Spagettihoppning!

I kväll har jag tränat spagettihoppning med Chicksen! Det har varit en väldigt uppskattad aktivitet för de värphybrider vi tidigare brukade hyra under somrarna. Men sedan vi blev med alldeles egna Chicks har det av någon anledning har det dröjd ända till nu innan jag testade med dem.

Våra Silverudds Blå visade sig direkt vara riktiga hopptalanger! (Lárahönan längst till vänster i bild är en av dem.) Och även maranerna kom snabbt på tekniken. (Den ljusaste på bilden är vår spättade maran, den andra är blå - d v s samma färg som Lárahönan.) Men våra två Hedemora (Frk Hansson resp Fru Hansson - de mörka skönheterna längst till höger i bild) tyckte uppenbarligen att detta fåniga påhitt var LÅNGT under deras värdighet... Uppenbarligen finns det alltså hönor (i alla fall två) som inte gör precis vad som helst för lite spagetti!!! :-O

Tidigare har jag alltid trott att anledningen till att alla höns verkar så galna i spagetti är för att de tror att det är mask. Även när vi hyrt värphybrider som aldrig varit utomhus innan de kom till oss har det inte tagit lång tid innan de upptäckt "nya" hönsinstinkter, trots att de inte haft några "erfarna" hönor att lära sig av hur man egentligen gör när man är höna. Som att metmaskar är kalasgott t ex!

Men våra Chicks har faktiskt aldrig förstått att uppskatta denna hönsdelikatess... Jag som egentligen helst vill behålla maskarna i jorden för den viktiga insats de gör där känner mig så oerhört generös när jag ändå försöker bjuda hönorna på en sådan - men inte ens att dingla med den framför näbben har triggat dem att bli maskätare. Alltså kan det ju inte vara orsaken till att de blir så galna så snart jag dinglar på samma sätt med en spagetti (ja, t o m när de måste hoppa för att nå den) utan det måste vara något annat som triggar igång dem. Hur som helst ska jag definitivt fortsätta med hoppträningen - för dem som vill vara med! Och vem vet - kanske t o m Hanssons ändrar uppfattning framöver?!!