Litlamin har inte fallit långt ifrån "lyckopillerträdet"!

Första gången på Litlamins rygg - när jag fick låna henne till en Atlikurs i somras!

Och lägg bara till lite snö på bilden, samt vinterpäls på Litla och vinterkläder på mig så har ni en bra illustration över dagens ridtur! Litlamin var lika härligt positiv till ridningen som hon alltid är - där är hon verkligen mamma Lára upp i dagen - och även jag var lika glad denna gång! HÄRLIGT att vara tillbaka på hästryggen efter dryga två veckors uppehåll och dessutom på ett sådant "lyckopiller" till häst!!!

För mig blev det en mycket nyttig påminnelse om att det finns hästar som väljer att falla ner i trav ur tölten om man låter dem "tappa bakdelen" ett ögonblick - så jag fick ett ytterst effektivt träningspass i "sitt på rumpan"!!! Vi red längs bilvägen till korsningen vid sjön ("världens ände") och sedan en bit efter vägen längs med sjön in mot stan. 

När det faktiskt var meningen att vi skulle trava - inte bara jag som slarvade med sätet - visade Litlamin ännu en likhet med sin mor genom att på samma försynta sätt "föreslå" ett gångartsbyte genom att mjukt rulla över till en rund galopp utan att öka tempot. Och jag hade precis lika svårt att motstå detta förslag när det nu kom från "Lill-Lára" - utan lät henne hållas. Det var först när jag saktat av till trav igen och sedan gav signal om att byta galopp som Litla visade att även hon minsann har ett rejält "drag under galoscherna" när möjlighet ges! 

Sylvia hade varnat mig om att Litlamin kunde vara REJÄLT pigg på hemvägen, så precis som jag brukar med Hamingja inledde jag med skritt på långa tyglar för att hon skulle "tagga ner". Övergick sedan till att rida sidförande längs dikeskanterna för att hon skulle aktivera bakdelen istället för att lägga sig på i handen. Vi hade en liten diskussion kring om man verkligen behöver gå undan för vänster skänkel, där hon bl a hann visa upp sina färdigheter i "ökat tempo ryggning". Och  med tanke på att hennes mor antagligen hade haft chans på världsrekordet i "ökat tempo sidförande" var jag inte det minsta förvånad!

Precis som med Lára blev diskussionen dock kort - snart var vi överens även om vänsterskänkeln och då fungerade den även bra i tölten. (Om jag dessutom använde "Láraknepet" att ställa henne till höger när jag flyttade undan för vänster skänkel kunde vi dessutom behålla högerbogen på plats genom rörelsen.) I början av ridturen hade jag lite problem att få henne att välja tölt istället för trav, innan jag hade hittat hennes "töltknappar". (Det gick inte att, som på Hamingja, låta tyglarna vara långa och bara spänna rumpan lite.) Efter en stund gick det bättre, men mot slutet blev det svårare igen... men jag antar att det var för att hon började bli trött och då hellre valde traven. 

Hamingja får Back on Track-behandling i hagen!

När jag skulle hämta in Litlamin ur hagen inför ridturen var Hamingja snabbt framme hos mig och hon såg VÄLDIGT förvånad ut när jag lämnade henne kvar i hagen... Så när jag efter ridturen gick ut i hagen igen och ropade på Hamingja fick hon väldigt bråttom att komma till matte! Den här gången fick hon också följa med in i stallet, för lite borstning och mys med matte. Något som var väldigt uppskattat (förutom när matte envisades med att spraya pälsglans i pannluggen - det gillar Hami INTE..!)

Planen för Hamingja är att Sylvia fortsätter med träningen av henne i alla fall två veckor till. Då kommer även massör-Tomas och går igenom henne. Det blir perfekt att få en avstämning av hur musklerna i hennes bakdel reagerat på träningen! Så får vi se hur vi ska gå vidare sedan - om Sylvia ska fortsätta ett tag till eller om det är dags för mig att ta över igen. 

Men förhoppningsvis får jag möjlighet att låna Litlamin endel under denna tid, så att jag kan hålla den värsta abstinensen i schack! Dessutom ska Sylvias träning varvas med att jag då och då arbetar Hamingja från marken, vilket ju visat sig vara något som hon mår VÄLDIGT bra av!