Töltträningstisdag!!!

Hamingja undrar vad matte har för nå´t kul på gång?!!

Det är dock en bild från förra hösten. I år är hon är fortfarande oklippt, men med tanke på hur svettig hon blev av dagens träningspass trots att det vara var +8 grader så skulle jag verkligen behöva hjälpa henne att "lätta lite på klädseln" snart! Under ett antal år brukade jag helklippa en gång så här års och sedan klippa halsen och bogarna igen i december eller januari. Men här om året fick jag lära mig att även om hästens vinterpäls i stor utsträckning växer ut igen efter en tidig helklippning så har man "skadat" det yttersta på hårstråna så att pälsen aldrig blir riktigt lika effektiv på att skydda mot väta. Så numera begränsar jag mig till att bara klippa halsen, bogarna och runt frambenen. 

Dagens ridpass innebar ett antal stora utmaningar för Hamingja. Matte fortsatte nämligen på den "avtrubbningsträning" vi jobbade med tillsammans med Atli förra veckan. Att det redan haft effekt märktes som allra tydligast när jag inledde från marken med att lägga pisken lätt på hennes rumpa och försiktigt låta den stryka ner över bakbenet och Hamingja faktiskt inte reagerade alls på vänstersidan och på högersidan visserligen visade upp ett MYCKET skeptiskt ansiktsuttryck men ändå stod kvar helt stilla. Duktig tjej!!!

När jag suttit upp tog jag båda tyglarna och höger hand och använde vänsterhanden till att låta pisken nudda uppe på rumpan. Nu ryckte hon till ganska ordentligt först, men gjorde sedan inget försök att fly från obehaget utan stod kvar stilla! Sedan fortsatte jag att "tjata" med pisken under större delen av ridturen - med förhållandevis små reaktioner från Hamingja! Efter något så ovanligt som en hel vecka på ridbanan hade jag bestämt mig för att rida ut idag. Och för första gången på mycket länge rida längs bilvägen, som väl inte är riktigt lika stum längre, tack vare regnet som kommit under de senaste veckorna. 

Efter en hel del sidförande i skritt, så att hon fick korsa bakbenen och stretcha musklerna i bakdelen ordentligt red vi uppvärmningstölt längs vägen mot Alviksträsk. Och jag kunde faktiskt "tjata" med pisken även i tölten utan att panik utbröt. Att vi tränade på ridbanan under förra veckan innebar ju att det inte blev någon klättring, som vi fick ordinerat av både veterinären och massör-Tomas för att stärka upp musklerna som ska stabilisera Hamingjas bakknän. Men idag såg jag till att svänga in efter skogsvägen mot gamla soptippen där vi först skrittade uppför den långa men flackare backen upp över berget - och när backen planat ut kunde vi faktiskt göra något så avancerat som att skritta på långa tyglar med pisken liggande uppe på rumpan!!! Ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för Hamingja!!!

När vi ridit tillbaka ner fick hon även skrittklättra en vända uppför den branta backen i sandtaget innan vi återvände till bilvägen och fortsatte bort mot Alviksträsk. Nu var det dags för töltträning och jag inledde med samlad skritt där pisken fick nudda lätt mot rumpan då och då för att sedan fortsätta på samma sätt i tölt. Och Hamingja var så DUKTIG!!! Nu ska det dock sägas att jag hittills nästan bara haft pisken i vänster hand vilket hon har lättare att hantera. 

Atli och jag kom in på detta fenomen under en av lektionerna förra veckan: att hästar till skillnad mot oss människor inte har någon koppling mellan höger och vänster hjärnhalva. Därför måste man alltid visa hästen en övning BÅDE i höger och vänster varv, för de klarar inte av att tänka "då gör jag samma sak fast åt andra hållet". Atli sa att det t o m är så att en häst kan vara rädd för något ENBART från ena hållet. Så att Hamingja reagerar så mycket häftigare på pisken när jag håller den i höger hand är alltså inte bara fånerier från hennes sida (eller en kvarvarande vana p g a att hon haft ont i höger bak) utan hon blir verkligen mer rädd och behöver därför också ännu mer "avtrubbning" på den sidan.

Men eftersom det hela tiden handlar om en avvägning mellan att utsätta henne för tillräckligt mycket obehag för att hon ska börja vänja sig men inte så mycket obehag att hon blir FÖR rädd hade jag medvetet valt att hittills f f a hålla pisken i vänster hand under dagens ridpass. Men när det nu gått så bra tyckte jag att vi borde testa att höja ribban. När jag flyttat pisken till höger hand märktes det direkt på Hamingja att det var MYCKET obehagligare när jag lät pisken nudda rumpan och bakbenet på den sidan. Nu kom åter de där reaktionerna som om någon stuckit en kniv i henne... 

Jag fick rida mycket sidförande undan för höger skänkel för att hjälpa henne att börja slappna av igen och även m h a tyglarna upprepade gånger "ta med" framdelen åt vänster för att få högerbogen på plats. Oj, vad vi måste träna mycket på detta!!! Men på den positiva sidan var att i de stunder jag lyckades rama in henne så fick jag en trevlig bärighet både i samlad skritt och i tölt "på köpet"! Inför hemvägen fick pisken flytta tillbaka till höger hand och dessutom hålla sig inaktiv, för det kändes tydligt att jag INTE behövde förstärka hennes flyktreflexer... 

Atli betonar ju också hela tiden hur viktigt det är att hon får avsluta ridpasset helt avslappnad både fysiskt och pykiskt - så att träningen inte bygger spänningar i henne. Att riskera att hon ville fly hemåt vore m a o inte så lämpligt... Så när vi vänt hemåt nöjde jag mig med den samling i tölten som hon bjöd på "av sig själv" för att sedan ganska tidigt låta henne börja sträcka ut i nedvarvningstölt. Glädjande nog dröjde det inte länge innan hon slappnat av tillräckligt för att börja frusta - trots det matte "utsatt" henne för tidigare under träningspasset!

En intressant reflektion jag gjort i efterhand är att Hamingja - som väntat - ännu är lite mer ovillig att korsa över ordentligt med höger bakben men ändå är det f f a högerbogen som jag behöver jobba med att få på plats... Man brukar ju säga att när hästen skjuter ut höger bog kommer problemet i själva verket från vänster bak: att hästen skjuter ut högerbogen för att inte behöva ta i med vänster bak... I samband med att problemen från höger bakknä började visa sig så bytte hon också från att oftast vilja skjuta ut högerbogen till att istället ha den vänstra bogen "på vift". Men nu är det alltså åter höger bog jag behöver fokusera mest på TROTS att jag utgår ifrån att hon fortfarande är lite svagare i höger bak.... Men en viss ovilja mot att korsa över med höger bak kanske inte behöver bero främst på att detta bakben fortfarande är lite svagare utan "bara" att hon är lite stelare i de musklerna?! Eller någon som har en bättre teori?!