Vilken intressant clinic!

Idag behövdes det lite "snöröjning"!

Idag kan man säga att Sylvia höll clinic för mig, när hon red Hamingja på ridbanan och samtidigt hela tiden beskrev för mig vad hon gjorde och varför. MYCKET intressant och lärorikt!!! Det Hamingja främst behöver jobba med just nu är rakriktningen vilket i hennes fall betyder att hon behöver lära sig att ta stöd på vänstertygeln. Jag har tidigare nämnt här i bloggen att jag läst en så intressant intervju med Jens Fredricsson i ämnet och lovat att återkomma med ett utförligare referat - och det lovar jag fortfarande!

Men nu ska jag fokusera på hur Sylvia arbetade med Hamingja idag så får jag återkomma en annan dag med Jens förklaring av själva "teorin" bakom det hela. Man brukar ju tala om hästens starka resp svaga sida, eller stela resp mjuka sida. I Hamingjas fall är det högersidan som uppfattas som den starka eller stela och därför har jag fokuserat väldigt mycket på att böja henne i högersidan för att göra denna mjukare. I vänster sida känns hon däremot väldigt mjuk så därför har jag inte alls böjt henne lika mycket där. 

Helt "högersidafixerad" har jag dock inte varit, eftersom jag fått lära mig att orsaken till att hon gärna skjuter ut högerbogen är att hon är svagare i sitt vänstra bakben och istället för att behöva ta i lika mycket med där som med höger bak "fuskar" hon genom att skjuta hon ut höger bog. Så jag har ändå jobbat endel med att aktivera hennes vänstra bakben och träna henne att bära mer vikt där, t ex genom att flytta undan för vänsterskänkeln så att hon måste sätta vänster bak längre in under kroppen och därmed bära mer vikt där. Men nog har det varit mycket böjning av den stela högersidan...

När Sylvia påbörjade träningen av Hamingja för snart tre veckor sedan kunde hon dock snabbt konstatera att Hamingja är väldigt ovillig att ta stöd på vänstertygeln. Hon "tar tag" i högertygeln istället och när jag då uppfattat henne som stel och jobbat med böjningen i högersidan har jag gjort PRECIS som Hamingja vill...! För att nu få henne att även kunna ta stöd på vänster nyttjar Sylvia att hästar är "mottrycksdjur" - och genom att själv hålla ett konstant stöd på vänstertygeln, med helt lös högertygel, trigga Hamingja att tillslut ta stöd på vänster. 

Till att börja med betyder det att Hamingja får gå med halsen ganska mycket böjd till vänster. I o m att hon böjer sig så lätt i vänstersidan krävs en hel del böjning för att det ö h t ska bildas ett litet "motstånd" i vänstertygeln som hon kan triggas att ta stöd emot. Sylvia red först i skritt, både längs spåret och på volter - hela tiden med helt lös högertygel och kontakt på vänstertygeln. Bara små, små ledande tygeltag ibland på högertygeln för att sedan direkt ge lös tygel igen.

 Till att börja med verkade Hamingja helt nöjd med att gå kvar med böjning i vänstersidan, men tillslut började hon ta ett litet stöd på vänstertygeln och själv räta ut sig för att sedan själv välja att runda sig i högersidan. Snart släppte hon dock vänstertygeln igen och Sylvia fick återgå till att rida henne böjd till vänster. Det krävdes att hon påminde Hami på detta sätt ganska ofta - men för varje gång gick det lite snabbare för Hamingja att ta stödet på vänster och räta ut sig. 

När de sedan gick över till tölt fick Sylvia börja om från början med böjningen till vänster och det tog  ett antal varv runt ridbanan innan Hamingja första gången accepterade stödet på vänster och började räta ut sig. Jag konstaterade att det var VÄLDIGT bra att jag fick se detta med egna ögon. För när det blir dags för mig att göra samma sak kommer det säkert att ta ännu längre stund innan jag får önskad reaktion och om jag inte hade sett Sylvia rida runt på detta sätt i flera varv hade jag antagligen börjat tvivla på om jag verkligen gjorde rätt och inte vågat fortsätta tillräckligt länge för att få önskad effekt.

Sylvia påpekade också att i denna träningsfast är det BARA stödet på vänstertygeln som är viktigt. Passtakt i tölten och liknande problem är i detta sammanhang sådan man helt kan bortse ifrån. Precis som i skritten gick det successivt snabbare att få Hamingja att ta stödet på vänster, men så snart Sylvia samlade lite mer i tölten fick hon åter "börja om från början". Hamingja gjorde också sina speciella kast framåt så snart det krävdes lite mer aktivitet från bakbenen, men när Sylvia behöll trycket (och kontakten på vänstertygeln) var Hamingja snabb att slappna av igen och ofta t o m börja frusta. 

Till att börja med gäller det verkligen att göra ALLT bara med vänstertygeln, förklarade Sylvia. Vill du sänka tempot eller göra halt gör du det bara med vänstertygeln medan högertygeln hänger lös. Hon får böja sig hur mycket hon vill, hon får gå ner i diket - det är hennes problem! Du ser bara till att hålla i vänstertygeln! 

Det var verkligen OERHÖRT intressant och lärorikt att se Sylvia göra detta arbete med Hamingja! Men det kändes också väldigt tydligt att det vore bäst om hon kunde fortsätta träna henne i alla fall några veckor till. Nu är det flera nya träningshästar på ingång men hon trodde ändå att hon skulle kunna hitta tid för Hamingja också, men att jag också kan börja rida henne själv någon dag då och då.

Redan nu på fredag ska jag få rida - och då är "ordern" att rida på ridbanan och fokusera på vänstertygeln precis som hon visat mig idag. Själv tänker jag att jag nog skulle behöva ägna i alla fall någon månad till att bara rida så i skritt! Att som högerhänt människa klara av att INTE röra högertygeln, oavsett vad som händer...den omprogrammeringen är inte gjord i en handvändning! Därför känns det så oerhört bra att det ytterligare en tid kommer vara Sylvia som rider, för jag kommer förstås att stöka till det hela endel genom att råka använda högertygeln av bara farten...

Men efter denna suveräna "clinic" känner jag mig EXTRA peppad att få rida Hamingja på fredag!!! Jag ska också läsa den intressanta intervjun med Jens Fredricsson igen - för den gav mig så många "aha-upplevelser". Och jag LOVAR att återkomma med ett referat här - för det jag skriver om minns jag alltid så mycket bättre!