Hamingja töltar "som en miljon"!!!

Hamingja med sin ständiga "sidekick" Litlamin!

Oj, oj, så Hamingja-hög jag är, idag töltade hon verkligen "som en miljon"!!! Som vanligt red jag Torrbergsvägen med dess fina ridunderlag. Det är ju betydligt närmare till Torrbergsvägen från Höbäcken jämfört med från Mariebäck. Och det känns riktigt lyxigt att ha den så nära även om man på väg dit och tillbaka måste rida en sträcka längs den asfalterade Seletvägen där de flesta bilar verkar köra betydligt mer än tillåtna 70 km/h och inte heller gör någon ansats att sänka farten när de möter en häst. Det är tur att Hamingja för det mesta är så pass trygg i trafiken - men hästar är ju flyktdjur så man kan ju aldrig vara helt säker på hur de ska reagera.

Under ridpasset idag jobbade jag mycket med innerskänkel mot yttertygel både i skritt och tölt. De har vi ju fått göra under de senaste Atlikurserna och jag fick dessutom extra inspiration i ämnet när jag här om dagen läste en artikel av Jens Fredricsson ("silver-Peders" äldre bror) i Ridsport. Han  beskrev detta som en mycket bra "övning" för att få hästen mellan hand och skänkel. "Nästa gång du ser Rolf-Göran Bengtsson rida ska du lägga märke till hur skickligt han använder yttertygeln för att vända upp hästen mot hindren och därför alltid har dem inramade mellan hand och skänkel inför språnget!" Uppenbarligen är alltså detta en teknik som fungerar lika bra oavsett disciplin! Men "en häst är en häst!" som man brukar säga!

Under större delen av ridpasset idag försökte jag fokusera inte bara på min sits utan även på att hålla händerna med ett lätt stöd mot manken för att minska risken att jag rörde händerna utan att jag tänkte på det. Den bästa belöningen för hästen när den gör rätt är att lämna den i fred - vilket bl a innebär att man inte rör tyglarna. Lättare sagt än gjort... men lite mindre svårt om man tar ett lätt stöd mot manken. När jag rider lektion för Sylvia brukar hon säga till mig att sänka handen och hålla den helt stilla. Och det brukar genast ha en mycket positiv effekt på Hamingja!

 Det var riktigt varmt idag så Hamingja började snart bli svettig, vilket tyvärr lockade till sig en hel del bromsar... Det var extra tydligt under skrittpauserna, då bromsarna snabbt samlades kring oss. På vissa ställen blåste det lite mer vilket minskade mängden bromsar, så då passade jag på att ge Hamingja en lite längre skrittpaus. Men i övrigt fick de bli ganska korta pauser för Hamingja började snabbt irritera sig på svärmen av STORA flygfän.

Vi körde nästan bara töltträning idag, fast innan vi vände hemåt igen skojade jag faktiskt till det och lät henne trava en stund. Hamingja själv föreslog visserligen galopp, men matte lät sig inte bevekas TROTS de jättefina galoppsprång Hami bjöd på, utan vidhöll att det skulle vara trav. "OK!" sa Hamingja och övergick till trav med riktigt fin bärighet och helt lösgjord i nacken! Matte lyckades dessutom hålla sig kvar på hästryggen trots de STORA kliven och det var ju trevligt! Mot slutet av travsekvensen började nog Hamingja bli lite matt i musklerna för då "fastnade" hon lite i högertygeln.  Vid det laget hade vi passerat infarten till långa galoppbacken och jag kom fram till att det nog var dags att vända hemåt igen.

Just då fläktade vinden lite mer så jag passade på att inleda hemvägen med en skrittpaus som hann bli riktigt lång innan bromsarna åter började besvära. Och det var sedan som det riktigt, riktigt roliga började - nämligen träningen av arbetstempo tölt! Som vanligt förberedde vi tölten med samlad skritt och jag dristade mig till att smacka flera gånger. En smackning ger fortfarande en katapulteffekt, men numera lyckas jag oftast sitta kvar i sadeln och fånga upp reaktionen.

Och när jag nu kunnat hantera Hamis halvhjärtade "katapulter" fick jag den önskvärda effekten: hon vinklade in "turbobakbenen" och lyfte upp bogarna. Först var hon aningen för kort i halsen, med några mjuka kramningar på resp tygel var allt som behövdes för att hon skulle slappna av i nacken och länga halsen. Sedan svävade vi iväg i en riktigt trevlig arbetstempo tölt!

Jag ville satsa på kvalitet istället för kvantitet, så jag red ingen lång sekvens i tölt innan vi tog ny skrittpaus. När jag sedan bad om samlad skritt igen behövde jag inte smacka - det räckte med signaler från skänklar och säte för att uppnå känslan av en pilbåge som spänns från bakbenen och fram över ryggen så att bogarna kommer upp! Och tölten som följde på detta var ÄNNU trevligare!

Ytterligare en skrittpaus senare hittade vi ett läge i tölten där hon bar upp sig så bra att mer drivning resulterade att hon kom upp mer och mer i bogarna - utan minsta tendens till att vilja dra iväg i tempo! Är det så här det känns att rida piaff och passage?! undrade jag. Efter ytterligare en sådan HÄFTIG töltsekvens fick Hamingja sträcka ut och varva ner i långsam tölt på långa tyglar. Hon frustade så belåtet - och det gjorde matte också!!! Efter detta blir det nog vilodag för henne i morgon - så musklerna hinner återhämta sig. Men jag längtar ju redan till att (förhoppningsvis) få uppleva dagens känsla igen, så det blir inte helt lätt att låta bli att rida redan i morgon...