Mariebäcksjouren rycker ut!!!

 Idag hade snöandet tagit paus och vi fick se SOLEN igen!!!

Efter min analys av gårdagens ridpass insåg jag att jag aldrig lyckades få högerbogen på plats... När jag red henne utåtställd i tölt på volt i vänster varv skulle jag ha haft betydligt större fokus på ytterskänkeln och placerat den lite framför sadelgjorden. Och när jag inte hade gjort jobbet ordentligt på ridbanan där jag kunde rida på volt var det ju inte så konstigt att jag aldrig fick till det längs bilvägen heller. 

Atli har flera gånger tipsat om att efter ett ridpass som han inte är riktigt nöjd med (det händer visst t o m honom ibland!) är han alltid noga med att försöka analysera VARFÖR det inte fungerade som han tänkt sig. Och om han som i detta fall kommer fram till att det var för att han inte hade högerbogen riktigt på plats, så ser han till att börja med detta direkt under uppvärmningen på nästa ridpass. 

Så det var precis vad jag gjorde idag genom att rida skritt och tölt på vänstervolt med Hamingja ställd utåt och en stadig ytterskänkel placerad lite framför sadelgjorden. När detta fungerade fortsatte jag ner på bilvägen och red mot Alviksträsk medan vi fortsatte vår uppvärmning. Sedan vi passerat förbi infarten till gamla soptippen bestämde jag mig för att variera uppvärmningen genom att rida korta sekvenser med tempoväxlingar i tölt. 

Jag började med att låta Hamingja gasa på och vi hade fått upp farten ganska ordentligt när hon plötsligt tvärnitade och kastade sig åt vänster. Jag var HELT oförberedd och hann inte hänga med i denna kraftiga  undanmanöver utan fortsatte rakt fram över hennes huvud, landade på ryggen och slog i bakhuvudet. Vilken TUR att jag har marknadens säkraste ridhjälm!!! 

Oftast brukar jag lyckas hålla kvar i tyglarna när jag ramlar av, men tyvärr inte denna gång så jag kunde inte hindra Hamingja när hon började springa hemåt. När jag rider behöver jag oftast bara vissla för att hon ska stanna, men nu hjälpte inga visslingar... Först sprang hon fort men det var nästan mer retfullt när hon saktade av till en lugnare trav, men ändå inte lyssnade på mina visslingar utan försvann bort bakom nästa vägkrök....

Och vad gör då en ryttare som ramlat av? Jo, man börjar ju genast oroa sig för sin häst! Tyglarna hängde fortfarande kvar över halsen när hon försvann ur sikte, men tänk om de föll ner så att hon trampade på dem och skadade sig...!!! :-O Jag visste inte om det var någon hemma i Mariebäck, men höll tummarna för det när jag plockade fram mobilen och ringde Sylvia. Jo, hon var hemma så hon skulle gå ut och ta emot Hamingja!

Jag hade redan börjat gå tillbaka mot Mariebäck medan jag oroade mig för att Hamingja skulle möta en bil i någon kurva... Tack och lov är det för det mesta väldigt lite trafik på Mariebäcksvägen, men helt bilfritt är det ju inte... När jag kom ut på raksträckan förbi den gamla sommarbeteshagen såg jag fortfarande inte skymt av Hamingja men däremot en bil som kom körande mot mig. Det visade sig att det var Sylvia och lättnaden var STOR när hon berättade att de hittat Hamingja välbehållen ovanför backen ner mot bäcken och att Olivia klivit ur för att gå hem med henne medan Sylvia hämtade mig. Vilken TUR att Mariebäcksjouren var hemma!!!