Kort och intensivt

Feykirs rimfrostiga rumpa!

Ännu en dålig natt... jag behöver verkligen åka till sol och värme nu! Och det kanske jag snart ska... om allt går i lås. Återkommer garanterat om det i så fall! Feykir har haft två vilodagar men idag orkade jag rida igen. Det blev en kort och intensiv ridtur av den typ Atli ordinerat.

Svängde höger nere på bilvägen och när vi töltat på en stund insåg jag att vi faktiskt höll ett relativt högt tempo. Det är ju verkligen något vi behöver träna på, så jag bestämde mig för att fortsätta på samma sätt. Mitt fokus var att INTE falla framåt utan sitta ordentligt på rumpan. Och vifta lite med pisken då och då för att Feykir hela tiden skulle aktivera sin rumpa. Varvade mellan att ställa höger-vänster med ledande tygeltag och att sidföra m h a vikten fram och tillbaka över vägen - för att hålla honom mjuk trots det lite högre tempot. Det gick faktiskt riktigt bra för att vara vi!

I korsningen vid sjön vände vi hemåt igen. Började med att rida slutor i skritt. Då fokuserar jag på att titta rakt fram (det är ju annars så lätt att blicken fastnar nere i manen!) I alla år som jag har ridit har jag hört instruktörer påpeka att man ska lyfta blicken och titta framåt - men det var faktiskt först när jag red en kurs och clinic med Johanna Elgholm förra året som jag fick lära mig varför det är så viktigt. Det har inte alls bara med att man ska sitta rak i ryggen - som jag har trott. Nej, det handlar också om att inte låta synintrycket dominera. Synen är vårt "starkaste" sinne och om vi fokuserar blicken på något nära så dominerar synen över alla andra sinnen. MEN om vi istället låter blicken vila långt bort i fjärran tillåts andra sinnesintryck bli starkare - och man kan därför lättare KÄNNA t ex hur man sitter och hur hästen rör sig!

Och det stämmer ju faktiskt! När jag höll blicken långt fram i fjärran kunde jag tydligt känna både hur jag behövde korrigera min sits och känna när Feykir jobbade rätt. (I det sistnämnda fallet har jag dessutom hjälp av att han börjar pusta och stånka. Och det var en hel del av den varan idag så uppenbarligen lyckades vi rätt bra!)

Sedan blev det mer tempoträning i tölten på hemvägen. Nu var det lite svårare, jag måste jobba mycker mer med små, små förhållningar på tyglarna för att han inte skulle dyka ner fram. Han började förståss vara lite trött i bakbenen! Avslutade med riktigt bra trav innan vi varvade avskrittning med slutor i skritt sista biten hem. Feykir hade verkligen fått jobba ordentligt idag, trots att vi bara red 40 minuter. Han var t o m skummig på den klippta delen av halsen!

Kände mig väääldigt seg när jag steg upp i morse... det är inte så lätt att vakna när man inte sover som man ska. Men nu känner jag mig BETYDLIGT piggare - frisk luft och "Feykireffekten"! Det är ju bra, eftersom det är dags att åka till jobbet nu!