Hamingja får en "nära Atli-upplevelse"!!!

Det är verkligen lyxigt att ha möjlighet att träna regelbundet för en av världens absolut bästa islandshästinstruktörer! Och vi som har hästarna inhyrda i Mariebäck har DESSUTOM lyxen att hästarna kan få gå i sin vanliga hage med sin flock mellan lektionerna! Vilket i o f s också kan innebära vissa svårigheter med att hitta hästen i fråga... i alla fall om hästen heter Hamingja...!!! Vis av erfarenheten från i morse såg jag därför till att börja mitt letande efter Hamingja nästan en timme innan jag skulle rida min andra lektion för dagen. Och nog fick jag leta även denna gång...

Precis som tidigare såg jag resten av flocken på långt håll - men där var ingen Hamingja nu heller så det var bara att börja leta. Extremsociala Láradottern Litlamin följde två steg bakom mig när jag gick runt och det var ju visserligen vänligt av henne men jag hade ju hellre sett att hon gått FÖRE och visat var Hamingja höll hus! Men jag behövde i alla fall inte leta lika länge som i morse innan jag hittade min lilla fröken bland buskar och träd längst ner i hagen. Och tack vare att jag börjat leta i så god tid hade vi sedan gott om tid för att göra oss i ordning.

Faktiskt hade vi så gott om tid att vi hann ha en riktigt lång mysstund när hon stod med huvudet i min famn! Det är bara om vi är ensamma i stallet som hon är tillräckligt avslappnad för att mysa på detta vis. Men nu var stallet tomt tack vare att det var lunchuppehåll så alla andra satt ute i solen och åt - så vi kunde ha riktig kvalitetstid tillsammans!!!

När lektionen sedan skulle börja fick jag instruktionen av Atli att värma upp Hamingja precis som vi brukar, på volt i skritt, tölt resp trav. Sedan ville han gärna rida henne en stund för att tydligare känna "vad hon behöver". Hon var precis lika lugn och harmonisk under uppvärmningen som hon varit under de tidigare lektionerna i helgen - härligt både för henne och för mig! Jag fick även arbeta henne en stund från marken i samlad skritt, där Atli berömde henne för att vinkla in sina bakben väldigt fint.

När Atli sedan satt upp önskade jag förståss att min mobiltelefon inte legat kvar i stallet - för jag hade GÄRNA fotat några bilder! Men jag fick i alla fall se och njuta! Och bussiga Malin stod som tur var utanför ridbanan med sin kamera så av henne fick jag sedan den fina bilden ovan!

Atli konstaterade än en gång att Hamingja successivt blir allt starkare i rätt muskler - de som gör att hon kan bära upp sig allt bättre och bättre. Efter en stunds ridning förklarade han också att hon visserligen känts väldigt lösgjord från start men att det ändå funnits en liten, liten stelhet i nacken, vilken han löste upp genom att ställa höger-vänster ett par gånger.

Sedan var det min tur att ta över i sadeln igen och jag säger bara WOW!!! Det var den riktigt häftiga känslan av att sitta på en härligt sviktande pilbåge, spänd från bakdelen och framåt! WOW, WOW, WOW!!! Jag har fått uppleva en liknande känsla vid några tidigare tillfällen när Hamingja också precis haft en "nära Atli-upplevelse" - men den här gången var det absolut häftigast hittills!

Atli instruerade mig att krama lätt höger-vänster då och då för att stämma av att hon var helt avslappnad även i nacken och jag lyckades faktiskt bibehålla den häftiga känslan i tölten! "Jag vill ALDRIG sluta!!!" utropade jag lyriskt!!! Men som tur var fanns ju Atli där och kunde säga till när det var dags att låta Hamingja sträcka ut och varva ner. Så det var enbart hans förtjänst att vi även denna gång kunde avsluta "själva arbetet" INNAN det hade hunnit börja gå sämre.