När även höger bak är med!

Visst kan vi fokusera på bakhovarnas placering och bortse ifrån Hamingjas "betesmage" som dessutom fått sadeln att glida fram??!! Jag har ju börjat träna på att göra halt UTAN att höger bak "blir kvar" bakom henne och idag var första gången jag lyckades!!! Att sidföra (nej autocorrect, INTE sidfläsk...!!!) undan för höger skänkel in i halten verkar vara hemligheten!!!

När bilden togs hade vi precis kommit tillbaka efter ett HÄRLIGT ridpass i det UNDERBARA höstvädret! Iförd varselgul reflexväst hade jag vågat mig på att rida genom skogen bort till Torrbergs-vägen. (Inga parkerade bilar, som kunde tyda på älgjakt i området, hade synts till men man vet ju aldrig...) Hamingja var helt enig med mig om att vi skulle trava - BÅDE som inledning och som avslutning av ridpasset och sådant gör ju alltid hennes lättroade matte glad!

Vår "rehab-läxa" att skritta uppför backar "prickade" vi än en gång av genom att rida uppför sluttningen till jaktstugan. Den långa och "sega" sluttningen kan ju sägas vara en total motsats till den korta men branta backe som vi istället red uppför tre gånger här om dagen. Jag vet inte vilken av varianterna som ger den effektivaste styrketräningen för musklerna som ska stabilisera höger bakknä.. Men nu när jag tror att hon i alla fall hunnit bygga lite "grundstyrka" antar jag att det bästa är att variera mellan de två varianterna.

Vi red också uppför vår "nya" galoppbacke som både är mer flack och även har ett fastare underlag än sandvägen där det ligger en vägbom vid infarten. (Den "nya" går också in till höger, men lite längre bort efter Torrbergsvägen.) På väg upp till stugan som vägen leder till gjorde vi halt ett par gånger och fattade ny galopp - så hör i valtider vill man ju gärna hinna med både höger och vänster! ;-)

När vi sedan skulle tölta hemåt längs Torrbergsvägen hade jag till en början svårt att få till bärigheten i tölten... Tills jag insåg att jag försökte lösa problemet genom att rida vänsteröppna och då kunde hon fortsätta att "sladda" lite med höger bak... När jag istället övergick till sluta genom att "komplettera" med högerskänkeln ramade jag in henne tillräckligt för att få en HELT annan bärighet i tölten!

Under hela ridpasset red vi dessutom sekvenser med sidförande i skritt för att stretcha musklerna i Hamingjas bakdel, vilket har visat sig vara väldigt välgörande för henne. "Sådan matte, sådan häst" skulle man kunna säga för även jag behöver MASSOR av stretching av de stela musklerna runt mina höfter. Och avslutningsvis visade sig alltså sidförande undan för höger skänkel vara nyckeln till en halt där även det högra bakbenet "var med"!