Marknadens säkraste ridhjälm!

När jag här om veckan ramlade av Hamingja och slog i bakhuvudet var jag VÄLDIGT glad att jag hade marknadens säkraste ridhjälm: Back on Track EQ3 Lynx! Den köpte jag för några år sedan, efter att Hamingja och jag gjort en gemensam kullerbytta där jag också slog i huvudet. Den gången resulterade det i en hjärnskakning som gjorde att jag behövde ligga hemma i tystnad och mörker i flera veckor... Men den här gången klarade jag mig BETYDLIGT lindrigare undan! En hjälm ska ALLTID bytas ut om man slagit i huvudet och när jag kontaktade dem för att köpa ny hjälm behövde jag bara skicka en bild på den gamla hjälmen för att få 800 kr i rabatt!  

Idag red jag också på ridbanan och nu med fokus på ytterskänkeln för att hålla bogen på plats (f f a i vänster varv). Och kom på att om jag tänker att höger knä "ska göra jobbet" så hamnade skänkeln i en position som var effektiv. Jag började jobba med detta i skritt - då jag också var noga med att snabbt belöna med passivitet när Hamingja svarade som önskat. Övergick sedan till att göra samma sak i tölt samtidigt som jag m h a massor av halvhalter försökte hålla ett riktigt lågt tempo. När det börjades kännas bra avrundade jag för dagen. Det blev inget långt ridpass, men förhoppningsvis kvalitet istället för kvantitet.

YTTERSKÄNKELN, STUPID!!!

 

"Sorry matte, det är liiiite körigt just nu...!!!"

Idag var det riktigt "njuta ute i solen-väder" för både hästar och människor! Jag valde att rida på ridbanan som dagen till ära var så fantastiskt fint skottad! Det blev mycket skrittarbete, med volter och "Kyras ABC". Red henne utåtställd på volt i vänster varv för att få kontroll på högerbogen och försökte använda mig av Atlis "Tyglarna kontrollerar framdelen och skänklarna bakdelen!" Men jag upplevde det VÄLDIGT svårt för bara liiite för mycket kontakt på höger(ytter-)tygeln när jag försökte "ta med bogarna inåt" med sidförande tygeltag triggade direkt Hamingja att bita tag i bettet och dra iväg ut från volten med högerbogen före... 

Till dess jag lämnade yttertygeln ifred och istället fokuserade på att hålla ytterskänkeln på plats strax framför sadelgjorden, vända in genom att ge en lätt signal med skänkeln och belöna genom att bli "passivt neutral" så snart hon svarade som jag ville. Då fungerade det både i skritt och tölt! MERA ytterskänkel m a o!!!

Försökte också rida övergångar från skritt till "microtölt" som Atli visade mig senast, vilket krävde "hundratals" halvhalter med sätet men gick betydligt bättre när jag kunde rida på volt än när jag försökt göra samma sak ute längs vägen. När jag som avslutning lät Hamingja sträcka ut överlinjen i nedvarvningstölt fick jag det där trevliga känslan av bibehållet aktiva ryggmuskler, så jag hade uppenbarligen lyckats aktivera hennes bakdel ändå

Sprutblistring

Idag blev det en utflykt till Boden för en "date" med veterinären som två gånger tidigare behandlat Hamingjas bakknän (första gången för 6 år sedan och andra gången i december 2020.) Vid båda dessa tillfällen har hon svarat väldigt bra på behandlingen som innebär att hon får en blisterspruta på vardera sidan, för att skapa ökad blodgenomströmning och därmed en "självläkande" effekt. 

Man märker att det behövs en behandling genom att hon blir "svampig" i området runt sina bakknän. Idag sa han att det inte var så mycket på höger men lite mer på vänster. Jag trodde mig minnas att det varit tvärt om senast, men när jag nu kollade i facit (=bloggen) såg jag att det även då varit lite mer på den vänstra sidan. 

Så nu är det bara att fortsätta arbetet med att stärka upp musklerna i bakdelen så att de stabiliserar och avlastar hennes knän. För att göra det är det jättebra att rida i terrängen (och i snö) så att hon behöver lyfta lite extra på "fötterna". Att klättra är också jättebra - ja allt som får henne att länga halsen, trampa under sig bak och bära upp sig bakifrån.

Och visst är det ett lustigt sammanträffande att den behandling jag fick på Smärtkliniken och som på ett så revolutionerande sätt inneburit en smärtlindring jag inte vågat drömma om också är en form av sprutblistring??!! "Sådan matte, sådan häst alltså!!!"
 

En annan del av Mariebäcksjouren rycker ut!!!

Kvällens hjältar var Janne och Johan som hjälpte mig att skotta fram hästtransporten inför besöket hos veterinären på fredag. Efter all snö som kommit var den REJÄLT insnöad... OCH översnöad - här får Johan stå i traktorskopan för att skotta bort snön från taket. 

Hamingja is showing off!!!

 

En våryster Hamngja showade runt och busade i hagen idag! 

Ston leker ju sällan, så jag har inte sett henne göra det särskilt många gånger... och då främst när hon haft  syster Hremsas föl att leka med. Men nu är det några veckor sedan lilla Hedda flyttade hemifrån, till unghästflocken i Grönåker... ändå kunde Hamingja uppenbarligen inte behärska sig! 

Hon rejsade dessutom runt en lång stund, så trots att jag fumlade med mobilen hann jag få med en sekvens på film. Jag hann t o m undra om det verkligen skulle vara möjligt att fånga min "vildhäst" eller om bara skulle springa undan, men finhästen avslutade föreställningen med att skynda fram till mig. Vilken TUR att det fanns gott om karameller i mattes jackficka!!! (Den som har Facebook kan se filmen på min sida.)

 När jag en stund senare red iväg var det därmed på en redan uppvärmd häst! Fast inte avslappnad utan snarare upplivad/uppjagad så jag fick fortsätta söndagens projekt med att flytta undan för skänkeln för att hjälpa henne att länga halsen och därmed hitta avslappning. Det blev ingen lång sväng, för matte var så trött, så när Hamingja började frusta i tölten vände vi hemåt igen. 

Mariebäcksjouren rycker ut!!!

 Idag hade snöandet tagit paus och vi fick se SOLEN igen!!!

Efter min analys av gårdagens ridpass insåg jag att jag aldrig lyckades få högerbogen på plats... När jag red henne utåtställd i tölt på volt i vänster varv skulle jag ha haft betydligt större fokus på ytterskänkeln och placerat den lite framför sadelgjorden. Och när jag inte hade gjort jobbet ordentligt på ridbanan där jag kunde rida på volt var det ju inte så konstigt att jag aldrig fick till det längs bilvägen heller. 

Atli har flera gånger tipsat om att efter ett ridpass som han inte är riktigt nöjd med (det händer visst t o m honom ibland!) är han alltid noga med att försöka analysera VARFÖR det inte fungerade som han tänkt sig. Och om han som i detta fall kommer fram till att det var för att han inte hade högerbogen riktigt på plats, så ser han till att börja med detta direkt under uppvärmningen på nästa ridpass. 

Så det var precis vad jag gjorde idag genom att rida skritt och tölt på vänstervolt med Hamingja ställd utåt och en stadig ytterskänkel placerad lite framför sadelgjorden. När detta fungerade fortsatte jag ner på bilvägen och red mot Alviksträsk medan vi fortsatte vår uppvärmning. Sedan vi passerat förbi infarten till gamla soptippen bestämde jag mig för att variera uppvärmningen genom att rida korta sekvenser med tempoväxlingar i tölt. 

Jag började med att låta Hamingja gasa på och vi hade fått upp farten ganska ordentligt när hon plötsligt tvärnitade och kastade sig åt vänster. Jag var HELT oförberedd och hann inte hänga med i denna kraftiga  undanmanöver utan fortsatte rakt fram över hennes huvud, landade på ryggen och slog i bakhuvudet. Vilken TUR att jag har marknadens säkraste ridhjälm!!! 

Oftast brukar jag lyckas hålla kvar i tyglarna när jag ramlar av, men tyvärr inte denna gång så jag kunde inte hindra Hamingja när hon började springa hemåt. När jag rider behöver jag oftast bara vissla för att hon ska stanna, men nu hjälpte inga visslingar... Först sprang hon fort men det var nästan mer retfullt när hon saktade av till en lugnare trav, men ändå inte lyssnade på mina visslingar utan försvann bort bakom nästa vägkrök....

Och vad gör då en ryttare som ramlat av? Jo, man börjar ju genast oroa sig för sin häst! Tyglarna hängde fortfarande kvar över halsen när hon försvann ur sikte, men tänk om de föll ner så att hon trampade på dem och skadade sig...!!! :-O Jag visste inte om det var någon hemma i Mariebäck, men höll tummarna för det när jag plockade fram mobilen och ringde Sylvia. Jo, hon var hemma så hon skulle gå ut och ta emot Hamingja!

Jag hade redan börjat gå tillbaka mot Mariebäck medan jag oroade mig för att Hamingja skulle möta en bil i någon kurva... Tack och lov är det för det mesta väldigt lite trafik på Mariebäcksvägen, men helt bilfritt är det ju inte... När jag kom ut på raksträckan förbi den gamla sommarbeteshagen såg jag fortfarande inte skymt av Hamingja men däremot en bil som kom körande mot mig. Det visade sig att det var Sylvia och lättnaden var STOR när hon berättade att de hittat Hamingja välbehållen ovanför backen ner mot bäcken och att Olivia klivit ur för att gå hem med henne medan Sylvia hämtade mig. Vilken TUR att Mariebäcksjouren var hemma!!!

NU ÄR DET VÅR!!!

 

"Nu är det vår - hög tid att släppa vinterpälsen!" tycker Hamingja! Och hon är inte ensam om vårkänslorna, det är flera av de andra hästarna som uppenbarligen tycker samma sak. Fåglarna kvittrade så glatt idag också! Men så är det också väldigt tydligt att ljuset är på väg tillbaka - och snabbt går det! Trots att det var mulet idag och snöade så var det fortfarande ljust när jag åkte hem från stallet vid 16:30!

Jag hade egentligen tänkt välja ridbanan även idag, för att fortsätta med vårt reparerande. Med en dryg dm nysnö (och ännu mer där snön drivit ihop) var det dock inget optimalt töltunderlag Men vi började där i alla fall. Först i skritt med min favoritövning för att lösgöra och samtidigt "rama in": rida på volt och växla mellan att flytta ut bakdelen resp att ställa utåt och flytta in framdelen. Tack vare nysnön hade jag dessutom ett perfekt tillfälle att se att volten blev lika stor i båda varven!

När Hamingja kändes lösgjord i både kropp och själ i skritt gick vi över till tölt på volten med fokus på långsamt tempo. Till att börja med blev hon lite stressad, men jag gjorde "miljoner" halvhalter med sätet och oväntat snabbt hittade vi ett lugn. Detta lugn höll sedan i sig när även jag sidförde ut på spåret (även nu med många halvhalter) och snart frustade hon!

Upprepade i vänster varv och när vi kunnat gå från tölt på volt till tölt och frustning läng spåret även där gav vi oss ut längs bilvägen istället. När jag körde till stallet hade plogbilen hunnit köra på min sida av vägen och nu visade det sig att den även hunnit passera på returen - vilken perfekt timing att jag inte behövde möta den vare sig med bilen eller hästen! 

Red bort till "världens ände-korsningen" och fortsatte att jobba med avslappning i tölten. Note to self: alla töltövergångar ska utgå från "lätta stigbyglarna" i skritt-sitsen, stilla hand och halvhalter med sätet - så är vi i rätt "fas" redan innan vi går över i tölt! Nyttja rörelserna vänsteröppna resp högersluta. Kom ihåg belöning med passivt säte -  och rid ganska korta töltsekvenser så jag inte hinner tappa sitsen!