Atlikurs dag 4: lite pisk och mycket rumpa...!

Ännu en "arkivbild" - Hamingja sträcker ut i uppvärmnings/nedvarvningstölt!

En konsekvens av att hela ridkursen gått på vardagar denna gång har varit att Johan inte haft möjlighet att vara på plats och fota... men jag har ju gott om fina bilder från tidigare kurstillfällen att återanvända. Och "recykling" är ju väldigt inne numera! ;-)

Idag var det dags att avrunda ridkursen för denna gång och även om varje lektion hittills inneburit utmaningar för Hamingja så skrittade hon in på ridbanan så lugnt och avslappnat även idag! "Det här är glädjande!!!" sa Atli och jag kunde ju bara hålla med! Men det känns nog endel i musklerna på henne ändå (henne OCKSÅ kanske jag skulle skriva...!) För när jag skulle började värma upp i tölt kändes hon stel och väldigt passtaktig... När jag gjorde olika lösgörande övningar blev takten lite bättre, men hela tiden med känslan av att hon "dragit åt handbromsen"... 

Tidigare har uppvärmningen för oss handlat väldigt mycket om att min superambitiösa häst ska slappna av för att bli kommunicerbar. Men den tiden är visst förbi, för nu sa Atli: "Dags att kittla henne lite med pisken!" och även om hennes första reaktion på detta var ett litet hopp så blev takten med ens ren och jag kunde också ganska snart även få henne att slappna av och länga halsen igen!

Nästa steg var samling vid hand och jag behövde i princip bara positionera mig rätt med tyglar och pisk för att hon helt självmant visade upp en riktigt trevlig samlad skritt - särskilt i vänster varv! Dessutom frustade hon upprepade gånger som ett tydligt bevis på att hon trivdes med arbetet trots att det var fysiskt krävande. Och när jag sedan, efter att ha sadlat om, skulle göra samma sak även uppsuttet hann jag bara styra ut på spåret innan hon själv samlade sig så mycket att Atli uppmanade mig att direkt släppa fram henne i tölt. "För mer än så där behöver hon inte samla sig!" 

Jag hade börjat i vänster varv, eftersom jag märkte så tydligt igår att jag har betydligt svårare att bibehålla min töltsits i höger varv. Och Hamingja bar upp sig så trevligt i tölten att Atli tyckte att jag skulle låta henne "rulla på" i tölt och känna sig duktig istället för att avbryta och rida nya töltövergångar som vi oftast brukar få göra. Efter en skrittpaus fick jag byta varv och även här behövde jag i princip bara korta upp tyglarna för att hon åter skulle ha samlat sig så mycket att Atli tyckte jag skulle göra töltövergången direkt. Jag försökte verkligen fokusera MASSOR på att inte falla framåt med vikten och tyckte ändå att det gick liiiite bättre än igår. 

När jag analyserade gårdagens ridpass i efterhand insåg jag också att en av de saker som Hamingja gjorde i högervarvet för att "lura" mig var att skjuta ut högerbogen väldigt mycket... Därför försökte jag nu nyttja varje hörnpassering till att m h a tyglarna "flytta ut" hennes högerbog så att hon rundade sig bättre runt innerskänkeln. Och när hon inte fick samma chans att bli stark så var det också lättare för mig att undvika att falla framåt. 

Jag fick göra en volt tillbaka i tölt för att avsluta i det lättare varvet och Atli berömde Hamingja för att hon bar upp sig så trevligt! "Det ligger så nära till hands för henne nu, hon behöver bara lite extra övertalning i form av en kittlande pisk för att jobba så här trevligt i tölten! Träna vidare så här i några månader så befäster ni detta!" Hon hade visat vissa stresstendenser under dessa töltsekvenser, men så snart Atli instruerade mig att rida in på en volt för att varva ner sträckte hon ut hela, långa halsen framåt-nedåt och frustade så belåtet,  om och om igen! Och hennes matte var nära att börja frusta hon också! När jag sedan satt av var det egentligen tid kvar på vår lektion, men Atli och jag var överens om att Hamingja varit så duktig att hon förtjänade att få "ta lite kompledigt"!!! 

I morgon fredag blir det välförtjänt vilodag för min duktiga häst - men jag brinner ju av iver att sedan träna vidare efter Atlis instruktioner!!!