Hamingja kikar ut från favoritgömstället bakom ladan!
Idag var det en STOR dag: jag skulle få rida min häst igen! Men jag hade fått tydliga förhållningsorder från Sylvia: att jag skulle rida på ridbanan och att jag skulle hela tiden se till att hålla kontakt med Hamingjas mun med vänstertygeln samtidigt som högertygeln skulle vara helt lös.
Vi har fått en hel del snö de senaste dygnen och det har dessutom blåst mycket så att snön samlats i drivor. Jag var därför inställd på att underlaget på ridbanan skulle vara långt ifrån optimalt... Men till min stora glädje visade det sig att Janne precis varit ute med traktorn så den var mer välplogad än vad det hade varit i Luleå centrum när jag åkte från jobbet!
Redan från start såg jag till att korta upp vänstertygeln tillräckligt mycket för att jag skulle ha en stadig kontakt med Hamis mun och eftersom hon helst undviker att ta den kontakten behövde tygeln bli så kort att hon initialt gick med huvudet böjt åt vänster. Därför började jag skritta i höger varv - för att ha hjälp av staketet för att ändå rida rakt fram.
Sedan jag såg Sylvia jobba med detta i onsdags har jag sett för mig hur jag själv skulle få skritta runt på ridbanan minst en månad för att få någon ordning på detta... Men överraskande snart var Hamingja med på noterna, rätade ut halsen, längde överlinjen och skrittade lätt högerställd, med bibehållet lätt stöd på vänstertygeln! Visst släppte hon stödet ibland och jag fick återgå till utgångsläget, men hon var hela tiden riktigt snabb att åter acceptera stödet.
Jag red på samma sätt längs spåret i höger varv - fortfarande med stödet på vänstertygeln - och så länge hon hade huvudet böjt till vänster höll jag min vänsterhand lite till höger om manken för att på så sätt hålla henne kvar på rakt spår. Sedan samma sak på volter i båda varven. Och hela tiden gick det betydligt bättre än jag hade vågat hoppas på!
Jag hade inte ens varit helt säker på om vi skulle hinna komma till något arbete i tölt idag, men det gjorde vi alltså! Men där blev det förstås betydligt mycket svårare... Precis som i skritten började jag i höger varv för att ha stöd av staketet och här krävdes många varv i tölt innan hon accepterade stödet och började räta ut sig. Och de fina momenten var dessutom väldigt korta - mycket snart fick jag börja om från början igen...
Vi fick förstås ta en skrittpaus då och då (när jag kom ihåg Sylvias instruktion att jag BARA fick ta i vänstertygeln när jag ville sakta av) och även under skrittpauserna såg jag till att hela tiden ha kontakt på vänstertygeln. Sedan fortsatte vi att jobba med tölten - där hon bl a försökte komma undan det där jobbiga stödet på vänster genom att gå i riktigt låg form - det är ju det bästa hon vet! Så jag fick även parera detta samtidigt som jag hela tiden skulle hålla kontakten på vänster. Högertygeln skulle vara fortsatt riktigt lös och fick bara användas till snabba, ledande tygeltag då och då.
Hamingja testade förstås att kasta sig iväg framåt ibland och då var det verkligen en utmaning att låta högertygeln hänga... Men när jag ändå råkade ta i den såg jag i alla fall till att snabbt låta den bli helt lös igen. I skritt jobbade vi i båda varven, men jag kom ganska snart fram till att jag skulle hålla mig till högervarvet i tölt - det var definitivt tillräckligt svårt!
Men mot slutet började jag hitta avvägningen mellan tygelkontakt, hur mycket drivning som behövdes samt i vilka moment de snabbaa, ledande tygeltagen med högertygeln hade bäst effekt. Och när vi hade haft en lite längre sekvens där hon formade sig trevligt i högersidan fick det räcka med tölten för idag. Under avskrittningen fick hon gå med betydligt längre tyglar än tidigare, men jag såg ändå till att hålla kontakt på vänstertygeln och då accepterade hon direkt och hela tiden att hålla en riktigt stadig kontakt medan hon gick högerställd!
Så ROLIGT det var att få rida Hamingja igen! Och vilken utmaning att rida med sådant konstant fokus på vänstertygeln... ser verkligen fram emot nästa gång det blir "min tur" att rida!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar