Vi reparerar...!

Hamingja är en oerhört ambitiös häst med väldigt mycket temperament. Det är en fantastisk kombination när man lyckas få dessa krafter med sig, men inte så lätt att hantera när man får dem mot sig...! Vilket fortfarande kan hända ibland när jag petar lätt med pisken på hennes bakben. Numera får jag oftast en mer normal reaktion, men ibland tänder till och bli ARG!!! Detta triggar henne att själv samla  sig väldigt mycket, vilken förstås är jobbigt och gör henne ÄNNU argare samtidigt som hon samlar sig ÄNNU mer o s v... 

En loop det inte är helt lätt att bryta, men som tur var har det inträffat vid flera tillfällen när vi tränat för Atli så att jag fått hjälp med verktyg för att bryta den onda cirkeln, eller "reparera" som Atli brukar säga. I söndags hamnade vi just i en sådan negativ loop och det var först på stigen hem genom skogen som jag tillslut kunde få henne att skritta utan att försöka vräka sig i handen och springa hem... 

 

Och när jag idag skulle rida igen, efter två vilodagar, var uppgiften därför självklar: att jobba med att reparera! Så efter uppvärmning bakom vägbommen med en sekvens i vardera galoppen var det dags för ridbanan, eftersom "Atlimetoden" utgår ifrån ridning på volt. 
 

Där blev det direkt VÄLDIGT tydligt att reparation var vad som behövdes, för så snart jag började korta tyglarna lite för att vända in på volten började hon jaga upp sig... Under alla år vi tränat för Atli har jag fått använda mig av skritt på volt där jag flyttar henne undan för innerskänkeln som som väg till avslappning. Och sedan vi lyckats befästa detta har det otaliga gånger hjälpt Hamingja att slappna av i olika stressiga situationer. Detta lyckades även idag, men det tog en god stund...!

När det tillslut fungerade blev nästa steg att "ta med" avslappningen in i tölten, vilket förstås tog ännu längre tid.... När hon skrittade avslappnat på volt försökte jag smyyyyyga över i tölt, vilket till att börja med fick Hamingja att istället göra en katapultstart... Då saktade jag direkt av igen för att hitta tillbaka till avslappnad skritt och sedan försöka smyyyga, o s v. 

När övergångarna tillslut började bli lite lugnare var jag noga med att berömma och sakta av till skritt igen redan efter några steg. Och genom att upprepa detta många gånger kunde vi tillslut verkligen smyyyga och sedan också bibehålla lugn och avslappning i tölt på volt. Från det läget var nästa steg att sidföra ut på spåret i tölt. Till att börja med innebar det att hon direkt började stressa upp sig. Så vi fick gå in på en ny volt till dess att hon kunde slappna av innan jag gjorde nytt försök att rida längs spåret, o s v. 

När vi började hitta ett lugn i tölten ute på spåret och jag dessutom kom ihåg Atlitipset att då och då krama mjukt höger-vänster för att stämma av att hon verkligen slappnade av även i nacken, kom ännu lite mer längd på halsen och så började Hamingja frusta! ÄNTLIGEN!!! tyckte vi båda två!!! Det hade ju verkligen tagit en god stund att komma dit... men när jag sedan började om från skritt i andra varvet gick varje moment lite fortare. Och när hon börjat frusta i tölt längs spåret även i detta varv och vi avslutade för dagen var det med en oerhört mycket trevligare känsla än i söndags! 

To be continued...!