MAGISKT!!!

 

Ännu en dag med UNDERBART vinterväder!!!

Min dagsform var egentligen inte den bästa, är så väldigt trött idag... men ville ju ändå inte slösa bort ett så fantastiskt väder och missa chansen till ljusterapi i kubik... Så det fick ändå bli ett ridpass - dock lite kortare än vanligt. Efter uppvärmning på "åttavolter" i trav på ridbanan red jag upp längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Det kändes ju extra lockande att få komma ut i skogen i det härliga vädret, men jägaren jag pratade med igår varnade för att de "skulle jaga överallt" så det fick bli denna försiktiga kompromiss. 

Vi inledde med en riktigt trevlig högergalopp till dess Hamingja antagligen fick vittring på eller hörde någon älg så det blev tvärstopp... men jag höll mig kvar i sadeln i alla fall! Efter det höll vi oss till tölt i ett lite mer kontrollerat tempo medan vi fortsatte upp till vändplanen. Under hemvägen fortsatte vi i tölt och Hamingja var riktigt duktig på att ta mina halvhalter och därmed hålla ett lugnt tempo. 

Efter en stund dök det upp en bil på den lilla vägen, med en älgjägare som verkade sitta med en pejl så antagligen hade de en hund ute som förväntades driva älg i denna riktning. Men även om Hamingja åter blev stressad när vi skulle passera stället där hon tvärstannat tidigare, så varken såg eller hörde jag vare sig hund eller älg. (Men det är minsann ingen garanti, för matte har i regel INGEN koll...! hälsar Hamingja luttrat...)

Ridtur extra allt!!!

Kan det över huvud taget bli bättre??!!

...är frågan jag ställer mig efter dagens träningspass med min UNDERBARA häst!!! För naturen "slog verkligen på stort" idag med strålande sol, -11 grader och detta FANTASTISKA ridunderlag som kombinerar svikt med bra fäste för broddarna! "LAGOM bra fäste" kanske jag ska tillägga - för Hamingja fastnade inte med bakhovarnas broddar en enda gång i underlaget trots att vi töltade oerhört mycket! (Precis som förra vintern har hon broddar som bara är 9,5 mm och jag håller tummarna för att det även denna vinter kommer att innebära att musklerna i hennes känsliga bakdel inte utsätts för samma påfrestning.) 

Jag fortsatte på det vinnande konceptet från gårdagen, med uppvärmning i skritt och trav på volt på ridbanan innan jag red ut och tränade tölt. Och precis som igår inledde jag töltträningen med en lång sträcka i riktigt högt tempo för att Hamingja verkligen skulle börja "tänka framåt" - och det funkade idag också!

Övergick sedan till att rida korta sekvenser tempoväxlingar och precis som tidigare fick jag ganska snart göra halt för att "återmontera bromsen". Sedan fungerade halvhalterna en liten stund innan det krävdes ny halt, o s v... Men nu verkar det i alla fall ha börjat gå upp för lilla fröken att det inte ALLTID behöver handla om någon överhängande fara när matte vill att vi ska stanna snabbt - så det är liiiite lättare att kommunicera med henne. 

När vi fortsatt förbi "världens ände" mot skoterklubbens stuga innan jag satt av för att sadla om innan vi vände hemåt. Under hemvägen fick jag åter börja om med halter innan jag hade fungerande broms, men tillslut hittade vi ett riktigt trevligt läge där Hamingja bibehöll ett långsamt tempo i tölten med bibehållen lång hals och helt lätt i handen. Passade på att behålla detta "njutläge" en lite längre sträcka innan hon fick börja sträcka ut och varva ner på längre tyglar. 

Nu hoppas jag på lika härligt vinterväder i morgon då jag vill rida meeeeeer!

Fredagsfeeling!!!

FANTASTISKT ridunderlag OCH så VACKERT!!!

Med snö på marken och -9 grader var ridunderlaget FANTASTISKT idag!!! Och Hamingja tyckte nog att det var ganska "svalt och skönt" för hon var JÄTTEPIGG och hade därmed extra "livlig fantasi"...! Innan jag red ut värmde vi upp i trav på volt på ridbanan för att jag skulle fortsätta "nöta in" en stabil ytterhand som flyttar in framdelen på volten i höger varv. Men jag fick börja med att hålla mig REJÄLT fast i manen för att inte studsa ur sadeln när den dm-djupa snö verkligen fick Hamingja att trava som om hon hade gummibollar under hovarna!!!

När vi sedan kommit ner på bilvägen gjorde jag övergång till tölt och sedan en liten antydan till smackning - och denna gång blev det faktiskt inte något "kast med liten ryttare" men ändå en VÄLDIGT tydlig reaktion när Hamingja accelererade som en Formel 1-bil upp i riktigt, riktigt snabb tölt och jag än en gång fann det säkrast att hålla mig ordentligt fast i manen ifall denna fart dessutom skulle kryddas av någon undanmanöver p g a monster i diket...!

Efter en rejäl sådan "startsträcka" i hög fart och en skrittpaus övergick jag till att rida korta sekvenser med tempoväxlingar. Och om Hamingja ignorerade mina förhållningar gjorde jag snabbt halt, precis som Atli instruerat mig. Hamingja var också riktigt duktig på dessa "tvärnitar" - fast i hennes värld kunde det bara finnas en anledning till att matte skulle vilja tvärstanna på detta sätt: självklart hade jag fått syn på något farligt som vi behövde titta närmare på...! Så när lilla fröken stannade förvandlades hon direkt till en giraff som spänt spanade runt efter faror och inte hade minsta lilla fokus på matte och vad jag försökte säga...    :-O

Vid "världens ände-korsningen" passade jag på att ta lite bilder med den vackra himlen över Alviksträsk som fond innan jag fortsatte åt andra hållet, efter vägen längs sjön för mer tempoväxlingar i korta sekvenser. Vände hemåt igen och fortsatte på samma sätt, varvat med pauser i skritt på långa tyglar. I o m att Hamingja haft sådana tendenser att bli stressad och spänd när jag börjat kräva ordentlig aktivitet från bakdelen har Atli tipsat om att jag ska lägga in sådana "avstämningar" i skritt när jag erbjuder hellånga tyglar för att se att hon fortfarande kan slappna av tillräckligt för att verkligen sträcka ut framåt-nedåt.

Hela tiden försökte jag också komma ihåg alla instruktionerna jag fått från Atli avseende sitsen och mot slutet av ridpasset, när jag fick tygelfattningen (vinglas på fot), skänklar och säte (avslappnad men med skänklarna mot hennes sidor) hyfsat på plats och dessutom lyckades tillföra lite extra energi med en liten smackning så fick jag uppleva en sekvens med riktigt trevlig bärighet i tölten! Och när hon sedan fick börja sträcka ut framåt-nedåt i nedvarvningstölt frustade hon så belåtet samtidigt som hon bibehöll en aktiv rygg - så något måste jag ju ha gjort rätt i alla fall!

Så här vacker var himlen när vi kom hem till Mariebäck igen! 

Min förhoppning inför helgen är att få till "rejäla" töltträningspass även lördag och söndag - och för att optimera återhämtningen för de känsliga musklerna i Hamingjas bakdel fick hon först stå med ryggvärmaren en stund i stallet och sedan gå ut i hagen med Back on Track-täcket på. När jag skriver detta ska jag strax åka tillbaka till Mariebäck för att kvällsfodra så då tänkte jag ta av henne täcket igen. 

Because every day is a good ridingday!!!

Bilden är missvisande, snöblandat regn gjorde att vi snarare såg ut som dränkta katter idag, Hamingja och jag... men mysigt hade vi ändå!!!

Hamingja har haft två dagar "kompledigt" efter helgens träning för Atli - mycket välförtjänt! Men idag var det äääääntligen dags att rida igen! Och ni skulle ha sett med vilken iver Hamingja stegade mot ridbanan när jag styrde ditåt - den fantastiska arbetsglädjen är ÄNNU en anledning att älska denna häst!!! 

Jag hade visserligen tänkt rida ut för att testa hur jag kunde använda Atlis intruktioner för töltträningen ute längs vägen, men värmde först upp på ridbanan där vi kunde trava på volt. Blev ju så peppad i helgen när jag upptäckte hur mycket bättre traven på volt i höger varv blev när jag använde knepet att stötta ytterskänkeln med att flytta in framdelen m h a yttertygeln. Och när stödet på yttertygeln fanns där slappnade Hamingja av, böjde innersidan och längde halsen riktigt fint!!!

Efter detta gav vi oss ut längs bilvägen mot "världens ände-korsningen" för att stämma av "gas och broms" i tölt. Och nu hade jag ju fått uppleva hur viktigt det var att börja med "gasen" så sedan en lätt antydan till smackning kickstartat Hamingjas "turbo" fick hon rulla på i ett friskt tempo en ganska lång stund medan jag "bara" försökte sitta på rumpan och med små, små kramningar på tygeln uppmuntra henne att slappna av i nacken och länga halsen.

Som avslutning på denna sekvens gjorde jag en tydlig halt och redan i nästa övergång till tölt var det betydligt mer aktivitet i bakdel och rygg!!! Jag red många korta tempoväxlingar för att försöka bibehålla den aktiviteten och när hon inte längre lyssnade på mina halvhalter gjorde jag en ny halt med snabb eftergift och helt lösa tyglar - följt av en längre skrittpaus som extra belöning.

Så fortsatte vi fram till korsningen vid sjön där jag ursprungligen hade tänkt vända hemåt igen. Men det var så ROOOOLIGT så jag kunde inte låta bli att fortsätta en bra bit efter vägen längs sjön innan vi vände hemåt igen. Vid det laget hade regnandet gjort oss REJÄLT blöta - men det var definitivt ingen av oss som frös!

Hemvägen fortsatte på samma blöta men trevliga sätt och när Hamingja tillslut fick sträcka ut på långa tyglar i nedvarvningstölt var det med mycket aktiva ryggmuskler! Och sedan, mina vänner, gjorde vi det: En övergång DIREKT från tölt till trav PÅ HEMVÄGEN!!! TADAAAA!!! Vi må inte vara inte (riktigt) vara i VM-klass men detta fixade vi verkligen!!! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja stå i en box med Back On Track-täcket en bra stund medan jag drack te tillsammans med Curre som verkligen visar storartade talanger när det gäller att axla gamle BamBam:s mantel som "sitta i knät när man dricker te-katt"!!! Och detta konstant kurrande förståss!!! Det var t o m så att när Curre var inne på Djursjukhuset här om veckan för att kastreras så kurrade han så ihärdigt att de hade problem när de skulle försöka lyssna på hans hjärta!

Den här bilden är inte heller från idag då de höll sig inomhus, för att inte behöva ge uttrycket "som en dränkt katt" ett ansikte...den delen överlät de istället med varm tass till mig och Hamingja...! :-O

En halvhalt PÅ RIKTIGT!!!

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

Igår eftermiddag kände jag mig ganska uppgiven när jag inte fick till det i ridningen och inte förstod varför... men Atli satte - som vanligt - huvudet på spiken: "Hon lyssnar inte på dig i tölten - för hon har lärt sig att hon inte behöver göra det. Därför kan du inte rida med så små signaler som du skulle vilja just nu, för då händer ingenting..." Ord och inga visor...!

Inför dagens första lektion upprepade han detta - att jag under en period måste VARA TYDLIG! "Man ska börja med den signal som man önskar att hästen ska svara på, men får man inte den reaktion man önskade måste man säga till ORDENTLIGT! Då kommer hästen snabbt förstå att det den ska börja lyssna på den första, lätta signalen."

Han betonade också att detta gäller BÅDE att hästen ska gå fram direkt när man ber om det och att den stannar direkt när man ber om det. Och när man bett den gå fram får man inte vara för snabb med att bromsa. "Hästen måste förvänta sig att få springa, annars får du inte den energi du önskar och då kommer det inte heller finnas något att samla upp!" 

När jag värmt upp som vanligt i skritt och trav samt låtit Hamingja "jogga" lite i tölt var det så dags att ta tag i det här med broms och gas. Och att säga "spring NU!!!" till Hamingja är ju verkligen inte svårt, jag behöver nästan bara tänka smackning för att hon ska KASTA sig iväg. Klantigt nog var jag ändå inte riktigt förberedd på den häftiga reaktionen så jag råkade ju dra henne i munnen.... i fortsättningen får jag se till att hålla i manen så att jag inte ger dubbla signaler...! 

Hon fick tölta på i ett högre temp en lite längre stund innan det var dags att "montera en broms".  Jag testade först att göra en liten förhållning med skänklar och säte men när inget hände "drog jag i handbromsen" genom att verkligen lägga vikten bakåt och klämma till ordentligt med överskänklarna och sedan SNABB eftergift när hon stannade. Jag fick göra några sådana "tvärnitar" för att få henne att börja lyssna, men sedan hände något...! Jag hade låtit henne öka tempot lite igen och testade att bara snabbt lägga vikten bakåt och en lätt kramning med överskänklarna och känner hur Hamingja vinklar in bakbenen och kommer upp fram - JAG HADE GJORT EN HALVHALT - PÅ RIKTIGT!!!

Jag insåg också en viktig sak: precis som att jag måste BÖRJA med att få Hamingja att förvänta sig att hon ska springa fortare så måste jag sedan också börja med att tillföra energi. För annars finns inget att sedan samla upp... Insåg att jag tenderat att göra tyvärr om, när jag känt att jag "tappat ut" samlingen så att hon börjat bli lång har jag försökt lösa problemet genom att göra förhållningar. Men problemet är ju i själva verket att jag tappat energin och den återställer man ju inte genom att bromsa...! Även Atli verkade nöjd med oss efter denna lektion: "Jag ser mycket mera lätthet nu - och det är lätthet vi behöver i ridningen!!!"

När det var dags för dagens andra lektion sa Atli att jag skulle fortsätta att stämma av "gas och broms" genom att rida mycket tempoväxlingar. "Tempoväxlingar är egentligen utdragna halvhalter!" Han förklarade också att man alltid behöver stämma av hur tydliga signaler man behöver använda just den dagen - eller t o m just i den stunden. För hästarna är experter på att testa om de verkligen måste lyssna på det vi "säger". Det  märkte jag också under förmiddagens lektion då jag ju faktiskt fick till flera riktigt bra halvhalter i tölten då Hamingja VERKLIGEN lyssnade på små signaler av "gas och broms" men att jag sedan behövde "tala tydligare" igen när hon kollade om det verkligen gällde fortfarande... 

Efter uppvärmning i skritt och trav på volt, där jag i höger fortsatte den framgångsrika strategin med att stötta ytterskänkeln med att flytta in framdelen  m h a yttertygeln och lämna innertygeln lös och snart blev jag belönad med en avslappnad, frustande häst! När det var dags för tölt övergick jag till att rida längs spåret, eftersom jag skulle börja med att "få Hamingja att förvänta sig att få springa fort". Så det blev först några varv "racertölt" runt ridbanan innan jag började lägga in halter då och då.

Vi har förresten ett extra litet problem Hamingja och jag som uppstår väldigt ofta när vi gjort halt... Hon är uppenbarligen övertygad om att halt är något som man bara gör för att det finns något farligt man behöver kolla in lite extra... Så när vi gjort halt släpper hon direkt ALLT fokus på mig och börjar spana omkring efter vad det kan vara för något farligt i närheten som fått matte att vilja stanna... Så jag brukar få jobba en hel del med att få henne kontaktbar igen... :-O 

Till att börja med red jag ökat tempo hela långsidorna, med nedtagningen precis innan hörnpasseringen. Och det var verkligen som Atli sagt att det varierade hur bra Hamingja lyssnade. Efter en halt kunde halvhalterna fungera några gånger, men sedan kollade hon igen om hon verkligen MÅSTE lyssna... så jag fick göra en ny halt för att "återinstallera bromsen". Men mot slutet av lektionen lyssnade hon så pass bra att jag kunde rida korta tempoväxlingar, två eller tre per långsida, där det både var en tydlig turboeffekt när jag bad henne öka följt av lika tydlig halvhalt när bad henne "vänta". Riktigt, riktigt roligt!!! Oj, vad jag ser fram emot att träna vidare på detta i vinter!!!

Efter lektionen hade Hamingja så tur att Esther, hennes nya kompis från igår, var på plats och kunde pyssla om henne! Sedan gick vi ut i hagen och träffade lille charmtrollet Hjalmar, så nu "behöver" Esther förståss ett föl...så´n tur att hennes mammas islandshäst är ett sto! 

"Sadeln är ingen fåtölj...

...den är en arbetsplats!!!"

Dagens Atlicitat - lika träffsäkert som alltid - och idag har jag alltså försökt arbeta! Jag kom iväg sent hemifrån i morse och med snöblandat regn tog det dessutom längre tid än vanligt att köra till stallet så när jag var framme i Mariebäck var det bara 12 minuter kvar till dess min lektion skulle börja.... Hamingja stod dessutom parkerad längst ner i hagen så när jag hämtat in henne fick det bli racersadling (varför känner autocorrect inte till det ordet??!!) Men jag lyckades faktiskt ändå "sladda in" på ridbanan precis i tid!

Som vanligt inledde Atli lektionen med att rekapitulera gårdagen och sammanfattade med att "när du sitter på hästryggen ska du fungera som en joystick: genom att förflytta kroppsvikten visar du hästen åt vilket håll den ska gå - framåt, bakåt (även = samling) höger resp vänster!" Det var verkligen en tydligt bild tycker jag!!! När jag började värma upp i skritt på volt nyttjade jag Atlis tips från igår: att ta kontroll över ytterbogen genom att flytta in framdelen ett par steg och direkt slappnade Hamingja av, rundade sig runt innerskänkeln och frustade! Härligt att så direkt få positiv respons! 

Eftersom hon var så avslappnad övergick jag ganska snart till trav. Började då på volten i höger varv, där jag alltid haft en tendens att hålla för mycket i innertygeln. Inspirerad av effekten i skritt lyckades jag faktiskt för en gångs skull verkligen förmå mig att låta innertygeln vara lös och bara använda yttertygeln och ytterskänkeln för att hålla henne på volten. Och när ytterskänkeln nu fick stöd av yttertygeln som flyttade in framdelen tog Hamingja även i detta varv stöd på yttertygeln, rundade sig runt innerskänkeln och började frustade - precis som i skritten!

Nästa steg blev att övergå till skritta på volt och förbereda för tölt för att sedan göra töltövergångar och flytta in framdelen. MÅNGA övergångar då jag verkligen skulle smyyyyyga över i tölt för att sedan snabbt bromsa upp genom att lägga vikten bakåt, ställa lätt höger-vänster för att få henne att slappna av i sidorna och sedan bli följsam i kroppen och "bara åka med". Sedan fick jag lämna volten och gå ut på spåret där Atli instrurerade mig att rida tempoväxlingar i tölten: öka tempot på långsidan genom att lägga vikten framåt och sedan göra halt genom att lägga vikten bakåt. 

"Hon måste tro att hon ska gå framåt - genom att du ökar tempot - för att du ska få en energi att sedan samla upp! Tror hon inte att hon ska gå fram så kommer du inte heller att ha något att samla ihop...!" Genom att sedan rida massor av "minitempoväxlingar" på detta sätt bibehåller du den energi och samling som ni har med er från den samlade skritten!"

Under dagens andra lektion fick jag jobba vidare på samma sätt och då rida väldigt självständigt - vilket jag tycker är ett bra sätt att medan Atli fortfarande finns kvar med möjlighet att hjälpa "avslöja" vad jag troligen kommer att få problem med när jag efter kursen ska fortsätta träningen på egen hand. Det hela började lika bra som på förmiddagen, men när jag skulle försöka vara en joystick och bibehålla energi och samling i tölten fick jag inte till det... Atli brukar alltid säga att jag ska rida på samma sätt i tölten som jag gör när jag ryggar resp rider samlad skritt. Men trots att jag verkligen försökte göra så fick jag inte alls den önskade effekten, vilket kändes väldigt frustrerande...

Atli förklarade då vad som var problemet: "Hamingja är inte tillräckligt lydig i tölten...! :-O Den samlade skritten och övergången till tölt gör ni jättebra nu, för då lyssnar hon på dig. Men när ni gått över till tölt slutar hon lyssna på dig, för hon har lärt sig att hon inte BEHÖVER göra det... Så just nu KAN du inte rida tölten med lika små hjälper som du använder i den samlade skritten och övergångarna! Under en period måste du vara MYCKET tydligare och säga: ÖKA TEMPOT NU!!!! och STANNA NU - inte om fem meter!!! Svarar hon inte direkt på en fin signal ska du direkt säga till på skarpen och först när hon v verkligen börjat lyssna på dig igen kan du återgå till att mindre hjälper!" Så det är ju inte svårt att gissa vad jag kommer att få göra på lektionerna i morgon...! 

Hamingja fick en så mysig kompis - och som hon njöt när Esther klappade och klappade!

Vi håller avståndet - med minst en islandshäst!

Haminjgas after work! (Hon fick även sina GODA mineralkuber.)

I helgen är Atli tillbaka för träning i Mariebäck - och med maximalt tre personer samtidigt på en hel ridbana (utomhus) är det ju inte svårt att hålla ett covid-avstånd! När Johan här om dagen visade en beskrivning över hur man kan minska smittrisken genom att hålla ett avstånd om man är flera i samma rum, minska den ytterligare om man samtidigt vädrar i rummet, samt att smittrisken - förståss - är minst när man är utomhus så konstaterade jag att vi alltså inte ska klaga på blåsiga Luleå utan se det som att det är extra "välvädrat" och därmed Covid-anpassat! 

Dagens lektion fick jag inleda med att avdramatisera underskänklarna genom att stryka dem lätt fram och tillbaka längs Hamingjas sidor till dess hon stod stilla och avslappnad. När jag sedan övergick till skritt på volt kom Atli direkt med ett jättebra tips för att kunna rama in henne på volten: att som komplement till att flytta ut bakdelen ibland flytta in framdelen. Och då behövdes bara några steg för att hon skulle slappna av mer och länga halsen!

Vi fortsatte uppvärmningen i trav och Hamingja fick beröm för att hon slappnade av så bra! Därför kunde vi också ganska snart gå vidare till tölten, där jag även denna gång fick rida med mer samling redan från start. Vi gjorde några övergångar som blev riktigt bra, så att vi till att börja med kunde ta med kvaliteten från den samlade skritten över till tölten. Men att lyckas behålla den tölten någon längre stund är tyvärr en HELT annan sak... :-O När Atli åter tipsade om att flytta in framdelen några steg visade det sig vara minst lika effektivt i tölt! Vissa sekvenser lyckades jag faktiskt vara hyfsat avslappnad i kroppen också - något som förstås direkt märktes på Hamingja!

När vi sedan fick lämna volten och tölta längs spåret kändes Hamingja ganska avslappnad, men jag hade svårt att bibehålla energi och samling... "Du måste vara tydligare - hon förstår inte vad du vill!" sa Atli och beskrev hur jag skulle använda förskjutningar av kroppsvikten för detta. "Tänk korta tempoväxlingar där vikten framåt betyder mer energi och vikten bakåt betyder mer samling." 

Eftersom jag har så lätt att hamna i framvikt när jag rider så var det förstås "vikten bakåt" som var svårast och därför fick jag börja med att på detta sätt göra halt direkt från tölt några gånger. När matte successivt blev lite bättre på att förklara vad hon menade så märktes det direkt att Hamingja slappnade av mer i tölten och då fick hon gå in på volt och varva ner. "Nu vet vi vad du ska få jobba med i helgen!" konstaterade Atli. 

I morgon har väderprognoserna hotat med både regn och snöstorm... inget önskeväder för en utomhusridkurs precis... men det låter ju onekligen covid-anpassat...!