Burberryrutigt - när Hamingjas matte själv får välja!

 

Hamingja i nytt schabrak med "Burberry-rutor"!!!

I kväll skulle hovslagaren sko Hamingja och jag passade på att rida innan för att hon skulle vara lite trött och därmed inte bli så otålig under skoningen. Dessutom blev det invigning av det nya, snygga schabraket på bilden! Jag har fått "vidga mina vyer" nu när jag har en brun häst. Mina tidigare svarta resp skimmel/vita hästar var jättefina i de flesta färger inkl några av mina favoriter som rött och grått. Men på en brun häst tycker jag dessa färger blir lite tråkiga... Samtidigt som olika beige nyanser - som jag aldrig tidigare varit så svag för - blir jättefina på henne! I ett material med lyster - som i grimman på bilden ovan - kallas färgen ofta "champagne" och förhoppningsvis kommer jag även att kunna visa upp henne i schabrak i den färgen!

För ovanlighetens skull stod jag utanför stallet när jag gjorde i ordning Hamingja inför ridpasset. Inne i stallet höll nämligen Démantur på att bli skodd och han som är så genomsnäll och vänlig i alla andra sammanhang behöver få lugnande medel för detta. Och då vill man ju undvika allt som kan få honom att piggna till igen - som att en annan häst kommer in i stallet. Eller Dotlas förtvivlade gnäggningar ifall Hamingja skulle försvinna ut ur synhåll. Hamingja brukar inte uppskatta allt för stora avsteg från rutinerna, men detta tyckte hon var TOPPEN för då kunde hon ju passa på att äta gräset som växte utanför stallet!

För att fortsatt hålla oss inom Dotlas synhåll - samt för att jag hade lite begränsat med tid innan det var dags för Haminjga att få "fotvård" - blev det precis som igår ett träningspass på ridbanan. Idag kändes hon aningen stelare under uppvärmningen, vilket antagligen berodde på att vi tränade extra mycket samling från marken igår och f f a i högervarvet tar hon ju verkligen i för kung och fosterland! Men när vi nu hade lite ont om tid och jag självklart inte ville ge avkall vare sig på uppvärmningen eller den lika viktiga nedvarvningen stod jag över arbetet vid hand och tränade bara samlingen uppsuttet. 

Precis som i helgen började vi i höger varv och det är verkligen roligt hur mycket bättre det fungerar numera! Tidigare har hon ju blivit arg och uppstressad när jag "kommit åt" höger bakben som man gör i höger varv. Under helgens Atlikurs blev hon inte längre arg, men första lektionen för Atli krävdes ändå flera varv runt ridbanan i öppna innan hon accepterade att helt komma in mellan hand och skänkel i den samlade tölten. Nu gick det betydligt snabbare - men jag får förståss fortfarande lägga in ett par steg öppna ganska ofta för att "hämta tillbaka bakbenen". 

Några riktigt trevliga sekvenser i samlad tölt - i båda varven - lyckades vi få till även idag så när det var dags att börja varva ner var jag minst lika nöjd som min frustande häst! Hon blev inte mindre nöjd av att få lite betfor innan det var dags för hovslagaren. Där skötte hon sig utmärkt - ja faktiskt betydligt bättre än vad man hade kunnat kräva... För när hovarna var verkade och fyra nya skor satt på plats kissade hon en rejäl pöl på stallgången. Normalt undviker hästarna in i det längsta att kissa på betonggolvet eftersom de inte gillar att det skvittrar... Alltså måste hon ha varit ordentligt kissnödig under skoningen UTAN att protestera ens när hovslagaren lyfte hennes bakben. Och ni kan ju själva tänka hur det ska kännas när man är kissnödig och någon håller upp ens ben så att urinblåsan trycks ihop... knappast särskilt behagligt...!!! Något annat betyg än "Med beröm godkänt" kan definitivt inte komma på fråga för lilla fröken i detta fall alltså!