"Älgjaktsgult"

Så här på älgjaktens andra dag var "dagens outfit" förstås "älgjaktsgul"!!!

Åååååh, nu är jag så HÄRLIGT Hamingja-hög igen!!! Efter några dagar i Umeå med 50 + 50 årsfirande med min familj (och "Reykur-Eva") och därmed flera vilodagar för Hamingja var både lyckohästen och jag riktigt taggade till dagens träningspass!!! 

Jag inledde med att be henne flytta ut bakdelen vid skritt på volt direkt utanför stallet. Hon flyttade undan för högerskänkeln hur lätt som helst och började genast slappna av och länga överlinjen. När jag bytte till vänster varv försökte hon däremot fuska... Matte blev då riktigt brutal och smackade faktiskt ett par gånger - och det var enbart tack vare Hamingjas nerver av stål som hon överlevde den chocken... Men det gjorde underverk med motivationen och plötsligt gick det jättebra att korsa över även med vänster bak!

Efter detta var Hamingja verkligen "på" - så när jag red upp till vänster bakom vägbommen och bad om uppvärmningstölt med låååång hals så var det verkligen ren tölt med aktiva bakben från start och inte någon småseg variant med passtakt ens till att börja med. Jag nyttjade hela sträckan upp till vändplanen till detta, med några steg öppna resp sluta med böjning i vänstersidan när det behövdes för att påminna om formen. 

På vändplanen blev det mer skrittarbete på volt innan jag inledde hemvägen med samlad skritt - där hon verkligen kom in jättefint mellan hand och skänkel - och sedan övergång till tölt. Jag kunde behålla "inramningen" även i tölten och hon kändes verkligen riktigt, riktigt fin!!! Efter nedtagning till skritt samtidigt som jag flyttade undan för vänsterskänkeln bibehöll hon bärigheten ner i skritten och sedan fick hon pusta lite på hellånga tyglar innan vi började om från samlad skritt. 

Hamingja är ju en så oerhört ambitiös häst så jag försöker verkligen vara den förståndiga av oss som ser till att hon får tillräckligt många pauser (ibland micropauser och ibland lite längre) för att förhoppningsvis inte överanstränga henne så här under uppbyggnadsfasen. Inte helt lätt att veta hur mycket jag vågar samla henne utan att det blir för mycket... Men å andra sidan tänker jag att just det faktum att hon så villigt bjuder på samling i tölten direkt jag vinklar mitt bäcken också borde vara ett tecken på att hon faktiskt kan göra detta utan att känna något fysiskt obehag. 

Vi hann med tre töltsekvenser varvade med skrittpauser längs vägen tillbaka till vägbommen. Väl där red jag även in längs den högra skogsvägen där Hamingja imponerade med en klockren travövergång och riktigt, riktigt härlig trav! Efter en skrittpaus nyttjade jag sedan vändplanen till en ny travövergång, denna gång från skritt på volt vilket brukar fungera bäst och resultatet blev som önskat och med ÄNNU mer energi! Extra glädjande var att hon trots all denna energi höll sig till trav. Hon brukar ju gärna vilja gå över i galopp istället, men mitt konsekventa avbrytande av varje galoppförsök senast verkade fortfarande ge effekt! 

Efter en skrittpaus på hellånga tyglar höjde jag svårighetsgraden REJÄLT genom att återta tygelkontakten men ändå förvänta mig fortsatt skritt. Jag brukar nästan alltid skritta med tygelkontakt sista biten hem, för att motverka att hon annars alltid förväntar sig ett högre tempo så snart jag kortar tyglarna. Och uppenbarligen behöver vi träna på detta precis hur mycket som helst! Något vi/jag också behöver träna på är att göra halter där hon stannar med höger bak ordentligt inunder sig... Vi har tränat mycket på detta fast med vänster bak och numera brukar det fungera bra. Men höger bak är verkligen "en annan femma" - i alla fall än så länge. Men det är ju TUR att vi har så MYCKET att träna på för träning med Hamingja är ju så ROLIGT!!!