Tre timmar i skrittmaskinen!

"Lösdrift - när hästen själv får välja!!!"

Jag läste nyligen om forskning på hästar på lösdrift där man kunnat konstatera att en häst på lösdrift rör sig så mycket under ett dygn att det motsvarar tre timmar i skrittmaskin!  Och idag, när jag varit på Smärtkliniken och därmed inte kunnat rida kan man alltså säga att Hamingja tränat på egen hand i "skrittmaskinen"/lösdriften!

Veterinären och forskaren Per Michanek, källan bakom mitt utan jämförelse mest lästa blogginlägg (om att det är bättre för en svettig häst att få gå ut i hagen UTAN täcke) engagerat sig mycket i frågan om mer naturlig hästhållning och därmed också lösdrift. Själv har han sina tävlande fullblodsgaloppörer på lösdrift. Här är ett utdrag ur en intervju med honom på Hippson.se:

"Vilda hästar går cirka 15 till 20 kilometer om dagen och många av hästens kroppsfunktioner är beroende av rörelse.
– Rörelse påverkar hästens rörelseapparat och kroppen blir så stark den behöver vara. En häst som inte rör sig speciellt mycket får därmed en svagare kropp. 
Per fortsätter:
– Rörelse främjar dessutom hoven och dess funktioner. Minskad rörelse medför försämrad blodcirkulation i bland annat benen, vilket i sin tur påverkar ledbrosket. Även hästens magfunktion är beroende av rörelse, en vanlig konsekvens av ökat stillastående är tyvärr kolik.

Uppstallning i box medför inte bara försämrade hälsoförutsättningar för hästen. Forskning har även visat att det ökar skaderiskerna, Per menar att en häst uppstallad i box löper större risk att skada sig än en som lever på lösdrift.

Många hävdar att lösdrift eller system typ Active stable är bra, men att det inte passar en tävlingshäst. Här menar Per att hästägare ofta tänker fel, att inte minst är en häst som arbetar och tävlar på hög nivå mår bra av att komma ut och röra på sig resten av dygnet. Hästens rörelseapparat hålls i gång och de naturliga funktionerna främjas."

Hela den intressanta intervjun med honom hittar ni HÄR.

Torsdagsträning

Nu skulle jag önska att vi fick lite snö - man skulle VERKLIGEN behöva lite "upplysning" i tillvaron!!! Både igår och idag har det varit mörka moln (idag även regn) så det har varit extra mörkt dessutom... Regnet gjorde dessutom att marken var "glaserad" med ett tunt islager så det var OERHÖRT halt... Jag körde bara 30 km/h längs vägen till Mariebäck men fick ändå sladd några gånger - och väl framme kunde jag konstatera att det var halkigt att gå trots broddar på ridstövlarna...! :-O

Hamingja fick däremot bra fäste med sina broddar som tur var! Vi red upp bakom vägbommen och längs den vänstra skogsvägen upp till vändplanen. Vår uppvärmningstölt med pisken mot bakdelen blev lite "racerbetonad" till att börja med men lugnade successivt ner sig. Framme vid vändplanen flyttade jag undan för innerskänkeln i skritt på volt och då kändes hon riktigt mjuk och smidig även med vänster bak!

När vi sedan vände hemåt red jag intervaller i arbetstempo tölt där jag mest av allt försökte "sitta på rumpan" - det krävs verkligen att jag fokuserar på detta hela tiden för att inte falla framåt med vikten. Det senare är ju PRECIS vad Hamingja vill, eftersom det blir mindre ansträngande för henne när hon kan "fuska" lite, så jag får ju god "hjälp" med att göra fel... Men de stunder jag lyckas hålla sitsen någorlunda rätt så blir det ju en HELT annan bärighet i tölten! 

Innan vi hunnit rida hela vägen tillbaka till vägbommen vände jag tillbaka för att nyttja samma skogsväg även till nedvarvning. Först bjöd Hamingja på en trav med REJÄLT tryck - riktigt härligt!!! Sedan följde nedvarvningstölt med lååång hals innan vi skrittade tillbaka hem. Totalt blev det nog bara 35-40 minuters ridning idag, men med riktigt bra känsla/kvalitet i tölten. Och inte minst nu när det är ganska hårt ridunderlag är det ju verkligen kvalitet framför kvantitet som gäller!

I morgon får Hamingja vila sina muskler igen. Själv ska jag till Smärtkliniken i Piteå för ny "underhållsbehandling" med mirakelmetoden - den enda jag provat som faktiskt hjälper mot fibromyalgismärta!

Tisdagstölt!

Idag kunde jag sluta lite tidigare från jobbet, så jag hann faktiskt rida medan det fortfarande var ljust! Och detta trots att det var så gråmulet att det blev mörkt extra tidigt... hade GÄRNA haft gårdagens solsken istället...! Sedan Atlikursen förra helgen har jag bara ridit på ridbanan, så nu tyckte jag att det var hög tid att göra något annat! Eller rättare sagt: att göra ungefär samma sak men utanför ridbanan!

Med tanke på hur isigt och hal bilvägen är nu kändes det INTE som någon bra idé att rida där, med risken att Hamingja skulle bli påkörd av någon sladdande bil... Så när vi stretchat igång genom att flytta undan för skänkeln på volt utanför stallet valde jag skogsvägarna bakom vägbommen ovanför gården. 

Vi började med den högra skogsvägen där Hamingja satsade på töltuppvärmning i racerfart när jag tyckte att jag skulle nudda hennes bakdel med pisken då och då...! Det var riktigt hårt i backen, även längs vägkanterna, så vi töltade bara halva sträckan bort till vändplanen och skrittade resten. (Men då hade vi varit JÄTTEMODIGA och faktiskt töltat förbi en parkerad bil resp en arbetsvagn som någon ställt upp längs vägen sedan vi red där senast.) 

Strax innan vändplanen red jag vägen upp till vänster och fortsatte en bit in på stigen genom skogen där vi passade på att trava på det betydligt mjukare underlaget. Ibland kallar jag den stigen för "kullerbyttestigen" för det var där Hamingja snubblade och nästan gjorde en kullerbytta, så att jag föll av och fick hjärnskakning,  när jag precis hade köpt henne. Då var det skymning, precis som nu, men hon har ju blivit VÄLDIGT mycket säkrare på foten sedan dess så även om stigen är ganska ojämn hade hon inga problem att hålla sig "på benen"!

Innan vi kom till det första sanka partiet vände jag tillbaka hemåt för ytterligare lite lösgörande terrängtrav tillbaka ner till skogsvägen. Där red jag sedan några sekvenser med övergångar från samlad skritt (med pisk mot bakdelen) till dito tölt och försökte verkligen ha mitt mesta fokus på att SITTA PÅ RUMPAN!!! Och med all energi som hemväg i kombination med pisk mot bakdelen innebar så blev resultatet av mina försök en tölt med riktigt härlig känsla!!! 

Red sedan upp en bit längs den vänstra skogsvägen också - där det visade det sig vara mjukare längs vägkanterna. Passade därför på att rida fler intervaller med samling i tölt, både på väg bort mot vändplanen och sedan även på vägen tillbaka. Och den bästa känslan kom förstås när vi åter hade "draghjälp" av att vara på hemväg! Övertalade sedan Hamingja att ännu en gång rida in längs den högra skogsvägen för att hon skulle få skritta av ordentligt på långa tyglar. 

Och hon var verkligen inte särskilt svårövertalad, trots att det var andra gången idag som hon behövde vända bortåt igen när vi nästan var hemma. Det är härligt med en häst som är så positivt inställd till arbete! Sedan fick hon som vanligt stå en stund med BoT på haser och rygg för att främja blodcirkulation och återhämtning för musklerna. Troligtvis blir det vilodag för henne i morgon och nytt ridpass på torsdag då jag antagligen satsar på att bara rida längs den vänstra skogsvägen eftersom det inte var lika hårt underlag där.

Sylvia-effekten!

Arbetet med vår "läxa" från Atlikursen fortsätter! Hårdfruset i backen och dessutom broddar på känns visserligen inte optimalt för Hamingjas lite känsliga bakdel... Men jag hoppas att lite fler vilodagar kan kompensera för den påfrestning det blir av träningen - för jag vill ju verkligen träna på medan jag fortfarande minns vilken känsla det är jag ska sträva efter i ridningen!

Efter uppvärmningen började jag arbetet med samling i höger varv med extra fokus på att nyttja hörnpasseringarna för att få högerbogen på plats. Att hela tiden "tjata" med pisken fungerade riktigt bra - Hamigja piskade ilsket med svansen för att markera sitt missnöje, men de riktigt häftiga reaktionerna var få. Härligt!!! Men jag fick ändå inte riktigt till känslan i högervarvet utan Hamingja ville hela tiden gå emot handen och bli hög i nacken...

Så råkade Sylvia gå förbi utanför ridbanan och hon ropade: "Sitt på rumpan så kommer det att gå bättre!" Jag saktade av till skritt för att "landa" ordentligt i sadeln och när jag sedan gjorde övergång till tölt lyckades jag uppenbarligen bättre med att sitta på rumpan - för nu var Hamingja lätt i handen och bar upp sig på ett helt annat sätt!!!

När vi sedan bytte till vänster varv - och matte faktiskt satt lite bättre på rumpan - så fick jag åter njuta av en härlig känsla i tölten!!! Sylvia-effekten gjorde verkligen susen!!! Tänk att det där med att sitta på rumpan  - som låter ganska enkelt i teorin - ska vara så svårt... Och när jag dessutom har stort fokus på att hela tiden "reta" Hamingja med pisken så verkar min hjärna inte ha tid att hålla reda på så mycket annat... En lite bättre simultanförmåga hade verkligen varit önskvärt...!!!

I morgon blir det vilodag igen för Hamingja så hennes muskler får chans till återhämtning så hoppas vi att matte kan komma ihåg att faktiskt sitta på rumpan när vi tränar på tisdag!

"Den känslan...!!!"

Uppvärmningstölt - från en Atlikurs förra hösten.

Idag gjorde vi ett nytt försök att "plocka fram" den häftiga känslan i tölten från i söndags - och tillslut lyckades vi faktiskt!!! Och jag tror att en viktig nyckel var att när vi efter sedvanlig uppvärmning började arbeta med tölten i höger varv så satte jag ännu större fokus på att få högerbogen på plats - bl a genom att m h a tyglarna "ta med" bogarna åt vänster i hörnpasseringarna. (Under min analys efter gårdagens ridpass insåg jag att jag nog inte hade varit lika noggrann med detta igår som jag var i söndags.) Under den sista sekvensen samlad skritt i höger varv bar hon också upp sig betydligt bättre än tidigare och den efterföljande tölten blev också bättre!

När vi sedan övergick till vänster varv hade jag alltså henne redan inramad mellan hand och skänkel. Och när jag då drev ännu mycket mer och lyckades vinkla mitt bäcken lite bättre än igår samt att högerhanden inte blev lika stum så började det hända saker! Redan i den förberedande samlade skritten kände jag hur hon vinklade in bakbenen lite extra och kom upp med bogarna. Följde Atlis tips att rida öppna i övergången till tölt och till min glädje hade vi då med oss bärigheten över till tölten också! 

Efter en längre skrittpaus gjorde jag en ny övergång till tölt från samlad skritt och nu började det lika känslan från i söndags! Med ÄNNU mer drivning kom vi definitivt ännu närmare WOW-tölten och jag lyckades dessutom bibehålla denna känsla en bra stund genom att rida öppna resp vända in på volt m h a ytterhjälperna!!! Det krävdes rejäl viljestyrka att avbryta denna häftiga upplevelse genom att låta henne sträcka ut och varva ner i tölt på volt... om jag var JÄTTENÖJD med min fantastiska häst så var jag också riktigt nöjd med hennes matte som INTE fortsatte att rida till dess den häftiga känslan hann gå förlorad! 

Den grundliga nedvarvningen i tölt fick henne att frusta mycket belåtet och uppenbarligen varva ner tillräckligt för när jag saktade ner till skritt hade hon inte "stresstendenser" kvar utan skrittade hur avslappnat som helst med nosen i backen när jag gav långa tyglar. När jag satt av kunde jag konstatera att hon faktiskt hade vitt svettskum på halsen - ett tydligt tecken på att vi faktiskt kunnat ta tölten till en högre nivå där hon får ta i lite extra! Det blev förståss en stunds Back on track-"behandling" innan min fina häst fick gå ut i hagen igen, där hon välkomnades vid grinden av en glatt gnäggande Litlamin som ÄÄÄNTLIGEN fick sin bästis tillbaka!

När högerhanden inte vet vad vänsterhanden gör...typ!

Höst-hästen Hamingja!

Efter några välförtjänta vilodagar var det idag hög tid för Hamingja och mig att repetera övningarna från Atlikursen i söndags. Som ni ser på bilden har snön som hade kommit nästan helt smält bort igen så det som återstår nu är mest is och jag var lite osäker på hur det skulle fungera att rida på ridbanan... Men isen visade sig vara så pass porös att Hamingja fick bra fäste med broddarna så varken volter eller hörnpasseringar innebar något problem! 

Först sedvanlig uppvärmning med skritt, tölt resp trav på volt - numera med pisken lätt mot hennes bakdel (i skritt resp tölt). Pisken orsakade några inledande hopp - men sedan fungerade det riktigt bra! "Själva arbetet" med samling i tölten påbörjade vi i höger varv och här accepterade hon pisken riktigt bra! 

När vi bytte till vänster varv och jag åter bad om samling kom först en kraftig reaktion när pisken nuddade bakdelen - men bara någon minut senare slappnade hon av och t o m frustade i samlingen! Jag red ett antal övergångar till tölt i vänster varv och fick uppleva några sekvenser då man anade lite av känslan från i söndags när hon töltade så FANTASTISKT! Så här i efterhand har jag kommit fram till att dessa sekvenser blev korta p g a att jag inte lyckades rama in henne lika bra som i söndags... Vilket i alla fall delvis nog berodde på att jag "fastnade" lite i min högerhand och därmed gav henne något att "hänga på" och därmed också utrymme att skjuta ut högerbogen...

Men även om vi inte fick till det lika bra som i söndags (då hon alltså ridits av en av världens skickligaste islandshästryttare två dagar i rad och han dessutom fanns till hands och instruerade mig) så var det i alla fall uppenbart att hon ändå bar upp sig betydligt bättre än vad hon brukat göra när jag rider - det märktes både på ridkänslan och på hur rejält svettig hon blev trots att vi bara red totalt 40 minuter, inkl både uppvärmning och nedvarvning av det grundligare slaget.

Hon fick sedan stå med BoT på haser och rygg medan hon mumsade lite betfor med vitaminer och mineraler. Under tiden försökte jag analysera vårt träningspass och kom då alltså fram till slutsatsen att min stumma högerhand än en gång ställt till det i ridningen... Ö h t känner jag att mycket annat i ridningen glöms bort p g a att jag behöver ha sådant stort fokus på piskträningen... men i morgon ska jag försöka att ÄVEN ha en mjuk, rörlig högerhand!

Vinterdäcken/-skorna på!

Hamingja kan i alla fall SE farlig ut!

Hamingja ska få vila några dagar efter helgens kurs då hon var så DUKTIG! Men i kväll var jag ändå i stallet för att hovslagaren skulle fixa vinterskor och broddar. Vi hade ju tur i helgen att det inte var halt på ridbanan så hon klarade sig riktigt bra trots blankslitna sommarskor. Men efter i kväll är hon alltså redo för vinter på riktigt! 

Medan Hamingja skoddes hann jag och hovslagaren prata en hel del - och som alltid kom vi tillslut in på min kära Lára. Hon var verkligen en DRÖM som ridhäst - men i hanteringen från marken ganska speciell... Hon ÄLSKADE verkligen att bli riden - men om hon hade haft flera vilodagar så att hon var EXTRA "ridsugen" gav det sig ofta uttryck i att hon gjorde allt för att man INTE skulle kunna ta sig upp i sadeln... Men om jag röt till riktigt högt: "SKÄRP DIG!!!" - stod hon som ett ljus! Och så snart man landat i sadeln var det ALLTID ivrigt spetsade öron!

Hon tyckte också om att ge hovslagaren ett tjuvnyp i baken - för att sedan stå blick stilla och blunda i väntan på att han skulle smälla till henne. Sedan stod hon snällt igen en stund, men snart såg man att hon började kasta blickar mot hovslagarens bakdel igen som att hon funderade: "Biter jag igen så smäller han till mig en gång till...är det värt det? JA DET ÄR DET!!!" och så nafsade hon honom en gång till för att sedan åter stå stilla och blunda i väntan på smällen!  

Vissa dagar när jag tagit in henne i stallet för att förbereda för ridning så kunde hon också vara riktigt stökig ända till dess jag höjde rösten ordentligt  - sedan stod hon som ett ljus! Man fick verkligen uppfattningen att hon GILLADE att provocera fram en reaktion - från mig, eller från hovslagaren!

Hamingja har också temperament - men det visar sig främst i ridningen, När man ber henne att verkligen ta i kan det nästan börja ryka ur öronen på henne! Inte helt lätt att hantera... men lyckas man få den energin med sig istället för mot sig så är det en fantastisk känsla!!! Men bita hovslagaren (eller någon annan människa) skulle hon ALDRIG göra!

I morgon blir det också vilodag för henne. Då ska jag till en däckfirma efter jobbet med Johans bil så att de kan byta till vinterdäck på den. Lite samma tema som i kväll skulle man kunna säga!