Atlikurs dag 1

Fröken med temperamentet...!!! (Inte en dagsfärsk bild dock - dagens nederbörd kom i form av regn...)

I kväll "rev vi igång" Atlikursen! Kurserna brukar i vanliga fall vara fredag-söndag, men när han inte hade någon ledig helg till oss fick det bli måndag-torsdag istället. Jag red dagens lektion kl 19.30 - när lektionen skulle börja hade det precis börjat skymma, men en halvtimma senare var det nästan helt mörkt... Jag tycker det går så jättesnabbt att bli mörkt så här års... men det är väl säkert delvis för  att det blir en sådan stark kontrast efter att vi haft ljust dygnet runt i flera månader.

Min och Hamingjas "uppvärmning" inför denna kurs blev ju egentligen ingen uppvärmning alls - p g a tappskon som gjort att jag inte kunnat rida på en vecka eftersom hovslagaren har varit helt uppbokad med annat. Men tack vare att jag hittade en gammal framsko som passade och bussiga Sylvia slog på den innan lektionen idag kan jag ändå vara med på den efterlängtade kursen!

Därför visste jag inte alls vad jag kunde vänta mig när jag nu skulle rida på ridbanan för första gången sedan första kursen. När jag fick börja med att värma upp på egen hand fick jag redan i skritten på volt ett mycket trevligt besked från Hamingja som så avslappnat och mjukt korsade över med inner bak när jag bad om det! Den trevliga, avslappnade känslan höll sedan i sig i både tölt resp trav på volt och längs spåret!

När jag var nöjd med uppvärmningen sa Atli: "Nu måste vi sätta lite press på henne - det er avslappnat och trevligt, men ganska mesigt ut!" Jag fick börja rida samlad skritt och när jag på Atlis uppmaning efter en stund "duttade" till med pisken på Hamingjas bakdel protesterade hon ordentligt genom att göra ett riktigt katapulthopp jämfota md bakbenen. Men sedan hände det saker när bogarna kom upp och hon började röra sig med en helt annan bärighet!" "Nu är hon JÄTTEFIN! ropade Atli. "WOW - vad hon vinklar in bakbenen och bär upp sig trevligt!" Jag fick fortsätta att "dutta" henne på rumpan med pisken till dess den häftiga reaktionen började mattas av. Och sedan göra övergång till en tölt med en riktigt, riktigt härlig känsla!  

Efter en stunds riktig "njut-tölt" fick vi fortsätta med piskträningen. Jag fick göra halt och Atli instruerade mig att "bara sitta i sadeln" medan han stod bredvid och la pisken helt lätt uppe på Hamingjas rumpa. Hon gjorde några försök att kasta sig framåt men jag lyckades sitta kvar utan att "tappa sätet" och han upprepade gång på gång medan hon successivt blev lugnare. När jag sedan fick rida tölt längs spåret sa Atli: "Det här är den bästa tölt jag sett på henne!!!" Behöver jag säga att känslan var riktigt häftig??!!

Efter en skrittpaus fick jag än en gång göra halt och Atli började med att lägga pisken lätt bakom sadeln och sedan stryka bakåt. När hon lugnat ned sig fick jag först göra samma sak i stillastående. Sedan fick jag rida samlad skritt där jag bara skulle fokusera på att "behålla sätet" och uppmuntra henne att slappna av och länga halsen genom att ge signal med tyglarna medan han petade med pisken på hennes bakdel. "Hon ska lära sig att när pisken är stilla och lätt så betyder den inget. Och när pisken smeker lätt betyder den inte heller något.  Bara när pisken vibrerar lite ska man lyssna - men inte bli rädd. 

Avslutningsvis blev det en riktig utmaning både för mig och Hamingja, när jag skulle hålla båda tyglarna i ena handen och med den andra handen lägga pisken lätt uppe på rumpan bakom sadeln och sedan stryka försiktigt bak över rumpan. I början blev hon förstås stressad och spänd men efter att jag upprepad detta igen och igen och igen lugnade hon ner sig. Och precis som tidigare under lektionen fick hon MASSOR av beröm!

Efter lite avslutande tölt - med härlig WOW-känsla - i båda varven fick min duktiga häst börja varva ner i tölt resp trav på volt. När hon kändes avslappnad blev det lite mer piskträning i stillastående och sedan nedvarvning i skritt på volt. Då stressade hon först men Atli instruerade mig att böja henne riktigt mycket i innersidan till dess hon började sträcka ut och slappna av. "Du ska inte be henne slappna av du ska SÄGA ÅT HENNE att slappna av gm MKT böjning!!!" När jag sedan gjort halt fick jag göra en sista avstämning av att nedvarvningen varit tillräckligt omsorgsfull, genom att be henne sträcka nosen ända ner i backen. Det knepet har Atli tipsat om tidigare också - för bara en häst som är riktigt avslappnad både fysiskt och mentalt har ro att stå med nosen nere vid marken!