Stormvarning!

"JAG TAR INGEN SKIT!!!"

...markerar Hamingja när matte har fräckheten att låta pisken nudda höger bak!

”Mycket hårda vindar” varnade SMHI för inför Atlikursens tredje och sista dag - och de fick tyvärr alldeles rätt...! När jag åkte till stallet för att morgonfodra sken solen men det blåste så att bilen skakade när jag körde. Framme i Mariebäck gällde det sedan att se till att inte hästarnas frukostmöte blåste ut ur hagarna..! Men det var i alla fall inte snöstorm (vilket de hotat med först)...! Prognosen sa att vinden skulle lätta under dagen, men när jag red förmiddagens lektion blåste det ÄNNU mer än på morgonen.

Det blev några tillfällen till ”social träning” för Hamingja när stolen Atli hade på ridbanan tog vind och kom flygandes åt vårt håll... Hamingja blev förstås rädd, men sprang bara en kort bit vid första tillfället innan hon åter var kontaktbar och när det hände igen blev det bara ett litet hopp. Duktig tjej! Det kändes hårt i backen och ridbanan var isig så jag var lite orolig att det skulle vara väldigt halt. Men broddarna fick ändå bra fäste så det var inte ens några problem med Hamingjas racertrav på volten.

På Atlis inrådan hade jag satt på viktboots för att testa det inför tävlingen i april. Efter sedvanlig uppvärmning fick vi än en gång rida på i ett högre tempo i tölten. Nu kändes vindbyarna rejält - och ibland när motvinden verkligen "tog i" var det som att Hamingja gjorde en tydlig halvhalt! Den starka vinden var inte bara en nackdel... för när det var som mest motvind fick jag lite hjälp att räta på ryggen!  (Stark medvind längs den andra långsidan ”hjälpte” väl dock till med motsatsen, så jag skulle ha behövt rida BARA i motvind...!)

En aha-upplevelse jag fick idag handlade om min högerhand. I vänster varv behöver jag ha ett stöd på yttertygeln för att hålla högerbogen på plats. Men nu insåg jag hur stum jag då blev i högerhanden och därmed gav Hamingja något att ”hänga” på... När jag istället lyckades behålla en fjädrande högerhand blev känslan i tölten bättre! Och om hon ändå blev hög i formen eller gick lite emot handen behövde jag bara fånga upp med rumpan och lägga till skänkeln mot vänster bak för att den trevliga känslan skulle vara tillbaka!

I slutet av lektionen fick jag övergå till att rida övergångar från samlad skritt till arbetstempo tölt och när vi hade med oss energi från det ökade tempot märktes det förstås på arbetstempots kvalitet! När Atli sedan tyckte det var dags att låta Hamingja trava som avslutning kändes VERKLIGEN effekten från den samlade tölten - det var som att sitta på en gummiboll!

Sedan diskuterade Atli och jag om vilket varv jag ska välja i töltklassen och enades om att jag ska starta i vänster varv så att jag får rida tempoväxlingarna i höger varv - så nu måste jag dubbelkolla att jag anmält rätt! Det måste ju vara tre år sedan jag tävlade senast - och då bara på en enda tävling - så jag känner mig verkligen hur ringrostig som helst...! Men KUL ska det bli!!!

När Hamingja fått mumsa lite gott i krubban och det var dags att gå ut i hagen igen fick hon lite "polishästträning"! En stor bit ensilageplast hade nämligen fastnat i staketet alldeles innan för grinden... lilla fröken tyckte förståss det var spännande att behöva passera alldeles nära... men hon vågade ändå göra det!

Ett lite högre tempo än vad vi varit vana vid!

När det på eftermiddagen var dags för kursens sista lektion hade vi åter viktbootsen på. Inför uppvärmningen tyckte Atli att jag skulle lägga till mer drivning i tölten på volt, så att hon blir renare i takten från start. När vi sedan fick göra ytterligare ett försök med att tölta i högre tempo blev Hamingja först FÖR överladdad och bara rusade runt utan att lyssna på mina försök till förhållningar Atli sa att jag då måste bli ÄNNU mer tydlig. Att säga "NU LYSSNAR DU PÅ MIG!!!"genom att göra halt och rygga några steg. Och naturligtvis fungerade det!

I slutet av lektionen blev problemet istället det motsatta... Hamingja är visserligen inte den som slutar jobba, men det märktes ändå att hon började bli trött och tappade endel bärighet. Och med alla instruktioner från Atli att processa tog det ett tag innan jag kom ihåg att jag ju faktiskt vet hur jag kan  bibehålla/återställa bärigheten: genom att rida öppna i vänster varv resp sluta i höger varv.

Vi fick också rida en hel del tempoväxlingar och Atli friskade upp mitt minne gällande dessa: att det ska TYDLIGA temposkillnader och dessa ska göras med precision - d v s arbetstempot ska ridas på kortsidan och ökningen komma när man precis rätat ut hästen på långsidan och nedtagningen sedan göras så att man redan är nere i arbetstempo igen när man kommer till nästa kurva. Det är dock inte helt lätt att veta hur tidigt man behöver börja bromsa för att hinna bli klar innan kurvan... och det blir ju poängavdrag om nedtagningen kommer för tidigt också... Efter några försök mindes jag plötsligt hur jag brukat göra nedtagningarna tidigare: genom att luta mig bakåt och vissla - och när jag testade detta igen gick det betydligt bättre!

Atli sa att jag ska fortsätta att rida tölt i ett högre tempo i början av våra träningspass - så att Hamingja kommer igång ordentligt med mycket energi och rörelser. (På ridbanan ska jag då börja i vänster varv så att jag får koll på högerbogen innan vi byter till höger varv.) Och sedan ska jag sträva efter att behålla den energin även när vi går över till kort tempot. (Verkligen lättare sagt än gjort...!!!)

Jag ska också träna tempoväxlingar även när jag rider ut längs vägen. Hålla en vibrerande/fjädrande högerhand i båda varven och i höger varv dessutom handen mot manken för att få bogen på plats. "Glöm inte heller att flytta bak sadeln det sista du gör innan du ska rida in på tävlingsbanan!" var Atlis avslutande ord denna kurshelg. Som vanligt har jag alltså hur mycket som helst att träna på med min härliga häst - så ROLIGT!!!