Fredagsmys med Hamingja!

Hamingja strääääääcker ut överlinjen i uppvärmningstölt

Efter den oerhört inspirerande Atlikursen förra helgen har större delen av denna vecka kännetecknats av "på ridfronten intet nytt". I måndags var jag på återbesök på Smärtkliniken i Piteå för mera sprutor (TÄNK att jag överlever - VARJE GÅNG!!!) Och för bästa effekt av dessa har det sedan, förutom jobbet, främst varit vila som stått på schemat. 

Igår hade jag visserligen tänkt mig en "come back" i sadeln, men med trafikvarningar p g a underkylt regn kändes den idén plötsligt inte lika bra... Och egentligen var det inget bra läge för "come back" idag heller, med stenhårt och MKT knöligt underlag... Men nu kunde jag helt enkelt inte behärska mig längre...! 

Det fick bli ett träningspass anpassat efter underlaget - d v s skrittarbete på ridbanan. Först lösgörande arbete med att flytta ut bakdelen på volt så att hon fick korsa över med inner bakben. Och sedan ryggningar m h a sätet och samlad skritt varvat med skritt på lång tygel. Min superambitiösa häst laddade verkligen för töltövergångar från den samlade skritten, så det var riktigt nyttigt för henne att istället få slappna av på lång tygel! 

Någon tölt blev det ö h t inte - inte ens uppvärmningstölt som på bilden ovan från helgens kurs. Men den som väntar på något gott... På söndag har Midur tid i ridhuset på BRK igen - det blir ju EXTRA efterlängtat när underlaget är så här trist..! Men vi ska väl inte klaga egentligen - perioden med hårt underlag brukar aldrig vara särskilt lång och snart kommer väl snön som förutom att ge bra ridunderlag även lyster upp tillvaron bokstavligen! Roligt att träna i ridhuset igen blir det hur som helst! 

Planen är att även rida i morgon - det får väl bli en repris av dagens träningspass tänker jag mig. Alt en längre skrittsväng längs bilvägen där underlaget i alla fall är någorlunda jämnt. Vill ju inte riskera att min pärla vrickar sig! Men jag hörde att även Sylvias hästar fått vila i veckan, p g a underlaget, så jag behöver kanske inte ha dåligt samvete över att Hamingja inte blivit riden. 

Atlikursens FJÄRDE dag!

FJÄRDE dagen med lektioner för super-Atli, vilken LYX!!! Så det tar emot att erkänna att för min del är nog ändå det vanliga, tre dagar, tillräckligt om orken riktigt ska räcka till. Och för Hamingja blev det kanske också i mesta laget fast på ett annat sätt. Det var meningen att dagens lektion skulle följa samma upplägg som de tidigare dagarna, men det skulle visa sig vara något annat Hamingja behövde...

Atli har flera gånger påpekat att risken när det gått väldigt bra i ridningen är att man vid nästa ridpass så gärna vill uppleva samma sak igen, att man får för bråttom och slarvar lite med uppvärmningen.  Vilket man möjligen kan komma undan med någon gång innan det successivt sänker kvaliteten på ridpassen. Så jag försökte verkligen vara extra noggrann med uppvärmningen och Hamingja kändes fin och avslappnad, precis som tidigare i helgen.

Till att börja med gick det också bra att rida samlad skritt och övergångar till samlad tölt, även om det märktes att hon "tände till" allt mer i samlingen och hade tendenser till att börja bli spänd. Något som egentligen började redan under andra lektionen igår, men då lyckades jag hålla hennes nerver under kontroll och kunde ändå avsluta lektionen med en häst som kändes lösgjord i både kropp och själ.

Idag hade temperaturen sjunkit under noll och den hårdfrusna marken fick alla ljud att förstärkas, vilket nog blev droppen som fick bägaren att rinna över för min lilla fröken. även om mattes smackningar fortfarande leder till STORA reaktioner har hon reagerat allt mindre när andra ryttare smackat på sina hästar. Tills idag, när hon plötsligt åter fick panik och satte av över ridbanan... När jag fick stopp på henne igen var det som att sitta på en vibrerande fiolsträng....

Atli instruerade mig att gå in på en volt i skritt och flytta ut bakdelen, precis som vi alltid gör under uppvärmningen. "När jag red henne igår blev jag förvånad över att hon fortfarande är så pass känslig... Det har inte märkts tidigare i helgen, då du har kunnat hålla henne så lugn och trygg", sa han.

"När sådant här händer är det ÄNNU viktigare än vanligt med nedvarvningen - hon måste få bli helt lugn och avslappnad innan du avslutar ridpasset. Det är alltid en risk med en så känslig häst att samlingen leder till spänningar som sedan accelererar - så det här är en tydlig signal om att hon behöver få ta ett steg tillbaka. Fokusera på att hon ska trivas och må bra i tölten innan du börjar be om samling igen."

Efter en lång stund i skritt på volt i båda varven började hon tillslut kännas tillräckligt avslappnad för att kunna varva ner även i tölt. Även här började vi på volten och när hon börjat frusta fick jag övergå till att rida "alla möjliga böjda spår" för att behålla och befästa den avslappnade känslan i både kropp och själ.

"Det finns många fördelar med riktigt känsliga hästar, sa Atli, men det finns ju den här nackdelen också... Så låt nu henne tala om för dig vad hon behöver framöver, hur mycket hon behöver få arbeta med tölten i lång, låg form innan hon är redo för mer samling igen. Man får helt enkelt vara beredd på att det här inträffar ibland och då får man bara se till att ta hand om henne extra mycket så att hon blir trygg igen."

Nu närmast blir det i alla fall vilodag i morgon, när matte ska på återbesök till Smärtkliniken i Piteå. Sedan får vi se hur det är med min dagsform, om det blir "mystölt i myrslokstil" redan på tisdag eller om det får bli ytterligare ett par vilodagar. 

Atlikurs dag tre - av FYRA!!!

Dag 3 på Atlikursen - och den här gången betyder det INTE sista dagen utan vi har faktiskt kurs i morgon också!!! Det är som en drog med tillvänjning - efter detta kommer vi väl att vilja ha fyradagarskurs VARJE gång!!!

Jag skulle rida dagens första lektion och tänkte passa på att ägna mig åt lite egen uppvärmning innan Atli var på plats. Så när jag suttit upp utanför stallet (för att kunna använda uppsittningspallen) och lät Hamingja skritta in på ridbanan fokuserade jag först på att stretcha mina höfter för att lättare kunna hitta rätt sits sedan. Och när Hamingja fick "sköta sig själv" gick hon rakt fram och stannade vid stolen där Atli brukar sitta när han håller det lilla teoripass som han börjar (och sedan också avslutar) varje lektion med. Nu var ju Atli inte på plats ännu - men Hamingja har uppenbarligen varit med tillräckligt länge för att veta precis hur han lägger upp sina lektioner! 

Till Hamingjas stora belåtenhet innebar den efterföljande lektionen inte heller några överraskningar. Vi värmde upp på sedvanligt sätt med skritt på volt där hon fick gå undan för innerskänkeln så att hon korsade över med inner bak. Efter detta tölt med lååång hals på volt och längs spåret (då Atli påminde mig om att ställa höger-vänster ganska ofta för att stämma av att hon verkligen var avslappnad i nacken) följd av trav på volt. När vi var klara sa Atli: "Jättebra uppvärmning! Hon slappnar verkligen av och det är precis vad vi vill! Men framöver kan du höja kvaliteten på uppvärmningen ytterligare genom att påverka hennes bakben så att hon successivt börjar aktivera dem allt mer och kommer upp mer med ryggen UTAN att för den skull tappa den låååånga halsen!"

Sedan fortsatte vi att träna samlad skritt med övergång till samlad tölt samtidigt som jag försökte komma ihåg att hela tiden korrigera min sits. Det är verkligen SVÅRT att lära om för så snart man fokuserar på något annat så hamnar man automatiskt tillbaka i det gamla... Det är inte utan anledning som uttrycket "att lära gamla hundar sitta..." finns!!! När vi sedan avslutat lektionen med att varva ner i tölt och trav på volt sa Atli: "Din häst blir finare för varje gång jag ser henne!" och det var ju jätteroligt att höra!!! Tänk då om/när hennes matte också lärt sig att sitta ordentligt...!

Igår tipsade ju Atli om att jag skulle försöka få låna en lite djupare dressyrsadel - som hjälper till att justera sitsen - när jag försöker lära om. Så hade han gjort själv när han en gång i tiden varit i den situation som jag är nu. Och till vår andra lektion för dagen fick jag låna Annelies Hillbar-sadel, visserligen fortfarande en islandssadel men med djupare säte och större knästöd än vad min Astund har. När jag satt upp i den kände jag direkt hur det stramade på framsidan, hela vägen från höfterna ner till knäna - så uppbenbarligen påverkade den min sits åt rätt håll! Och när jag sedan började rida tölt blev det ÄNNU tydligare!

När jag kommit så långt att jag ridit övergångar från samlad skritt till tölt i båda varven frågade Atli: "Vill du inte SE hur din häst rör sig också?!" Det ville jag förståss - så jag var snabb att sitta av och lämna över henne i Atlis händer. Precis innan hade jag ridit samlad tölt i höger varv - vilket alltid får Hamingja att tända till lite extra - för det är jobbigare för henne än i vänstervarvet. Och när Atli suttit upp konstaterade han: "Hon är visst ARG!!!" Tyvärr hade jag mobilen kvar i stallet så jag kunde inte ta någon bild när han red, men som alltid var det lärorikt att få se med egna ögon det man bara känner när man själv sitter på hästen. 

Och när jag sa att hon alltid blir lite extra "taggad" när vi arbetar med tölten i höger varv påminde han om att det då är EXTRA viktigt med nedvarvningen efteråt, för att inte riskera att träningen bygger upp spänningar i hästen. Hon ska ALLTID avsluta ridpassen med en positiv, avslappnad känsla! Då kommer hon också att vara redo att gå vidare i träningen när du rider nästa gång! 

Finhästen pimpad med champagnefärgat och lackdetaljer - dagen till ära!

Dagen till ära fick Hamingja inviga sitt nya schabrak (champagnefärgat med detaljer i svart lack) från Equestrian Stockholm. Med Atlikurs OCH underbart väder så "måste" man ju fira ordentligt!!! När min favoritfotograf inte var på plats i Mariebäck idag fick Linn rycka ut istället. Och med tanke på att hon tidigare jobbat som pressfotograf kan man ju verkligen säga att det var hög klass på "vikarien"!!!

 Vi inledde dagens första lektion med att värma upp på sedvanligt vis på volt i skritt, tölt resp trav. Sedan ville Atli se när jag arbetade Hamingja i samling vid hand. Vi började som vanligt i vänster varv och Atli hjälpte till genom att smacka lite för att hon skulle ta i ännu lite mer "hon är redo för det nu!" Han påminde också om yttertygelns betydelse och att handen som håller den ska hållas ganska lågt.

I höger varv har jag haft problem med att Hamingja velat skjuta ut höger bogen väldigt mycket mot mig. Nu har jag fått bättre koll på den, men Atli gjorde mig uppmärksam på att hon istället flyttar ut bakdelen mot staketet. Det är ju svårt att korrigera när jag står på hennes andra sida, framme vid bogen... Men han hjälpte mig genom att gå snett bakom och lägga en pisk lätt mot utsidan av hennes bakdel så att hon rätade upp sig. Samtidigt som han även här påminde mig om att använda yttertygeln.

När jag sedan fått sitta upp i sadeln igen för att rida samlad skritt och töltövergångar fick jag ytterligare instruktioner avseende min sits. Det visade sig att jag som under lång tid fått jobba med att slappna av i mina knän och dra bak skänklarna nu faktiskt skulle flytta FRAM underskänklarna lite i tölten! Samtidigt som jag skulle "suga in" naveln och vinkla bäckenet framåt.

"Hamingja får ett HELT annat steg när du lyckas hålla den där sitsen!!! Hon kommer upp med bogarna och får mycket luftigare rörelser!!!" sa Atli. När jag fått rida några övergångar från skritt till tölt med fokus på sitsen frågade Atli hur det kändes. "Känns det som att du lutar dig bakåt?" undrade han. Och det kunde jag ju bara bekräfta. "Det är för att du vant dig vid att sitta lätt framåtlutad. När du känner det som om du lutar bakåt har du i själva verket just så pass hamnat i lodrät sits! Men misströsta inte - det går att lära om bara man är envis!"

Atli berättade att han själv haft detta problem en period "det blir så för de flesta hästmänniskor när de tränar mycket unghästar och då behöver rida mycket i lätt sits". Men om jag hela tiden påminner mig själv att söka känslan av att luta mig bakåt, samtidigt som bäckenet hålls vinklat framåt så kan jag tillslut lära in en ny vana - nya muskelminnen.

Det var en MYCKET nöjd matte efter denna lektion - och inte blev det sämre av Sylvias: "Hamingja ser jättefin ut!" när vi kom tillbaka till stallet!


När det var dags för vår andra lektion för dagen sa Atli: "Nu börjar du verkligen få resultat av de två senaste årens arbete! Den fina utveckling vi ser nu hade inte kommit om du inte tränat som du gjort - både du och Hamingja har utvecklats väldigt mycket tack vare detta!" Och det var ju väldigt roligt att höra förståss!!! "Det är bara att fortsätta på samma väg - detta ridpass blir ytterligare ett i den långa rad som fört er dit ni är idag och som kommer att ta er vidare!"

Innan vi började med den sedvanliga uppvärmningen sa han också än en gång att "Hästen talar om vad den behöver. Vi börjar alltid uppvärmningen på volt för att hästen behöver böjningen. Men det är också ett sätt att ta ner tempot, så när det fungerar bra på volten kan man gärna övergå till att rida längs spåret. Förutom att det ger mindre belastning på hästens ben så stimulerar det också framåtbjudningen. Får hästen då för bråttom så gå in på volt igen. Det är samma sak när du rider ut - om hästen inte längre svarar på förhållningarna så återgå till ridbanan och arbetet på volt. När det fungerar bra på volten kan du rida ut en stund innan du återgår till ridbanan för att varva ner. Nästa dag tar du ett lite kortare pass på ridbanan innan du rider ut igen, o s v."

 Efter den sedvanliga uppvärmningen fick jag åter arbeta med samling från marken. "Till sommaren kommer hon att vara som en bodybuilder!!!" sa Atli. Och Hamingja arbetade så bra att han redan efter en långsida samling i vardera varvet tyckte det var dags för mig att ta plats i sadeln igen. Då fick jag fortsätta att rida samlad skritt och övergångar till tölt med stort fokus på min sits. "Luta dig bakåt och SITT!!!" ropade han. Jag fick också göra halt och släppa stigbyglarna så att han kunde hjälpa mig att justera skänklarna till optimalt läge. Det kändes tydligt att detta inte var min vanliga sits - och jag försökte verkligen memorera känslan så att jag vet vad jag ska leta efter i fortsättningen. "Svårigheten är oftast att kunna öppna upp tillräckligt i höfterna - där är man ofta för stel. Bada varmt och stretcha i kväll så går det nog lite lättare i morgon!" sa Atli.

Han tipsade också om att det kunde underlätta mycket om jag kunde låna en djup dressyrsadel att rida i ett tag. "Den kan hjälpa till att skjuta dig framåt så att det är lättare att hitta och behålla rätt vinkel på bäckenet. Först kommer du att tycka att den här HEMSK att sitta i - just för att den så effektivt hjälper till att korrigera sitsen." Den känslan minns jag från när jag började rida i min Childeric-sadel som visserligen var av islandsmodell men konstruerad med en dressyrsadel som förlaga. Men det är många år sedan jag sålde den... frågan är nu om jag känner någon som har en dressyrsadel jag skulle kunna få provrida i?!

Atlikurs - när ryttaren själv får välja!

"Hej alla! Idag har jag varit så där FANTASTISKT duktig igen!" /Hamingja

Efter två inställda kurser tidigare i höst var det idag ÄNTLIGEN dags igen!!! Och för att rymma så många som möjligt av alla som ville vara med pusslade Sylvia ihop en lösning där några av oss "tjuvstartade" kursen redan i kväll! Och gissa om vi var "taggade"???!!!

När Carola och jag red in på banan för vår gemensamma lektion och Atli frågade hur det gått sedan sist vågade jag mig faktiskt på att säga "BRA!!!" Annars brukar det kännas lite som att "jinxa" med risk för att lektionen verkligen ska gå åt skogen... Men de senaste månadernas träning har verkligen känts bra! Inte så att det varit några stora revolutioner, men Hamingja har sakta men säkert blivit starkare så att hon orkar bära upp sig bättre i tölten. Och jag har väl i alla fall ibland lyckats vinkla mitt bäcken framåt i tölten så att hon kunnat komma upp mer med sina bogar. 

Som vanligt under kursens första lektion handlade det om att lägga bra grund inför fortsättningen genom att fokusera på lösgjordhet, samtidigt som Atli fick tillfälle att se i vilket läge vi befinner oss just nu träningsmässigt. "Värm upp som vanligt så får jag se!" sa han. Och Hamingja ÄLSKAR verkligen att få följa Atlis system där hon kan vara trygg med vad som förväntas av henne i de olika momenten! Så när jag inledde på vanligt sätt med skritt på volt där hon fick korsa över med inner bak frustades det så belåtet!

Innan dess hade Atli också hunnit säga något mycket bra om betydelsen av att böja hästen. "Läs vilken bok som helst om ridning och du kommer att se att man betonar yttertygelns betydelse. MEN det många glömmer är att med en rak häst har du ingen yttertygel - utan först när du böjer hästen!" 

Vi fortsatte uppvärmningen i tölt på volt med låååång hals - Hamingjas absoluta favoritläge! Och efter en stund sa också Atli: "När det fungerar så där bra på volten kan du gå ut och rida längs spåret!" Som avslutning på uppvärmningen fick Hamingja även trava på volt - och även nu frustades det nöjt!

"Nu vill jag se hur det går för er med den samlade skritten!" sa Atli. Jag började som vanligt i vänster varv där Hamingja var snabb att svara på mitt samlande säte och jag behövde bara lirka loss henne lite, lite i nacken för att hon skulle bära upp sig riktigt trevligt! "Hon är jättefin! Låt henne smyga över i tölt!" sa Atli. Även tölten kändes bra, men Atli fick påminna mig om sitsen ett antal gånger så där finns mycket kvar att jobba på... "Men de stunder du får till sitsen blir det verkligen skillnad på henne - hon lyfter upp sig framför dig!" sa han. 

När vi gjort samma sak i höger varv var det dags att låta henne sträcka ut sig och varva ner på volten, först i tölt och sedan i trav. Sedan konstaterade Atli att Hamingja verkligen blivit starkare sedan sist. Men att jag måste fortsätta jobba med min töltsits. 

Och om jag var "taggad" inför lektionen idag så är det ändå inget emot hur "taggad" jag känner mig inför morgondagen då jag ska rida TVÅ lektioner på min fantastiska häst för denne superinstruktör som verkligen kan plocka fram det allra bästa ur häst och ryttare!!!

Det är VISST besvärligt att få nya skor!

Hamingja gör sitt bästa för att bevisa att det VISST är besvärligt att få nya skor... för varför stå på det välbalanserade sätt som hovslagaren föreslår när man kan backa bak och "hänga" i kedjorna så att man nästan tappar balansen?! Hon är dock närmast en amatör på området om man jämför med min Feykir. När jag nämnde Feykir i kväll sa hovslagaren direkt: "Ja, han var verkligen HELT omöjlig!!! Hur många gånger man än ställde honom rätt så att han skulle ha bra balans var han blixtsnabb att flytta sig igen så att han var nära att välta omkull!" 

Både Démantur och Hamingja fick vinterskor med broddar idag - Hamingja dessutom snösulor. Och redan i morgon kväll "smygstartar" vi Atli-kursen med att några av oss rider en första lektion. På det viset har Sylvia lyckats klämma in några extra på denna kurs. De två tidigare kurserna vi skulle ha haft i höst blev ju båda tyvärr inställda av olika anledningar så nu var det extra många som ville ta chansen att gå kurs! SÅ ROLIGT DET SKA BLI!!!

Midur Elit!!!

Ridhusträning idag IGEN - och nu var ju Hamingja rutinerad!

För några år sedan var det ett gäng Midurungdomar som med glimten i ögat skapade Facebookgruppen "Midur ungdom - Elit". En grupp som - namnet till trots - var öppen för alla som ville vara med. Som jag förstod saken skulle t o m vi som är "ungdom+" (hm...) kunna bli medlemmar.

När jag i kväll åkte till Bodens ridklubb för att träna i nya ridhuset - för andra gången på bara tre veckor - tänkte jag att det nog är dags att ansöka om att bli medlem i Elit-gänget...! För när vi som "bara" ridit utomhus i ur och skur i alla år plötsligt har tillgång till ridhus en timme var annan vecka - känns det ju hur proffsigt som helst! Kanske inte är så konstigt om vissa av oss upplever att det "stiger oss åt huvudet"...??!! Fast det kan ju MÖJLIGEN vara så att jag skulle ha liiiite lättare att "kvala in" i "Midur Elit" än i "Midur ungdom Elit"...??!!!

Det var - om jag räknat rätt - sju Midurekipage på plats denna kväll, varav fyra från Mariebäck. Kul att många tar chansen när vi fått så fina träningsmöjligheter! För ett par av ryttarna på plats var det dessutom första "evenemanget" i Midurs regi och det är ju jätteroligt med nya medlemmar! 

Min målsättning med förra träningstillfället var att ge Hamingja en så bra "första ridhus-upplevelse" som möjligt och när det var dags för hemfärd var jag mycket nöjd med utfallet. När vi nu kom tillbaka märktes det också att lilla fröken var BETYDLIGT tryggare i situationen den här gången! Och jämfört med Carola och Dotla, som åkte med oss och som aldrig varit till BRK tidigare, var ju vi de rutinerade! 

Förutom löshoppningen senast så red jag bara skritt och uppvärmningstölt i lång och låg form - d v s Hamingjas favoritgångart - just för att hon skulle få hjälp att slappna av trots den nya miljön, ljuden som blir annorlunda i ett ridhus och andra hästar som sprang. Men idag kunde vi höja ribban lite till! 

När jag inledde med skritt på volt kunde jag m h a ridhusets speglar se att hon verkligen korsade med inner bakben när jag bad henne flytta ut bakdelen några steg. Så bra att kunna se med egna ögon att min känsla av att hon gjorde rätt också stämde!!! Vi övergick till att göra samma sak i tölt med låååång hals och även om Hamingja (förståss) reagerade på ljud från de andra ekipagen så blev det ändå ganska små reaktioner och hon slappnade snabbt av igen. 

Efter trav på volt följt av ännu mer "uppvärmningstölt" på böjda spår kände jag mig så nöjd med hennes lösgjordhet (inte minst den psykiska) att jag vågade höja ribban ytterligare och arbeta med samlingen, d v s samlad skritt och övergångar till tölt. Som vanligt började jag i vänster varv och blev inte förvånad när hennes oerhört ambitiösa sida visade sig i form av "massor av bakben" som lyfte upp bogarna men också spänningar som innebar att hon blev kort i nacken... 

Men i höger varv - som brukar vara en större utmaning - fick jag allt det positiva från vänstervarvet OCH en lång hals! Och när vi då gjorde töltövergångarna på lösa tyglar bar hon upp sig riktigt, riktigt trevligt i tölten! Jag hade INTE behövt skämmas om Atli sett oss då! Det märktes också att Hamingja verkligen tog i (och att det var varmt i ridhuset) för hon svettades rejält och blev t o m skummig framme på bogen. 

Som belöning för att hon varit så duktig och för att hon även denna gång skulle ha en riktigt positiv känsla med sig efter träningspasset fick hon först varva ner i tölt med lååång hals. Sedan skrittade vi runt en bra stund och övade oss på att inte bli stressade fast andra hästar sprang och deras ryttare ibland t o m smackade (!!!) 

När jag suttit av stod vi kvar inne i ridhuset och fortsatte öva på att ta det lugnt trots det som hände runt omkring. Och trots att det denna gång var fler ekipage i ridhuset så hade Hamingja betydligt lättare att slappna av än när vi gjorde samma sak förra gången. Härligt att se hur lilla fröken stärker sitt självförtroende och kan tona ner sina flyktreflexer!

När det var dags att åka hemåt verkade alla mycket nöjda! Och inte blev jag mindre nöjd när hovslagaren sedan hörde av sig och meddelade att Hamingja kan få vinterskorna på plats på onsdag. Vi kommer alltså att ha bra förutsättningar när det är dags för Atlikurs till helgen!!!