Borta bra, men hemma Hamingja-häst!!!

Som jag SAKNAT den här mulen!!!

Två veckor i Karibien kan visserligen vara alldeles underbart!!! Men lika underbart var det att komma hem till min FINA häst!!! När vi landade på Luleå Airport i eftermiddag hade vi varit på resande fot sedan kl 16 igår (lokal tid) och det enda jag lyckats sova under hemresan var en knapp timme mellan Arlanda och Luleå... Inte helt optimalt direkt...!

Vid det laget gällde det ju att istället se till att hålla sig vaken till kvällen för att förhoppningsvis vrida dygnet rätt. Ett MYCKET trevligt sätt att hålla sig vaken var förståss att åka till stallet för att titta till Hamingja! När jag kom till Mariebäck såg jag alla ston i hagen utom Hami, men jag hade mina misstankar om var hon kunde gömma sig... och när jag ropat och visslat några gånger var det mycket riktigt ett välkänt huvud som tittade fram bakom hörnet på ladan! 

Öronen var nyfiket spetsade, men hon var ändå inte mer nyfiken än att hon väntade till dess jag hunnit halvägs ner genom hagen innan hon behagade komma mig till mötes... Sedan hade vi en av våra "mysstunder" då hon står med mulen i mina kupade händer och jag kliar henne lite med mina tummar. Ganska snart anslöt Dotla - "för att se att allt gick rätt till" (d v s kontrollera att inte Hamingja fick godis som rätteligen borde tillfalla ledarhästen). Så jag stod där med Hamingja på min ena sida, med hennes mule i mina händer och Dotla på min andra sida, sällskapligt snusande mig i örat! 

När jag tillslut vände för att gå tillbaka mot stallet var Dotla snabb att placera sig mellan mig och Hamingja - det är ju ändå Hon Som Bestämmer... Men Hamingja SPRANG då i en stor halvcirkel runt Dotla för att hinna först fram till mig. Gissa om mattes hjärta smälte snabbare än en gräddglass i den karibiska värmen?!!

Medan jag har varit på semester har Hamingja varit i träning hos Sylvia. Och träningen kommer att pågå ett tag till (det borde jag väl ha räknat ut att om jag lät Sylvia rida Hamingja skulle hon aldrig vilja lämna tillbaka henne igen sedan??!!) Men Sylvia "mutar" mig genom att jag ska få låna Litlamin lite under tiden - och att få rida Láras dotter är ju verkligen inte det sämsta! Fast Hamingja själv skulle förståss tycka det var lugnare att återgå till matte - det är ju BETYDLIGT mycket lättare att lura mig än Sylvia om hon tycker att något är lite för jobbigt...!