Atlikurs dag 3:

Samlad skritt vid hand!

En sommarbild "som kompensation" för vinterbilden här om dagen - i genomsnitt hamnar jag väl ganska rätt då?!! Även idag var Hamingja helt avspänd när vi red in på ridbanan. Atli konstaterade nöjd att även om piskträningen under de senaste dagarnas ridpass fått henne att stressa upp sig först så har vi uppenbarligen lyckats "balansera" detta med tillräckligt mycket nedvarvning efteråt så att hennes associationer med ridbanan inte alls handlar om stress!

När jag gjort halt inne på ridbanan gick han direkt fram till oss och strök med pisken över den vänstra sidan av hennes bakdel - och Hamingja reagerade inte ens när pisken först nuddade henne utan stod lugnt kvar med hängande tyglar och öronen inställda på vila! Hon som tidigare kunnat reagera som om någon stack en kniv i henne...! WOW!!! Det må vara ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för extremt spörädda Hamingja!!! Även Atli var riktigt imponerad över hennes snabba framsteg! Men han var ändå "finkänslig" nog att hålla pisken bakom ryggen när han gick förbi hennes huvud till hennes andra sida där han kunde upprepa manövern med pisken som strök över rumpan på en fortsatt lika avslappnad Hamingja!

Sedan jag fått värma upp på sedvanligt sätt i skritt, tölt resp trav på volt och längs spåret fick jag än en gång arbeta med samlad skritt vid hand. Jag kände mig lite mindre ringrostig än igår och fick dessutom ett bra tips när hon i högervarvet ville skjuta ut bogen mot mig: "Sänk vänsterhanden så att du m h a den håller vänsterbogen kvar längs spåret!" När vi jobbade i vänster varv frustade Hamingja väldigt belåtet mitt i samlingen - ett härligt bevis på att hon trivs med att arbeta!

När jag suttit upp i sadeln igen fick jag repetera min egen spöträning som Atli gav mig i läxa igår och som jag tränade på under kvällen samt i morse med ett spö som jag tagit med hem från stallet. Det kommer att krävas en hel del ytterligare träning för att få till de små men effektiva rörelserna som ska få pisken att vibrera mot Hamingjas rumpa utan att jag samtidigt rör handen och därmed stör henne i munnen. Men redan när jag nu testade det i samlad skritt fick jag en riktigt häftig effekt när Hamingja verkligen vinklade in bakbenen och kom upp med bogarna på ett sätt som jag inte tror jag upplevt tidigare! Även Atli var jättenöjd över effekten: "Hon reagerar PRECIS som hon ska!!!" 

Jag hade börjat i vänster varv för att få hjälp av staketet att hålla höger bak på plats. Och från vår andra sekvens samlad skritt kunde vi göra en riktigt, riktigt trevlig övergång till tölt där hon fortsatte att bära upp sig samtidigt som hon var helt lätt i handen och inte heller försökte dra iväg i tempo! WOW igen!!! Jag testade ett par gånger att vibrera med pisken även i tölten och det blev visserligen lite chockartat för Hamingja men inte alls på den nivå som det brukat vara. 

I höger varv blev det svårare... Hon reagerade mer häftigt när pisken nuddade höger bak och det blev dessutom väldigt tydligt hur skicklig hon är på att bita tag i bettet på högersidan för att "dra mig ur sadeln" när det uppenbarligen blev lite jobbigt att ta i med höger bak... Jag lyckades aldrig riktigt komma tillbaka till en bra töltsits "i farten" utan blev tvungen att göra halt och "landa" ordentligt i sadeln innan jag fortsatte rida tölt i höger varv. 

Atli var ändå riktigt nöjd med oss när det var dags att varva ner, vilket vi först fick göra i tölt på volt och när slappnade av ordentligt där fick vi övergå till skritt på volt. Nästan direkt slappnade hon av tillräckligt för att gå med nosen i backen. "Det märks att hon fått en väldigt bra grundutbildning när hon har så lätt att slappna av och sträcka ut överlinjen i både tölt och skritt!" sa Atli. "Så är det när man köper en häst av Sylvia!!!" konstaterade jag! Atli har varit finkänslig nog att inte kommentera Hamingjas runda betesmage en enda gång. Och nu sa han t o m: "Hon är stark och vältränad - det här ansträngande arbetet har inte ens gjort henne anfådd!"