När jag kom till Mariebäck idag kunde jag till min lättnad konstatera att Lára var MYCKET bättre i ögonen! Nu var det bara lite, lite svullet. Skönt! Hade varit inställd på att det bara skulle vara pyssel som gällde idag, men i o m att hon var nästan återställd blev det ridning också.
Inledde på ridbanan med mycket trav på volt och sedan samlad skritt. Det första gick MKT bra - det andra gjorde förståss Lára ARG... Men efter en lång diskussion var vi tillslut överens om att samlad skritt med längd på halsen var fullt möjligt. Och tack vare detta fick jag sedan njuta av tölt med "mycket bakben"!
När vi gått igenom "samlad skritt-diskussionen" med övergång till arbetstempo tölt i båda varven red jag ut från ridbanan och upp bakom vägbommen för att träna ökad tölt. I o m att vi hade "mycket bakben" efter arbetet på ridbanan så gick det riktigt bra att gasa på och ändå behålla takten. Dessutom märker jag att jag mer och mer lär mig hur jag ska korrigera de taktfel som uppstår - eller ibland t o m förebygga dem.
Red en ganska lång sträcka ökad tölt, för att hon verkligen skulle ha tid på sig att hitta balansen och tekniken - som när vi ridit finaler på tävlingarna och hon gått bättre och bättre ju längre vi ridit. Sedan blev det välbehövlig skrittpaus bort till vändplanen innan vi vände hemåt och gasade på igen. Fast jag började förståss med arbetstempo tölt och väntade till dess hon töltade långsamt och helt lätt i handen - så att bakdelen verkligen var med - innan jag började gasa.
Även på hemvägen red vi en ganska lång sträcka ökad tölt - det borde åtminstone motsvara två varv på ovalbana. Gjorde en nedtagning till arbetstempo innan hon fick sträcka ut och varva ner i trav med lång, låg form.
Tillbaka i stallet gjorde jag sedan ett nytt försök med exemhuvan. Fast denna gång satte jag inte fast den. Drog den bara över huvudet, tog exemtäcket utanpå och hoppas att den sitter tillräckligt bra för att sitta kvar ändå. Sylvia har tydligen samma huva på en av sina unghästar och den har suttit kvar i 14 dagar nu, utan att vara fäst i täcket, så jag håller tummarna att det fungerar på Lára också. Var förståss väldigt noga med att försäkra mig om att den inte verkade ändra läge på något sätt när Lára sträckte ut halsen för att beta - och det gjorde den inte. Hoppas verkligen att den inte ska orsaka henne ytterligare besvär - det är ju LINDRA besvär den ska göra!!!
Inledde på ridbanan med mycket trav på volt och sedan samlad skritt. Det första gick MKT bra - det andra gjorde förståss Lára ARG... Men efter en lång diskussion var vi tillslut överens om att samlad skritt med längd på halsen var fullt möjligt. Och tack vare detta fick jag sedan njuta av tölt med "mycket bakben"!
När vi gått igenom "samlad skritt-diskussionen" med övergång till arbetstempo tölt i båda varven red jag ut från ridbanan och upp bakom vägbommen för att träna ökad tölt. I o m att vi hade "mycket bakben" efter arbetet på ridbanan så gick det riktigt bra att gasa på och ändå behålla takten. Dessutom märker jag att jag mer och mer lär mig hur jag ska korrigera de taktfel som uppstår - eller ibland t o m förebygga dem.
Red en ganska lång sträcka ökad tölt, för att hon verkligen skulle ha tid på sig att hitta balansen och tekniken - som när vi ridit finaler på tävlingarna och hon gått bättre och bättre ju längre vi ridit. Sedan blev det välbehövlig skrittpaus bort till vändplanen innan vi vände hemåt och gasade på igen. Fast jag började förståss med arbetstempo tölt och väntade till dess hon töltade långsamt och helt lätt i handen - så att bakdelen verkligen var med - innan jag började gasa.
Även på hemvägen red vi en ganska lång sträcka ökad tölt - det borde åtminstone motsvara två varv på ovalbana. Gjorde en nedtagning till arbetstempo innan hon fick sträcka ut och varva ner i trav med lång, låg form.
Tillbaka i stallet gjorde jag sedan ett nytt försök med exemhuvan. Fast denna gång satte jag inte fast den. Drog den bara över huvudet, tog exemtäcket utanpå och hoppas att den sitter tillräckligt bra för att sitta kvar ändå. Sylvia har tydligen samma huva på en av sina unghästar och den har suttit kvar i 14 dagar nu, utan att vara fäst i täcket, så jag håller tummarna att det fungerar på Lára också. Var förståss väldigt noga med att försäkra mig om att den inte verkade ändra läge på något sätt när Lára sträckte ut halsen för att beta - och det gjorde den inte. Hoppas verkligen att den inte ska orsaka henne ytterligare besvär - det är ju LINDRA besvär den ska göra!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar