Hjälpsamma hästar klipper gräset!

Hamingja och Lára hjälper till med gräsklippningen utanför Josefshallen 

- hjälpsamma tjejer minsann!

När jag vaknade i morse kändes det i hela skröppelkroppen att jag ridit båda hästarna igår... men ROLIGT var det ju så då kan man ju "betala" lite också! Idag blev det därför bara ridning av Hamingja.

Även idag red jag på ridbanan, för att förhoppningsvis befästa hennes insikt från igår: "Det är dumt att försöka springa ifrån arbetet med samling i tölt, även om det är jobbigt, för då får man tölta i sluta på volt och det är ÄNNU jobbigare!" Jag har ju en förhoppning om att få den insikten att bli tillräckligt stark för att det ska räcka med att "bara" tölta i sluta för att få samma effekt när vi rider ut längs vägen. 

Hon var härligt avslappnad från start och skrittade frustande ett par varv med nosen i backen! Värmde upp i trav resp tölt på volt och sedan var det dags för att rida utåtställd på fyrkant i vänster varv och flytta undan bakdelen i hörnen. Började i skritt och fick jobba en stund innan hon slutade försöka fuska genom att skjuta ut högerbogen, utan istället korsade ordentligt med inner bak. 

Övergick till tölt, och eftersom hon redan var rätt mycket mellan hand och skänkel hade tölten en ganska trevlig bärighet redan från start. Men i början fick jag påminna endel om att hon skulle bibehålla ställningen utåt under raksträckorna samt bromsa upp ganska ordentligt på yttertygeln i hörnpasseringarna. 

När Hamingja tyckte att jag "kom åt" henne FÖR bra, d v s det började bli riktigt jobbigt, testade hon att bita tag i bettet för att springa ifrån arbetet, men så snart jag vände in henne m h a ytterhjälperna var min trevliga tölthäst tillbaka. Och fler gånger än så behövde jag faktiskt inte påminna henne idag! 

Red också några sekvenser samlad skritt och övergångar till samlad tölt längs spåret, då jag även använde hörnpasseringarna för att bibehålla samlingen, på samma sätt som på den lilla fyrkanten tidigare. Det går bättre och bättre för mig att bibehålla mitt samlade säte - och när jag dessutom kommer ihåg att sträcka på mig ordentligt kommer hon verkligen upp med bogarna! 

Efter ett antal sådana sekvenser (varvade med ryggningar) lyckades jag hålla henne riktigt samlad men samtidigt lösgjord 1 1/2 varv runt ridbanan gick jag in på volt och lät henne sträcka ut överlinjen maximalt på hellång tygel. Och trots att jag ridit med så pass stor "press" hittade hon direkt den mentala "off-knappen" och töltade frustande riktigt, riktigt lugnt och långsamt trots de hellånga tyglarna! 

För en gångs skull var faktiskt Lára nöjd med att bli lämnad kvar i hagen. Det pågick nämligen övningsskjutning på skjutbanan som ligger direkt nere vid bilvägen, kanske 50 meter från stallet. Alla hästarna är ju vana vid att det skjuts där, så det är i regel inget problem. MEN i Láras fall gäller det bara så länge hon får ha sin flock inom synhåll... I annat fall blir hon OERHÖRT stressad (det är nog faktiskt det enda som verkligen stressar upp henne) och lugnar sig inte förrän hon har kunnat kontrollera att alla i flocken är välbehållna. När bilden ovan togs sköt de också för fullt - men som ni ser var det verkligen inget som störde! (Resten av stoflocken var visserligen utanför bild, men väl inom hennes synhåll!)