Föräldraledig!

Kollegorna på jobbet såg lite förvånade ut när jag meddelade att jag skulle vara föräldraledig idag, för första gången i mitt liv. Jag har nämligen åkt till Umeå för att hälsa på mina föräldrar. En kollega tipsade dock om att man kan få ersättning från Försäkringskassan för detta! Men med mina dåliga erfarenheter av FK tänker jag inte ens ansöka.

Eva har åkt till Stockholm för att springa tjejmilen i helgen, så Lara har vilodag idag.

Lara snart den nya Wega?

Idag är Lara utlånad till en av Evas kompisar, som bl a rider fälttävlan och även dragit med Eva på fälttävlansläger i Tyskland tidigare. (Elisabeth är bussig och lånar ut Tildra till Eva, så att hon och kompisen kan rida ut tillsammans.)

Och jag har naturligtvis räknat ut att talangfulla Lara självklart kommer att vara en fullfjädrad fälttävlanshäst efter detta! Det var väl ingen som missade sveriges första OS-medalj i London, då Sara Algotsson Ostholt och hennes fantastiska häst Wega t o m var SÅ nära att ta guld?! Och nästa OS är det kanske Laras tur?! ;-)  Men det blir definitivt med annan ryttare då, matte är alldeles för feg...

Fast när jag tänker efter har jag faktiskt lite fälttävlansmeriter jag också... Jag har faktiskt ridit hopplektion för en medlem i svenska fälttävlanskommitten. (När vi hade en teamträff nere hos Lillhästen.) Och längre tillbaka har jag faktiskt vid ett tillfälle hoppat ett terränghinder som var högre än den (islands-)häst jag satt på... Så vi kanske ska göra en gemensam satsning mot nästa OS ändå, jag och Lara...?! ;-)

Hönsen på rymmen! :-O

Idag på eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal till jobbet: "Är det meningen att hönsen ska gå lösa ute?! En av dörrarna på buren står öppen...och hönorna spankulerar runt på tomten..." Gissa om min puls gick upp?! Visserligen sägs det att höns som får gå ute inte brukar göra några längre utflykter... men tänk om det kom en hund och skrämde ut dem på bussgatan? :-O

Det blev att avrunda på jobbet så snabbt som möjligt och förklara för kollegorna att en hönskris förelåg. På vägen hem var det f f a två saker som bekymrade mig: tänk om de hann försvinna/bli påkörda innan jag kom hem och HUR i all världen skulle jag få in dem i buren igen? De är ju visserligen rejält präglade på mig nu, men jag får ju ändå inte ta i dem. Hade faktiskt börjat oroa mig lite för hur jag ska bära mig åt att fånga dem och stoppa i en transportlåda när de ska hem, utan att de smiter... Men då är ju ändå utgångsläget att de är instängda i buren. Hur gör man när de går lösa ute???

När jag kom hem såg jag i alla fall till min lättnad att hönsen var välbehållna och fortfarande hemma på gården - de gick omkring vid orangeriet. Min första åtgärd blev att sätta en spagettipanna på spisen - för jag hade kommit fram till att min största chans var att överlista dem med något riktigt, riktigt gott. Medan spagettin kokar spanar jag på rymlingarna genom fönstret - och när jag så ser dem börja gå tillbaka mot hönsburen bestämmer jag mig för att agera snabbt: Jag springer ut och ropar "Hönorna!" och får precis den reaktion jag hoppats på: alla fyra rusar längst in i buren där jag brukar ge dem extra godsaker. Snabbt stänger jag dörren till buren och kan andas ut! Fast då blir jag VÄLDIGT tydligt upplyst om att fyra damer faktiskt förväntar sig något gott... Som tur är har spagettin kokat klart - så strax är det stort spagettikalas i hönsburen!

De fina bilderna i inlägget fotade Johan igår när han invigde sitt nya porträttfoto-objektiv. 

WOW-tölt i födelsedagspresent!

Min svarta skönhet!!!

Idag är det min födelsedag - och av Lára fick jag en riktigt härlig töltupplevelse i present! Ja, en riktigt härlig ridtur ö h t! Först överraskade hon ordentligt genom att kunna skritta lugnt och avslappnat på halvlång tygel (Eva kommer inte att tro mig när hon läser detta...!) Sedan lugn trav med låååång hals - inte illa det heller! 

Efter lite galopp (båda galopperna utan problem!) i terrängen återvände vi ut på bilvägen och töltade med låååång hals bort till korsningen vid sjön. Lára hade ju redan gått ut riktigt hårt när det gällde att imponera på matte - och på hemvägen tog hon till det riktigt tunga artilleriet! Först arbetstempo tölt  med lååång hals och helt stabil form - och efter ett par pet med pisken ännu mer bakben, rygg och bogar som kom upp och härligt BENSPRATTEL! WOW!!! Den tölten skulle jag vilja få uppleva på tävling någon gång!

Duktiga hästen avslutade sedan med en trav i lång, låg form som Atli definitivt hade varit nöjd med. Idag kunde man verkligen snacka om "alla rätt"!!! Nej, det är inte lönt att ni kommer med några bud på henne - som är så dyr i vanliga fall och idag inte är till salu ens för sjusiffriga belopp! :-)

Av hönorna fick jag sedan två ägg - också mycket uppskattat! (Särskilt som jag faktiskt var tvungen att göra morgonens äggröra på köpesägg, för att de inte värpt de senaste dagarna...)

Lára-effekten!

Nyklippt Lára spanar in omgivningarna på Bodentravet.

Har sovit nästan hela natten i natt - SKÖNT!!! Det var länge sedan sist... Ett svettigt ridpass följt av ett varmt SPA-bad innan läggdags gav uppenbarligen MKT effektiv smärtlindring! Har haft mycket smärta senaste dygnen och detta skulle normalt dessutom ha förstärkts av det lågtryck som drog in under gårdagskvällen och natten. (Idag varnar SMHI för stora regnmängder.) Istället blev det alltså MINDRE smärta - en stor dos Lára kompletterat med varmt SPA-bad kan verkligen göra underverk!!!

(I den kurs för personer med kronisk smärta som jag går betonas också betydelsen av rörelse för smärtlindring. Men att det förståss gäller att hitta vilken nivå som passar just den egna kroppen - både för lite och för mycket kan förvärra. Men "lagom" ger smärtlindring.)

Härlig bild!

Fick en så härlig bild på Eva och Gabriel från KG och Yvonne, så nu har jag uppdaterat inlägget "Brevet till Eva" med den. Men för er bloggläsare som redan läst inlägget kommer bilden här också! 

Ökad tölt på ovalen

Bild från T3-finalen på Vindurtävlingen

Idag kände jag mig riktigt ambitiös när jag åkte till ovalbanan på Bodentravet för att träna! Min plan var egentligen att jag skulle göra det ett par gånger under sommaren, innan hösttävlingen, för att både Lára och jag skulle ha chansen att träna oss att hantera ovalens kurvor i ökad tölt. Men orken räckte aldrig riktigt till för det... men nu blev det i alla fall av - medan jag fortfarande hade erfarenheterna från tävlingen i färskt minne.

Dessutom var det en härlig känsla av frihet att (åter) ha transport och bil som jag kunde åka med på egen hand - helt lagligt! Det märktes på Lára att hon varit på Bodentravet förr - hon var hur cool som helst i miljön som tenderar att chocka hästarna vid första besöket. Det var bara när vi närmade oss ovalbanan som hon började spänna sig och spanade åt alla håll - antagligen sökte hon väl efter alla islandshästarna som brukar vara där när vi tävlar! Men nu hade vi hela ovalen för oss själva.

Efter lång igångskrittning mjukade vi upp med ett varv galopp i vardera varvet. Sedan lämnade vi tillfälligt ovalen och jobbade på volt där vi vände in med ytterhjälperna, i båda varven. När hon på detta sätt kommit mellan hand och skänkel, först i skritt och sedan även i tölt, var det dags för ovalen igen. Hon jobbade redan i en mkt trevlig form med mycket rygg - och ett litet pet med pisken resulterade i ännu mer bakben och bogar som kom upp. Trevligt! Jag hade kunnat njuta av det arbetstempot läääänge - men nu var det ju ökad tölt vi i första hand skulle träna!

Började i högervarvet - som är det lättare f n. Först red vi några tempoväxlingar och sedan fick hon ligga och rulla på i ett högre tempo några varv för att hitta balansen. Jag ställde utåt i kurvorna och precis som i Skellefteå kunde jag nu dessutom driva genom kurvorna utan att störa henne. 

Det svåraste är f n att räta upp oss när vi kommer ut på en ny långsida - där blir det lätt alla möjliga takter utom den där fyrtakten man vill ha... Det gäller verkligen att jag sitter extra ordentligt på rumpan så att jag inte faller framåt. Samt inte rider för nära banans innerkant, för jag behöver utrymme att flytta hennes framdel till höger i början av långsidan, samtidigt som jag måste parera bakdelen med innerskänkeln. Lyckas jag på det sättet räta ut henne så går det bra att gasa på sedan med bibehållen takt. 

Efter ett antal varv i skritt testade jag även tempoväxlingar och ökat tempo i vänster varv. Och jämfört med det så är vi VÄLDIGT duktiga i höger varv...!!! Men även här gick det faktiskt lite bättre efter en stund. När Lára sedan fått sträcka ut ryggen i trav en stund skrittade vi tillbaka till gäststallarna. 

Utanför "vårt" gäststall stod fyra personer och försökte lasta en travhäst - utan större framgång... När jag sadlat av, packat ihop mina saker, spolat av Lára, mockat boxen vi använt och lastat henne stod de fortfarande och försökte lasta den där travhästen... Medan duktiga Lára bara hade promenerat rakt in i transporten och snällt väntat medan jag gick runt och stängde bakom henne. När jag frågade om jag kunde köra förbi dem sa han som tydligen ägde travhästen: "Knuffa gärna till hästeländet lite när du passerar!" så han var nog rätt less... Och jag konstaterade än en gång att en lättlastad häst är värt MINST 10.000 kr på priset!

Bye, bye Brunte!

Mitt gamla Umesläp, som tjänat mig så troget sedan 1997, har idag flyttat till sitt nya hem i Porjus. (Jag köpte släpet när vi skulle flytta från Umeå upp till Kiruna och jag behövde få med mig Reykur i flytten - förståss!) Men nu har jag ju uppgraderat till Lára-limousin så Bygdsiljum Brunte (jo, den heter faktiskt så enligt registreringsbeviset) har fått flytta till nytt hem. Hoppas hans nya ägare blir lika nöjd med honom som jag varit! 

Bad hair-day...

...man kan ju varken beskylla Lára eller mig för att vara särskilt snygg i håret här... men tycker bilden är mysig i alla fall!!! (Hon i klassisk "exemtäckesfrisyr" och jag i "svettats med ridhjälm"-dito.)

Idag agerade jag dock frisör - men det var inte manen utan all hennes vinterpäls jag gav mig på! Det blev en helklippning och damen stod som ett ljus nästan hela tiden! (Förr blev hon tydligen helt rabiat om man försökte klippa henne.) Alldeles i slutet började hon dock bete sig som när de skjuter nere på älgskyttebanan vid bilvägen, trots att jag inte hörde några skott. Men enligt KG och Yvonne hade det hörts dova skott från Selet-hållet tidigare under dagen, så det var antagligen något sådant hon hörde...

Det blev att SNABBT avsluta klippningen medan hon bara hade börjat jaga upp sig. När jag sedan sadlade stod hon däremot på bakbenen, den annars så förhatliga sadelgjorden lyckades inte ens distrahera henne. Och då hade jag ändå satt på radion på hög volym för att försöka skapa en ljudkuliss. Och mitt i allt detta sprang lilla, lilla Melker runt och jag väntade bara att han skulle råka hamna under en av Láras hovar. Men vi tog oss ut ur stallet utan förluster och bara hon får komma ut blir hon genast betydligt lugnare.

Hade bestämt mig för att rida på ridbanan och repetera övningarna från Sylvialektionen för snart två veckor sedan. Men först ville jag ju ha lugn, avslappnad skritt (alltså börja med det svåraste!) så det blev en ganska lång igångskrittning innan jag bedömde Lára helt kontaktbar igen.

Men sedan gick det bra! Skrittade på volt med utåtställd häst och flyttade in framdelen m h a ytterhjälper och vikt, för att få bogarna på plats och aktivera bakbenen för ordentlig samling. Sedan samma sak i tölt. Veckorna innan tävlingen var det vänsterbogen som var det stora problemet, men nu var den betydligt lättare att få på plats. Och när sedan högerbogen "ramlade på plats" så hade jag en härligt samlad häst med mycket ryggaktivitet! Den tölten kändes riktigt, riktigt trevlig!

Avslutade med trav på volt och konstaterade sedan att Lára inte hade behövt bli det minsta svettig, tack vare nyklippta pälsen. Vilken skillnad mot förra helgen!

Johan klipper gräset!

...och vem som gör jobbet ser ni här:

Som synes har hönorna redan accepterat vårt nya "husdjur"! 

Meet Melker!!!

Får jag lov att presentera senaste nytillskottet i Mariebäck: kriminellt söte lille Melker?!!!

Sötnosen flyttade till Mariebäck i måndags och de första dagarna fick han bo inne i huset för att lära känna familjen. I huset verkade han ganska skygg och var t e x rädd för hundarna. Men när han efter ett par dagar fick flytta ut till stallet blev det direkt annorlunda! Plötsligt var Melker  nästan kaxig - han gick t o m och strök sig mot hundarna! Förklaringen är antagligen att han är född i ett stall - så han kände sig väl helt enkelt hemma när han åter fick bo i ett. 

Kan ju tillägga att Melker tydligen har en lika söt syster som inte är tingad ännu... 

Liiite trav i alla fall...

"OK, jag kan väl trava liiiite i alla fall..." säger Lára under fyrgångsfinalen. Med betoning på "lite"... Om ni tittar noga på bilden ser ni hur jag visslar febrilt för att bromsa henne. Men snart galopperade hon igen.. synd på så fin trav...!

Idag var min första riddag efter tävlingen. Igår var Lára ute i skogen med Eva och idag blev det ett liknande upplägg med mig. Red upp bakom bommen och satsade på "kasta toppi" bort till vändplanen. Sedan skrittade vi runt i skogen en lång stund innan vi travade hemåt igen. Och till skillnad från fyrgångsfinalen så tyckte hon det var helt OK att trava idag.

Jag är fortfarande JÄTTETRÖTT efter tävlingen. (Påverkas säkert också av att jag försöker lära mig sova utan sömntabletter...) Och i morgon ska jag dessutom inte sluta till lunch som jag annars gör på fredagar utan jobba HELA dagen. Så då blir det vilodag för Lára, matte får sätta huvudet under vingen tidigt och sedan SOVMORGON på lördag. Åååååååh, vad jag längtar!!!

En första bild från Vindurtävlingen

Arbetstempo tölt - under fyrgångsfinalen.

Återkommer med fler bilder så snart jag hinner, men det är ju ett mastodontjobb att gå igenom alla...!

Brevet till Eva

Min kära Eva!

Jag blev inte bjuden på festen men har hört att Du har samlat dina vänner för att fira din dag. Jag framför därför på detta sätt mina gratulationer och lyckönskningar.

Vi har känt varandra i cirka tio år och jag försöker att vara dig till lags när vi är tillsammans men det kanske misslyckas ibland och vi blir för en kort stund ovänner. Det varar dock inte länge. Visserligen är vi tjuriga och envisa båda två men den klokaste ger sig och därför får du för det mesta igenom din vilja.

När vi ses eller möts så nonchalerar du mig ibland och jag blir osäker på om jag tycker om det eller inte. Jag tycker om dig och vill väldigt gärna umgås med dig för vi har för det mesta väldigt roligt tillsammans. Så Eva, jag hoppas vi kan fortsätta i många år ännu att umgås för du är en så härlig människa.

Jag vill nu att samtliga gäster reser sig och utbringar ett fyrfaldigt leve för födelsedagsbarnet och en skål med tillönskan om en ljus framtid för Eva och mig. Hon leve Hurra, Hurra, Hurra, Hurra. Skål.

Gabriel fra Hvolsvelli

Vinter-Gabriel med Freddan på ryggen.
(Har letat febrilt efter en så underbar bild när han rullar sig i sommarhagen, men tyvärr utan framgång... hoppas kunna lägga ut den längre fram istället!)

Britterna kan prioritera - indeed!!!

För ett par veckor sedan - alltså mitt under brinnande OS - insåg jag att mitt lager av världens godaste te: Twinings The Earl Grey började sina. Skickade genast en beställning till deras brittiska webbutik, men tänkte att leveransen säkert skulle dröja ett tag. Man kunde ju misstänka att de var aaaaaaningen upptagna där i Storbritannien, med "sina" idrottstävlingar... Döm om min förvåning när mitt paket levererades vid dörren bara ett dygn senare! Uppenbarligen kan britterna avgöra vad som VERKLIGEN är viktigt - d v s te!!!

Rapport från hönsgården

En av mina bloggläsare i Sävast (Hej Anna!) har efterlyst fler uppdateringar om hönorna. Och nu när Lára och jag rivit av hela vår hösttävlingssäsong kan det ju bli lite mer tid över för det!

Här ovan ser ni mina tjusiga damer! Som VÄLDIGT tydligt talade om för mig i går kväll att de hade blivit försummade HELA HELGEN!!! (Att husse varit hemma och fjäskat för dem i mitt ställe räknas uppenbarligen inte riktigt...) Men tyvärr är de bara fyra numera... Den femte hönan blev hängig, slutade äta och dricka och nu äter hon sallad och smultron på de "evigt gröna hönsängarna"... Men som tur var verkar de andra fyra hur pigga som helst, så förhoppningsvis var det inget smittsamt.

När jag kom hem från jobbet idag provade jag att ge dem gulnade blad från min persilja, men det var tydligen inte alls vad damerna hade tänkt sig... de bara petade lite på dem och tittade sedan uppfodrande medan de skrockade något som jag tolkade som "Bättre kan du!" Och eftersom de verkligen vet hur de lindar mig runt sina lillfingrar (-klor?!) kände jag att jag måste bättra mig - så det blev att plocka några nävar smultron i trädgårdslandet. "Nu börjar det likna något!" sa hönorna och de röda bären var slut i ett nafs!

Som man kan ana på bilden ovan så har de sin rastgård mellan lekstugan och äppelträdet nu. Min baktanke med det är att få hjälp med trädgårdsarbetet! Jag vill nämligen ta bort gräsmattan på det området för att istället plantera MASSOR av vårblommande lökar (samt något som sedan kan växa upp och dölja deras vissnande blad). Och eftersom hönsen både älskar att äta gräs och att gräva upp jord så tyckte jag de kunde få hjälpa till med att ta bort gräset! Hittills har vi flyttat rastgården ganska ofta, men nu ska den få stå där ett längre tag så att de verkligen hinner äta upp/gräva bort gräset.

Lára har välförtjänt vilodag både idag och i morgon. På onsdag ska Eva och hon ut i skogen för att "skaka loss" tävlingsmusklerna. Så det blir inte förrän på torsdag jag ska rida igen. Sedan planerar jag faktiskt att vara ambitiös och åka till ovalen i Boden redan på söndag, när Midur har träningstid där. Det vore ju bra att träna mer ovalbaneteknik i ökad tölt medan jag/vi minns vad som funkade i helgen! I så fall passar jag nog på att tvätta henne där också - så kan jag ta klippmaskinen och befria henne från all vinterpäls när vi är tillbaka i Mariebäck igen. Stackarn är ju hur lurvig som helst redan!

Vindurtävlingen - finaler

Lára inför fyrgångsfinalen - synd att hon har så dåliga tävlingsnerver... ;-)

Idag var det svalare och rejält blåsigt, vilket tyvärr gjorde att Lára var lite mer ofokuserad än igår... Borde alltså ridit henne ännu tröttare under uppvärmningen, men jag ville ju ha mycket turbo kvar till finalerna också...

Inför töltfinalen hade jag f f a satsat på att "gasa på" för att hon skulle hitta balansen i det högre tempot. Plötsligt upptäckte jag att de andra var i collectingring, så det blev att skynda sig dit utan att ha hunnit ägna så mycket tid åt samling... vilket sedan visade sig i att jag inte hade bakdelen med mig lika bra som igår. Dessutom var hon mycket mer speedad och lyssnade inte lika bra på nedtagningarna... Men i ökade tempot klarade vi både att ta kurvorna och att räta ut oss och gasa vidare på ett bättre sätt än igår. Därför var jag ändå jättenöjd med vår prestation, även om vi sänkte våra poäng från uttagningen. 

Under värmningen inför fyrgångsfinalen satsade jag därför betydligt mer på samlingen. (Men lät henne inte springa sig tillräckligt trött, skulle det visa sig...) Finalen började dock riktigt bra, med 5,0-5.5 för arbetstempo tölt - vilket innebar en tredjeplats så långt. Men när det sedan var dags för trav tyckte Lára att det var mycket bättre att galoppera... det var dessutom svårt att "bromsvissla" åt henne i motvinden... Här rasade poängen ända ner till 3,5 och då var det ju i princip redan kört... Extra synd eftersom hon har så fin trav - bara hon vill visa den! Skritten var förståss en utmaning en sådan här dag när hon bara hade bråttom, men genom små förhållningar i princip i vartannat steg så kunde jag ändå glädja mig åt poäng mellan 5.0 och 5.5! 

En av domarna hade skrivit "något tempofattigt" på galoppen igår - men något sådant fanns verkligen inte på världskartan idag. Nu var det REJÄLT drag under galoscherna! Till min glädje lyckades vi sedan prestera vårt högsta tempo hittills i den avslutande ökade tölten - utan att taktfelen blev särskilt många fler. Också ett glädjeämne att ta med sig!

Sammantaget var jag därför jättenöjd med min duktiga häst och vår prestation. Överskottsenergin i traven får jag helt enkelt ta på orutinkontot - vi har ju inte tävlat så många gånger ännu så jag har inte hunnit lära mig hur mycket hon behöver springa av sig innan, beroende på väder och andra omständigheter. Det är ju en balansgång: inte FÖR trött, men tillräckligt... 

Från Vindurs alltid lika fina prisbord hade jag dessutom fått välja ett par fina svart-vita tyglar efter töltfinalen och ett par helskodda, grågröna ridbyxor efter fyrgångsfinalen! Så det var en jättetrött men jättenöjd Anna när vi (Johan och jag) styrde hemåt igen på kvällen. (Eva hade återvänt mot Luleå i Johans bil redan vid lunch, för hon skulle börja jobba i Gällivare kl 04.30 på måndag morgon.)

Att Johan dök upp på finaldagen innebär förståss att ni kan se fram emot BILDER! Återkommer när jag hunnit gå igenom dem. (Det är visst 960 stycken, så det tar ju en stund...)

Lördag - uttagningar

Idag var det ÄNNU varmare än igår. Stackars Lára har dessutom fått MASSOR av vinterpäls de senaste dagarna... verkligen synd att jag inte hann klippa henne innan tävlingen...

Vår tävlingsdag inleddes med uttagning i Tölt T3. I det inledande arbetstempot tyckte jag att jag fick till en riktigt härlig känsla, med mycket bakben och inget i handen, vilket också belönades med 5.0 från samtliga domare. För tempoväxlingarna fick vi 5.0 - 4.5 - 5.0 med tillägget "mjuka nedtagningar" från en av domarna - och de satt verkligen "som en smäck" också! Jag visslade, bromsade upp med sätet och gjorde bara några små kramningar på tyglarna med STORA eftergifter emellan - och Lára kom direkt ner i arbetstempo igen, helt lätt i handen!

Ökade tempot är ju vår stora utmaning, där vi inte minst skulle behöva träna mer på ovalbana för att lära oss tekniken. I våras fick jag tipset av Sylvia att ställa lite utåt i kurvorna för att motverka rollningar - och det fungerade ännu bättre nu. Då vågade jag inte driva i kurvan - utan åkte bara med för att inte störa henne. Men nu kunde jag också behålla lite drivning utan att hon tappade balansen.

Men att "komma ut ur kurvan" i balans är fortfarande väldigt svårt. Jag fortsatte att göra som igår: att flytta hennes framdel inåt (vi red ökade tempot i höger varv) för att få vänsterbogen på plats och samtidigt parera bakdelen med innerskänkeln. Och när jag lyckades med det rätade hon upp sig och kunde gasa på ytterligare med (i det stora hela) bibehållen takt. Fortfarande tyckte domarna att det var något svagt tempo - så vi fick 4,5 av alla tre. Men i o m att alla hade skrivit "ok takt!" var jag ändå hur glad som helst! Takten är ju ändå viktigast - och det andra ska väl komma med tiden när vi hunnit träna mer! Och inte blev jag mindre nöjd när jag kunde konstatera att våra poäng räckte till en plats i A-finalen!

Fyrgångsuttagningen gick sedan helt LYSANDE! Lára var så lugn och fokuserad på mig och det var bara i ökade tölten vi fick poäng under 5.0-5,5. När speakern (Gunnar Werner) läste upp poängen berättade han dessutom att jag fått extrapoäng för mjuk och harmonisk ridning! Gissa om jag blev glad och stolt??!! När jag sedan fick mina domarkommentarer kunde jag läsa att speakerns fru (Anne-Marie Werner) skrivit: "Trevligt visad. Ser harmoniskt ut. Ni har så fin kontakt!" Gissa om det värmde??!! (Och det där med "ni har så fin kontakt" ska jag upprepa för mig själv som ett mantra nästa gång damen är arg och står på bakbenen...!)

Även dessa poäng räckte till A-final, så jag kunde ju inte annat än vara jättenöjd med min fantastiska häst och våra prestationer idag! I samband med ryttarmiddagen pratade jag sedan lite med Anne-Marie och tackade för de fina omdömena. "Det är så roligt att se dig och din häst - ni passar så bra ihop! sa hon. "Hon går på med spetsade öron, för att då och då vika bak ett öra och kolla om du vill något!" Jo, så var det verkligen idag - Lára var superfokuserad. Och då är hon helt enkelt BÄST!!!

Fredag kväll

Resan ner till Ragvaldsträsk gick bra! Men det var verkligen VARMT! Toppnoteringen var 26 grader när vi körde genom Skellefteå centrum. Ute i Ragvaldsträsk var det i alla fall ett par grader "svalare". Efter incheckningen provred Lára och jag banan medan Eva byggde hage. Började med många varv i skritt - både för att hon skulle "få igång" kroppen efter transporten och för att lära henne att man faktiskt KAN skritta lugnt och avslappnad på en ovalbana.

Efter ett par lösgörande galoppfattningar var det sedan dags för tölt. Först arbetstempo, där jag verkligen försökte få samma känsla som på Sylvialektionen i söndags, då bakbenen verkligen var med och ryggen kom upp. Efter några tempoväxlingar var det så dags för det svåraste: ökad tölt. Fick bra sparring-hjälp av Linn och Nási! Insåg att jag försöker korrigera taktfelen genom att bromsa, men då får man ju aldrig något högre tempo... När jag istället flyttade framdelen åt höger för att få vänsterbogen på plats och samtidigt med innerskänkeln hindrade henne från att skjuta in bakdelen så gick det bättre!

Vid det laget flåsade Lára våldsamt i värmen och var riktigt blöt i svett, så jag avslutade med som vi började: med mååånga varv i skritt på ovalen.

När Lára var duschad, smord och ompysslad fick hon gå ut i sin nybyggda hage. (hon hade dessutom fått en lyxvariant med ett litet skjul hon kunde gå in för att få skugga i - TACK för det Vivianne!!!) Eva och jag konstaterade att det var gott om tid fram till middagen (hotellet serverar buffé kl 18-20) så vi åkte en sväng in till Skellefteå centrum och promenerade runt i det sköna vädret. Efter en god middag ute på hotellets terrass blev det sedan bubbelbad, pool och ångbastu samt trevlig samvaro med andra Miduriter i relaxen innan det var sängdags.

I morgon gäller det - håll tummarna!!!

Mot Skellefteå/Vindurtävlingen!

I eftermiddag bär det iväg söderut, till metropolen Ragvaldsträsk och Vindurs hösttävling! Det blir samtidigt officiell invigning av nya "Lára-limousinen" som jag kan dra helt lagligt med min suveräna dragbil. (Dock bara lastvikt för en häst - ska ändra det när jag ordnat utökad B-behörighet.) Med min gamla transport blev totalvikten ynka 20 kg för hög - eftersom jag har för stark (alltså ironiskt nog FÖR bra) bil... Om inte Johan kunde vara med och köra (han har halva alfabetet på sitt körkort) blev det alltså att låna annan bil... Att dra gamla transporten med Johans bil, som lätt spinner loss i 70 km/h på alfalt (UTAN transport) är däremot hur lagligt som helst med B-kort... verkligen inte särskilt logiskt... Men, men, nu är det nya tider och nya möjligheter!!!

Lára och jag kommer dessutom att ha Eva med oss som hästskötare och moraliskt stöd i helgen - jättekul! Mindre kul är att flera andra Miduriter tvingats stryka sig från helgenstävling då deras hästar fått sår på mulen och i mungiporna... veterinär som tittade på dem igår tror att det är insekter som bitit dem. (Att det inte kan vara bett-relaterade problem visas av att även hästar som inte ridits på hela sommaren drabbats och att besvären i andra fall förvärrats när ridhästarna fått vila.)

Det är visst en hel del hästar som drabbats av detta nu - även en av veterinärens egna. Och vi har också haft MASSOR av någon sorts flygfän (vet ej vad de heter - ser ut som mellanting mellan flugor och bremsar) den senaste tiden... Måste vara någon sort som frodas extra i vädret vi haft...

Men förutom Lára och jag ska det i alla fall vara några fler Miduriter som kommer på tävlingen - så håll nu tummarna för oss i helgen!

(Förhoppningsvis kommer det uppdatering här också under helgen.)

Rocka fett!!!

På Noliamässan i Piteå nyligen fanns bl a en saluhall där det frestades med blåmögelosten "Rocka fett" från Åsbergets Gårdsmejeri. Som LCHF:are kan man förståss inte motstå ett sådant namn - och provsmakningen visade vad jag redan anat: den var riktigt GOD!

Andra godsaker som följde med hem var vedrökt karré från Vindens rökeri samt - förståss den FANTASTISKA grillkorven med entrecote och Wästerbottensost - från de svenska korvmästarna Jokkmokkskorv.

Har du turen att hitta någon av dessa i din saluhall eller butik finns det bara tre saker att göra: köp den, ät den och NJUT!!!

Mera bakben!

...försökte jag få med idag - utan att för den skull provocera Lára för mycket inför kommande helgs tävling. En skör balansgång - men som tur var lyckades jag nog hålla mig på rätt sida av "provokations-linjen"! Men innan dess kunde jag konstatera att vojlocken vi använde under lektionen igår faktiskt inte hunnit torka helt ännu, trots sommarvädret. Den var m a o VÄLDIGT svettig...!

Sylvias Olivia var med när jag hämtade in Lára från hagen och när jag sedan tog av exemtäcket och -huvan inne i stallet sa hon: "Vilken vacker häst!" Snacka om att tjejen redan har ett gott hästöga!!!

Inledde ridpasset på ridbanan, med att först vända in i skritt på volt (som igår) och sedan ett försök att få lite av samma effekt i tölten - utan att behöva provocera fullt så mycket som igår. Det sistnämnda försökte jag lösa genom att tänka mig att jag red en "rak" volt, d v s red rakt fram men med massor av "hörn" där jag flyttade in framdelen ett par steg, så att vi ändå kom runt tillslut. (Vi har fått jobba så på en lektion för Syliva en gång. Den gången hade vi hästarna i princip raktställda - men resultatet blev ändå att hästarna tillslut "kom ihop" och verkligen var mellan hand och skänkel! Häftigt!) Den här gången höll jag henne utåtställd för tydligare effekt.

Och när jag i båda varven börjat känna att hon aktiverade rumpan och kom upp lite bättre med ryggen, red jag sedan ut och upp bakom bommen för att passa på att träna ökat tempo och tempoväxlingar. Började med ökade tempot och lyckades rida en lång sträcka som kändes riktigt bra - både när det gällde takt och tempo! Sedan fick hon skritta ända bort till vändplanen.

När vi vänt in framdelen lite på vändplanen så att bogarna och bakdelen åter var på plats, vände jag hemåt och fokuserade på tempoväxlingar istället. Lára tyckte förståss det var lite fånigt att hon bara fick springa fort korta sträckor - men presterade ett helt OK arbetstempo tycker jag. Och riktigt bra nedtagningar!

När hon fått sträcka ut en stund i trav skrittade vi tillbaka hem. Det blev inget jättelångt ridpass, men ett som kändes väldigt bra! Hon verkade inte alls stel efter gårdagens lektion heller. Det var däremot jag... när jag vaknade i morse kände jag mig helt mörbultad... men när jag lyckats välta mig ur sängen gick jag ut och klev i det varma SPA-badet. Och efter 10 minuter i det varma vattnet var jag som en ny människa! Kom dessutom ihåg att stretcha efteråt! (Vilket jag nu i skrivande stund inser att jag åter glömde efter ridpasset idag... får verkligen se till att komma ihåg det efter kvällens bad i alla fall!)

Sylvialektion - "schwettes nalta!!!"

"Mjuk och fin, lång hals....  men alldeles för lite bakben!" var Sylvias snabba "diagnos" när jag för första gången på alldeles för länge red lektion för henne idag. Att lektionen skulle bli en svettig historia i värmen hade jag räknat ut redan tidigare, när den dagliga "brottningsmatchen" med Lára för att få kolla henne i munnen gjorde mig svettig - och då var vi ändå inne i det svala stallet...

Fick skritta på volt, utåtställd med stadig kontakt på tyglarna, driva henne fram emot bettet samtidigt som jag med sätet bromsade upp rörelsen framåt och vände henne inåt med ytterhjälperna. Viktigt var att framdelen skulle leda rörelsen, så när Lára försökte fuska genom att skicka in bakdelen fick jag försiktigt motverka med innerskänkeln.

Initialt blev Lára förståss jättearg - hon tyckte inte alls att det fanns någon anledning att jobba mer med bakbenen. Men tillslut började det gå lite bättre. Det gällde att snabbt ge STOR eftergift som belöning så snart hon började acceptera att trampa under sig bättre och därmed länga halsen - fast lika snabbt fortsätta vända in igen, för att inte tappa bakbenen igen.

När det fungerade i skritt åt båda hållen fick vi fortsätta med samma sak i tölt. Svårt, svårt, svårt...svettigt, svettigt, svettigt!!! Men tillslut kom några sekvenser där jag verkligen fick känna hur hon tog i bakifrån och kom upp med ryggen!!! Nu vet jag alltså vad vi behöver träna på framöver! Men Sylvia rådde mig att inte provocera Lára i onödan så här precis innan tävlingen utan fortsätta med detta först efter nästa helg.

Sedan påpekade Sylvia också att jag åter börjat tappa det fina skänkelläge som jag lyckats jobba mig till det senaste året... När hon sa det märkte jag det ju själv... och när hon korrigerade skänkeln till rätt läge kände jag hur det stramade massor f f a i höftböjaren. Insåg då att jag i sommar helt kommit av mig med att stretcha så där noga efter varje ridpass, som jag brukat göra tidigare... Klantigt av mig! Nu blir det åter att fokusera på detta och förhoppningsvis hitta tillbaka igen!

Hipp, hipp, HURRA för Eva 50 år!!!

Igår blev Eva 50år ung och idag firade hon genom att bjuda in ett 60-tal släktingar och vänner till stort kalas på Brändö Konferens- och fritidsby vid havet utanför Luleå. Vi fick avnjuta en fantastisk middag med baconrullad sparris och ruccolasallad till förrätt och en lammfilé som smälte i munnen till huvudrätt. Som efterrätt var det förståss födelsedagstårta - eller en skål grädde och bär till LCHF:aren.

Under middagen läste KG upp ett MKT roligt brev från deras häst Gabriel till Eva - vilket uppskattades oerhört av alla. Jag hoppas jag kan få låna det och lägga upp det här också!

Hennes chef höll också tal och överräckte present från arbetsgivaren. Han började med att säga att de verkligen ville akta sig för att inte hamna i en "Lugnet-affär" - men spann vidare på att Eva verkligen tagit det här med sparsamma tjänsteresor till en HELT ny nivå i Luftfartsverket. Hon har ju en stor del av sin arbetstid förlagt i Gällivare numera - där hon istället för hotell väljer att bo på campingen. Och trots tillgång till tjänstebil i Gällivare så brukar hon cykla mellan campingen och flygstationen. Vintertid har det t o m förekommit att hon åkt skidor till förrättningen! Han sa att Evas sparsamhet väckt beundran långt upp i LFV:s organisation och att de valt presenten utifrån detta. Och när hon öppnade paketet visade det sig innehålla en sovsäck!

Galopp, galopp, galopp!

Tildra och Lára i sin hage på Vindurtävlingen i våras. Och nästa helg är det dags igen!!!


Idag blev det ett pass på ridbanan för mig och Lára - och den som läst inlägget från igår blir väl knappast förvånad över att vi tränade galoppfattningar...?! Men först värmde vi upp förståss. Och då kom jag på något riktigt smart: jag började med "kasta toppi" på allt mindre volter åt båda hållen, för att "böja igenom" henne ordentligt. (Och bytte varv OFTA - allt enligt Eyjolfurs instruktioner.) Och när jag sedan bad om trav på volt istället var detta HELT odramatiskt för Lára! Så ska jag definitivt göra fler gånger - för varför ta en fight om man inte måste?!

Sedan var det alltså dags att träna galoppfattningar. Jag gjorde dem hela tiden ur skritt, i ett hörn på ridbanan och utgick ifrån hur Atli instruerade mig för ganska precis ett år sedan. I god tid innan hörnet vred jag kroppen så att jag tittade ut från ridbanan, behöll kontakten på yttertygeln medan jag gav eftergifter på innertygeln. När det så var dags för själva fattningen var inner höft redan i framskjuten position så jag bara tryckte till lite med skänkeln samtidigt som jag gav efter igen på innertygeln.

Galopperade genom kortsidans båda hörn, styrde in på en volt och höll galoppen ett eller ett par varv på volten innan jag saktade ner till skritt igen och började om. (Vilken LYX det är att ha en häst som klarar att galoppera på volt - det har ingen av mina tidigare ögonstenar gjort..!)

Det blev MÅNGA galoppfattingar - f f a i höger galopp förståss, men även många i vänster galopp. På ridbanan tar Lára nästan alltid rätt galopp, så det handlade väl främst om att vi verkligen skulle finslipa själva fattningarna och bli bättre "synkade" just där. Vilket förhoppningsvis även resulterar i att det går bättre när vi rider ute också.

Efter avslutande trav på volt (som även nu fungerade hur bra som helst) blev det många varv i skritt på hellång tygel som nedvarvning. Och att Lára verkligen fått jobba ordentligt bevisades av att hon faktiskt uppskattade långsam och avslappnad skritt - även efter ett par varv!

Innan jag hunnit släppa ut henne i hagen igen började de skjuta nere på älgskyttebanan - och jag fick än en gång fog för mina misstankar att det var skjutningen som fick Lára att bli helt galen när hovslagaren skulle sko henne just som jag köpt henne. Är hon ute med flocken bryr hon sig inte alls om ifall de skjuter, men om hon råkar vara inne i stallet ensam... Nu blev hon så oerhört uppjagad... När jag höll på att dra exemtäcket över huvudet på henne t ex rusade hon plötsligt rakt fram - och rätt in i väggen i o m att hon just då inte såg någonting. Och när jag sedan skulle leda ut henne höll hon på att springa rakt över mig... Men så snart hon var innanför grinden hos flocken var hon hur avslappnad som helst igen.

Höger galopp är bortrationaliserad...

Här om dagen var det köbildning i vindskyddet... undrar vad de köar för/väntar på?! Hremsa hade beviljats audiens hos Lára och Tildra i ladan, så Ljufa och Kippy hade hela, stora vindskyddet för sig själva. Men ändå stod de så här i ena änden! :-)

Idag red jag (nästan) bara skritt och galopp! I o m att Lára den senaste tiden försökt undvika högergaloppen ville jag passa på att träna galoppfattningar. Och där emellan blev det skrittpauser så hon fick hämta andan. Det började VÄLDIGT bra: tre klockrena fattningar i höger galopp!!! Matte blev förståss överlycklig - men inte särskilt förvånad i o m att damen kan vara så oerhört ombytlig från dag till dag. Eller under en och samma ridtur för den delen. Och det sistnämnda skulle jag snart få se prov på än en gång...

Var så nöjd med högerfattningarna att jag erbjöd vänster galopp en gång - vilket också funkade utmärkt. Men sedan var det plötsligt HELT omöjligt att fatta höger galopp igen... Gjorde minst 20 försök då jag verkligen tyckte att jag var hur tydlig som helst, men uppenbarligen passade det inte damen...

Hon hade fått en lång skrittpaus i skogen på vår "travslina 1" och sedan blev det också en hel del skritt på hemvägen, för jag tänkte avsluta med några galoppfattningar hemma på ridbanan. Fast strax innan vi kom in på gården ringde det i min mobil - ett samtal som jag verkligen behövde ta. Och när jag pratat klart hade jag både hunnit ta in Lára i stallet och sadlat av. När jag avslutat samtalet och kom ihåg att vi skulle avslutat på ridbanan tyckte jag det var lite väl sent påkommet. Får ta det en annan dag.

Man får helt enkelt se det från den positiva sidan - jag kommer inte att ha svårt att bestämma varv när jag skickar in anmälan till Vindurtävlingen! (Sista anmälningsdag i morgon.) På söndag ska jag föresten få rida lektion för Sylvia - jättekul! Och nyttigt - för det är sååååå länge sedan sist. Men nu är det "rädda vad som räddas kan" inför tävlingen - som är redan nästa helg... vi river av hela vår höstsäsong på en enda helg denna gång...

Innan Lára fick gå ut i hagen igen mätte jag henne med viktmåttbandet. Trots att hon ser ut som en köttbulle visade det bara 280 kg. Men det är väl det som gör att hon just ser ut som en köttbulle - hon är f f a rund mitt på magen!

Gräsbetesägg

I denna kartong lägger jag äggen när jag plockar in dem. Fast egentligen borde våra ägg snarare kallas "gräsbetesägg" än "sprättägg" - med tanke på hur stora mängd gräs hönorna äter! 

Och här ser ni bildbevis på äggrekordet hittills! Varje morgon gör jag äggröra på två ägg till frukost - så om det ska fylla på i äggkartongen krävs alltså minst tre ägg/dag. Det dröjde läääänge innan vi ens lyckades fylla ett 6-pack. Men här om dagen såg det alltså ut så här - snacka om rikedom!!! Då unnade vi oss en sprättäggsaioli till de grillade lammkotletterna. Mmmmmm - en sådan aioli kan man äta bara som den är, med sked!

Idag har Eva ridit Lára. Hon blev ju "lurad" på sin riddag i måndags då Lára tyvärr visade sig inte vara ridbar. Så jag erbjöd Eva att rida idag också om hon ville. Och hon har ju bara en fest för 62 gäster att förbereda till på lördag (hon fyller 50 år) så självklart prioriterade hon en ridtur på lyckohästen!

Lára MKT bättre i ögonen!!!

När jag kom till Mariebäck idag kunde jag till min lättnad konstatera att Lára var MYCKET bättre i ögonen! Nu var det bara lite, lite svullet. Skönt! Hade varit inställd på att det bara skulle vara pyssel som gällde idag, men i o m att hon var nästan återställd blev det ridning också.

Inledde på ridbanan med mycket trav på volt och sedan samlad skritt. Det första gick MKT bra - det andra gjorde förståss Lára ARG... Men efter en lång diskussion var vi tillslut överens om att samlad skritt med längd på halsen var fullt möjligt. Och tack vare detta fick jag sedan njuta av tölt med "mycket bakben"!

När vi gått igenom "samlad skritt-diskussionen" med övergång till arbetstempo tölt i båda varven red jag ut från ridbanan och upp bakom vägbommen för att träna ökad tölt. I o m att vi hade "mycket bakben" efter arbetet på ridbanan så gick det riktigt bra att gasa på och ändå behålla takten. Dessutom märker jag att jag mer och mer lär mig hur jag ska korrigera de taktfel som uppstår - eller ibland t o m förebygga dem.

Red en ganska lång sträcka ökad tölt, för att hon verkligen skulle ha tid på sig att hitta balansen och tekniken - som när vi ridit finaler på tävlingarna och hon gått bättre och bättre ju längre vi ridit. Sedan blev det välbehövlig skrittpaus bort till vändplanen innan vi vände hemåt och gasade på igen. Fast jag började förståss med arbetstempo tölt och väntade till dess hon töltade långsamt och helt lätt i handen - så att bakdelen verkligen var med - innan jag började gasa.

Även på hemvägen red vi en ganska lång sträcka ökad tölt - det borde åtminstone motsvara två varv på ovalbana. Gjorde en nedtagning till arbetstempo innan hon fick sträcka ut och varva ner i trav med lång, låg form.

Tillbaka i stallet gjorde jag sedan ett nytt försök med exemhuvan. Fast denna gång satte jag inte fast den. Drog den bara över huvudet, tog exemtäcket utanpå och hoppas att den sitter tillräckligt bra för att sitta kvar ändå. Sylvia har tydligen samma huva på en av sina unghästar och den har suttit kvar i 14 dagar nu, utan att vara fäst i täcket, så jag håller tummarna att det fungerar på Lára också. Var förståss väldigt noga med att försäkra mig om att den inte verkade ändra läge på något sätt när Lára sträckte ut halsen för att beta - och det gjorde den inte. Hoppas verkligen att den inte ska orsaka henne ytterligare besvär - det är ju LINDRA besvär den ska göra!!!

Stackars Lára...

Idag skulle Eva ha ridit Lára. Men tyvärr var stackars Lára helt igenmurad i ögonen... Hon har ju varit irriterad i ögonen av insekterna de senaste dagarna. Detta samt att hon börjat klia bort pannluggen gjorde att jag köpte en exemtäckeshuva som hon fick börja använda igår. Då täcket inte hade något fäste för huvan tog jag en lös resårgjord runt magen att fästa i. Men tyvärr visade det sig att den inte varit tillräckligt lång, så när Lára sträckte ut halsen för att beta så gled huvan upp tillräckligt mycket för att börja skava vid ögonen istället för att skydda dem... :-O  Är så ARG på mig själv - hur klantig får man vara egentligen??? Som tur var hade Sylvia upptäckt det hela och tagit av huvan. Men Lárastackarn hade alltså ändå hunnit bli rejält svullen...

Alltså blev det bara pyssel, promenad och lite betfor med mineraler för Lára idag. Och matte skäms och håller tummarna för att Lára snart är bättre i ögonen igen.

Jodå...

...det FINNS liv i yttre rymden! ...och ibland kommer de hit också! ;-)

Åkte till stallet direkt på morgonen för att hinna träna på ridbanan innan det blev allt för varmt. Uppvärmningen med trav på volt fungerade MKT bra idag! Det lönade sig alltså verkligen att ta de där "fighterna" med Lára i början av veckan! 

Sedan var det dags för samlad skritt. "VEM har hittat på något så här korkat???!!!" undrade Lára MYCKET upprörd och demonstrerade sitt missnöje genom att både stå på bakbenen och nästan blåsa rök ur öronen... Men jag tänkte på Atlis ord: "Ha aldrig bråttom med samlade skritten, ta alltid god tid på dig!!!" och tillslut gav det resultat i form av riktigt samlad skritt med trevlig längd på halsen. 

Smög först iväg i låååångsam tölt för att lite senare "ladda" med extra energi genom pet med pisken på bakdelen. "Bra där, lösgör där!" hörde jag Atli ropa för mitt inre öra - och efter en stund fick jag njuta av riktigt trevligt arbetstempo! Bjöd på en skrittpaus innan vi började om från samlade skritten - och nu gick det snabbare att få ordning på det hela.

När vi jobbat på detta sätt med tölten i båda varven var det dags att varva ner - och det gjorde hon riktigt fint i trav på volt! Duktig Lára-gumma! Sedan fick hon många varv i skritt på lång tygel för att varva ner ordentligt. Atli påpekade ju att ju mer jag aktiverat henne under ridningen desto viktiga är nedvarvningen efteråt. Allt för att hela tiden underhålla mina "on-" och "off-knappar". 

När Lára var ordentligt insmord med både det ena och det andra var det dags att ta på nya exemhuvan jag köpte igår, som komplement till täcket. Tyvärr hade täcket inget spänne att fästa halsen i, så jag tog en smal resårgjord och band runt magen för att hon inte skulle kunna klia av sig huvan. 

När jag släpper ut Lára i hagen igen brukar hon genast ägna sig åt att rulla sig riktigt grundligt, eller att komma med MKT skamliga förslag till lille Kippy. (Som trots att han är både valack och shettis verkligen försöker ställa upp på hennes önskemål.) Men idag blev det varken eller, istället stod hon bara innanför grinden och såg allmänt förundrad ut. Undrar om det var huvan (med nät för ögonen) som gjorde henne så konfunderad?

Aj, aj, aj, inte klia pannluggen!!!

Förra sommaren fick Lára plötsligt för sig att hon skulle klia man och svans, trots att hon aldrig visade några tecken på exem. Och innan någon hann reagera hade hon kliat bort det mesta av både man och pannlugg... Sedan fick hon gå med exemtäcke och då var det slut på kliandet. Men på bilden ovan, från vår tävlingsdebut hos Vindur, ser ni att det inte var mycket kvar av pannluggen. (Den tjusiga rosetten och täcket som ni kan skymta på bilden, var priset för vår totalseger i Vindurs lätta klasser!)

I sommar har Lára därför fått gå med exemtäcke "sedan starten". Då och då har hon kliat sig lite i svansen, men med tvätt och ett "anti-kli-medel" har jag kunnat häva det så att svansen fortfarande är i behåll. Peppar, peppar! Idag upptäckte jag dock att hon börjat klia pannluggen... den hade hunnit bli betydligt tunnare, även om den inte såg ut som på bilden ovan ännu.

Letade febrilt bland mina hästprylar i stallet efter en exemhuva, men kunde inte hitta den... Får leta igenom hästprylarna jag har i källaren hemma också. Men på väg hem från stallet svängde jag ändå förbi en ridsportbutik och köpte en huva, så har jag något att ta till i morgon ifall kvällens letande blir resultatlöst.

Innan jag åkte hem från stallet hade vi dock ridit en trevlig ridtur med Fia och Ljúfa! Även idag var det en riktigt fuktig värme, så hästarna flåsade riktigt ordentligt. Tror även att Lára känner av att hon för ovanlighetens skull faktiskt blivit lite tjock. Hennes fantastiska arbetsvilja mattas inte - men just att hon blir flåsig lättare.

Nu drar det ihop sig i OS-hoppningen, två felfria svenskar så här långt (av tre) och alldeles strax dags för Rolf-Göran Bengtsson. Spänningen stiger - så nu får det vara slutbloggat för denna gång! 

Tregångshäst?

Efter många dåliga nätter tog jag en sömntablett igen igår kväll - och i natt har jag verkligen SOVIT! Om någon skulle fråga hur natten varit skulle jag få svara: "Jag har ingen aning - jag har inte märkt av den!" Hela tolv timmars sömn blev det - så uppenbart hade jag ett stort uppdämt behov. Och sedan blev det inte många knop heller, när jag väl vaknat. Låg i "gungstolen" ute på altanen och lyssnade på ljudbok. 

Efter middagen peppade Johan mig att åka till Lára. "Du mår ju så bra av det!" sa han - lika klok som alltid. Så trots att jag fortfarande kände mig mkt trött och kraftlös gav jag mig iväg till stallet - och som vanligt skulle jag inte ångra det beslutet!

Red på ridbanan för att repetera det här med trav på volt. Egentligen korkat av mig, för om hon hade satt den tuffa sidan till så hade jag knappast orkat ta fighten med henne i kväll - och då ska man ju inte heller utsätta sig för risken. Men som tur var så hade hon fortfarande vår senaste dust i färskt minne - så trav på volter och små åttor var helt OK - alltså ÄVEN i höger varv. Kom på att det nog är bättre att börja i vänstervarvet, som är lättare, så hinner man avdramatisera trav på volt innan det är dags för den jobbigare högersidan att behöva böja sig. 

När jag var nöjd med traven - inkl nedtagningarna till skritt i sidförande för att bibehålla lösgjordheten - ägnade vi oss åt galopp. Gjorde galoppfattningar från skritt, galopperade knappt ett varv, nedtagning till trav på volt innan skritt och ny galoppfattning. Lurade alltså in lite trav på volt även här! Och nu när hon fått galoppera kändes hon betydligt mjukare även i högersidan. 

Mer trav på volt blev det sedan som nedvarvning - för att avsluta med skritt på volt och låååååång hals. Var så nöjd efter ridpasset! Och så glad över att Johan "skickat iväg mig" till stallet - för det var ju precis vad jag behövde! Nu hoppas jag orka rida i morgon också - och då måste det bli lite tölt också. Idag red jag ju faktiskt som om jag hade tregångshäst!

Håll grytan kokande...

Tyvärr ingen bra natt i natt... men med senaste tidens mkt ostadiga väder och därpå accelererande värk så var det väl egentligen bara en tidsfråga att jag skulle få en "vaknatt"... Så den som passerade Kyrkbyn i morse vid 04-tiden kunde se mig ligga i SPA-badet och "koka" onda kroppen. Borde förståss ha tagit badet långt tidigare, men där i "dimmorna" dröjde det ett antal timmar innan jag kom ihåg att möjligheten fanns.

Sedan blev det insomningstablett och därmed också sömn fram till kl 11. Ja, då vaknade kroppen. Men huvudet vaknade först några timmar senare (den stora nackdelen med "kemisk" sömn...) Har alltså varit hemma från jobbet idag. Och i kväll blir det nytt bad. Har dessutom förstärkt med en av de sömntabletter jag på rehabteamets inrådan försöker vänja mig av med (vilket ändå gått långt över förväntan.) Så i natt hoppas jag på mer sömn. (Vilket i o f s inte behöver betyda så många timmar ändå - allt är ju relativt...)

Lára fick alltså en vilodag idag - så man kan väl säga att hon fått en mjukstart efter sitt "sommarlov"?!

1-årsjubiléum!!!

Lára och jag firar vår ettårsdag idag! 

Och ett sådant firande skulle självklart innehålla både äpplen och en hel del galopp! 

Bildbevis på att t o m Lára ser ut som en köttbulle just nu...!!! Är dock inte särskilt bekymrad över saken i o m att hon normalt behöver extra foder för att hålla sig i bra hull. Det känns bara bra att hon samlar på sig lite extra inför vintern! Dagen till ära fick hon inviga en ny vojlock också - en snyggt mörkröd från Mias. 

Vad som tyvärr inte framgår av bilden är hur snyggt voljocken matchade det röda "blinget" på hennes pannband. Detta var inte helt lätt att se IRL heller... "blingstenarna" är nämligen mkt djupt infällda i pannbandets läder. Vilket väl är enda anledningen till att de faktiskt sitter kvar trots att pannbandet använts flera gånger. Hon har ju annars gjort sig känd som en riktig "bling-marodör"...

När vi red iväg såg himlen ut så här - och det var åt ett av de bättre hållen... mot Boden var det alldeles blåsvart... vilket förståss var en förklaring till den fuktiga, tryckande värmen. Red mot Avan och efter kasta toppi-uppvärmning blev det till Láras glädje många galoppintervaller. Red dock inte så långa sträckor galopp åt gången, eftersom hon snabbt blev svettig och flåsig. Passade på att träna galoppfattningar så att vi red var annan gång höger resp vänster galopp. Idag favoriserade hon den vänstra - så ett par gånger hade hon inte riktigt tid att lyssna på att jag faktiskt sa att det skulle vara höger.

När vi galopperat uppför den sista backen red vi in i skogen på travslinga 1. Men där hann vi inte så långt in bland träden förrän en rejäl åskknall hördes... Insåg att det inte var så smart att befinna sig mitt bland en massa riktigt höga tallar när det åskade, så jag vände tillbaka ut på bilvägen och styrde hemåt igen. Vi fick uppleva fler åskknallar på hemvägen - men klarade oss både från blixtar och regn.

Red en hel del sluta och öppna i tölten på hemvägen för att få henne att länga halsen trots att jag ökat graden samling något. Jag ville förståss gärna uppleva den härliga töltkänslan från i söndags igen, men den ville tyvärr inte infinna sig utan hon kändes betydligt styvare i kroppen och ville gärna gå lite mot handen... Och i ökat tempo blev hon alldeles för spänd och hög i formen... I söndags hade jag dock tungfrihetsbettet och nu vanligt tredelat - misstänker att det var endel av förklaringen...

Som avslutning red vi öppna i trav, för att påminna henne om voltarbetet i förrgår. Jämfört med det ridpasset var detta HELT odramatiskt. Men jag ska absolut inte vänta länge innan jag tar ett nytt trav på volt-pass på ridbanan så att jag inte behöver "börja om från början" än en gång.

Tillbaka i stallet fick Lára mumsa jubiléums-äpplen och det var MKT uppskattat! Jag har tänkt att hon ska få en vilodag till denna vecka - men har inte bestämt ännu om det blir i morgon eller på fredag.