontot i avvaktan på att hitta något speciellt att köpa för dem. Ville ju inte bara bränna dem på några stallhyror eller liknande...

Och i kväll, när jag sitter och "väljer" mellan Woodfieldrock och skulptur så inser jag att de där 4.000 kr skulle kunna vara en rejäl grundplåt till en ridrock för att sedan kompletteras med presentpengar... Så vad tycker ni, borde jag satsa på en kraftfull islandshästskulptur eller en värmande ridrock? Lägg er röst så jag får veta vad ni tycker!