Lördagsmys a´la Hamingja!

 

Innan jag skulle kvällsfodra red Hamingja och jag "Torrbergsvägen tur och retur" för första gången på flera månader. Det är fortfarande väldigt blött längs passagen genom skogen men själva Torrbergsvägen är ju alltid fin att rida på! Det blev fyra galoppsekvenser som uppvärmning, två i vardera galoppen. Hamingjas galopp har en "random-funktion" som kan slå till ibland... som i kväll när vi plötsligt befann oss nere i diket på ena sidan vägen... Men det är ju så med henne - allt allt som händer händer väldigt FORT...!!!

När vi vände hemåt var det dags för tölt - och då fanns det energi så att det räckte och blev över! Ett antal halter med skänklar och säte krävdes för att "reparera" bromsen, men när den fungerade fick jag uppleva några riktigt trevliga sekvenser när slutor gav en härlig bärighet! 

På väg tillbaka genom skogen hamnade vi i ett område där hon sjönk ner ordentligt och jag blev rädd att hon skulle trampa av sig någon sko, men när vi åter stod på fast mark kunde jag till min lättnad konstatera att alla fyra fortfarande satt kvar! Tror jag ska vänta lite innan jag rider till Torrbergsvägen igen, så att det hinner torka upp lite mer i skogen. 

Hedda från Mariebäck!!!

...bara ett dygn gammal - här snackar vi "söt-chock"!!!

Tidigt torsdag morgon föddes denna lilla godbit, e Dáti frá Skipaskaga och u Hremsa från Mariebäck (så Hamingja är alltså stolt moster). Det är Hremsas femte föl och hon lyckades snuva Sylvia och Olivia på själva fölningen genom att stå och sova när Olivia kollade till henne kl 01 på natten och när Sylvia gjorde detsamma en timme senare stod lilla Hedda redan där!!! 

När jag lyckats slita mig från detta lilla underverk blev det ett ridpass med Hamingja som vi inledde med fyra galopper uppför "kyrkbacken" och sedan fortsatte med töltträning på ridbanan. Idag testade jag en ny halsring - har lyckats få tag på en klätterlina som både är lite grövre än linan jag testade här om dagen och inte heller lika halkig, så den fungerade BETYDLIGT bättre! 

På lill-lördag rider man, det är sedan gammalt!!!

 

I kväll blev det ännu ett tillfälle att repetera övningarna från helgens kurs men istället för att låna Sylvias halsring testade jag en egen som jag gjort av en båtlina vi redan hade hemma. (Jag hade först försökt köpa klätterlina, men den var slut för närvarande...) Linan visade sig dock vara lite för blank på ytan och därmed halkig så att den var svår att hålla greppet om. Så jag skyller i alla fall delvis på den för att det var svårare att komma i närheten av kurskänslan i dag... 

Men vi inledde med tydlig passtakt och avslutade med BETYDLIGT bättre takt så det gick ju i alla fall åt rätt håll! Dessutom var det inte alls lika många "giraffvarningar" idag - Hamingja verkar redan ha snappat upp att matte är väldigt mycket behagligare att ha på ryggen om man inte varje signal med skänkel eller tygel resulterar i att man blir spänd och kör upp nacken och rusar iväg...! 

Är jätteglad för att jag faktiskt redan orkat rida två dagar denna vecka - så tätt inpå en riktigt ansträngande helg dessutom...hopplösa skröppelkroppen sköter sig verkligen över förväntan i det avseendet! Men i morgon blir det i alla fall vilodag för Hamingja hennes matte, så ökar chansen för mer ridning i helgen!

Ridkurs i repris!

Hamingja ville ABSOLUT ha nya schabraket idag - och nya sadelgjorden!

I söndags passerade Karin Åberg, Sadlar.se Mariebäck för ett covidsäkrat shoppingevent utomhus (vilken TUR att det inte var på lördag då det regnade hela dagen...!) Det var några som skulle prova ut nya sadlar och som vanligt hade Karin lyckats fylla bilen med mer ridutrustning än vad en "normal" människa skulle rymma i 2-3 bilar för så det fanns mycket roligt för oss andra också! På schabraket ovan stod det ju i princip "ANNA" med versaler så det var ju inget att fundera på...! 

Dessutom hittade jag en sadelgjord som hade väldigt mjuka kanter, vilket förhoppningsvis minskar risken att Hamingja får skav igen. Den ville jag inte inviga igår eftersom det fortfarande var så blött att allt blev jättesmutsigt - men som ni kan se på bilden hade ridbanan redan torkat upp fint till idag! Den riktigt skarpögda kan möjligen ana den tunna halsringen (av tunn klätterlina) som jag även idag fick låna av Sylvia i väntan på att jag hittar en liknande själv. 

När vi skrittade igång försökte jag ta djupa andetag och "tänka ägg" i takt med dem. Det gällde ju att passa på, för jag förstod ju att det skulle bli mycket svårare att komma ihåg både äggen och andningen så snart jag fick fler saker att tänka på samtidigt...! 

Något jag hade med mig från i söndags var Sylvias konstaterande att när jag m h a halsringen lyckades hålla en ganska stilla hand behövde jag nästan bara "visa Hamingja vägen" med kroppen genom små förskjutningar av vikten "hon är så OERHÖRT lyhörd och lyssnar redan på väldigt små signaler!" Och ett annat tips var att så snart Hamingja börjat slappna av i tölt på volt gå ut på spåret och nyttja att hon "tänker mer framåt" där. För på volten har hon en tendens att "dra i handbromsen" och då har vi inte tillräckligt med energi för att få lösgjordhet och lätthet. 

Genom att sedan lägga in "Atlivändningar" med ytterhjälperna i slutet av långsidorna samt någon volt då och då kändes det som att jag ändå kunde aktivera hennes bakdel endel, utan att orsaka onödiga spänningar hos oss båda. Och när hon sedan fick sträcka ut framåt-nedåt i nedvarvningstölt höll hon fortsatt god aktivitet i ryggmusklerna, så jag hoppas att jag gjort ett och annat rätt!

När jag sedan släppte ut Hamingja i hagen igen hade jag kunnat få en riktigt rolig filmsekvens om jag bara varit beredd med mobilen... Som vanligt mötte Litlamin upp sin kompis vid grinden och när Hamingja redan efter några steg in i hagen la sig ner för att rulla följde Litlamin direkt hennes exempel. Sida vid sida rullade de två gånger fram och tillbaka - åt samma håll och EXAKT samtidigt! Och sedan var de lika supersynkade när de klev upp igen och ruskade på sig - som hagversionen av en kadrilj eller hästvärldens svar på konstsimmaren Ester Williams & Co!!! 

Kurssöndag - och vädret kunde ju bara bli bättre...!

Favoritfotografen har inte varit i Mariebäck i helgen - så det får bli en gammal favoritbild i repris!

 

Efter gårdagens +2 och snöblandat regn kändes ju dagens +5 och uppehållsväder BETYDLIGT bättre - ÄVEN med hänsyn tagen till de isande vindarna! Under dagens första lektion konstaterade Sylvia att jag behöver ha en stadigare hand så hon uppmanade mig att sätta tummarna mot manken och påminde mig sedan hela tiden om detta. Och när min hand därmed blev betydligt mer stilla märktes det en ENORM skillnad på Hamingja - plötsligt vågade hon slappna av, hon började snart frusta och då kom takten också! 

När jag har mycket smärta i kroppen blir jag också väldigt stel, inte minst i axlar och armar, vilket gör att händerna följer med i alla rörelser och stör då förstås hästen i munnen hela tiden... Men tummarna mot manken i kombination med djupa andetag hjälpte lite mot detta. Och till eftermiddagens lektion fick jag låna en halsring (av tunn, smidig klätterlina) från Sylvia och med pekfingrarna runt halsringen blev det ännu lite lättare att hålla händerna stilla.

Då fick jag fortsätta jobba på att verkligen hålla om med skänklarna HELA TIDEN - "Du måste hela tiden vara tydlig med vad hon ska göra - så snart hon blir minsta osäker på vad du vill blir hon spänd...!" För att successivt aktivera bakbenen mer skulle jag sedan göra förhållningar genom att räta upp mig och "sitta till" samtidigt som jag "tar med mig henne uppåt/bakåt med halsringen". 

Jag fick sedan övergå till att rida öppna längs spåret i vänster varv. När Hamingja tyckte det blev för jobbigt testade hon att spänna sig, köra upp huvudet och bli kort i nacken. Då fick jag instruktionen att direkt "sitta bakåt" och driva ÄNNU mer, för att sedan mjukna (men fortfarande hålla om stadigt med skänklarna) så snart hon börjar länga halsen igen. "Bli då behaglig att ha på ryggen en stund - fast du fortsätter att hålla om med skänklarna! Sedan gör du en ny förhållning så att hon inte blir för lång och djup i formen!" Detta visade sig vara VÄLDIGT effektivt när det successivt gick det snabbare och snabbare att få tillbaka längden på halsen efter varje "giraffvarning"!

När vi jobbat med detta i båda varven fick jag höja graden av samling ytterligare genom att rida sluta - även då först i vänster varv. Och grundtanken förstås den samma: att lägga på MASSOR av extra drivning när hon började stå emot och korta upp nacken för att sedan snabbt mjuka och bli behaglig att ha på ryggen när Hamingja visade att hon ville länga halsen igen. Fast när jag skulle "bli behaglig" tenderade jag hela tiden att glömma bort att jag ändå skulle hålla om henne med skänklarna hela tiden, så Sylvia fick påminna mig om och om igen... :-O

Tillslut var Sylvia ändå nöjd med oss i vänster varv och instruerade hon mig att göra en volt tillbaka - försiktigt (för att inte jag skulle trigga "giraffreflexerna" i onödan) - för att vi skulle börja jobba med sluta även i höger varv. Och då behövde vi faktiskt inte gå igenom någon "giraff-fas" utan kunde bibehålla en trevlig böjning i innersidan, med längd på halsen! "Nu är hon RIKTIGT fin - både i takten och med rörelserna!!!" berömde Sylvia. "Programmera nu verkligen in den här känslan i ditt minne - det är den du hela tiden ska leta efter!" 

Det var en VÄLDIGT nöjd matte som lämnade ridbanan efter detta, med sin FINA häst! Och trots att vi även idag verkligen fått jobba ORDENTLIGT var jag inte alls lika totalslut som igår - men så var det ju inte alls samma ruskväder idag heller. Men nog blir det MINST en vilodag innan jag är tillbaka i sadeln igen. 

"Tänk ägg - även när du rider!!!"

Några av de vackra äggen från våra Chicks och idag visade det sig att man kan ha nytta av ägg även i ridningen!

Jag har tyvärr inte mått bra den senaste tiden och därmed inte orkat rida... så jag får erkänna att jag gruvat mig en hel del för helgens Sylviakurs... Att vädret dessutom först innebar snö i natt och sedan regn hela dagen och fortsatt bara några enstaka plusgrader gjorde ju inte min kropp på bättre humör direkt... Detta väder är ju verkligen inte roligt för hästarna heller, särskilt som de knappt har någon vinterpäls kvar, så när jag tog in Hamingja från hagen frös hon så jag fick låta henne stå med yllefilt över ryggen och äta lite hö för att hon skulle hinna bli lite varmare innan det var dags att rida.

En riktigt stel matte på ryggen underlättade ju inte för Hamingja heller, så Sylvia konstaterade snabbt att vi verkligen behövde på slappna av mer båda två...! Hon tipsade då om en övning hon sett nyligen, att man ska forma ett ägg med händerna när man först gör en förhållning följt av en eftergift. Jag fick också tipset att ta riktigt djupa andetag, också för att bli mer avslappnad, där jag andas in när jag gör förhållningen och andas ut när jag ger eftergiften. Och med TVÅ saker att tänka på hade jag ju inte tid till så mycket annat...! :-O

Efter mycket "ägg och andas" i skritt och fick övergå till tölt i ett riktigt långsamt tempo på böjda spår kors och tvärs - och jag hade förstås MINST lika fullt upp med detta då...! Sylvia tipsade då också om att jag skulle låta ytterhanden ligga mot Hamingjas hals, "När du är i dålig form får du ta stöd av henne!" och långsamt började Hamingja våga slappna av. 

Inför eftermiddagens lektion hade både jag och Hamingja fått goda förutsättningar: hon hade fått stå inne med Back on Track-täcke på så att hon var både torr och varm i musklerna. Och jag hade fått "hänga" i Carola och Johns husvagn med GOLVVÄRME och underbar valp som ville ligga nära och mysa! Och DESSUTOM bjöd Carola på goda ostar och ett gravat reninnanlår som bara smälte i munnen...!!! Ja, ni hör ju själva!!!

Och det var tur att jag fått ladda så bra, för under den andra lektionen fick jag VERKLIGEN jobba i sadeln...! För när första lektionen mest behövde handla om att hitta avslappning hos både mig och Hamingja skulle jag nu börja lägga till mer drivning. "Ni behöver stötta varandra, du och Hamingja! Du får ta stöd av hennes hals för att hålla en stilla hand så att hon vågar slappna av. Och du behöver stötta henne genom att hela tiden hålla om med skänklarna och i varje stund vara tydlig med vad hon ska göra, för så snart hon börjar ta egna initiativ blir hon spänd och passtaktig. 

Så till ägg och andning skulle jag nu alltså lägga till att hålla om henne med stadiga skänklar samtidigt som jag vände "kors och tvärs" med ytterhjälperna. Till att börja med innebar skänklar och vändningar att hon spände sig och blev kort i nacken och då skulle jag "med skänklar som en rävsax" öka drivningen och därmed "bli jobbig att ha i sadeln" för att sedan mjukna igen så snart hon slutade spjärna emot "och vara behaglig att ha i sadeln" men fortfarande hålla om henne med skänklarna. 

Detta fick jag verkligen kämpa med... så flera gånger blev jag tvungen att göra halt en stund för att själv få hämta andan... Men långsamt blev det ändå lite bättre och Hamingja började "jobba genom kroppen" på ett bättre sätt. Tillslut tyckte Sylvia att vi var redo för att aktivera bakdelen lite mer så jag fick sitta tillbaka och göra tydligare förhållningar samtidigt som jag skulle flytta undan för skänkeln några steg, vända för ytterhjälperna och sedan slappna av och rida på lite mer framåt. Göra ny förhållning och flytta för skänkeln, vända för ytterhjälperna, slappna av och rida på framåt, o s v. 

Massor av böjda spår alltså, men Sylvia tipsade om att när jag skulle rida på framåt kunde jag gärna rida längs spåret och nyttja att Hamingja tänker mer framåt där. En intressant sak hände när jag, fortfarande i tölt, skulle öppna jackan lite mer i halsen. "Hamingja slappnade av mycket mer när du bara höll tyglarna i ena handen!" konstaterade Sylvia, något jag fick nyttja genom att fortsätta rida med enhandsfattning längs spåret en stund "och bara vara behaglig i sadeln" men ändå passa så att hon inte blev alldeles för djup i formen.

Efter ytterligare en "Anna måste stanna och flåsa en stund-paus" fick jag sedan skritta längs spåret riktigt, riktigt långsamt i vänstersluta, fortfarande i sluta göra övergång till riktigt, riktigt långsam tölt, belöna med att slappna av (fast fortfarande stödja Hamingja genom att hålla om med skänklarna) för att sedan lägga in nya steg i sluta så snart hon började spänna sig och korta upp nacken. Vi fick även göra samma sak i höger varv (med högersluta) innan jag TILLSLUT fick låta henne varva ner lite i trav på volt. 

När jag suttit av och kom in i stallet var jag så slutkörd att det bara snurrade i huvudet, så jag blev tvungen att sätta mig och vila en lång stund innan jag orkade börja mocka i boxen där Hamingja stått innan lektionen. Under tiden fick hon stå i stallgången och "ånga av" lite innan hon fick gå tillbaka ut i hagen, med regntäcket från Back on Track. För det envisa och KALLA regnet ska fortsätta ända till i morgon... Och för min del får det bli att "koka" kroppen i SPA-badet i kväll som preparering inför morgondagen. Då jag ska "tänka ägg" - igen!

Morgonfodring!

I o m att jag bara orkat rida en dag tidigare denna vecka var jag beredd på att Hamingja skulle ha en hel del överskottsenergi idag, men tänkte att det förhoppningsvis skulle lösa sig med många galoppvändor uppför "kyrkbacken"... När vi red ut från gården började hon direkt "blåsa" som de gör när något som verkar riktigt farligt dyker upp... Men till lilla frökens försvar ska sägas att hon - efter viss tvekan ändå gick upp på lilla träbron där vi gjorde halt till dess hon vågade börja sänka huvudet. 

Efter ytterligare några promenader - och halter - fram och tillbaka över bron var det så dags för en första galopp och vilken vi inledde i TOTAL enighet om att det var höger som gällde! Men sedan började det stöka till sig för Hamingja när det visade sig dyka upp faror på en massa ställen... Och krishantering i galopp är ju INTE hennes starkaste sida, så vi var på väg ner i diket ett antal gånger... 

Väl uppe vid kyrkan började vad som skulle visa sig vara en nästan lika stor utmaning: att skritta ner till bron igen förbi alla monster som uppenbarligen uppehöll sig på sidan av vägen och bara väntade på att få kasta sig över första bästa bruna sto som passerade... Jag hade tänkt ge henne flera galoppvändor uppför backen, för att hon verkligen skulle få "bränna ur systemet" men när även den andra vändan innehöll flera "dikeskänningar" och skritten tillbaka ner även denna gång krävde lirkande som tog en evighet kände jag att ytterligare vändor i kyrkbacken var en utmaning som var mer än vad jag hade tålamod till denna dag... 

Istället tog jag till höger nere på bilvägen med en ny strategi: att Hamingja skulle få ägna sig åt något riktigt, riktigt SVÅRT - så att hon helt enkelt inte skulle ha tid att fundera på något annat. Nämligen öppna åt vänster i tölt!  En riktig utmaning när vi nu börjat få lite "kläm" på högerslutan...! Och när vi nästan var framme vid skoterklubben hade jag TILLSLUT lyckats distrahera Hamingja tillräckligt för att hon faktiskt skulle klara att skritta på längre tyglar utan att förvandlas till giraff. 

Under hemvägen fortsatte vi på samma sätt och innan vi avslutade med skritt uppför "kyrkbacken" - fortfarande en utmaning, men inte längre i samma nivå som tidigare. Det hade blivit en BETYDLIGT längre ridtur än jag tänkt mig, så det kändes en hel del i kroppen varför jag satt av och gick sista biten tillbaka till stallet. Under denna promenad kom jag att reflektera över att Hamingja under den gångna vintern faktiskt nästan helt sluppit det tidigare problemet med att bakhovarnas broddar fastnar i underlaget. Tidigare har det hänt minst 10 gånger per ridtur, men nu har det nog faktiskt inte varit mycket mer än 10 gånger totalt på hela vintern! Så BRA att hennes känsliga bakdel inte behövt utsättas för den påfrestningen!!!

Tisdagstölt!

När man får tjejernas uppmärksamhet - Ella, Hamingja och Litlamin!

För variationens skull red jag idag längs bilvägen bort mot Avan där vi värmde upp med omväxlande höger resp vänster galopp. Uppenbarligen var matte tillräckligt fokuserad och tydlig idag - för vi var överens om galoppen varje gång! 

Avslutningsvis försökte jag också galoppera uppför "Carolas kalhygge" - men det var första gånger för året så det slutade väldigt snart i ett tvärstopp när Hamingja fick syn på något hon inte riktigt var beredd på... När vi fortsatte i trav istället gick det bättre - då hade hon ju bättre tid att göra riskbedömning av det hon fick syn på utan att behöva tvärstanna. Och nu är ju det gjort så nästa gång går det säkert i galopp också!

Under hemvägen ägnade vi oss sedan åt tölt och då märktes det att uppvärmningen inte varit lika optimal som i vår galoppbacke upp till kyrkan. När galoppen längs vägen inte triggat igång Hamingjas "motor" så att jag hade töltenergin "gratis" var det ju genast svårare... Och när hon som avslutning fick sträcka ut i nedvarvningstölt hade hon inte heller riktigt den aktivitet i överlinjen som blir resultatet när jag verkligen lyckats aktivera hennes bakdel.

Jag hade också fokuserat främst på min sits och att Hamingja skulle slappna av i tölten, utan någon högre grad av samling. Hon var ändå rejält svettig efter ridpasset - och så även jag - för idag hade vårvärmen gjort sitt antågande och det var dessutom så oerhört fuktigt i luften att man fick växthusassociationer bara av att gå ut! Hörde dessutom av Sylvia att det redan i går kväll hade börjat dyka upp insekter runt hästarna så jag såg till att spraya henne med insektsspray innan jag släppte ut henne i hagen. I morgon ska jag på massage efter jobbet så då blir det vilodag för Hamingja, så får sedan min dagsform avgöra om det blir ridning på torsdag. Då ska det tydligen bli ÄNNU varmare! Och jag har just insett att det är tack vare mig som värmen kommit för i söndags sådde jag några sorters sallad som alla hade beskrivningen "gror bäst i svala temperaturer". "Ära den som äras bör!" Men nästa år borde jag så tidigare så att det blir en varmare vår...!!!

Supersöndag!

 

Som ni ser är det "don efter (häst-)person!!!"

I fredags var det så kallt att jag plockade fram min varmaste Uhip-jacka som jag knappt använt på hela vintern för att det varit FÖR varm... igår kunde jag byta till den lite tunnare vinterjackan och idag räckte en (varm) vår- och höstjacka. Så det går åt ändå rätt håll även om vindarna fortfarande är ishavskalla...!

Det var också många av hästarna, inkl Hamingja, som låg och vilade i solen och jag försökte vara snabb med mobilkameran för att få en bild. Men när Hamingja såg mig hoppade hon upp och kom direkt fram till mig så det hann aldrig bli något bildbevis - men det kunde jag ju inte gärna klaga på! Hon har fortfarande endel vinterpäls kvar och de senaste dagarna har det inte släppt särskilt mycket trots att jag testat båda mina pälsskrapor... Jag drog mig till minnes att en positiv sak när jag hade exemhäst var att så snart man började med exemtäcket på våren så nötte det bort den sista vinterpälsen väldigt snabbt, för det "jobbade" ju dygnet runt! Kanske skulle man köra exemtäcke några dygn bara för att bli av med det sista??!!

Första delen av ridpasset blev sedan en favorit i repris från igår: galoppintervaller varvat med broträning. Idag kom jag dessutom ihåg att rida lite samlad skritt inför galoppintervallerna, vilket redan gav lite bättre bärighet redan i den andra högergaloppen. Skojade dessutom till det med att göra tydliga högerfattningar (från skritt) så Hamingja och jag var båda gångerna helt eniga om vilken galopp det skulle vara. När vi bytte till vänster galopp gjorde jag åter fattningarna från stillastående och där blev sedan bärigheten ännu bättre - hon är ju starkare på den sidan numera. 

Och broträningen gick jättebra idag! Det var bara första gången jag vände tillbaka för att rida tillbaka mot bilvägen som hon började åla sig lite. Men när jag körde Lára-knepet: att säga "SKÄRP DIG!!!" med bestämd röst (jag visste ju att hon inte längre var rädd) så gick hon rakt upp på bron. Vid varje passage gjorde vi dessutom halt mitt på bron en stund och då stod hon också avslappnat!

Efter den senaste omsadlingen blev det sedan töltträning på ridbanan där jag försökte ha fokus på alla de olika delarna jag behöver jobba med när det gäller min position i sadeln, och i början fick jag göra halt och börja om när jag "spårat ur" för mycket för att klara av att justera till "i farten." Ett antal halter behövdes också för att "renovera" halvhalterna medan jag vände runt för ytterhjälperna för både lösgjordhet och "inramning". Och sedan hjälpte högersluta till att öka bärigheten (även i vänster varv). 

När Hamingja som avslutning fick börja sträcka ut framåt-nedåt i nedvarvningstölt var det med Atlikurs-känsla i överlinjens muskler vilket jag hoppas betyder att jag lyckats aktivera hennes bakdel endel även i tölten! Uppvärmningen med galopp underlättar verkligen jättemycket för töltridningen i o m att "motorn" då redan är igång ordentligt!!!

Lördagsgodis!!!

 

Eftersom det är välkänt att "man ska smida medan järnet är varmt" red jag även idag ner på bilvägen för att sedan svänga upp på vägen mot kyrkan - och nu gick Hamingja över lilla bron utan att tveka! När jag direkt vände tillbaka för att rida över en gång till var hon först lite motsträvig men sedan gick hon över hyfsat lugnt och på andra sidan ville hon själv vända för att gå över igen (hemvägens dragningskraft blev VÄLDIGT tydlig!!!) 

Sedan tog vi en högergalopp uppför backen och jag lyckades uppenbarligen få till en tillräckligt tydlig högerfattning (från skritt) för att Hamingja skulle förstå vad jag menade. Vi skrittade ner och gick än en gång fram och tillbaka över bron innan ny högergalopp följt av mera bro och en vänster galopp (från halt). 

Efter detta red jag ner på bilvägen igen och mot Alviksträsk för att träna tölt. Och det underlättar verkligen för töltträningen att Hamingja först fått galoppera på ordentligt så att energin redan finns där! Jag har ändå alldeles tillräckligt att hålla reda på för att försöka "sitta som folk" (ni vet, de där vinglasen, jag ska hålla om med skänklarna, ha en avslappnad sits, dra bak axlarna för "nypet" mellan skulderbladen) och vara noga med att göra halt direkt Hamingja inte tar halvhalterna o s v, o s v...! 

På ridbanan är det så effektivt att vända för ytterhjälperna och nu försökte jag efterlikna det genom att ta med bogarna åt vänster med tyglarna samtidigt som ytterskänkeln hindrade bakdelen från att ramla iväg för mycket åt vänster. Underlaget är lite varierande längs vägen, men ändå bättre än vad jag trodde med några längre sekvenser töltbart underlag mellan sträckorna där gruset var så grovt och vasst att vi tog långa skrittpauser. 

På hemvägen fick Hamingja sträcka ut i nedvarvningstölt under en lång sträcka innan vi svängde in för ytterligare tre bropassager - när hon t o m var riktig avslappnad! I den avslutande högergaloppen upp till kyrkan kunde vi faktiskt hålla lite bättre bärighet också - en trevlig bonus av samlingen i tölt tidigare!

Sommarskor med superturbo!!!

När man fått byta till nya, snabba sommarskor!!!

I eftermiddag kom hovslagar-Sandra för att sko Hamingja, Hector och Ella. Hamingja var först ut och skötte sig som vanligt mycket bra! Gårdagens tappsko hade inte gett några skador på hoven som innebar problem för skoningen idag. Tack vare att det var så sent i "skoperioden" och sömmarna därmed var nötta hade de helt enkelt gått av. (Annars kunde de ju ha dragit loss bitar ur hoven.) 

Och när Sandra skott av höger bak, tagit bort den heltäckande gummisulan och verkat kunde hon konstatera att det område av sulan, närmast lamellranden, som hon behövde skära bort i september för att bli av med hovbölden, nu vuxit tillbaka helt. M a o behövs inte heller den skyddande gummisulan längre! 

Sedan gav Hamingja och jag oss ut för att genast inviga de nya skorna! Och inledningsvis hade vi lite otur när vi skulle passera över bäcken nere vid bilvägen... Varje vår överraskas Hamingja när isen på bäcken börjat smälta så att man åter hör vattnet porla... Vid det här laget hade hon hunnit vänja sig igen så det var länge sedan det var särskilt dramatiskt, men när vi idag hade oturen att skrämma upp en fågel ur vattnet triggades flyktreflexen igång igen... (I o f s kan man väl säga att Hamingja och fågeln därmed var kvitt...??!!) 

Detta var förstås inte det bästa utgångsläget för det jag hade planerat för här näst: att övertyga henne om att man KAN rida över den lilla bron längst ner på vägen upp till kyrkan MED livet i behåll...! Hittills i vår har alla sådana försök slutat med att jag tillslut suttit av för att gå före henne över bron och då har hon ändå varje gång varit VÄLDIGT stressad... Och nu övervägde jag först att vänta till en annan dag då hon inte redan var uppjagad, men bestämde mig för att ändå ge det ett försök. Och tack vare att den första passagen över bron gick i riktning mot stallet så vågade faktiskt min MODIGA häst tillslut gå över bron även om det var med VÄLDIGT darriga ben...!

När jag direkt vände för att rida tillbaka över bron blev det dock tvärstopp - och när Hamingja bara blev mer och mer stressad fick jag tillslut ge upp och hoppa av... Sedan gick jag före henne över bron och  ansträngde mig för att verkligen gå riktigt lååååååångsamt för att verkligen signalera med kroppsspråket att det inte fanns någon anledning till oro. Mitt på bron stannade jag dessutom en god stund samtidigt som jag passade på att bjuda på en karamell. 

Upprepade sedan detta ett stort antal gånger, fram och tillbaka, fram och tillbaka över bron innan jag åter satt upp i sadeln. Då på bilvägen-sidan av bron för att åter igen nyttja draghjälpen av att vara på hemväg. Och nu skrittade Hamingja över bron på ben som inte alls var lika skakiga som första gången. När jag direkt vände och bad henne gå tillbaka över bron så vågade hon verkligen göra det - vilken SEGER!!! Kanske ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för Hamingja!!! 

Vi fortsatte sedan att rida fram och tillbaka, fram och tillbaka över bron en god stund innan jag tyckte att vi var redo för att "gå vidare i livet" med galoppträning i backen. Och Hamingja DUNDRADE verkligen iväg uppför backen mot kyrkan - det var som att hon hittat ÄNNU en turbomotor att slå igång! Efter många vilodagar i veckan hade fröken uppenbarligen ett STORT behov av att få "bränna ur systemet"! Jag lyckades ändå förmå mig själv att INTE försöka bromsa direkt utan väntade till andra halvan av backen innan jag testade en första halvhalt. Efter ytterligare några halvhalter började jag faktiskt känna att jag hade viss kontroll och längst upp i backen räckte det att "sitta till" i sadeln och vissla för att Hamingja skulle sakta av till skritt - vilken STJÄRNA hon är!!!

Vi skrittade tillbaka ner och tog en ny vända fram och tillbaka över bron innan nästa galopp - med samma turboeffekt men även nu med fungerande halvhalter mot slutet av backen och sedan lydig avsaktning efter vissling. Gjorde samma sak en tredje gång följt av sedvanlig omsadling (jag kan verkligen inte klandra sadeln för att den glidit fram av denna DUNDER-galopp...!) 

När jag sedan red in på ridbanan för att avsluta med lite töltträning var det med en känsla av att Hamingja hade "hur många bakben som helst"! Och genom att försöka "sitta som folk" (och sakta av till skritt igen och börja om när jag började tappa sitsen), använda halvhalterna (med överskänklar och vikten bakåt) samt vända in för ytterhjälperna i kringelikrokar över ridbanan började Hamingja tillslut kännas riktigt avslappnad i tölten! Och jag tyckte då att även att jag lyckades ganska bra med att slappna av så att det förhoppningsvis blev behagligt för henne att göra rätt! Vilken bra inledning på helgen!!!

Tappsko med hyfsad timing!

Min pingla!!!

Flera vilodagar blev det för Hamingja denna vecka... men idag var jag "på banan" igen - och Hamingja var som alltid med på noterna! Hon var faktiskt så "taggad" att hon trampade av sig ena framskon under den första galoppen! Lite snopet att få hoppa av och promenera hem... men med tanke på att hovslagaren är inbokad i morgon får man väl säga att det ändå var bra timing på den tappskon...??!! Nu ser vi fram emot nya snabba sommarskor i morgon!!!

Men innan dess, när vi skrittade ut från gården och jag som vanligt flyttade undan för skänkeln, påmindes jag än en gång om att det inom ridningen alltid brukar vara de små detaljerna som gör den stora skillnaden! I detta fall händernas position som Atli nyligen beskrev: "som om du håller runt foten på ett vinglas." Hittills har jag främst reflekterat över vilken stor effekt det har när det gäller yttertygeln: när jag vrider om handen till "vinglaspositionen" lyckas jag MYCKET bättre med att hålla ytterbogen på plats!

Men när jag idag flyttade undan för högerskänkeln och kom ihåg att "tänka vinglas" med BÅDA händerna hade det en väldigt trevlig effekt! Högerhanden var stilla så den höll innerbogen på plats samtidigt som jag mötte upp rörelsen från inner bak med små kramningar på yttertygeln. Och tillsammans skapade detta ett så härligt flyt i rörelserna när Hamingja korsade över med inner bak, slappnade av och längde halsen jättefint! Den känslan brukar vi annars bara kunna få till när vi flyttar för vänsterskänkeln. Tänk så lycklig man kan bli "bara" av att rida skritt!!!

Sköna söndag!

När man ridit så det ryker...!!!

Efter ett par trevliga dagar i Umeå där vi ÄNTLIGEN vågade krama om och umgås inomhus med de nu vaccinerade föräldrarna och svärföräldrarna hade vi på min kloka makes inrådan planerat med en dag hemma så hans fru skulle hinna vila innan det är dags att jobba igen i morgon. Förhoppningen var förstås att inte BARA behöva vila utan att även orka rida för att lindra tre dygns hästabstinens - och så blev det!!!

Det blev ett pass på ridbanan med fokus på sidförande längs diagonalerna: först i skritt, resp samlad skritt och sedan i tölt. Jag fick ju nyligen tipset från Sylvia att rida mer lösgörande i tölten och då kändes det som att detta kunde vara ett bra upplägg. Och jag tyckte också att det successivt fungerade allt bättre när Hamingja istället för att bli spänd och försöka springa ifrån innerskänkeln började slappna av och korsa med inner bak. 

Med sluta i höger varv och öppna i vänster varv kunde vi sedan hitta lite mer bärighet i tölten när vi red längs spåret. Efter det fick Hamingja börja sträcka ut i nedvarvningstölt och då kändes det som att hon hade riktigt bra aktivet i överlinjens muskler. Som bonus fick hon dessutom bra social träning när en av träningshästarna som plötsligt blev "ensammast i hela världen" när Sylvia red iväg på hennes hagkompis, gnäggande började galoppera runt i hagen (som ligger precis vid ridbanan). Hästar som springer triggar lätt Hamingjas flyktreflexer, så det här var VÄLDIGT nyttigt!

Nu håller jag tummarna att orken snart räcker till mera ridning!!!