Ridning är ROOOLIGT!!!

Ridning är ROLIGT - tycker både Hamingja och matte!

Lagom till min sista semestervecka kom ÄNTLIGEN den riktiga sommarvärmen!!! Hamingja har därför haft några (=3) lediga dagar. Uppenbarligen höll hon med mig om att det var alldeles tillräckligt för när jag kom till Höbäcken idag behövde jag för första gången i år inte gå och hämta henne långt borta i hagen utan hon kom och mötte mig vid grinden!

När vi en stund senare red iväg från gården var det också med MYCKET ivriga steg! Vilken ENORM kontrast mot när jag här om veckan för första gången skulle rida och fick gå före och lirka för att hon ö h t skulle våga lämna gården...! (Även vädret var totalt annorlunda - då ösregn och nu solsken och värme!) Och idag var det alltså REJÄLT driv i steget - i bästa Lárastil!!!

Senast jag red testade vi några varianter på att rida i skogen istället för ute på asfaltvägen mot Selet där bilarna kör så onödigt fort... Detta hade uppenbarligen gett lilla fröken mersmak, för hon visade väldigt tydligt att hon ville gå den första sträckan genom skogen. Och jag lät henne göra det så vi fick  lösgörande och stretching i inledningen "på köpet"! Men såg till att rida ut på vägen innan vi hamnade i sankmarken.

 Fortsatte vår uppvärmning ute på bilvägen, i tölt med låååång hals och även om Hamingja kändes väldigt ivrig så slappnade hon av och sträckte ut sig riktigt fint! Till att börja med i alla fall...

....men så plötsligt fann hon sig stå öga mot öga med ett gäng UFO:n som landat på en äng!!! Dessa har INTE varit där när vi passerat tidigare!!! :-O Visserligen har Hami sett höbalar förut, men då har de stått samlade utanför stallet på ett ordnat sätt... Dessa låg de utspridda  "ute i det fria" på ett sätt hon aldrig sett höbollar tidigare och då gäller det ju VERKLIGEN att vara på sin vakt! Så när vi efter en stund kunde fortsätta vår uppvärmning i tölt så gick hon i öppna till höger till dess vi passerat förbi ängen, för att hela tiden kunna hålla "rymdäggen" under uppsikt!

På Torrbergsvägen töltade vi vidare, fast nu i en lite högre form. Extremt lång och låg är ju Hamingjas favoritvariant, så hon behöver uppmuntras till "lång men lite mindre låg"! När vi sedan efter en lite längre skrittpaus var vi framme vid galoppbacken och bestämde jag mig för att låta henne springa av sig lite. Som vanligt gjorde jag galoppfattningen från stillastående och efter en klockren fattning DUNDRADE hon iväg uppför backen som om hon haft minst fyra bakben! Lára kunde ju verkligen galoppera ENORMT snabbt - men hennes rörelser var mer markbundna. Hamingja galopperade nu också riktigt fort, men dessutom med STORA rörelser! 

Jag hade tänkt bryta av och byta galopp ungefär mitt i backen, men då hade hon fortfarande inte börjat mattas av det minsta. Uppenbarligen behövde hon verkligen få "bränna ur systemet" ordentligt! Så jag lät henne fortsätta i vänster galopp en stund till. Då hade hon bara sänkt hastigheten en aaaaning, men började kännas lite snubblig, så jag antog att det var säkrast att sakta av till skritt. 

Hamingja verkade SÅ nöjd!!! Men flåsade som en blåsbälg och fick därför fortsätta uppför backen i skritt. När man kör intervallträning - den effektivaste formen av konditionsträning -  har jag fått lära mig att hästen talar om hur långa skrittpauserna behöver vara. Nämligen till dess hästen åter andas normalt. Nu verkade det som att Hami skulle behöva skritta resten av backen för att återhämta sig helt. 

Men när vi var nästan uppe bestämde jag mig för att ändå göra en högerfattning också, bara för att stämma av att den fungerade lika bra. För att bygga muskler är det ju också själva fattningen som är effektivast, så jag kunde ju sakta ner till skritt igen efter bara ett par galoppsprång och ändå ha fått flera bra träningseffekter. Galoppfattningen var också klockren - min duktiga häst!!! Men dessutom överraskade hon mig med att även nu ta i "ända från tårna" och bjuda på runda, fina galoppsprång med ordentlig höjd och trevlig form! Här fanns inte minsta tendens till att kännas trött och matt - så en mycket nöjd Hamingja fick fortsätta att galoppera uppför den sista biten av backen!

Väl uppe satt jag av för att hon skulle få "flåsa ur sig" ordentligt (det var ju ganska varmt dessutom) och passade även på att sadla om. Jag red även i skritt hela vägen nerför backen och en stund efter Torrbergsvägen, så att hon verkligen skulle få hämta sig och ev mjölksyra skulle hinna lämna musklerna. 

Under tillbakavägen red jag flera sekvenser samlad skritt - där några smackningar resulterade i att hon verkligen vinklade in haserna och kom upp med bogarna - och övergångar till arbetstempo tölt. Där verkade det faktiskt som att mitt fokus på sitsen i tölt börjar ge resultat - jag kunde behålla den önskvärda töltsitsen längre sträckor! I alla fall när jag rider ensam och därför lyckas hålla fokus på sitsen känner jag i ett tidigare skede när det börjar dra iväg åt fel håll. Och upptäcker jag det i ett tidigare skede kan jag också korrigera utan att behöva gå ner i skritt igen först. Det är SVÅRT att lära gamla hundar sitta... men uppenbarligen inte helt omöjligt i alla fall! 

När matte lyckades sitta ordentligt och dessutom låta händerna ha ett lätt stöd mot manken för att verkligen vara stilla - tackade Hamingja genom att bibehålla en riktigt trevlig tölt i arbetstempo! Och matte bara NJÖT!!! För att inte överanstränga henne tog vi också flera riktigt långa skrittpauser under hemvägen - för hon hade ju även fått jobba REJÄLT i galoppbacken! 

Men vi hann också med ytterligare galopp uppför en av Torrbergsvägens lite längre backar. Jag valde höger galopp eftersom vi ridit mest vänster i den långa galoppbacken. Och Hamingja tackade verkligen inte nej till ytterligare en galopp - nu när vi dessutom var på hemväg! Så efter ytterligare en klockren galoppfattning ur halt var det än en gång mycket aktiva bakben som gav trevlig höjd i sprången och trevlig längd på överlinjen!

Resten av hemvägen blev det sedan f f a skritt - för nu hade hon ju verkligen fått jobba ORDENTLIGT och dessutom gjort det så BRA!!! Atli brukar säga att hästarna känner när vi tycker att de är duktiga! Och att Hamingja är en sådan häst som mår som bäst när hon får arbeta ordentligt. Och hela hon utstrålade verkligen HARMONI! Ja, förutom när vi än en gång behövde passera förbi ängen med alla UFO:n - då behövde hon ju fokusera på dem för att säkerställa att de inte planerade ett bakhåll...!