Sprutblistring

Idag blev det en utflykt till Boden för en "date" med veterinären som två gånger tidigare behandlat Hamingjas bakknän (första gången för 6 år sedan och andra gången i december 2020.) Vid båda dessa tillfällen har hon svarat väldigt bra på behandlingen som innebär att hon får en blisterspruta på vardera sidan, för att skapa ökad blodgenomströmning och därmed en "självläkande" effekt. 

Man märker att det behövs en behandling genom att hon blir "svampig" i området runt sina bakknän. Idag sa han att det inte var så mycket på höger men lite mer på vänster. Jag trodde mig minnas att det varit tvärt om senast, men när jag nu kollade i facit (=bloggen) såg jag att det även då varit lite mer på den vänstra sidan. 

Så nu är det bara att fortsätta arbetet med att stärka upp musklerna i bakdelen så att de stabiliserar och avlastar hennes knän. För att göra det är det jättebra att rida i terrängen (och i snö) så att hon behöver lyfta lite extra på "fötterna". Att klättra är också jättebra - ja allt som får henne att länga halsen, trampa under sig bak och bära upp sig bakifrån.

Och visst är det ett lustigt sammanträffande att den behandling jag fick på Smärtkliniken och som på ett så revolutionerande sätt inneburit en smärtlindring jag inte vågat drömma om också är en form av sprutblistring??!! "Sådan matte, sådan häst alltså!!!"