Tips!

Nyårslöfte: Att göra om förra årets roligaste misstag!

Loesje

Vilket var ditt roligaste misstag förra året?

Aruba, Jamaica...!!!

"Aruba.... that's where we wanna go!!! sjunger de faktiskt! Det vill vi också - och nu är vi på väg!

"Aruba, Jamaica ooh I wanna take ya

To Bermuda, Bahama come on pretty mama

Key Largo, Montego baby why don't we go

Jamaica

off the Florida Keys

There's a place called Kokomo

That's where you wanna go to get away from it all"

Nu packar vi det sista!

...inför resan till Aruba! För ett år sedan var vi på Maldiverna - det vackraste stället på jorden?! Och jag kommer definitivt i "res-stämning" när jag ser på bilderna därifrån. Här är några av dem!

Några undervattensbilder blir det nog inte från Aruba, tyvärr... Även om snorklingen ska vara riktigt bra där också. (Fast i Maldivernaklass är det ju inte.) Men kameran vi använt till detta drunknade tyvärr på Maldiverna... tur att jag hade hunnit ta ovanstående bild innan dess i alla fall!

Klass 2-varning från SMHI!

"Norrbottenskusten: Stora snömängder och drivbildning. Kuling omkring syd - f n 13 m/s."

Feykir fick vilodag idag. Ja, jag erkänner: jag är en vekling! ;-) Känns inte helt fel att vi åker till Karibien om två dagar...!!!

Busig Feykir och "Halleluja-moment"!

Feykir verkade definitivt inte avskräckt av gårdagens långtur med Eva - tvärt om! Först kom han snabbt fram till mig i hagen när jag skulle hämta honom. Och när jag sedan red iväg var han faktiskt onödigt busig! Jag fick gräla en hel del på honom i början för att han skulle fokusera lite bättre på mig...!!! 2,5-timmarsridturer verkar alltså bara pigga upp honom!




När vi red iväg från gården startade jag som vanligt med att sidföra med mycket tvärning. Men idag krävde jag SNABBA reaktioner från hans sida. Han har ju lyckats lura i mig att han bara klarar det om det går långsamt. MEN i söndags, när han ville hinna ikapp Eva och hennes turryttare kan man väl säga att han avslöjade sig...

Planen för dagen var en kort och intensiv ridtur. Jag är ju ganska risig i kroppen f n... dessutom skulle jag ju hinna i tid till jobbet också. Red längs bilvägen bort mot Alviksträsk. Töltade mycket och tölten kändes ganska hyfsad. Hade fokus på att han skulle gå fram ordentligt, för vårt problem är att han inte gärna vill ta i ordentligt med bakbenen. Och då blir takten förståss lidande...

När vi passerade stället där Yvonne träffade en björn (!!!) för ett par år sedan hördes plötsligt ett gevärsskott i närheten. Och en stund senare fick vi syn på en jägare i vita kamouflagekläder som stod ute på vägen nästan borta vid korsningen vid sjön. Jag hade bara tänkt rida fram till korsningen idag - men nu bestämde jag mig snabbt för att vända lite tidigare. Ville ju inte gärna vara i närheten om han tänkte skjuta igen!

Att vända hemåt, innan Feykir hunnit bli särskilt trött, visade sig vara en riktig vinstlott: OJ vilken häftig tölt jag fick uppleva!!! Plötsligt fanns det "hur mycket bakben som helst", han kom upp med bogarna och jag bara njöt! Vilket "Halleluja-moment"!!! I o m att det blev så kort ridtur lät jag honom först tölta och sedan trava nästan hela vägen tillbaka. Då hann han ändå bli ganska flåsig. Avslutade som vanligt med slutor i skritt och när jag sedan satt av utanför stallet stod jag kvar en stund och lät honom "flåsa av sig" det sista.




Det är ju så milt nu, bara 3 minusgrader, så han blir varm och flåsig bara av att stå i stallet! Därför fick han stå med fleecetäcket ute istället och äta lite brödbitar och äpplen medan han torkade. Ja, som ni ser hann han också hälsa lite på en av unghästarna.

2,5 timmar fettförbränning!!!

Eva har "tjuvridit" Feykir idag. Han behöver ju hållas igång så mycket som möjligt nu när hästarna har fri tillgång på hö i hagen. Och Eva tar alla sina uppdrag på STORT allvar - så hon red i 2,5 timme! Hon hade sällskap av KG på Gabriel, vilken inte har så bra kondition, så det blev en hel del skritt. Men på människor är det ju i alla fall så att promenader är den effektivaste fettförbränningen... hoppas detsamma gäller för hästar!

Om inte annat så vet jag att hästen använder allra flest muskler i kroppen när den skrittar - så Feykir fick ju massor av muskelträning i alla fall. Dessutom innebar ridturen inkl förberedelser m m att han var borta från hagen (läs: borta från höbalarna) i fem timmar. Bara det är ju bra!

Heja Eva!

(Matte har tränat på CityRehab idag. Och stretchat. Så nu är "kassaskåpet Niklasson" smidig som en katt. Hm... eller i alla fall som ett kassaskåp med 3 % lycra!)

Snabb tölt och lååååångsam tölt

Feykir i sin favoritposition ifall han måste stå i box - med dörren öppen så att han har fri sikt!

Eva hade en turridning idag och det råkade bli så att Feykir och jag red iväg samtidigt som dem. Och Feykir avslöjade sig verkligen! Vi brukar alltid börja ridturen med att sidföra i skritt för båda skänklarna, med riktigt mycket tvärning för att han verkligen ska få stretcha. Det går, men brukar gå lååångsamt, ett steg i taget nästan. Men nu ville han ju hinna med de andra så plötsligt kunde han vara riktigt rapp i steget. Hm... då förväntar jag mig lika snabba reaktioner nästa gång jag rider!

Nere på bilvägen red Eva till höger med sitt gäng och jag valde att rida till vänster. Feykir blev riktigt upprörd över att behöva lämna kompisarna och testade att stegra lite, men när matte sa bestämt "NEJ" och viftade lite med pisken så kom han snabbt på andra tankar och det blev inga mer protester.

De senaste gångerna har jag haft mycket tempo i tölten och jag inledde på det sättet idag också, samtidigt som jag ställde omväxlande höger-vänster med stora ledande tygeltag för att lösgöra. När Feykir var "igång" och verkligen tänkte framåt var det dags att rida låååångsam tölt igen. Red övergångar från samlad skritt över i tölt.

När vi vänt hemåt och ridit mycket slutor i skritt gjorde vi nytt försök med lååångsam tölt och Feykir var faktiskt jättedukig! Jobbade på med massor av bakben och trevlig form i riktig muskelbyggartölt! Red intervaller med ny igångsättning med jämna mellanrum, för att kunna behålla samlingen.

Uppför långa backen red vi vänster galopp och jag kunde göra ganska stora, ledande tygeltag på vänstertygeln utan att han förvandlades till järnspett. Det är ju bra att det funkar ute till att börja med! Om jag fortsätter "provocera" på det sättet när vi rider ute så borde det ju tillslut funka med i alla fall försiktiga kramningar på innertyglen på ridbanan!

Vi mötte några bilar idag - och varje gång passade jag på att rida sluta i skritt. Då hade Feykir så fullt upp med att hålla reda på sin kropp att han inte hade tid att ens fundera över bilarna. Bra! Red ännu mer slutor som avslutning på ridturen också. Så jag lyckades nog "böja igenom" honom riktigt bra idag!

Tillbaka i stallet stretchade vi dessutom med godis - jag vill ju på alla sätt försöka hålla honom mjuk i sidorna nu när jag åter rider på halvstången de dagar vi tölttränar.

Oj, oj, jag är verkligen inte i någon optimal form nu... Måste nog lägga mig och vila någon timme så att jag sedan orkar börja packa. TIDIGT på fredag morgon åker vi till värmen igen!!! Den här gången är det Aruba i Karibien som gäller! Åååååh, vad jag längtar! Hoppas att jag tack vare värmen ska kunna sova och sova och sova!!!

Tjuvridning pågår!

Idag "tjuvrider" Eva Feykir, för Johan och jag åker till Skellefteå över dagen. Vi ska hälsa på goda vänner och gå på konsert på kvällen med några riktigt duktiga gospelkörer. Det ska bli KUL! Och jag gissar att jag kommer att bli våldsamt sångsugen... Har sjungit i kör i jättemånga år, ända till dess jag köpte Reykur 1995. Då hade jag inte längre tid med detta. Men jag brukar ju sjunga för hästarna ifall de ser något otäckt i skogen! ;-)

Välisolerat!

Så här såg Feykir ut idag när han kom in från hagen. Jag är fortfarande lika fascinerad över att snön inte smälter på hästryggen! Tänk om vårat hus var lika bra isolerat som Feykir!

Idag blev det åter en relativt kort men intensiv ridtur. Jobbade med sidförande direkt när vi red ut från gården. Nere på bilvägen svängde jag vänster mot Avan. Och sedan var det pisk i rumpan, matte sitter på sin rumpa och TÖLT som gällde. Läste nyligen på ridsport.se om en övning för att lösgöra hästen på rakt spår. Man skulle rida rakt fram längs en av ridbanans kvartslinjer samtidigt som man omväxlande ställde hästen höger resp vänster. Det är ju precis så jag brukar göra när jag rider ut. Man skulle kunna säga att vägens mitt är min kvartslinje!

Precis som i tisdags höll jag ett högre tempo i tölten ända från början. Det verkar fungera bättre för oss att rida ökat tempo ifall vi gör så än om vi börjar långsamt. Förutom tölt hann vi med tre andra gångarter idag - ni får gissa vilka! ;-)

Så här mysig såg Feykirs mule ut när vi tog en liten andhämtningspaus på hemvägen! Vi töltade i flera utförsbackar idag - och det gick faktiskt riktigt, riktigt bra! Det är bara den där "lilla detaljen" att matte måste sitta på rumpan... men lyckas hon mot förmodan med det så fixar vi fyrtakt även om det lutar utför! Som ni ser på bilden ovan så red jag hem halvstången idag - och då kan inte Feykir "slita mig ur sadeln" på samma sätt utan jag klarar av att sitta emot. Vilket förståss är en förutsättning vid töltträningen! Jag tycker också att det verkar som att Feykir verkligen blivit starkare i bakbenen efter allt vårt galopparbete i djupsnö tidigare i vinter. Hoppas det inte bara är inbillning!

Avslutade ridturen med slutor i skritt - det gäller ju att hålla i nyårslöftet! 45 intensiva minuter blev det idag.

Vad gjorde Feykir i september???

...frågade hovslagaren i tisdags när han såg Feykirs hovar. På alla fyra hovarna syns nämligen en väldigt tydlig rand som sträcker sig ungefär 1/3 ner på hoven. Han undrade om han haft kolik någon gång i slutet av augusti/början på september? Eller fått någon medicin då? Men det hade han inte... Efter en stunds funderande kom jag på en möjlig förklaring.

Alldeles i slutet av betesperioden -08 blev Feykir lite gallig fram. Jag som är bortskämd med torra, fina islandhästben hade aldrig varit med om detta tidigare under mina 15 år som hästägare och blev förståss orolig! Men hovslagaren, som råkade vara i stallet den dag jag upptäckte gallorna, lugnade mig och sa att det antagligen var en allergisk reaktion på någon växt på betet. I slutet av betesperioden, när det inte är så mycket gräs kvar, händer de att de äter någon växt som de inte riktigt tål och då kan de bl a reagera genom att få gallor. Jag smorde benen med Arnikagel och snart försvann de och har inte återkommit. Men de här ränderna på hovarna skulle ju kunna vara en liknande reaktion. Fast säkert får vi förståss aldrig veta.

Så över till dagens ridning - vilken ägde rum på ridbanan. Har målsättningen att rida där en gång/vecka. Jobbade massor med trav på böjda spår - och kunde konstatera att högerskänkeln verkligen är OERHÖRT viktig! När jag böjer/svänger till höger måste den motverka att han "välter" inåt för att slippa böja sig i sidan. Och när vi böjer/svänger till vänster behöver den stötta upp ordentligt på utsidan.

Red stora åttor i trav - över hela ridbanan - och tränade på att vända enbart för ytterskänkeln. I höger varv är vi duktiga på det. I vänster varv måste jag verkligen fokusera på detta för att det ska funka. Och det är i ju alldeles avgörande för att vi någon gång i vårt liv ska kunna galoppera ordentligt på volt i vänster varv!

Feykir tycker INTE om att stå på box - och som tur var för honom så behöver han ju bara göra det när han torkar upp efter ridturen. I övrigt är han ju lösdriftshäst - vilket passar honom alldeles utmärkt! Och de stunder han alltså ändå måste stå på box vill han ha det så här: med boxdörren öppen. Och i det fallet är han precis lika väluppfostrad som Reykur - han går inte ut bara för att dörren inte är stängd. Duktig kille!

Jag tränar på att kunna "parkera" honom också. Det var så praktiskt med Reykur! Om jag stod på stallplan och skulle sitta upp men upptäckte att jag glömt något i stallet - t ex reflexer - kunde jag "parkera" Reykur genom att säga åt honom att stå stilla. Sedan kunde jag lugnt gå in i stallet och hämta vad jag skulle ha. Reykur stod kvar - i minst fem minuter ifall det behövdes! Feykir vågar jag inte lämna så länge ännu - men vi tränar och för det mesta är han riktigt duktig!

Nya skor!

Hovslagarn ringde mig på jobbet i eftermiddags. Han skulle kunna komma redan i kväll och sko Feykir. Jag skulle jobba till 18.15 så det skulle bli liiite tight om tid även om jag åkte direkt till stallet från jobbet... Men bussiga KG tog in Feykir i stallet vid 18-tiden så att hans hovar hann tina ur innan det var dags för hovslagaren att sätta igång.

Under tiden hade jag gott om tid att testa kameran i nya mobilen! Den har bl a en riktigt bra "fota häst-funktion" som heter "Best Picture". Med den inställningen tar den sju bilder efter varandra när man trycker ner avtryckaren. Så om hästen rör lite på öronen får man förhoppningsvis i alla fall en bild där de pekar framåt! Fast det förutsätter ju att hästen alls har öronen spetsade... Feykir är "lite för avslappnad" när han blir skodd för att man ska få chansen att fota honom med helt spetsade öron. Men jag tycker i alla fall att bilderna blir MKT bra! Ovanstående har jag faktiskt fotat utan blixt!

(Har testat blixten i stallet också - men det ska man INTE göra när någon nyss sopat eller om någon borstar en häst i närheten för då blir det så mycket damm i luften att blixtbilderna blir prickiga...)

Kort och intensivt

Feykirs rimfrostiga rumpa!

Ännu en dålig natt... jag behöver verkligen åka till sol och värme nu! Och det kanske jag snart ska... om allt går i lås. Återkommer garanterat om det i så fall! Feykir har haft två vilodagar men idag orkade jag rida igen. Det blev en kort och intensiv ridtur av den typ Atli ordinerat.

Svängde höger nere på bilvägen och när vi töltat på en stund insåg jag att vi faktiskt höll ett relativt högt tempo. Det är ju verkligen något vi behöver träna på, så jag bestämde mig för att fortsätta på samma sätt. Mitt fokus var att INTE falla framåt utan sitta ordentligt på rumpan. Och vifta lite med pisken då och då för att Feykir hela tiden skulle aktivera sin rumpa. Varvade mellan att ställa höger-vänster med ledande tygeltag och att sidföra m h a vikten fram och tillbaka över vägen - för att hålla honom mjuk trots det lite högre tempot. Det gick faktiskt riktigt bra för att vara vi!

I korsningen vid sjön vände vi hemåt igen. Började med att rida slutor i skritt. Då fokuserar jag på att titta rakt fram (det är ju annars så lätt att blicken fastnar nere i manen!) I alla år som jag har ridit har jag hört instruktörer påpeka att man ska lyfta blicken och titta framåt - men det var faktiskt först när jag red en kurs och clinic med Johanna Elgholm förra året som jag fick lära mig varför det är så viktigt. Det har inte alls bara med att man ska sitta rak i ryggen - som jag har trott. Nej, det handlar också om att inte låta synintrycket dominera. Synen är vårt "starkaste" sinne och om vi fokuserar blicken på något nära så dominerar synen över alla andra sinnen. MEN om vi istället låter blicken vila långt bort i fjärran tillåts andra sinnesintryck bli starkare - och man kan därför lättare KÄNNA t ex hur man sitter och hur hästen rör sig!

Och det stämmer ju faktiskt! När jag höll blicken långt fram i fjärran kunde jag tydligt känna både hur jag behövde korrigera min sits och känna när Feykir jobbade rätt. (I det sistnämnda fallet har jag dessutom hjälp av att han börjar pusta och stånka. Och det var en hel del av den varan idag så uppenbarligen lyckades vi rätt bra!)

Sedan blev det mer tempoträning i tölten på hemvägen. Nu var det lite svårare, jag måste jobba mycker mer med små, små förhållningar på tyglarna för att han inte skulle dyka ner fram. Han började förståss vara lite trött i bakbenen! Avslutade med riktigt bra trav innan vi varvade avskrittning med slutor i skritt sista biten hem. Feykir hade verkligen fått jobba ordentligt idag, trots att vi bara red 40 minuter. Han var t o m skummig på den klippta delen av halsen!

Kände mig väääldigt seg när jag steg upp i morse... det är inte så lätt att vakna när man inte sover som man ska. Men nu känner jag mig BETYDLIGT piggare - frisk luft och "Feykireffekten"! Det är ju bra, eftersom det är dags att åka till jobbet nu!

Bergockdalbaneväder...

...har vi verkligen haft den senaste tiden! Min kropp protesterar - så det är "låg profil" som gäller för mig idag. Och vilodag även för Feykir. Tur att han fick en rejäl genomkörare igår! Kanske blev det i mesta laget för matte, dock...

Här är en lite kul bild på favorithästen! "Är det något ätbart du har i handen, matte?"

Edit: med tanke på hur JÄTTERÄDD Feykir är för älgar ska jag nog inte visa honom denna bild...!!!

Låååångtur med Eva och Dád!

Idag har vi ridit en riktig långtur, Eva och jag! (Jag skulle ha haft en nytt schabrak till Feykir, med brodyren: "Om jag tappar något hekto så låt det ligga!" ) Vi var nämligen ute i två timmar och tjugo minuter! Red mot Alviksträsk men tog vänster vid sjön och red lååångt efter vägen in mot stan samt gjorde även en avstickare "off road".

Jag hade gårdagens trevliga tölt i färskt minne och försökte verkligen hela tiden tänka på att sitta ordentligt på rumpan. Det gick rätt bra även idag! När vi passerat sjön galopperade vi uppför flera långa backar. Dád gör sådana våldsamma rivstarter i galoppen - Eva sa sedan att det nästan är risk att få whiplashskada...och jag tror henne! Tidigare skrämde de där rivstarterna Feykir, så att han i vild panik försökte med alla gångarter på en gång... Men nu har vi dels kommit på att det är bäst om Feykir och jag först får göra en balanserad galoppfattning medan Eva och Dád fortfarande travar. Dessutom har Feykir vant sig vid att Daddan sedan kommer som skjuten ur en kanon förbi oss - att det bara är helt normalt.

Vi mötte "massor" av bilar idag också - för att vara på våra ridvägar i alla fall. Säkert tio stycken, varav en med släp, och Feykir var hela tiden HELT obrydd! Jättebra träning för honom!

Mobilkameran har en speciell inställning för att fota vid snö. När jag tog den här bilden på Eva och Dád hade jag tyvärr glömt ändra till den inställningen... Det hade jag däremot när hon tog den tidigare bilden av oss - och ni ser ju vilken skillnad det blir i färgerna! Kul att ha en kamera med så mycket större möjligheter! Fast det gäller ju att komma ihåg att använda dem också.

När vi vände hemåt tittade äntligen solen fram ur en lucka i molnen. Oj, så fint det var med solsken som gnistrade i de frostiga träden och den vita snön på marken!!!

Vi töltade utför en ganska lång utförsbacke och trots att Feykir vid det här laget var ganska trött - vi hade ju faktiskt ridit mer än 1, 5 timme redan - så klarade vi det UTAN att han ramlade ner på bogarna och gick över i grisepass. Men jag satt och tänkte "Sitt på rumpan, Anna! Sitt på rumpan! Sitt på rumpan!!!" hela tiden!

Eftersom man inte kan vara helt säker på att Dád har broms och vi faktiskt var ute på trafikerad väg tänkte vi inte galoppera något på hemvägen, utan hålla oss till skritt och tölt. Men det visade sig att Daddan hade tänkt annorlunda... När vi kom töltande fick hon för sig att en snöklump var farlig, hoppade åt sidan och satte sedan iväg i full galopp hemåt, med Eva nästan liggande bakåt på ryggen i ett fåfängt försök att bromsa. I det läget var faktiskt Feykir JÄTTEDUKTIG!!! Utan större besvär kunde jag nämligen få honom att sakta ner till skritt istället för att springa efter Dád! Vi var på en lååång raksträcka och Feykir skrittade lydigt ända till dess Eva och Dád försvann bakom en kurva längre fram. Då blev han stressad och började småstegra sig lite... För att han inte skulle få för sig att dra iväg efter dem skyndade jag mig att sitta av och gå, vilket genast gjorde honom lugnare.

Själv kände jag mig helt lugn också - även om det dröjde en bra stund innan Eva och Dád tillslut kom skrittande tillbaka mot oss. För Eva är inte bara en mycket duktig ryttare, hon är dessutom flygledare så hon kan hantera kritiska situationer med stort lugn! Eva konstaterade belåtet att Dád i alla fall inte hade lyckats springa hela vägen tillbaka till stallet med henne.

I fortsättningen höll vi oss till tölten - även Dád - och avslutningsvis briljerade Feykir och jag med att kunna trava också - fast det var hemväg! Daddan blir alldeles för speedad för att ha tid med något sådant trams!

Tillbaka i stallet fick våra svettiga hästar stå inne med fleecetäcken och torka upp ordentligt medan Eva och jag blev bjudna på riktig festlunch! Yvonne och KG bor i Mariebäck nu när Sylvia m familj är i Thailand på semester. Och Yvonne hade gjort trattkantarellsoppa! MUMS!

När vi sedan var på hemväg ringde Johan för att kolla läget, jag hade ju varit borta ganska många timmar vid det laget. Fast han klagade inte alls på att jag aldrig kom hem, utan sa: "Så roligt du måste ha!" Men så är han ju BÄST också!

Stoppsignal!

Mammut?! Nej, frostig Feykir äter hö!

Väldigt speciellt väder idag med -12 grader och dimma, ja nästan duggregn! Men det blir fantastiskt mycket frost i träden. HOPPAS det blir sol i morgon - då kommer Johan att kunna fota fantastiska bilder!!!





Johan har föresten lagt in en specialsignal i min nya mobil: när jag får ett sms är det en häst som gnäggar! Och precis det hände när jag var ute och red idag, varpå Feykir tvärnitar och tittar sig omkring efter den där hästen! :-) Kanske inte optimal signal när man rider alltså... fast i o f s, om han skulle bestämma sig för att dra iväg med mig och jag inte får stopp på honom kan man ju alltid hoppas att det finns en kompis i närheten som SNABBT kan skicka mig ett sms! ;-)





Under dagens ridtur hade jag töltfokus. Och jag tyckte faktiskt att det gick ovanligt bra att undvika att falla framåt. Och om matte sitter på rumpan så gör Feykir detsamma - och töltar så mycket bättre! Viftade lite med pisken ibland också - så att han verkligen skulle ta i med bakbenen och inte "dra i handbromsen".





Red till sjön och en bit till vänster in mot stan. Testade att tölta i lite högre tempo också - med ÄNNU större fokus på att sitta på rumpan - mycket drivning och massor av små kramningar på tyglarna så att han inte skulle falla på bogarna. Här och där fick till det riktigt bra både vad gäller takt och tempo! Tyvärr inte några längre sträckor i taget....vi har låååångt kvar innan vi kan säga att vi klarar ökad tölt!





Feykir fick sträcka ut i trav och hade hunnit bli så trött att jag verkligen fick DRIVA fram honom, men då blev också traven jättebra! Avslutningsvis red vi en massa slutor i skritt och även då var han riktigt duktig.





När vi kom tillbaka till stallet kunde jag konstatera att vi var som glaserade av is! Kläderna, pisken, Feykirs man - allt var täckt av ett tunnt, tunnt islager! Verkligen ett konstigt väder!

Sjukgymnastikridning

Bestämde mig för att satsa på lite "sjukgymnastikridning" - och på ridbanan så att jag snabbt kunde avbryta ifall jag fick för ont. Red massor av volter och serpentiner i skritt så att Feykir verkligen fick "böja och bända" på kroppen. Nyttigt! Gjorde lite av samma sak i trav också. Han håller traven bra nu även i vändningarna - fast formen i vändningarna behöver vi fortfarande jobba på!

Red några stora åttor i trav, så att vi använde hela ridbanan. Testade sedan att fatta galopp när vi kom ut på spåret, galoppera genom kurvorna, ta ner i trav igen på diagonalen, ny galoppfattning ute på spåret o s v. Åttor är alltid bra för oss - varken Feykir eller jag hinner "fastna" och bli stel när man hela tiden ska byta håll!

Feykir galopperade så lugnt och balanserat idag - även i vänstergaloppen. Förhoppningsvis är det all vår träning i djupsnön som resulterat i ett lite starkare vänster bak!

Som avslutning blev det slutor i skritt - vilket man kanske kan kalla mitt rid-nyårslöfte?!

Fler testbilder!

Tredje dåliga natten på raken... så i morse fixade jag inte att gå till jobbet utan var tvungen att fortsätta sova några timmar till. Vid lunchtid var jag hyfsat smärtfri, vaken men "groggy" - kändes lite som jetlag! Nu gällde det att göra vad jag kunde för att ställa "kroppens klocka" rätt - för jag vill ju kunna somna i kväll! Har hört sägas att det effektivaste är att gå ut i dagsljuset innan kl 11 på förmiddagen. Nu var klockan 13 - men utevistelse borde ju vara bra ändå. Särskilt om jag skyndade mig så att solen fortfarande var framme och gnistrade i den vita snön!



Beväpnad med nya mobilen åkte jag därför till stallet för att ta fler testbilder på Feykir. När jag svängt in på smala grusvägen och kört någon kilometer mötte jag en STOR väghyvel. Det såg verkligen inte ut att finnas mycket plats kvar till mig på vägen! Min sida av vägen var inte plogad ännu, så det var svårt att se exakt var dikeskanten var... men jag körde så långt ut till höger jag bara vågade, stannade bilen och satt sedan och höll andan medan väghyveln passerade NÄRA! Det gick vägen - men jag förstår Feykir som kan bli lite ängslig när det kommer STORA fordon längs vägen - man känner sig rätt liten!







Hade tänkt ta några bilder på Feykir när han mumsade hö i hagen - men så snart han såg mig komma in i hagen kom han fram till mig, så jag hann bara precis få upp kameran och knäppa den här bilden! Och jag kunde ju inte gärna gräla på honom för att han inte väntade med att komma till dess jag ropade på honom...




Han fick komma in i stallet för lite pyssel och fler "testbilder". En sådan här bild hade nog bara blivit helsvart med gamla mobilkameran.

Premiärbilderna!

Premiärfotade med nya mobilkameran igår - och nu när jag hittat hur man laddar över bilderna till datorn måste jag ju lägga över ett smakprov! Även om jag ju inte alls lärt mig alla kamerans inställningar ännu... Men håll till godo så länge!

När jag fotade den här snyggingen testade jag en inställning för fotografering med snö.

Och här testar jag inställningen för foto vid lysrörsljus. Kameran ska då justera så att färgerna blir så rättvisande som möjligt - och det tycker jag den lyckas riktigt bra med! Min gamla mobilkamera hade jätteproblem med att fota inne i stallet - så det är verkligen en enorm skillnad!

Och så här road var Feykir av att agera fotomodell!

Racer-morgon

Oj, oj, oj... Efter en natt med dålig sömn vaknade jag TVÅ timmar för sent! :-O Jag som absolut ville hinna rida innan jag började jobbet vid lunch! Men bara en timme efter att jag vaknat var jag faktiskt på väg upp på hästryggen - trots att det i alla fall tar 20 minuter bara att köra till stallet. Det blev först racerfrukost: te med äggmjölk (smakar som te med grädde - fast med färre kolhydrater), jättegott och behöver inte ens tuggas! Sedan blev ju borstningen av Feykir inte direkt prioriterad... Yvonne skrattade när jag var på väg att sitta upp och hon såg allt hö som var kvar i Feykirs svans!

Red bara upp till vändplanen, eftersom jag hade så ont om tid. Det extrema väderomslaget från -30 till +2 grader har gjort att den tidigare så fluffiga kallsnön sjunkit ihop endel. Och då blir den väldigt mycket jobbigare för hästarna! Tidigare - när det var lätt kallsnö - har jag flera gånger galopperat hela vägen upp till vändplanen. Men nu tog jag det i intervaller blandat med trav och skritt - och Feykir blev rejält flåsig ändå. Dessutom blir det förståss varmt med hans tjocka päls i det här blidvädret!

På hemvägen varvade vi också galopp, trav och skritt och när vi kom ut på plogad mark igen hann vi med lite slutor i skritt också för att böja honom ordentligt. Totalt var vi bara ute en halvtimma, men det var ju bättre än ingen ridning alls. Och väldigt mycket jobbigare för honom än en halvtimma på plan mark!

Hade förståss nya mobilen med mig för att premiärfota - så nu gäller det bara att få till bluetooth-anslutningen med min dator så att jag kan lägga in bilderna... Men än så länge vill de inte kommunicera med varandra... :-( och jag har ju inte riktigt tid att trixa med det heller utan nu gäller det att göra sig klar för jobbet.

TACK till min sponsor!!!

Under lång tid har jag lämnat hintar här i bloggen om att någon gärna skulle få sponsra mig med en ny kameramobil. När jag blev ägare till den nuvarande mobilen för 4 år sedan så var det så fantastiskt att den ö h t hade kamera, för det hade jag inte haft innan. Dessutom var den ju så SNYGG: röd med blomslingor i relief! MEN i alla fall de senaste två åren har jag verkligen önskat mig en bättre kamera... för 2 pixlar räcker inte långt! Konstigt nog har varken Nokia, Samsung, eller någon av de andra nappat på mina "hintar"... ;-)



MEN nu har min huvudsponsor gått in och köpt mig en ny Sony Ericsson C905, med erkänt bra kamera (8 pixlar). Den kom idag - så i morgon bitti blir det premiär att fota Feykir med den! Kvällen ska förståss ägnas åt att räkna ut hur den fungerar. Helst utan att behöva läsa i instruktionsboken - för jag har dåligt tålamod med sådant. Hoppas den är så användarvänlig att det går att bara "knappa sig fram"!

Ett STORT TACK till min huvudsponsor: underbaraste Johan - som alltid stöttar sin fru i allt!

Foto: Andreas Fernandez-Rosenke

Sjukgymnastik med förhinder

Som jag skrivit om tidigare så har jag hittat två saker som tillsammans minskar besvären av min värk. Dels är det LCHF-kosten. Dels är det försiktig sjukgymnastik/träning och stretching, helst 7 dagar/vecka. Träningen består då av 2 dagar träning i varmvattenbassäng med ett program som min sjukgymnast tagit fram till mig och (förhoppningsvis) fem dagar ridning.

Men den senaste veckan har vädret verkligen lyckats sätta käppar i hjulet för sjukgymnastiken! Att jag inte kan rida när det är 30 minusgrader är ju kanske inte så konstigt... Men tyvärr gick det inte att träna i bassängen heller! Hade bokat tid i torsdags och var så nöjd - för vad kunde vara bättre vid så stark kyla än varmvattenbassäng och bastu?! Men först ringde de från City Rehab vid lunch och berättade att de hade problem med värmeanläggningen. På morgonen hade det varit alldeles för kallt i vattnet, men det hade man lyckats komma till rätta med. Men det var fortfarande kallt i luften. Jag bestämde mig för att åka dit och träna ändå - det var ju ändå nere i vattnet jag tänkte befinna mig! Men när jag kom dit efter jobbet visade det sig att problemen förvärrats, så nu var inte heller vattnet så varmt som det skulle. Och då faller ju hela idén med en varmvattenbassäng...! Så det var bara att ställa in träningen. Synd!

Det skulle ha varit första bassängträningen på två veckor - de har haft begränsat öppethållande i samband med helgerna och öppettiderna har krockat med mina arbetstider. Nu håller jag tummarna för att det blir MYCKET bättre på sjukgymnastikfronten veckan som kommer! Enligt yr.no ska det aldrig vara kallare än -11 och då borde ju både ridning och bassäng fungera!

20 grader varmare än igår!!!

I går hade vi - 20 nästan hela dagen. Först på kvällen steg temperaturen aaaaningen till -18. Så ni kan ju gissa om jag gnuggade mig några extra gånger i ögonen i morse när termometern visade -0,9 grader??!!





När jag skriver detta pågår backup av materialet på hårddisken för fullt - så jag har mkt begränsad tillgång till bilder. Men "man tager vad man haver" heter det ju, så dagens inlägg får illustreras med ovanstående bild från en Atlikurs i våras. Trots att jag varken red kurs eller ens på ridbanan idag.

Vad som tyvärr dock stämmer ganska bra med bilden är Feykirs vikt... Efter dagens ridtur mätte jag honom med viktmåttbandet och kunde konstatera att han tyvärr är uppe i 360 kg igen... 090909 hade vi "all time low" på 330 kg. Då var han dock precis helklippt och nu är han i full vinterpäls, så jag tror inte att jag överdriver när jag uppskattar "pälsvikten" till 10 kg. Men det skulle ändå innebära att han lagt på sig 20 kg - varav det mesta förståss kommit sista månaden med fri tillgång på hö. Förhoppningsvis är han kanske lite extra uppsvälld just nu, efter några dygn med -30 då jag utgår ifrån att han ätit i prinicp oavbrutet. Så nååågot kilo kanske bara är proppfull mage och inte fett. Ska i alla fall höra med Eva om hon skulle ha möjlighet att hjälpa mig rida någon dag - han behöver verkligen röra på sig så mycket som möjligt!

Men, jag får ju inte glömma dagens ridtur! Hade turen att komma till stallet precis när Madde skulle rida Drifa och trots att hon redan var klar väntade hon på oss så att vi kunde få sällskap. När vi skrittade iväg konstaterade vi förundrat att vindarna t o m kändes ljumma idag! Vilken omställning! Vi red mot Alviksträsk och det blev mycket tölt. Jag red på halvstången för att orka sätta honom lite på rumpan och bitvis var Feykir trevlig i formen även om man inte med bästa vilja i värden kan kalla formen stabil...

I korsningen vid sjön stannade vi en stund och lät hästarna pusta ut. De var ganska flåsiga båda två - inte så konstigt när det plötsligt blivit så varmt! På hemvägen fick jag tyvärr mer i handen... men jag inser så här efteråt att jag borde fokuserat mycket mer på min sits så att jag inte hamnade i framvikt hela tiden...

Hästarna fick sträcka ut i trav som avslutning och sedan skrittade vi en ganska lång sträcka. Ändå flåsade båda två fortfarande när vi satt av utanför stallet. Vi stod kvar ute och pratade en stund och jag tror det var bra för hästarna, så hann de svalka sig lite innan de kom in i värmen i stallet.

Sedan åkte alltså viktmåttbandet fram... och det var ju MKT avslöjande! Så nu ska jag ringa Eva och höra om vi kan få lite motionshjälp framöver!

Fler vackra vinterbilder från Kyrkbyn!

Johan var ledig igår och passade på att ge sig ut i kylan med kameran. Tur att jag har hans fina bilder att lägga ut här - när jag nu inte har någon ridning att skriva om!

Naturen kan verkligen vara en fantastisk skulptör!

... eller vad säger ni?!

Här verkar någon ha varit framme med gräddspritsen!

Håll nu tummarna med mig att det verkligen är mildare väder i morgon - för JAG VILL RIDA FEYKIR!!!

Köldreflektioner

Efter de senaste dagarnas extrema kyla (nej, -30 är faktiskt inte normalt vid Norrbottenskusten!) hade väderprognoserna lovat mildare väder idag. Under förmiddagen skulle temperaturerna stiga upp till -15 var det sagt. Men tyvärr verkar det dröja ytterligare ett dygn... temperaturen här i Gammelstad är fortfarande -22 och då blir det för kallt för min värkande kropp att rida... särskilt som det alltid brukar var minst ett par grader kallare i Mariebäck än här.

Under de senaste dagarna har vi verkligen fått uppleva charmen med att bo i ett gammalt Q-märkt hus - ett dåligt isolerat, nej förlåt jag menar ju välventilerat sådant!!! Allra kallast är det i vår lilla farstu. Har sett på gamla bilder att den från början var en öppen förstukvist, men någon gång under senare tid har den byggts in. Då utan att man lagt något större krut på isoleringen uppenbarligen... Innanför den lilla farstun har vi bara en smal passage och sedan kommer man direkt in i vardagsrummet. M a o vill man helst ha ytterkläder och skor ute i farstun.

Redan första vintern blev vi dock varse hur dåligt isolerat det var... när en termometer på golvet visade på minusgrader! Sommaren efter grävde sig Johan in under förstukvisten och isolerade golvet från utsidan och det har hjälpt endel i alla fall. Men vi är fortfarande lika glada över att den gamla ytterdörren finns kvar så att vi kan stänga till ordentligt mellan farstun och själva huset! Eftersom vi inte gärna vill förvara skor och ytterkläder i vardagsrummet har vi löst det så att någon timme innan man ska iväg tar vi in skor och jacka och hänger på ett element.

I fredags morse fick vi ytterligare ett bevis på hur KALLT det var ute och därmed också i vår farstu... för snön som följt med in på torsdag kväll låg fortfarande osmält kvar inne på dörrmattan! :-O Men, som min kollega Kerstin sa när jag berättade för henne: "Då har ni ju alltid välvädrade ytterkläder!" Och jag kontrade med att om kylskåpet skulle haverera så vore det inget problem - vi kunde bara bära ut kylvarorna i farstun! Fast kanske inte ställa dem direkt på golvet... för då kunde de ju faktiskt frysa!

I går kväll ville inte vår diskmaskin starta... och det visade sig att även detta berodde på kylan! Det hade helt enkelt frusit i avsloppsslangen! Vi har en helt hörn täckt av köksskåp i vårt kök, så där finns inte plats för något element, vilket skulle ha behövts eftersom båda de aktuella väggarna är ytterväggar. Johan har "tilläggsisolerat" inne i skåpen med frigolit mot ytterväggen. Men det blåser ändå kallt när man öppnar köksskåpen. Och nu hade alltså diskmaskinens avlopp frusit igen... Men det vet ju varenda hästtjej att hårtorken är din bästa vän i sådana situationer. För hur skulle man annars ha kunnat tina upp alla frusna vattenkoppar och vattenledningar i stallet under åren?! Och jag kan avslöja att detta universalverktyg funkar lika bra för diskmaskiner!

I torsdags såg jag föresten en radannons i "Kuriren" där någon sålde en fårskinnspäls. Tala om att personen som satt in annonsen hade tidernas timing - lyckas välja den kallaste dagen på hur länge som helst!!! Jag antar att det blev budgivning på den där pälsen i kylan!

Edit: De fina bilderna har förståss Johan fotat!

- 28 grader!

...var det i morse. M a o ett par grader varmare än igår! :-O Tur att det inte blåser också - köldfaktorn är i princip samma som temperaturen. Feykir har i alla fall vilodag även idag, eftersom mattes personliga köldgräns är passerad med råge!

Men det går ju knappast någon nöd på Feykir, när han kan mumsa hö med grabbarna i hagen på heltid! I morgon ska det visst bli "blidväder" - bara 15 minusgrader mitt på dagen så då blir det förhoppningsvis ridning igen!

Idag har vi föresten investerat i nya vinterdäck till min bil - de jag hade innan hade fått alldeles för många år på nacken.... Eftersom gummi åldras och blir hårt förlorar man massor av fäste med tiden. Jag har fått de nya monterade nu på eftermiddagen, så i morgon kan jag alltså köra säkert till stallet!

Vinter i Kyrkbyn!

På nyårsafton var Johan än en gång ute på promenad här i Kyrkbyn och fotade en massa FINA bilder!!! Här kommer några av dem!

50.000 träffar!!!

TACK än en gång till alla mina bloggläsare! Hoppas ni fortsätter hitta hit under 2010! Jag LOVAR att göra mitt bästa för att det ska vara värt besväret! (Se där, mitt nyårslöfte?!)

Bara - 17 grader!!!

SMHI hade hotat med ner mot -30 grader, så jag blev verkligen glatt överraskad när termometern bara visade -14 hemma och - 17 i Mariebäck! Det känns alltid som ett oerhört slöseri att inte kunna rida på en ledig dag och nu var det alltså varken för mkt värk eller för kallt!





När jag tog in Feykir ur hagen kunde jag konstatera att det såg ut som om någon pudrat florsocker över honom! Och jag blev som alltid lika fascinerad när jag sedan borstade bort snön och kunde konstatera att pälsen var HELT torr under. Tala om välisolerad!!!

Redan när jag satt upp och skrittade iväg från gården kunde jag konstatera att Feykir hade mycket överskottsenergi, trots att han ju bara haft en vilodag sedan jag red sist. Det märks att de har fri tillgång på hö i hagarna nu! Först skulle han inte stå stilla när jag satt upp och sedan skulle han bara busa... Alltså gällde det att se till att han fick springa av sig ordentligt idag - särskilt som det riskerar att bli för kallt för ridning senare i veckan.

Inledde med att rida in i skogen utanför "unghästhagen" (där stoflocken f n går), pulsa i djupsnön och snirkla mellan träden. Med snö över knäna på Feykir blev det en riktig muskelbyggarinledning! Sedan red vi upp bakom bommen och galopperade hela vägen upp till vändplanen. Red vänster galopp hela vägen, eftersom vi verkligen behöver stärka hans vänstra bakben.

När vi var nästan framme vid vändplanen var det plötsligt en fågel som flög upp ur snön framför oss. När Feykir skulle göra en undanmanöver snubblade han och höll nästan på att göra en kullerbytta! Halva huvudet försvann ner i snön! Men han lyckades hålla sig på benen som tur var! När vi fortsatte fram till vändplanen flög flera fåglar till upp ur snön - men nu var han ju förvarnad så det gick bra.

Stannade en stund på vändplanen för att han skulle få hämta andan ordentligt efter galoppen. Här kan man se att Feykir nyss "doppat" huvudet i snön! Idag kunde man faktiskt ana solen bakom tunna moln - så min mobilkamera fick hjälp med ljuset!

Och i sådana här hål ligger fåglarna - till dess det kommer en galopperande islandshäst och skrämmer upp dem! En intressant sak med Reykur var att jag flera gånger var med om att fåglar flög upp ur sådana här gropar i princip under nosen på honom utan att han så mycket som stannade till, även om matte kunde bli så rädd att hon fick hjärtklappning. Men stenar, stubbar och ränder på marken - det visste han minsann att det var livsfarligt!!!


När Feykir fått hämta andan skrittade vi hemåt igen. Och jag kunde konstatera att Feykir INTE valde att gå tillbaka i sina gamla spår - utan faktiskt frivilligt höll sig på andra sidan skogsvägen istället. Jag hade tänkt låta honom gå i sina gamla spår för att det skulle bli mindre jobbigt, men när han nu själv var ambitiös och valde extra muskelträning skulle väl inte matte protestera?

Vi hann med lite högergalopp och trav också på hemvägen. När vi sedan kom tillbaka till gården ville jag rida mer, så jag tog vägen förbi kyrkan och ner genom allén till vallackernas sommarhage. I början hade jag väntat mig att Feykir skulle protestera och vilja gå till stallet, men det gjorde han inte. När vi började närma oss bron över bäcken tyckte han dock att det blev vääääldigt spännande och gjorde flera försök att vända. Och när matte tillslut lirkat honom över bron visade det sig att det inte var över ännu. Tydligen var det JÄTTESPÄNNANDE att komma till sommarhagen på vintern! Vi rider ju visserligen förbi den varje gång vi rider in mot Alviksträsk. Men nu kom vi ju från ett helt annat håll - där vi aldrig brukar rida. En riktig rysare med andra ord! Men med mycket stöd från matte var Feykir faktiskt oerhört modig och vågade gå fram till och in i hagen! ;-)

Efter en timmes ridtur var vi slutligen tillbaka i stallet och Feykir kunde få sina välförtjänta äpplen och brödbitar. Han får inte något kraftfoder nu när de har fri tillgång på hö - energin i allt det hö han äter räcker bevisligen och blir över! Men Funi, som behöver ständig gödning, hade varit bussig och lämnat lite av sin havre i krubban. Den sa inte Feykir nej till!

Köldfaktor -27,1 grader!!!

Temperatur i Luleå f n -20,1 grader, vind 2.2 m/s ger köldfaktor -27,1 grader!

Med andra ord: Feykir har vilodag idag - min köldgräns är definitivt passerad! Men det går ju inte någon nöd på honom, när han står i hagen med sin flock och mumsar hö...!

(Bilderna ovan fotade Johan 090101 - också en kall dag - när vi hälsade på i hästhagarna.)

Bildbevis - jag behöver verkligen en mobil med bättre kamera!!!

Jag fotade Feykir under en lampa - med förhoppningen att han kanske skulle synas... Och ni ser ju själva! 8Det som ser ut som glitter i manen är föresten is. När man töltar låter det nästan som ett klockspel!!!9

Vem det är jag försöker övertyga om behovet av ny mobil? Jo, det är mig själv. Snåla Anna vill ju inte lägga en massa pengar på något sådant... men nu MÅSTE jag snart! Det lutar i så fall åt en Sony Ericsson C 905 eftersom den tydligen har en mkt bra kamera. Om något testat att fota med en sådan i "normal stallbelysning" får ni GÄRNA höra av er och berätta om resultatet!

Atli-kurs utan Atli (och föresten utan kurs också...!)

Fast jag tränade ju övningar från senaste Atlikursen i alla fall! :-)

Det var -18 grader när jag kom till stallet efter jobbet i eftermiddag. Hade bestämt mig för att rida på ridbanan och repetera övningar från senaste Atlikursen. Det var visserligen ca 5 cm snö på banan - men under var ju underlaget fast och jämnt. Ångrade mig dock lite när jag skrittade igång, för det blåste en isande vind! Hade varit smartare att rida i skogen en sådan här dag, där man förhoppningsvis fick lä! "Vinden hetsade minusgraderna att anfalla!" är ju ett MKT målande citat jag många gånger lånat av författaren Arne Dahl!

Efter igångskrittningen travade vi på böjda spår - och snart hade vi fått upp värmen både jag och Feykir. Nästa övning var samlad skritt "ett steg i taget". Stackars Feykir har ju verkligen drillats i sluta de senaste veckorna - så nu försökte han febrilt att gå i sluta så att matte skulle bli nöjd...!!!

När jag tillslut lyckats samla honom tillräckligt i skritten smööööög vi iväg i låååångsam tölt. Det svåra är, som Linda och jag diskuterat flera gånger, att när man väl hittat "dragläget" i samlade skritten så måste man succesivt "flytta fram" det där dragläget så att tempot blir aaaaningen högre, fast med bibehållen samling. SVÅRT!!! Red övergångar mellan samlad skritt och lååångsam tölt och Feykir pustade och stånkade så pass att jag faktiskt tror att vi lyckades bitvis i alla fall!

Tog en skrittpaus med slutor i skritt och sedan avslutade vi med trav i lång, låg form med MASSOR av drivning för att han inte bara skulle hamna på bogarna.

Efter 40 minuter återvände jag till stallet och var riktigt nöjd med dagens ridpass! Så snart vi höjde tempot gick det bra att hålla värmen dessutom!

Feykir har tyvärr ledigt idag...

... för matte har alldeles för ont i kroppen och har inte sovit särskilt bra i natt... Tur i alla fall att det blivit riktigt mycket ridning tidigare i veckan!

Massor av tölt med trevligt sällskap!

Humor och Eydir kliar varandra - en bild från 1 januari 2009.

Idag fick Feykir och jag sällskap ut med Adina och Funi - det var trevligt med sällskap! "Hoppas nu att vi träffar riktigt många bilar, när vi har Funi med som moraliskt stöd!" sa jag. Och fyra stycken får definitivt sägas vara många, med Mariebäck-mått mätt. Fast tyvärr var det bara en av dem som var mötande - det vi f f a behöver träna på. Hur som helst gick det mkt bra med "alla" bilarna. Så förhoppningsvis har Feykir snart kommit över sitt trauma så att jag får min "gamla" trafiksäkra häst åter!

Vi red massor av tölt idag. Jag hade tränsat med halvstången, så jag skulle orka "sätta honom på rumpan" och det funkade mkt bra! Det hördes många pustanden och stånkanden från min häst, vilket är ett säkert täcken på att han verkligen tar i med bakbenen, och formen var riktigt trevlig. När vi kom till sjön galopperade vi uppför backen in i byn. Där träffade vi en supersöt minishettis med ryttare! (Ja, de hade sällskap av ett ekipage av betydligt större storlek, men dem är det inte mycket att orda om - de var ju inte alls så där söta!)

Vi vände hemåt och Feykir fortsatte att prestera riktigt trevlig tölt! Gjorde ett försök att höja tempot, fast inte så mycket för jag ville försöka bibehålla den trevliga känslan, och det gick hyfsat. Avslutningsvis fick han sträcka ut i en trav som även den var riktigt trevlig. Innan dess hade vi föresten hunnit med slutor i skritt också - som jag har gett oss i "läxa" att utföra varje dag.

Roligt att jag orkat rida så många dagar den senaste veckan! Det gäller ju också att passa på - har hört rykten om temperaturer ner mot -30 nästa vecka...

Nu ska Reykur-Eva och jag på hockey, för att heja fram Luleå när de (förhoppningsvis) slår Skellefteå AIK. Det lär vara hög stämning vid detta "norrlandsderby"!!!

Grattis på födelsedagen Kristina!

Det är inte bara alla hästar som fyller år idag - de är dessutom i gott sällskap av min lillasyster Kristina! Förra året firade hon nyårsafton och födelsedag här hos oss i Luleå - så den här bilden är sedan dess.

Grattiskramar i stora lass från storasyster!

Förra året lämnade Kristina nyårslöftet att bli mer kulturell. Hon rivstartade sedan genom att besöka Norrbottens Muséum med oss på nyårsdagen. Sedan har hon fortsatt i samma takt - vilket tillslut kulminerade i Umeås utnämning som kulturhuvudstad! Det blir väldigt spännande att höra vad hon har för nyårslöfte den här gången!

(Mitt nyårslöfte för 2009 var att ha klänning oftare - och det löftet har jag verkligen hållit! Jag tycker som Kristina, man ska ha nyårslöften som är roliga att uppfylla! Men inser nu att jag missat att tänka ut ett nytt löfte inför detta år - får återkomma om den saken! )