Onsdagsträning!

 

När Hamingja valde dagens outfit satsade hon på de isländska färgerna!

Ett riktigt härligt ridpass blev det idag i solskenet! Lite kalla vindar... men det upplevde nog Hamingja bara som svalt och skönt! Precis som här om dagen satsade vi på uppvärmning i trav och galopp längs bilvägen mot Avan och sedan töltträning på hemvägen. Men sedan kompletterade vi med en stunds töltträning på ridbanan också, där vi vände runt för ytterhjälperna på alla möjliga böjda spår. 

Nu blir det (minst) tre vilodagar för Hamingja då vi ska åka till Umeå till mina föräldrar och svärföräldrarna. Alla fyra är nu fullvaccinerade så ÄNTLIGEN ska vi våga krama om dem igen och umgås inomhus!!! Vi åker hemåt igen redan på lördag, för att jag ska ha en dag att vila på innan det är dags att jobba igen på måndag. Men har jag riktigt tur kanske jag orkar rida lite på söndag också!!!

Överraskande stark comeback!

Hamingja och Kurre!

Man kan kanske säga att bilvägen gjort comeback som ridväg - för idag var det andra gången på kort tid som jag satsade på den. Och även idag fungerade underlaget överraskande bra!!! Efter inledande "studstrav" tyckte jag det var dags att galoppera men tre gånger misslyckades jag med att komma överens med Hamingja om att vi skulle rida höger galopp... Sedan testade jag något HELT nytt och revolutionerade: att skärpa till mig och faktiskt göra en BRA högerfattning! "Jasså, du menar HÖGER galopp - VARFÖR sa du inte det på en gång??!!" undrade Hamingja...! Och när jag dessutom upprepade det hela två gånger till så var vi lika eniga - nu måste jag bara komma ihåg att det är "rörelsen i höften" som gör jobbet!!!

När vi vänt hemåt och ridit även en lång sträcka vänster galopp satt jag av och sadlade om - och även idag tyckte jag att sadeln glidit fram ovanligt lite, trots att vi galopperat, så det verkar ju som att den nya fjärilspad:en gör sitt jobb!!!

Under hemvägen var det sedan fokus på tölt! Först hitta känslan av att vara "grundad i sadeln" i skritt, bak med axlarna och övergång till tölt. Och hålla koll på högerhanden för att höger bog skulle hållas på plats. När jag skulle rida vänsteröppna för att skapa bärighet ville Hamingja först springa ifrån vänsterskänkeln så jag fick göra flera halter innan jag kunde hålla nere tempot med halvhalter trots att jag flyttade undan för vänsterskänkeln. Och så gällde det förstås att försöka slappna av i sitsen, både som belöning till Hamingja och för att behålla känslan av att vara "grundad i sadeln"! 

Avslutningsvis fick Hamingja sträcka ut i nedvarvningstölt medan jag, med bibehållen "grundning i sadeln",  försökte "tänka högersluta" för att hon inte bara skulle "släppa ner huvudet" utan verkligen bibehålla aktiviteten i överlinjen. När jag sedan sadlade av var pälsen slät och fin i sadelstaden - så bra att jag bytt ut den gamla gelpad:en!

Äntligen!!!

 

Hamingja på Umeå Icelandic Horse-meeting april 2019

Jag har tyvärr inte haft någon bra vecka... idag var faktiskt första gången jag orkade åka till stallet sedan i tisdags... Men desto roligare att jag faktiskt orkade idag! Hamingja såg verkligen också till att leva upp till sitt namn (=lycka)!!! Det är ju i o f s OERHÖRT lätt att glädja hennes matte - man bara kommer när hon ropar och visslar så får man både något gott och en massa beröm!!!

Länge har jag undvikit att rida längs bilvägen eftersom den varit så oerhört lerig och jag har inte velat riskera att Hamingja ska fastna med bakhovarna i underlaget som hon så lätt brukar göra då, f f a i tölten. Men idag hade jag bestämt mig för att det kunde vara dags att göra ett försök med trav och galopp i alla fall. Och det visade sig gå lååångt över förväntan!!!

När vi red ut från gården och jag som vanligt inledde med att flytta undan för skänkeln kändes Hamingja härligt smidig när hon till synes utan minsta motstånd korsade med inner bak, slappnade av och längde halsen! Och när vi kom ner på bilvägen och jag gav travsignal var det tydligt att hon var supertaggad efter alla vilodagar och känslan var att hon hade gummibollar under hovarna när hon nästan studsade mig ur sadeln! 

Jag red mot Avan medan vi varvade trav och galopp. Vid de första två försöken kunde vi inte enas om höger galopp men när jag testade att göra fattningen från skritt istället för från stillastående så fixade vi det två gånger i rad. Efter en vänstergalopp i början av hemvägen satt jag som vanligt av för att sadla om. Det var första ridpasset jag red med den fjärils-pad jag köpt som ersättare till den gelpad som börjat skava lite i pälsen längre bak i sadelstaden. Och jag upplevde att sadeln inte alls åkt fram så mycket som den brukar när vi galopperar - hoppas det fortsätter så!

Bilvägen hade visat sig erbjuda betydligt bättre ridunderlag än jag vågat hoppas på och så här långt hade Hamingja inte fastnat med bakhovarna i underlaget en enda gång, så jag bestämde mig för att testa tölt på hemvägen. Jag gjorde första töltövergången precis efter att vi skrittat nerför en backe och det gjorde jag av en speciell anledning. Har nämligen upptäckt att det ger ett väldigt bra utgångsläge för min strävan efter en bättre sits i tölten. För att mina skänklar inte ska åka framåt behöver jag känna mig riktigt "grundad" i sadeln - då hamnar mina skänklar så att de håller om henne på ett bra sätt - och den känslan har jag hittat allra bäst vid skritt i utförsbacke. 

Så från detta utgångsläge försökte jag smyga över i tölt och från den där "grundade" känslan INTE tänka att jag ska lägga vikten mer bakåt (för då åker skänklarna fram) utan "bara" dra bak axlarna så att jag känner det där "nypet" mellan skulderbladen samtidigt som jag försöker vara tillräckligt avslappnad i sits och skänklar för att sitta kvar djupt i sadeln. SVÅRT, men inte helt omöjligt (bara nästan). Och tack vare att Hamingja inte fastnade med bakhovarna i underlaget en enda gång vågade jag fortsätta att träna på detta hela vägen tillbaka hem!

Jag hade alltså hur många anledningar som helst att vara glad när jag åkte hem från stallet - och även om jag behöver vila resten av dagen efter denna ansträngning så var detta helt klart värd det!!! Och jag håller tummarna för att det inte ska behöva dröja lika länge till nästa gång!!!

Throwback thuesday!

April 2015 - på Bodentravet

Jag tycker Hamingja har ett så härligt uttryck på den här bilden så den kvalar definitivt in i kategorin "Favoriter som får gå i repris"!!! Något som däremot INTE är en favorit är leran... Efter att under hela långa vintern varit bortskämda med världens bästa ridunderlag känns det verkligen hopplöst just nu när bilvägen är rena lervällingen och de skogsvägar som börjat tina fram fortfarande är jätteblöta... 

Eftersom Hamingja har en tendens att fastna med bakhovarnas broddar i underlaget om det är lerigt har jag inte velat rida längs bilvägen ö h t på länge, utan galoppuppvärmning på vägen upp till kyrkan följt av ridning på ridbanan har känts som det bästa alternativet. På den nedre halvan av den vägen liggen snön fortfarande kvar och ger ett bra underlag, men övre halvan är nu så blöt att jag idag nöjde mig med en galoppvända. 

Väl på ridbanan fortsatte jag därför med en stunds uppvärmning i trav på "alla möjliga böjda spår" till dess Hamingja började kännas lösgjord (och matte flåsade...!!!) För att sedan ta tag i töltträningen medan jag försökte komma ihåg allt det där Atli sagt att jag behöver tänka på när det gäller sitsen - och det är ju inte lite...! :-O

Efteråt fick jag värdefull feedback av Sylvia, att vi behöver jobba mer med lösgjordheten i tölten... jag lägger till det på (den långa) listan!!! Men efter dagens (jobb och) ridning var jag HELT slutkörd så det måste bli några vilodagar (från ridningen) först så min kropp får återhämta sig lite. Och då kanske underlaget även hinner torka upp liiiite mer i alla fall...??!!

Hamingja - nu ÄNNU bättre!!!

Min lyckopärla!!!

Idag var Ingebjörn (equiterapeut) tillbaka för att kolla hästarna. Senast sa han om Hamingja "Så här bra i kroppen har jag aldrig sett henne - och hon rör sig också betydligt bättre än tidigare - så fortsätt träna på samma sätt!" Då hade jag efter ordination från veterinären redan hunnit träna i snö ((10-20 cm djup - så att hon behöver lyfta extra mycket på "fötterna" och därmed stärka musklerna som ska stabilisera hennes bakknän) någon månad och det har jag ju också fortsatte med så snart det funnits lagom mycket snö att tillgå. 

Den senaste tiden har jag dessutom lagt till uppvärmningarna i galopp, som förutom att fungera lösgörande och att få igång hennes "motor" inför töltträningen också inneburit styrketräning (i o m att vi galopperat i uppförsbacke) så jag hoppades ju verkligen på att få en bekräftelse på att det fortsatt åt rätt håll. Och Ingebjörn sa direkt han började titta på Hamingja att: "Hon ser MYCKET bättre ut än senast! MYCKET jämnare musklad och det finns bara en liten skevhet kvar i bakdelen!" När jag sedan fick springa med henne sa han: "Hon rör sig MYCKET bättre - en jättestor förbättring i traven! Så här mycket har hon aldrig tidigare förbättrats från en gång till nästa!"

Sedan hon fått stå med de muskelavslappnande akupunkturnålarna medan han kollade de andra hästarna gick han igenom henne och löste upp den lilla skevheten i bakdelen, som nu bara satt precis bakom sadelstaden samt en låsning i nacken (vänster sida). Han konstaterade att hon fortfarande är mindre musklad över den vänstra bogen jämfört med den högra - men sa att det kommer att jämna ut sig successivt tack vare att hon nu arbetar mer jämnt med bakbenen. "Så fortsätt PRECIS som du gjort nu - och vad du gör så låt henne inte vila utan fortsätt rida!!!" (Man kunde ju nästan tro att jag betalat extra för att han skulle säga det!!!)

Rida hade jag hunnit göra innan behandlingen och för att inte ändra ett vinnande koncept hade jag börjat med galoppuppvärmning i backen upp till kyrkan. Solen och värmen hade gjort att marken som antagligen frusit under nattens minusgrader hade hunnit tina upp och bli blöt igen, men längs bortre sidan låg det fortfarande is/snö längs nästan hela sträckan så jag såg till att rida där både för att få ett fastare underlag och att inte rida sönder vägen i onödan. 

I o m att vi haft lite problem att fatta höger galopp de senaste dagarna började jag med den och var jättenöjd när vi fixade det på första försöket. Istället för att ta varannan bestämde jag mig för att ta höger igen "vi gör väl hel enkelt precis likadant..." men då blev det vänster och sedan vänster igen och igen och igen... Det var först när jag förberedde galoppfattningen genom att rida en lite längre sträcka i öppna åt vänster som vi kunde enas om höger galopp - och om den första högergaloppen varit lite "loj" så var fröken REJÄLT "på hugget" denna gång! När vi sedan upprepat detta två gånger till på raken fick det räcka med uppvärmning. (Jag brukar normalt försöka träna så symetriskt som möjligt men Hamingja hade ju faktiskt gjort ganska många vänsterfattningar innan vi kunde enas, så jag bestämde mig för att det fick duga som "balansering".)

Omsadlingen utanför stallet (så att jag kunde använda uppsittningspallen igen) kunde förstås ge Hamingja intrycket att vi redan var klara för dagen, men när matte åter satt i sadeln skrittade min så härligt arbetsvilliga häst iväg med energiska steg och styrde själv stegen mot ridbanan! Där fortsatte vi med tölt på böjda spår där matte försökte "sitta som folk" och samtidigt slappna av, komma ihåg ytterhjälperna och vikthjälperna vid halter och halvhalter... bak med axlarna samt vänsteröppna och högersluta... vilket tillslut gav ett ganska trevligt resultat! Något som också visade sig i den härliga aktiviteten i överlinjen när hon fick börja sträcka ut i nedvarvningstölt. Vid det laget var vi REJÄLT svettiga - men ganska nöjda båda två! 

Trots Ingebjörns ord om fortsatt ridning blir det nog ändå vilodag i morgon, för jag ska förhoppningsvis åka till Frostkåge och hämta ett gäng kycklingar! Men jag hoppas vara tillbaka i sadeln igen så snart som möjligt - för jag vill ju rida mer NUUUUUU!!!!

Fredagsmys!!!

Myyysig fredagkväll i stallet!

I kväll stod kvällsfodringen på mitt schema - men först blev det härligt mys med och ridning på favorithästen!!! Efter en riktigt varm dag var det VÄLDIGT slirigt och lerigt längs bilvägen till Mariebäck... ett sådant tillfälle då det känns extra bra att ha fyrhjulsdrift på bilen! Och det har jag ju på hästen också!!!

För variationens skull bestämde jag mig för att testa om den vänstra vägen bakom vägbommen fortfarande hade tillräckligt mycket is/snö kvar för att tillåta galopp. Och det började bra med en relativt lång galoppsträcka där Hamingja visserligen upptäckte några misstänkta områden med MÖRK barmark mot den vita snön men trots giraffvarning inte blev mer överrumplad än att hon ändå kunde hålla galoppen. Men andra delen av sträckan var det alldeles för lerigt för att det skulle kännas lämpligt med något annat än skritt. 

Under hemvägen blev det sedan flera korta galoppintervaller, alla abrupt avslutade med en tvärnit när Hamingja upptäckte den ena livshotande faran efter den andra... men för att försöka se det från den ljusa sidan: vi fick ju göra många galoppfattningar i alla fall...! Eftersom vi aldrig hunnit till den önskade "tänka framåt-känslan" som jag ville ha innan vi övergick till töltträning på ridbanan fick det även bli en sekvens galopp uppför backen mot kyrkan. 

På ridbanan red vi tölt på alla möjliga böjda spår och Hamingja blev successivt mer avslappnad och följsam. Men någon riktig superkänsla hittade vi inte... vilket jag skyllde på det faktum att underlaget var ganska blött och därmed tungt... Efteråt kan jag också konstatera att jag i halter och halvhalter missade lite när det gällde att använda BÅDE överskänklarna och vikten... Men när vi avslutade med högersluta i tölt fick jag i alla fall känslan av lite mer bärighet. Jag upplever ju ändå att Hamingja blivit starkare och därmed orkar bära upp sig bättre i tölten - det blir VÄLDIGT spännande att höra om Ingebjörn håller med om det när han kollar henne i morgon...!!!

Avslutade vi på Atlivis i trav - och han hade gillat att se att Hamingja kunde göra övergång direkt från tölt till trav. För att inte tala om att jag nu också kan börja kontrollera tempot i traven m h a halvhalter - det går definitivt åt rätt håll för oss även om det inte går så snabbt...!

Silvertape och start i backe!

Efter ett svettigt ridpass kan det vara skönt att "lägga ifrån sig huvudet" för en stund!

Nyligen upptäckte jag ett litet område till vänster, långt bak i sadelstaden på Hamingja där vinterpälsen börjat nötas bort snabbare än runt omkring... Det är inom det område där gelpad:en ligger så det beror antagligen på den på något sätt... Jag använder gelpad med frontriser för att undvika att sadeln glider fram (något som f f a händer i trav och galopp och jag har fått förklarat för mig att det beror på hennes stora bakbenssteg som får sadeln att knuffas framåt.) 

Jag har därför först testat att ha pad:en mellan schabrak och sadel, men tyckte inte det fungerade så bra... och när jag testade helt utan pad här om dagen (och galopperade) gled sadeln fram VÄLDIGT mycket mer... När jag skärskådar gelpad:ens undersida verkar det vara små, små sprickor i gummit just där... så på något sätt fastnar nog pälsstrån och dras lös... Jag har nu beställt en "fjärilspad" som bara ska ligga längst fram mot manken men vad göra i väntan på den? 

Lösningen blev densamma som i så många andra fall: silvertejp! (Detta är faktiskt ett av de få tillfällen med koppling till häst och stall som det INTE var balsnören som var lösningen på problemet...!!!) Och med silvertejp på ett stort område av pad:ens undersida gjorde jag oss redo för dagens ridpass. Detta inleddes med att vi skrittade ner längs vägen från kyrkan för att sedan galoppera upp och eftersom vi här om dagen hade problem att fatta höger galopp började jag med den - vilket funkade klockrent! Och Hamingja DUNDRADE verkligen iväg uppför backen, så det var alldeles tydligt att den justerade gelpad:en verkligen skulle testas idag!

Även vår andra vända i galopp (då vänster) blev en riktig urladdning, men Hamingja var ändå snabb att sakta av så snart jag började vissla uppe vid kyrkan. Efter detta verkade hon dock ha kommit fram till att vänster galopp var ett vinnande koncept, för det blev flera misslyckade försök till ny högergalopp... Vi brukar ju alltid fatta galopp från halt (vilket i detta fall bokstavligen kan beskrivas som "start i backe") men tillslut testade jag en annan variant: att göra fattningen ur tölt och då blev den klockren! 

Denna gång valde Hamingja själv att galoppera ovanligt sakta, vilket hon börjat göra ibland nu på slutet. Tidigare har vi i princip haft två lägen: antingen turbotempo med massor av skjutkraft men inte så mycket bärkraft. Eller om jag försökt sänka tempot så har även skjutkraften försvunnit så att hon tappat galoppen bak... Men när hon nu t o m själv kan välja ett långsamt tempo så hoppas jag att betyder att hon verkligen är starkare i bakdelen så att det inte längre är lika jobbigt att bära upp sig i galoppen. 

Efter detta var det dags att sadla om (då jag kunde konstatera att sadeln visserligen hade glidit fram - vilket var väntat med tanke på hur Hamingja "laddat" i galoppen - men inte alls glidit fram så mycket som när jag red utan gelpad/frontriser här om dagen). Och med sadeln åter på plats var det dags för töltträning på ridbanan. 

Först red vi massor av böjda spår "kors och tvärs" där jag vände in för ytterhjälperna vilket successivt fick Hamingja att slappna av och länga halsen. Och sedan använde jag vänsteröppna för att skapa mer bärighet. Detta var idag ÄNNU mer effektivt än här om dagen - men så var ju också utgångsläget nu en VÄLDIGT mycket mer avslappnad häst denna gång, när flyktreflexerna inte var aktiverade!

När hon fick börja sträcka ut på allt längre tyglar i tölten var det också med en fortsatt VÄLDIGT aktiv muskulatur i överlinjen, så uppenbarligen hade vi aktiverat dessa muskler på ett riktigt bra sätt! Och som om inte detta var nog så briljerade hon dessutom med en klockren övergång till trav på min signal - något som verkligen INTE är självklart på en häst som tycker att tölt på hellånga tyglar är det bästa som finns...!

Tillbaka i stallet var det spännande att sadla av... men till min glädje kunde jag konstatera att pälsen idag var helt slät både på och runt det tidigare skavda området - så förhoppningsvis kan jag fortsätta att rida till dess jag får fjärilspad:en utan att hon får mer skav! Så något annat som handlar om päls: jag upplever att Hamingja har fällt vinterpälsen ganska snabbt i år. Och här om dagen lärde jag mig något nytt om pälsfällningen: att man kan snabba på den genom att rida hästen svettig, för det bli en signal till kroppen att det är dags att göra sig av med vinterpälsen. Hamingja har ju också blivit rejält svettig av våra ridpass ända sedan det började vara mildare väder så det verkar ju stämma!