Sommarskor med superturbo!!!

När man fått byta till nya, snabba sommarskor!!!

I eftermiddag kom hovslagar-Sandra för att sko Hamingja, Hector och Ella. Hamingja var först ut och skötte sig som vanligt mycket bra! Gårdagens tappsko hade inte gett några skador på hoven som innebar problem för skoningen idag. Tack vare att det var så sent i "skoperioden" och sömmarna därmed var nötta hade de helt enkelt gått av. (Annars kunde de ju ha dragit loss bitar ur hoven.) 

Och när Sandra skott av höger bak, tagit bort den heltäckande gummisulan och verkat kunde hon konstatera att det område av sulan, närmast lamellranden, som hon behövde skära bort i september för att bli av med hovbölden, nu vuxit tillbaka helt. M a o behövs inte heller den skyddande gummisulan längre! 

Sedan gav Hamingja och jag oss ut för att genast inviga de nya skorna! Och inledningsvis hade vi lite otur när vi skulle passera över bäcken nere vid bilvägen... Varje vår överraskas Hamingja när isen på bäcken börjat smälta så att man åter hör vattnet porla... Vid det här laget hade hon hunnit vänja sig igen så det var länge sedan det var särskilt dramatiskt, men när vi idag hade oturen att skrämma upp en fågel ur vattnet triggades flyktreflexen igång igen... (I o f s kan man väl säga att Hamingja och fågeln därmed var kvitt...??!!) 

Detta var förstås inte det bästa utgångsläget för det jag hade planerat för här näst: att övertyga henne om att man KAN rida över den lilla bron längst ner på vägen upp till kyrkan MED livet i behåll...! Hittills i vår har alla sådana försök slutat med att jag tillslut suttit av för att gå före henne över bron och då har hon ändå varje gång varit VÄLDIGT stressad... Och nu övervägde jag först att vänta till en annan dag då hon inte redan var uppjagad, men bestämde mig för att ändå ge det ett försök. Och tack vare att den första passagen över bron gick i riktning mot stallet så vågade faktiskt min MODIGA häst tillslut gå över bron även om det var med VÄLDIGT darriga ben...!

När jag direkt vände för att rida tillbaka över bron blev det dock tvärstopp - och när Hamingja bara blev mer och mer stressad fick jag tillslut ge upp och hoppa av... Sedan gick jag före henne över bron och  ansträngde mig för att verkligen gå riktigt lååååååångsamt för att verkligen signalera med kroppsspråket att det inte fanns någon anledning till oro. Mitt på bron stannade jag dessutom en god stund samtidigt som jag passade på att bjuda på en karamell. 

Upprepade sedan detta ett stort antal gånger, fram och tillbaka, fram och tillbaka över bron innan jag åter satt upp i sadeln. Då på bilvägen-sidan av bron för att åter igen nyttja draghjälpen av att vara på hemväg. Och nu skrittade Hamingja över bron på ben som inte alls var lika skakiga som första gången. När jag direkt vände och bad henne gå tillbaka över bron så vågade hon verkligen göra det - vilken SEGER!!! Kanske ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för Hamingja!!! 

Vi fortsatte sedan att rida fram och tillbaka, fram och tillbaka över bron en god stund innan jag tyckte att vi var redo för att "gå vidare i livet" med galoppträning i backen. Och Hamingja DUNDRADE verkligen iväg uppför backen mot kyrkan - det var som att hon hittat ÄNNU en turbomotor att slå igång! Efter många vilodagar i veckan hade fröken uppenbarligen ett STORT behov av att få "bränna ur systemet"! Jag lyckades ändå förmå mig själv att INTE försöka bromsa direkt utan väntade till andra halvan av backen innan jag testade en första halvhalt. Efter ytterligare några halvhalter började jag faktiskt känna att jag hade viss kontroll och längst upp i backen räckte det att "sitta till" i sadeln och vissla för att Hamingja skulle sakta av till skritt - vilken STJÄRNA hon är!!!

Vi skrittade tillbaka ner och tog en ny vända fram och tillbaka över bron innan nästa galopp - med samma turboeffekt men även nu med fungerande halvhalter mot slutet av backen och sedan lydig avsaktning efter vissling. Gjorde samma sak en tredje gång följt av sedvanlig omsadling (jag kan verkligen inte klandra sadeln för att den glidit fram av denna DUNDER-galopp...!) 

När jag sedan red in på ridbanan för att avsluta med lite töltträning var det med en känsla av att Hamingja hade "hur många bakben som helst"! Och genom att försöka "sitta som folk" (och sakta av till skritt igen och börja om när jag började tappa sitsen), använda halvhalterna (med överskänklar och vikten bakåt) samt vända in för ytterhjälperna i kringelikrokar över ridbanan började Hamingja tillslut kännas riktigt avslappnad i tölten! Och jag tyckte då att även att jag lyckades ganska bra med att slappna av så att det förhoppningsvis blev behagligt för henne att göra rätt! Vilken bra inledning på helgen!!!