Lycka är...

...att få gå ute i hage!!!

På måndag planerade jag om jobbdagen så att jag kunde åka till stallet redan strax efter lunch för att sedan jobba färdigt hemifrån på kvällen. Anledningen var förstås att jag så snart som möjligt ville släppa ut Hamingja från hennes "husarrest"! Kollade först noga att det inte fanns någon värme, svullnad eller annat som kunde indikera en infektion men kunde till min lättnad konstatera att allt verkade normalt.

Och ni kan ju gissa om Hamingja sedan blev glad över att få komma ut??!!! En hage är en hage, även om den bara är en liten "sjukruta"! Hon fick ju visserligen int gå tillsammans med flocken, men hon hade dem ju inom synhåll i alla fall! Och även om hon vandrade runt en hel del så var det i alla fall inte lika mycket som hon gjorde inne i boxen. Jag plockade också lite mer sälgkvistar som hon kunde sysselsätta sig med - det var inte mycket kvar av dem hon fick igår!

Även idag åkte jag till stallet efter jobbet där jag lättad kunde konstatera att allt fortfarande verkade OK. Hon verkade också lugnare idag, så det känns verkligen bra att hon får stå ute i "sjukrutan" istället för inne i box! Jag passade på att klia och mysa en stund också innan jag hämtade fler säljkvistar - de blir minsann inte långlivade hos fröken flistugg!!! 

I o m att hon tycker om att bli ompysslad tror jag att jag ska passa på att ta med klippmaskinen i morgon och klippa ett varv till på halsen och bogen, där det redan hunnit växa ut ganska mycket efter att jag klippte första gången i höst. På det sättet får vi ju också umgås en lite längre stund! För det är ju en stor nackdel med att inte kunna rida - även om jag åker ut till stallet och pysslar med henne så "tappar" vi den knappa timmens ridtid som vi brukar ha tillsammans. 

Gipsbandage

När ett proffs lägger gipsbandage

På söndag morgon var jag tillbaka i stallet och möttes av en UPPRÖRD Hamingja som uppenbarligen vandrat runt, runt så mycket att allt spån inte bara var blött och smutsigt utan dessutom formade en stor cirkel... Mat i hönät med riktigt små "rutor" hade uppenbarligen inte räckt till för att hålla henne sysselsatt i tillräckligt hög grad...! 

Jag flyttade henne till spolspiltan för att kunna mocka boxen och där stod hon och skrapade otåligt med framhovarna till dess Majas syster som var på besök i stallet förbarmade sig över den stackars hästen genom att först klia och sedan borsta henne. Så länge Hamingja fick vad hon bedömde som erforderlig uppmärksamhet stod hon lugnt och njöt, men råkade "betjänten" ta en kort paus med borsten satte hon igång att skrapa med hovarna för att få tillbaka hennes uppmärksamhet! Innan jag sedan åkte hemåt för att äta lunch hade jag plockat in kvistar av sälg så att Hamingja skulle ha något att sysselsätta sig med under sin fortsatta "husarrest". Och hon satte genast igång att bearbeta dessa med STOR energi!

Hovslagar-Sandra skulle dyka upp kl 18.30 och jag var tillbaka i god tid innan dess och gav Hamingja en rejäl "omgång" med pälsglans och borste i man och svans för att Sandra skulle få jobba med en så harmonisk häst som möjligt. Hamingja verkade VÄLDIGT nöjd med detta - t o m när jag sprayade pannluggen vilket hon inte brukar gilla i vanliga fall.

När det våtvärmande omslaget var borttaget och Sandra började ta av skon såg det förstås precis så där enkelt ut som jag hade i min målbild innan jag själv började försöka "leka hovslagare" i går... men omslaget verkade - trots att skon suttit kvar - ändå ha gjort sitt till för att mjuka upp hovens sula. Och när pekat ut var hon reagerat med visitertången igår satte Sandra igång med att försöka lokalisera problemet. 

Hon kunde ganska snart konstatera att Hamingja definitivt trampat på något vasst så att hon fått en skada i sulan. Men det skulle visa sig att det varken hade blivit någon blödning eller varbildning. Men för att säkerställa detta behövde hon verka bort så pass mycket av sulan att hon kom ner till läderhuden just vid trampskadan. Hon förklarade att i o m detta och att sulan dessutom var uppmjukad av omslaget, behövde hoven vara gipsad några dagar för att ge sulan tid att stabiliseras igen. 

Färdiggipsad hov - "aningen" snyggare än mitt omslag...!

Hamingja blev inte minsta otålig under hela denna procedur utan verkade så nöjd med att få all denna uppmärksamhet! Hon skulle visserligen behöva tillbringa ytterligare ett dygn till i box för att ge gipset tid att torka ordentligt men sedan skulle hon kunna få flytta ut i en liten sjukhage där hon kunde ha flocken inom synhåll. Och redan på fredag kommer Sandra tillbaka och tar bort gipset för att sedan sko med en skyddande sula.

Ajdå...

Om man tittar noga kan man ana ett våtvärmande omslag på höger bakhov.

I går kväll skulle jag rida ett pass på ridbanan innan jag kvällsfodrade och där brukar jag alltid inleda med att låta henne skritta på hellånga tyglar en stund i båda varven så att Hamingja i lugn och ro hinner titta på ev konstigheter så att dessa inte behöver distrahera henne senare. Men redan under det första skrittvarvet märkte jag att något inte var som det skulle...  flera gånger betedde hon sig som om hon trampade på något vasst trots att det ju inte finns något sådant på ridbanan. 

Så jag satt av och började med att kolla om det var något vasst som fastnat i någon av hovarna, men hittade inget sådant. Jag hade inte vare sig sett eller känt något sår eller någon svullnad när jag kollat hennes ben i stallet tidigare och upptäckte inte heller något sådant när jag nu gjorde en ännu noggrannare undersökning. Men när jag sedan lät henne skritta runt mig upplevde jag att hon inte rörde sig riktigt normalt bak, kunde dock inte riktigt avgöra i vilket av bakbenen problemet verkade finnas...  

Tillbaka i stallet klämde jag igenom hela bakdelen för att se om hon verkade ha ont i några muskler, men fick inte minsta reaktion... Typiskt nog var inte Sylvia hemma denna helg så hon kunde ju inte komma ner till stallet och kolla. Men hon fanns tillgänglig på mobilen som tur var och när jag skickade ett meddelande och beskrev problemet tipsade hon om att jag skulle ta hjälp av visitertången för att se om det kunde vara en hovböld. Jag testade först med vänster bakhov men fick ingen reaktion där. Men när jag istället nöp till med tången fram mot tån på höger bak ryckte Hamingja direkt till sig benet, så där verkade det ju som att något inte var OK... 

I samråd med Sylvia kom jag fram till att Hamingja skulle få stå inne över natten och om problemet kvarstod då skulle jag kontakta hovslagaren. Ett beslut som INTE uppskattades av lilla fröken... att behöva stå i box är ju ungefär det värsta Hamingja vet! :-O Att jag framhöll att det faktiskt finns massor av hästar som måste stå i box VARJE NATT verkade inte som någon förmildrande omständighet i damens ögon... 

När jag kom tillbaka till stallet på lördag förmiddag möttes jag av en MYCKET upprörd Hamingja som med all önskvärd tydlighet visade att uppstallning i box var LÅNGT under hennes värdighet...! En ny kontroll med visitertången visade dock samma reaktion på höger bak som igår så det var bara att kontakta hovslagar-Sandra. Som tur var skulle hon ha möjlighet att komma till Luleå under morgondagen och rekommenderade mig att ta av skon och sätta ett våtvärmande omslag på hoven fram till dess. 

Alltså inledde jag vad som skulle visa sig bli en ojämn kamp mot höger baksko... Jag har ju sett hovslagare göra detta otaliga gånger och det ser så lätt ut, men det var det verkligen INTE för en amatör som mig... Jag lyckades inte ens med första steget - att knipsa av sömmarnas ändar på hovens utsida. Det hade definitivt underlättat om jag inte haft så noggrann hovslagare som slipar ner sömmarnas ändar så jättefint. Och även underlättat om Hamingja inte varit så pass nyskodd, på "gammelskodda" hästar brukar sömmarna ju börja sticka ut lite. 

Jag kämpade med detta så att svetten lackade och hann väl ge upp ungefär 100 gånger, då jag passade på att googla på "våtvärmande omslag häst" och läste om detta, innan jag åter gav mig i kast med skon utifrån mottot "Det SKA gå!!!" Den 101:a gången jag gav upp skickade jag ett meddelande till Sandra och erkände mitt totala nederlag... "Var det verkligen nödvändigt att sko SÅ ordentligt??!" Och när hon svarade att jag i så fall kunde göra omslaget utanpå skon vidtog dagens andra utmaning.

I en av artiklarna jag hunnit läsa om våtvärmande omslag (i Hippson, d v s en tillförlitlig källa) stod att man antingen kunde använda bara vatten eller också Jodopax. Vid det här laget hade jag dock hunnit prata lite med Sylvia (ÄNNU mer tillförlitlig källa) och hon förordade Jodopax så det avgjorde mitt val. Så jag ställde Hamingja i vattenspiltan, placerade ett "sjok" bomull (TACK för det Anneli!!!) i botten på en plastpåse, placerade Hamingjas hov på bomullen och knöt ihop påsen. Därefter hällde jag Jodopax i påsen innan jag fixerade det hela med en klisterlinda. PUH!!! Hamingja hade varit ganska nöjd så länge jag pysslade med henne, men jag var inte lika populär när jag stängde in henne i boxen igen... Nu hoppas jag att omslaget gör sitt jobb trots att skon fortfarande sitter kvar på hoven!

Då svängde Hamingja, men inte vägen...! :-O

Det är verkligen FANTASTISKA färger i skogen nu!!!

Med risk att verka förutsägbar red jag Nya Torrbergsrundan även idag! Det kändes bra att passa på när det är vardag, till helgen är det ju större risk att det är jägare i farten. (För säkerhets skull hade jag reflexväst på.) Och på tal om "farten" så inledde Hamingja och jag med galopp i friskt tempo längs skogsvägen bakom vägbommen och sedan en lite lugnare och som jag tyckte väldigt kontrollerad galopp på lilla vägen in i skogen. Men när vi närmade oss älgtornet råkade Hamingja snubbla och antagligen fick det mig att "svaja till" åt vänster, för plötsligt vek hon av rätt ut i skogen i full galopp...! Marken var väldigt ojämn och det var träd "överallt" som hon behövde parera för, men hon höll sig på ändå på benen, jag höll mig kvar på hästryggen och vi undvek med en hårsmån att krocka med ett par träd innan jag hann få stopp på henne. Då kändes det som att jag haft spänningsmoment så det räckte denna dag...! :-O 

På Torrbergsvägen var det dags för töltträning och jag red först åt vänster in mot vändplanen. Jag försökte rama in genom att rida henne högerställd, "ta med bogarna åt vänster" med tyglarna samtidigt som jag höll vänsterskänkeln lite längre bak så att vi närmade oss högersluta och samtidigt vara avslappnad men inte slapp i skänklar och säte. Den senaste tiden har jag fokuserat mycket på att slappna av i knäna och upplever att det är ett bra sätt att hitta tillbaka till en bättre sits medan vi fortfarande töltar, istället för att hela tiden sakta av och börja om. 

Detta varvat med att "tänka rygga" med säte och överskänklar för att kontrollera tempot går långsamt bättre - och idag tyckte jag t o m att det fanns utrymme att smacka lätt vid några tillfällen. Det blir ju fortfarande ett trauma för den stackars försvarslösa hästen... men när hon tagit sig igenom detta med livet i behåll så bjöd hon på en riktigt härlig känsla i tölten!!! Ungefär i det läget kom jag plötsligt att tänka på knepet Atli visade hur jag skulle få henne att slappna av och tugga på bettet redan innan jag suttit upp - och vilken trevlig effekt det hade på lösgjordheten! Och insåg att jag helt glömt bort detta efter kursen... det måste jag verkligen försöka komma ihåg framöver!!!

Tillbaka i stallet fick Hamingja sedan stå med BoT (hasskydd och ryggvärmare) ganska länge medan jag först fixade lite med utrustningen och sedan kopplade hästsläpet på bilen. För i morgon ska jag till Bilprovningen för att besikta både bil och släp - håll tummarna att det går bra! 

Nya Torrbergsrundan - igen!

Nya äventyr!!!

Att benämna något som "Nya...." riskerar ju att förr eller senare upplevas som daterat... som New College i Oxford vilket grundades på 1300-talet...Men ifall folk om 700 år reagerar på benämningen "Nya Torrbergsvägenrundan" så är jag nog ändå beredd att ta det...!!! Och Hamingja visade sig vara helt OK med att rida denna runda även idag! 

Det blåste riktigt kallt - nu börjar det nog vara dags att byta till varmare ridbyxor och/eller leta fram några långkalsonger... För även om jag för dagen som tur var hade ersatt västen med en fodrad jacka fick jag se till att hålla tempo i ridningen för att hålla värmen. Och även detta verkade helt OK med Hamingja! Så det blev mycket trav och galopp genom skogen och sedan en stunds töltträning längs Torrbergsvägen innan vi travade hem genom skogen igen. 

Men hemkommen igen är jag fortfarande frusen, trots två kannor te... så nu ska jag strax gå ut och sätta mig i SPA-badet för att "tina upp" för att sedan förhoppningsvis sova ganska gott! Tack vare smärtläkaren Tomas Ekström har ju inte bara smärtan utan även mina svåra sömnstörningar minskat BETYDLIGT under de senaste åren! Men jag tycker fortfarande att det är närmast outhärdligt att läsa böcker där någon av huvudpersonerna inte får sova - för jag vet alldeles för väl hur OERHÖRT jobbigt det är...

Nya Torrbergsvägenrundan!

Idag har jag fått rida en härligt glad Hamingja, och redan när vi skrittade iväg och jag som vanligt började med att flytta undan för skänkeln kändes hon direkt smidig som en katt! Igår blev det ju bara ett kort ridpass, men sedan fick hon stå ganska länge med Back on Track - som jag insåg att jag inte använt på länge - och kanske var det denna effekt jag kände idag?!

Hamingja verkade i alla fall ha full koll på att matte var i bättre skick idag än igår. När vi då galopperade upp mot vändplanen gjorde hon det väldigt "lugnt och sansat". Men idag DUNDRADE hon direkt iväg och ville sedan bara öka tempot ytterligare! Även idag red jag den vänstra vägen bakom bommen, men  hade bestämt mig för att halvvägs upp till vändplanen rida skogsvägen in till höger och genom skogen i vad som kanske får kallas "Nya Torrbergsvägenrundan"!

Under de senaste åren har den lilla skogsvägen varit så igenväxt av sly att man knappt kunnat ta sig fram i skritt... men tack vare avverkningen längre in är den nu så upprensad att vi t o m kunde galoppera nästan ända fram till älgtornet! Framme på Torrbergsvägen ägnade vi oss åt att rida tölt och jag tyckte faktiskt att det fungerade riktigt bra att hålla nere tempot m h a förhållningar med sätet. Att ändå bibehålla energin i tölten skötte sig samtidigt betydligt mer av sig själv jämfört med på ridbanan!

När vi sedan skrittade tillbaka hem genom skogen verkade Hamingja överraskande nog inte alls särskilt angelägen om att gå hemåt... Hon vek ideligen av från stigen åt olika håll så tillslut gav jag upp försöket med hellånga tyglar när jag för ovanlighetens skull faktiskt behövde sitta och styra för att vi skulle fortsätta på stigen hemåt! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja även idag stå en ganska lång stund med BoT både ryggvärmare och hasskydd - för varför ändra ett vinnande koncept?!! Under tiden ägnade jag mig åt kattungarna och vi hann både busa och mysa! 

På väg ut i hagen igen lyckades Hamingja få med sig en liten tuss hö och hon verkade faktiskt acceptera att Hulda (till höger) kom för att få smaka! Som man ser i bakgrunden var även Hjalmar sugen på en munsbit... men fuxen är faktiskt inte mamma Hremsa som man skulle kunna tro utan hans ständiga "nanny" Vidalinn!

Lördagsmys!

Myyyysigt!!!

Idag fick jag "äta upp" att jag festade på surströmming med MANDELPOTATIS i Evas stuga igår... det är ju en anledning till att jag äter LCHF sedan många år... och efter denna "överdos" kolhydrater vaknade jag tidigt i morse med REJÄLT ont i kroppen... :-( Fast det känns ändå lite lättare att stå ut med när jag i alla fall "fått något för det" d v s jag hade ju fått njuta av surströmmingen, än när jag har jätteont utan att det föregåtts av några "utsvävningar"...!

Under eftermiddagen började smärtorna i alla fall lätta, så tillslut åkte jag ändå till stallet för att mysa lite med min häst! Hittills i veckan hade jag dessutom bara orkat rida en enda gång denna, så det kändes extra bra när det tillslut ändå blev en liten sväng ut med Hamingja i höstsolen! Och Hamingja blev jätteglad när hon fick galoppera två vändor upp till vändplanen bakom vägbommen! 

"Vilken lattjo liten pryl!!!"

Efteråt fick hon spana in den nyfikne lille Sigge, medan syrran Clara som är mer försiktig fortfarande höll sig inne i foderrummet. 

Fredagspedikyr och kattungar!!!

 

Idag hade hovslagar-Sandra nästan en heldag i Mariebäck när hon skodde Ella, Vidalinn, Hector och Hamingja. Så nu har vi nya, snabba skor runt om - och med hål för traktbroddar så att vi är beredda när det börjar frysa på! Hamingja fick som vanligt beröm för att hon skötte sig så exemplariskt - och frågan är vem som blev mest mallig över det, hästen eller matte?!

Clara och Sigge!!!

Hamingjas systerson Hjalmar har nu fått tuff konkurrens om titeln "sötast i Mariebäck" av dessa små godbitar som flyttade in här om dagen! Sigge verkar vara en riktig tuffing - eller sakna självbevarelsedrift -  första morgonen skuttade han helt oförskräckt fram till STORA dobberman-Vera och började äta av hennes mat! Det är tur att hon är så snäll!!!  

Atlikurs utan Atli

Natten till måndag havererade kroppen rejält... men idag är jag "på banan" igen! Och det var jag även bokstavligen när jag red ett pass på ridbanan efter jobbet. Det är ju alltid bra att så snart som möjligt repetera övningarna från kursen innan man hinner glömma så mycket! Så efter uppvärmning i trav ägnade vi oss åt töltarbete med många övergångar från samlad skritt till tölt. Och väl i tölten direkt MASSOR av förhållningar med sätet för att hålla ett riktigt långsamt tempo. Atli visade ju hur han red tölten nästan i skrittempo i söndags, för att stärka upp henne där. 

När vi tillslut "landat" i ett långsamt tempo "förstörde" jag först allt genom att "nästan smacka" så att stackars Hamingja förstod att det var nu hon skulle dö... Men konstigt nog överlevde hon - och efter MASSOR av nya förhållningar hittade vi tillslut tillbaka till ett riktigt långsamt tempo, men nu med någon gnutta energi som gav mer bärighet också. Jag kom även ihåg att använda några steg högersluta här och där för att bibehålla bärigheten i tölten.

Jag arbetade sedan på samma sätt även i andra varvet - och då gick det lite snabbare att enas om det långsamma tempot (både innan jag smackade och efteråt). Då fick min duktiga häst först sträcka ut på hellånga tyglar i tölt på volt innan en grundlig nedvarvning i trav. I morgon får hon vilodag igen men på torsdag ska jag förhoppningsvis rida och då får jag se till att även rida mellantempo i tölten, som Atli sa att jag måste varva med för att hon inte bara ska "dra åt handbromsen" och bli spänd.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!!!

Vilken ENORM förmån det är att få träna för Atli, en av världens skickligaste islandshästinstruktörer!!! Och vilket FANTASTISKT väder vi haft hela helgen dessutom, med en fortfarande skönt värmande höstsol!!! Att detta väder verkligen inte är något att ta för givet påmindes vi om när det både tidigt igår morse och i morse ösregnade... men sedan alltså klarnade upp lagom till att kursen skulle dra igång.  (Och det kunde ju ha varit som när Atli var här senast, i början av juli, då det plötsligt kom en VÅLDSAM hagelskur...!)

Till dagens första lektion var Johan på plats med kameran, så nu har jag ca 700 dagsfärska bilder! Det lär ju ta ett tag att gå igenom alla, men här ovan är i alla fall ett första "smakprov"! När jag startade uppvärmningen i skritt på volt påminde Atli om att jag inte ens i uppvärmningen ska låta henne bli så jättelåg i formen. Annars behöver man ju ofta lägga mycket fokus på att få hästen att söka sig framåt-nedåt. Men som han alltid brukar säga: "Om du lyssnar på hästen så kommer den att tala om vad den behöver. Vill den gå fort behöver du rida långsamt, vill den gå hög i formen behöver du rida den lång och låg..." Och Hamingja som har så väldigt lätt just för lång och låg behöver alltså snarare ridas lite högre i formen. 

Efter att ha fortsatt uppvärmningen i trav till dess hon frustade avslappnat i båda varven var vi redo att börja arbeta med tölten. Vi började på volt med samlad skritt och hittade ett läge där Hamingja kom upp riktigt fint med bogarna samtidigt som hon behöll längden på halsen! Och jag försökte vara snabb med de viktiga eftergifterna men ändå inte göra dem så stora att jag "tappade ut allt". 

Jag fick sedan rida massor av övergångar från samlad skritt till tölt där jag red sidförande i skritten och genom övergången för att bibehålla bärigheten. Atli konstaterade att kvaliteten i den samlade skritten ofta var riktigt bra och att jag numera även lyckas ta med en del av detta över till tölten, men sedan är det fortfarande så att jag "tappar" mycket av samlingen och energin... Men det kändes ändå som att jag inte blev riktigt lika spänd i kroppen nu så det var ju positivt!!!

När det var dags för vår femte och sista lektion ville Atli rida Hamingja en stund sedan jag värmt upp henne. Han ville visa mig hur jag ska få vidare för att bibehålla kvaliteten längre stunder i tölten och det gjorde han genom att tölta riktigt lååååååångsamt! "Det känns tydligt att hon är van att kunna sluta ta i ordentligt efter en stund" konstaterade han. Sedan fick jag åter sitta upp i sadeln och nu försöka att själv tölta låååååångsamt, men med bibehållen energi. Här har vi VERKLIGEN något att jobba med framöver!!! Men Atli varnade samtidigt för att "fastna" i att BARA rida riktigt sakta. "Det är jätteviktigt att du varvar med att rida på i mellantempo, annars är risken att du bara får en väldigt spänd häst...!" Jag lär i alla fall inte ha någon brist på saker att träna på till dess Atli är tillbaka i Mariebäck igen om en dryg månad!

Betydelsen av att tugga på bettet!

Under dagens första lektion gjorde Atli än en gång underverk med min häst - och denna gång t o m innan jag ens hade börjat rida!!! Han ställde sig framför henne, tog tag i bettringarna och lyfte bettet uppåt till dess Hamingja öppnade munnen och tuggade lite, då släppte han snabbt och berömde. Sedan upprepade han samma sak om och om igen till dess Hamingja hade listat ut vad han ville och svarade snabbt på signalen. 

Och redan när jag sedan skrittade in på volten för att börja värma upp kändes hon VÄLDIGT mjuk och avslappnad, som om vi redan hade värmt upp grundligt! Och den känslan upprepades sedan när jag värmde upp i trav! Vilket SUPERKNEP!!!

När det var dags för tölt red jag övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt och nyttjade sedan ställning ut mot staketet och ytterskänkel mot innertygel för att bibehålla lösgjordhet. Atli instruerade mig sedan att gå in på volt för mer innerskänkel mot yttertygel med SNABBA eftergifter så snart hon längde halsen. Och sedan smyyyyyyga över i tölt. ”Du får nästan bara TÄNKA att du ska smacka!!!” Konstaterade han skrattande när Hamingja som vanligt skuttade för minsta lilla antydan till ljud från matte! 

Efter detta varvade vi ner i trav då Hamingja frustade VÄLDIGT belåtet. Och det gjorde väl nästan jag också för jag hade verkligen haft en trevlig ridkänsla genom hela passet och kände mig GRYMT taggad inför fortsättningen av kursen!!!

Dagens andra lektion följde ungefär samma upplägg som den första. Innan jag satt upp hade jag också gjort som Atli visade på morgonen för att få Hamingja att slappna av i munnen och tugga på bettet - och det märktes redan att hon börjar förstå vad hon ska göra!

Jag fick först rida väldigt självständigt och tyckte faktiskt att det gick hyfsat att hitta tillbaka till den trevliga känslan under första ridpasset. Och när Atli sedan hjälpte mig att "peta i detaljerna" blev det förstås ännu bättre! Det han då betonade var bl a att det är viktigt att verkligen ha längden på halsen i den samlade skritten, innan jag gör övergång till tölt. Och att i själva övergången flytta undan för innerskänkeln så att hon inte börjar korta upp sig i nacken och går emot handen. "Hon behöver den långa halsen för att verkligen komma upp med bogarna!"

Väl i tölt tipsade han sedan också om att jag skulle minska volten m h a ytterhjälperna för att hålla henne mellan hand och skänkel. Jag stannade på volten och red riktigt många övergångar från samlad skritt till tölt för att både Hamingja och jag själv skulle "få in den rätta knycken" (för att citera farbror Melker i Saltkråkan). Och när vi avrundade efter att ha varvat ner grundligt i trav sa Atli att vi haft flera fina moment i tölten och det var ju jätteroligt att höra - vi är uppenbarligen på rätt väg!!! Och jag ser VERKLIGEN fram emot att rida igen i morgon!!! Då hoppas jag Johan dyker upp och fotar lite också, så att jag får dagsfärska bilder att använda. Bilderna i detta inlägg är ju "gammal skåpmat" från förra kursen, i juli.

"Överlinjen är bron mellan framdel och bakdel!"

 

...är dagens Atli-citat!

Idag var Mäster Atli tillbaka i Mariebäck, för tre dagars lyxkurs!!! Och som vanligt var det fascinerande hur hans - till synes små justeringar i min ridning - fick STORA resultat! Än en gång blev det så tydligt att man inte behöver göra MYCKET - men däremot göra RÄTT "saker"! Något som förstås är mycket lättare sagt än gjort...!

Redan när jag inledde uppvärmningen på sedvanligt sätt med att be Hamingja korsa bakbenen i skritt på volt fick jag första tipset: att jag faktiskt gav FÖR stora eftergifter på tyglarna när hon gjorde rätt. "Du ska vara snabb att mjukna i handen, men inte släppa så mycket på tyglarna att du tappar iväg allt!" Och när jag försökte göra så konstaterade Atli att Hamngja direkt kom upp mer med bogarna! Jag övergick sedan till att värma upp i trav där Hamingja ganska snart började slappna av och frusta - och Atli konstaterade att han var nöjd med det han såg.

Efter detta fick jag gå in på volten igen i skritt för att börja förbereda tölt och när Atli än en gång påminde mig om att "mjukna i handen, inte släppa ut tyglarna" så hittade jag ett bra "dragläge" från vilket jag sedan fick göra övergång till tölt. När min ambitiösa häst började stressa upp sig, bli spänd och dra upp tempot fick jag börja om i skritt igen för att sedan smyga tillbaka till tölt. 

När vi sedan skulle lämna volten och rida längs fyrkantspåret fick jag börja i skritt med att ställa henne ut mot staketet och flytta undan för ytterskänkeln till dess hon slappnade av och längde överlinjen innan jag  gjorde övergång till tölt. När hon då började stressa fick jag - för att bromsa upp utan att att ta i båda tyglarna och göra henne ännu mer spänd - ställa utåt mot staketet igen och flytta undan för ytterskänkeln. För att sedan låta henne räta upp sig igen när hon slutat stressa och åter längde halsen. 

Jag fick sedan återgå till att skritta på volt och flytta undan för innerskänkeln. Atli påminde om att jag INTE skulle släppa ut tyglarna utan "bara" mjukna i handen som belöning och när jag lyckades med det kändes det verkligen hur hon kom upp med bogarna! "Nu har du hittat rätt! utropade Atli. Överlinjen är bron som behövs mellan framdel och bakdel! Utan en tillräckligt stark och aktiv överlinje kan inte hästen komma upp med bogarna och bära upp sig i tölten!" 

När jag sedan fick göra övergång till tölt var det till en riktigt trevlig känsla! "Nu börjar det komma rörelse i hennes knän också!" utropade Atli Mitt i allt detta hade jag faktiskt även lyckats ovanligt bra med att  undvika att bli jättespänd i min egen kropp.  Och när vi åter fick tölta längs spåret försökte jag bibehålla både detta och kvaliteten i tölten genom att växla mellan snabba förhållningar med säte och skänklar och att slappna av och "åka med" ett par steg innan jag gjorde ny snabb förhållning med säte och skänklar. 

Min stora aha-upplevelse i slutet av förra kursen var ju just att det ska vara så VÄLDIGT korta sekvenser hela tiden: förhållning ett par steg, avslappning ett par steg,  förhållning ett par steg o s v... Där "ETT PAR steg" är nyckeln. Atli har ju hela tiden påpekat att jag måste bli mycket mer aktiv i min ridning, men det var först under senaste kursen som jag tillslut började förstå vad han egentligen menat med det...! 

Och när jag varken "fastnade" i en förhållning med sätet som förvandlade mig till ett järnspett eller bara var passiv passagerare i väldigt långa sekvenser blev det verkligen en härlig känsla i tölten! Även Atli var riktigt nöjd och jag fick snart gå in på volt och låta henne sträcka ut på allt längre tyglar i tölten för att sedan varva ner grundligt i trav. "Nu har vi lagt en riktigt bra grund inför resten helgen!" konstaterade han.      Och det känns alldeles FANTASTISKT att ha ytterligare två dagars kursande att se fram emot!!!

Matte åker häst

ÅH, vad jag är LESS på den förlamande tröttheten som följer med Fibromyalgin... då är det faktiskt (för det mesta) lättare att stå ut med smärtorna...! Men jag ville ju så gärna rida en gång till innan helgens kurs, så efter inköp av dopingpreparat (Cola Zero) åkte jag ändå till stallet efter jobbet. 

P g a (den bristande) dagsformen satsade jag på ett ridpass där Hamingja fick jobba mycket och jag lite (sommarvarianten av att rida i djupsnö!) med två vändor galopp upp till vänstra vändplanen bakom vägbommen. Numera tänker hon ju verkligen framåt under galoppen, så nu börjar det snart bli dags att rida ihop henne mer för att få mer bärighet i galoppen igen. 

När vi för andra gången var tillbaka på vändplanen satt jag av för att låta henne "flåsa ur sig" ordentligt innan vi vände hemåt och passade då också på att sadla om - och fota bilden ovan! Såg förresten murklor där, det har jag aldrig gjort förut! Synd bara att man inte längre törs äta dem - det har ju visat sig att de är väldigt giftiga... så det hade ju varit lite roligare att hitta kantareller istället...!

Under hemvägen kunde jag sedan inte motstå att även rida lite tölt. men det var fortfarande inom kategorin "åka häst" när jag mest bara försökte vara avslappnad i kroppen fast vi töltade. Och jag vill fortfarande tro att jag ändå blivit liiite bättre på det! I morgon blir det ny vilodag för Hamingja för sedan ska matte (förhoppningsvis) orka tre dagars ridkurs! 

Magic monday!

"Hur svårt kan det vara...?!! GE mig bara en hink FULL med godsaker NU!!!"

Det är inte så ofta jag rider på måndagar, eftersom jag oftast ridit fredag, lördag och söndag. Men igår krävde kroppen en riktig vilodag med ljudbokslyssning som huvudsaklig "aktivitet" så därför åkte jag till stallet efter jobbet idag även om det kändes som gränsfall att jag skulle orka idag också.

Hamingjas energi var det dock inget fel på, så det blev direkt "full sula" när hon fick galoppera upp bakom bommen! Klockrena fattningar dessutom, i båda galopperna, så matte kunde bara åka med (och hålla sig i manen för säkerhets skull ifall Hamingja plötsligt skulle lägga in en slide stop eller annan form av snabb undanmanöver...!) 

Efter en kort sväng med skritt i terrängen (till dess jag kom på att älgjakten börjat idag) vände vi hemåt och matte försökte rida tölt utan att bli spänd som ett järnspett i kroppen. Och det känns faktiskt som att det i alla fall börjar gå liiite bättre... jag håller tummarna att det stämmer för till helgen är det Atlikurs igen och det vore ju trevligt om det varit någon slags utveckling sedan senast...! 

Till Atlikursen gäller det ju dessutom att ha skorna kvar på alla fyra hovarna... Vi har haft lite otur med timingen när vi har hovslagaren inbokad fredag NÄSTA vecka och inte den här veckan... Hamingjas vänstra baksko har ju glappat endel på slutet, men efter den senaste omgången med nittången (i fredags) verkar den sitta där den ska just nu i alla fall. PEPPAR, PEPPAR!!! Idag var det istället framskorna som satt lite, lite löst så det fick bli en omgång med tången där. 

"I´m ridin´in the rain, just ridin´in the rain...

...what a glorious feeling - I´m happy again!!!"

I morse hade jag äran att morgonfodra i Mariebäck och trots att prognoserna hotat med regn var det uppehållsväder! Så när jag sedan skulle rida fick Hamingja ha det nya tränset igen istället för "allvädersvarianten" och jag tog inte heller några regnkläder på. Men jag hann i princip bara sitta upp i sadeln så började det regna... Övervägde någon sekund om jag skulle hämta regnjackan men bestämde mig för att avstå - om jag red på ridbanan så kunde jag ju helt enkelt avbryta om jag skulle bli allt för blöt och kall. Och när det gällde tränset så fick jag väl helt enkelt vara så där "Carro-duktig" och smörja in det sedan jag ridit!

Dagens uppvärmning fick bli trav på böjda spår följt av två fattningar av vardera galoppen, innan jag satt av och sadlade om inför töltträningen. Sedan red vi övergångar: halt-rygga-samlad skritt-tölt medan jag försökte hitta en bra sits UTAN att spänna mig så mycket i kroppen och dessutom göra massor av förhållningar "med kroppen" varvat med att tillföra energi - också "med kroppen". 

Och när jag sedan kom ihåg hur jag på senaste Atlikursen upptäckte att böjda spår i tölten inte bara var bra för Hamingjas lösgjordhet och samling utan även hjälpte mig att hitta tillbaka till en bättre töltsits försökte jag även komma ihåg att lägga till många av den "varan"! Jättebra att inte ALLTID behöva sakta av och börja om för att få ordning på sitsen!!!

När Hamingja fått varva ner genom att sträcka ut på allt längre tyglar i tölten konstaterade jag att jag verkligen var GENOMBLÖT - men ridit tillräckligt aktivt för att inte börja frysa. Men sedan tränset var insmort fick det bli en varm tekopp till matte medan Hamingja stod i en box med Back on Track på bakdel och haser. 

Mot nya äventyr!

Alla (skogs-)vägar leder till Torrbergsvägen?!

När man rider in längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen finns det ungefär halvvägs till vändplanen en ännu mindre väg in till höger, som varit helt igenväxt de senaste åren men som nu rensats upp igen i samband med att de avverkat i området. Under de första åren jag hade häst i Mariebäck (alltså på Feykirs tid) brukade jag ibland rida in där men har aldrig ridit längre  än till ett älgtorn som finns där. Men tidigare i veckan berättade Sylvia att hon och Olivia ridit till älgtornet och sedan följt kanten på det kalhygge som nu är där och tillslut kommit ut på Torrbergsvägen. 

Idag bestämde jag mig för att testa om jag också kunde hitta den rundan! Det hade regnat hela dagen men när jag red iväg var det i alla fall tillfälligt uppehåll. Men jag hade förstås preparerat mig själv med regnjacka och ridregnkjol samt Hamingja med hennes "allvädersträns" i biothane. Efter en inledande högergalopp red jag in på den mindre vägen och kunde konstatera att skogsmaskinernas framfart faktiskt haft en gynnsam effekt och jämnat till underlaget ännu mer än när jag red där för någon vecka sedan och det "bara" var slyröjt. 

Det blev en hel del "terrängtrav" fram till älgtornet där jag sedan vek av till höger och följde vad som såg ut att vara hovspår i hjulspåren längs kanten på hygget. Det är mycket myrmarker runt Mariebäck och när marken successivt blev blötare gjorde jag mig beredd på att vi kanske skulle behöva vända tillbaka samma väg som vi kommit... men så kom vi in i mer höglänt terräng och snart började jag skymta Torrbergsvägen mellan tallarna!

Vi kom ut på Torrbergsvägen närmare vändplanen än när vi rider den vanliga rundan och jag bestämde mig för att först galoppera ytterligare en sträcka inåt innan vi vände. Denna gång i vänster galopp då Hamingja än en gång verkligen tog i bakifrån och galopperade i ett friskt tempo. Vid ett tillfälle var hon på väg att lämna vägen och svänga till höger in på en stig där vi brukat rida ibland. Men även fast jag då behövde ta i vänstertygeln för att hålla henne kvar på vägen igen bibehöll hon den trevliga vänstergaloppen - alltså trots att "innertygeln är den rena galoppens värsta fiende" som Ia Lindholm beskrivit saken!!! Vissa saker går faktiskt framåt!!!

Efter skrittpaus och omsadling (då nojig matte dessutom kollade att Hamingjas skor fortfarande satt där de skulle) inledde jag hemvägen med att träna tölt. Idag bad jag om lite mer samling i tölten och då blev det genast svårare att hålla ett bra skänkelläge... Att lära gamla hundar sitta sägs vara svårt, men måste ändå vara rena barnleken jämfört med att lära en gammal matte sitta ordentligt i sadeln...!

Under hela tiden jag red var det faktiskt uppehållsväder,  men vi hann inte mycket mer än att komma in i stallet förrän regnet började smattra på taket! Så man måste verkligen säga att vi hade tur med vädret denna annars så regniga dag! När jag nu tittar i väderappen ser det inte ut som att vi kommer att ha samma tur med vädret i morgon, när jag ska morgonfodra och sedan rida efter det,  för då ser det ut att bli regn från tidig morgon och hela förmiddagen... Men med rätt kläder (och träns!) blir det nog bra det också!

När Hamingja fick gå ut i hagen igen kom Hulda (Hremsas första avkomma som nu är tillbaka i Mariebäck efter ett år på unghästbete) fram för att hälsa på sin moster. Hulda är verkligen en "mini-Hamingja" och jag försökte snabbt få upp mobilen för att ta en bild på dem. Men jag var inte tillräckligt snabb när Litlamin kom farande  och jagade bort Hulda... Kroppsspråket var hur tydligt som helst: "Hamingja är MIN kompis!!!" 

I brist på en aktuell bild kommer här istället en från slutet av förra sommaren, när Hulda och lillebror Hermann hälsar på moster Hamingja som just kommit tillbaka hem efter sommarbetet. Alltså strax innan Hulda och Hermann i sin tur åkte till unghästbete i Grönåker.

Dressed for success!!!

 

Klart att FINASTE hästen ska ha FINASTE tränset - idag också!!!

Innan dagens ridpass klippte jag Hamingja på halsen och bogen och konstaterade (för vilken gång i ordningen??!) att om man ska köpa en klippmaskin ska man INTE köpa en sladdlös (och DYR) DeLaval...!!! Jag köpte den på Reykurs tid och med tanke på hur paniskt rädd har var för sladdar så kändes det som ett självklart val då. Men som jag har ångrat mig sedan när den behöver kämpa för att tugga sig igenom redan en tunn päls och det tar EVIGHETER att bara klippa halsen... 

Men tillslut var jag i alla fall hyfsat nöjd (men f f a less) och tyckte det fick räcka för denna gång. Och när jag sedan skulle göra i ordning Hamingja för en ridtur hade jag förstås INGA problem att välja träns och schabrak!!! När jag kollade vänster baksko verkade den faktiskt sitta bra fortfarande, men för säkerhets skull fick också sömmarna ändå en "omgång" till med nittången.

När jag red iväg tänkte jag att det skulle bli ett kort ridpass för efter flera riktigt krävande dagar på jobbet kände jag mig väldigt slutkörd... men som vanligt smittade Hamingjas energi och arbetsglädje av sig på mig så det blev faktiskt nästan en timmes ridning ändå! 

Precis som igår red jag till Torrbergsvägen, med trav (och lite galopp) som uppvärmning genom skogen följt av fortsatt töltträning. Och jag klurade samtidigt vidare på hur jag ska beskriva känslan som jag igår beskrev som "mjuka knän" och kom fram till att "vrida om skänklarna så att fötterna hamnar mer parallellt med häste" kan i alla fall delvis beskriva hur jag försökte göra för att få "mjuka knän".  Och när det gäller att undvika att bli så spänd i kroppen när jag rider tölt så känns det ibland som att det faktiskt går åt rätt håll! 

I morgon blir det en vilodag för Hamingja, då jag ska till Evas stuga för att äta surströmming efter jobbet. Så GOTT det ska bli!!! På Island är det tydligen inte ovanligt att man ger hästarna sill som mineraltillskott - undrar just om de skulle äta surströmming ifall de fick chansen?!

Oooops, I did it again...!!!

Bara för att jag skickade en fråga till Karin Åberg om hon hade något pannband som matchade Hamingjas ES-schabrak i Purple Gold (som jag också köpt från Karin) så behövde hon väl inte skicka bilder på det här FINA tränset...??!!! Hade jag varit tränsmissbrukare hade jag nu börjat skylla i från mig och hänvisa till "external force"... Men ni ser väl själva att jag helt enkelt inte hade något val???!!! Och jag HAR faktiskt sålt den fina Hrimnirnosgrimman idag, precis som jag sa till mig själv på skarpen att göra när jag bestämde mig för att köpa tränset - och det måste väl i alla fall DELVIS räknas som en godtagbar kompensation?!! ;-)

En sådan här fin "outfit" behövde ju firas rejält - vilket jag och Hamingja genom en ridtur till Torrbergsvägen! Och hon var även idag härligt pigg och energisk trots att jag ännu inte hunnit ge henne en halsklippning för att göra hennes "klädsel" bättre anpassad till det varma vädret. 

Efter skritt, trav och (lite) galopp genom skogen använde jag Torrbergsvägen till att träna tölt. Jag tycker mig ha "benat ut" att ett viktigt första steg för mig för att komma vidare i töltridningen är att få förhållningarna att fungera. För kan jag kontrollera tempot utan att vi hamnar i en dragkamp har jag BETYDLIGT mycket större chans att hålla ordning på min sits. 

Snabba tydliga förhållningar "med kroppen" har också den fördelen med sig att jag kan undvika viss spänning i kroppen. Avslappningsövningar går ju i regel ut på att man först spänner musklerna riktigt mycket för att göra skillnaden riktigt tydlig när de senare börjar slappna av och jag tänker mig att när förhållningarna fungerar som de ska blir de som ett slags avslappningsövning! 

När vi vände hemåt fick jag en tydlig indikation på att min analys stämmer rätt bra, för när Hamingja fick mer bråttom och slutade ta förhållningarna och vi började närma oss "dragkampsläge" så kände jag direkt hur jag hamnade mer och mer i framvikt... Men nu insåg jag i alla fall ganska snart att jag måste "backa tillbaka" ordentligt och göra halt ifall halvhalterna inte fungerar. Och efter några sådana påminnelser började vi successivt hitta en bättre känsla igen!

En sista "billesnixt" (för att låna ett uttryck av Johan) kom när jag precis skulle börja sakta av - att jag förutom att försöka vara mer avslappnad än ett järnspett i kroppen när jag rider tölt (ja, alltid när jag rider förståss, men det är ju främst i tölten jag har det problemet) också ska sträva efter en viss "känsla i knäna" som jag inte riktigt kan sätta ord på... i väntan på de rätta orden kan jag beskriva det som ett slags "svikt" i knäna. En känsla som visade sig uppstå i skritten när jag där hittade ett bra skänkelläge. Mer "knäsvikt" i tölten får bli målsättningen alltså!