Uppladdning inför Atli-kursen!

Fredag-söndag denna vecka är det dags för Atli-kurs igen!!! I o m att jag missade kursen för honom i juli har jag inte ridit för honom på eeeeeeevigheeeeeter! (D v s inte sedan i juni - jo, vi är oerhört bortskämda, jag vet!!!) Idag kändes det därför som ett mkt bra tillfälle att "gå igenom" samling i tölt på ridbanan.

Men först skulle jag ju hämta hästen, som stod läääääängst ner i stohagen och inte alls hade några planer på att komma när matte ropade. När jag knallat ner och med stort besvär lyckats undvika att "plurra" i någon av alla vattenpölarna på vägen hann jag bara PRECIS sätta grimman på henne innan det började regna. Och nu snackar vi SKYFALL!!! Himlen verkligen öppnade sig - och min avsaknad av regnkläder gjorde förståss att jag så snabbt som möjligt ville ta mig tillbaka till stallet. Men då tyckte Lára det var lämpligt att spela ut kortet: "Jag vill INTE gå någonstans, för då kan jag bli blöt om fötterna!!!" Medan en allt mer desperat (och BLÖT) matte försökte få henne att komma på andra tankar... När vi tillslut kom in under tak i stallet såg vi båda ut som två dränkta katter... och precis då började det regna ÄNNU mer...!!! Men sedan var turen på min sida, för när Lára var sadlad och redo för ridtur hade skyfallet slutat lika plötsligt som det började. (Å andra sidan var jag redan genomblöt...)

På ridbanan öppnade Lára stenhårt genom att kunna skritta avslappnat på hellång tygel med lååååång hals flera varv åt båda hållen! "Fröken-allt ska göras jättesnabbt eller jätte,jättesnabbt!" kan verkligen överraska ibland! Fast så snart jag började korta upp tyglarna i skritten blev det förståss ett helt annat tempo - ja, det var inte längre skritt ö h t. Men man får vara glad åt det man får!

Jobbade med övningen från senaste Sylvialektionen, då jag fick skritta med utåtställd häst på volt och vända in m h a vikten, samtidigt som jag höll stadig hand och drev henne fram emot bettet. Samt förståss snabb eftergift så snart hon började trampa under sig ordentligt bak och därmed lättade fram. (Det märks så tydligt i den här övningen - hon känns plötsligt en halvmeter kortare!) När vi gjort detta i både skritt och tölt kändes hon "mellan hand och skänkel" på ett mkt trevligt sätt!

Tyckte nu att vi var mogna att ge oss ut längs spåret och där ökade jag succesivt graden av samling genom att låta änden på pisken ligga lätt mot bakdelen. Hon har ju tyvärr lärt sig på ridskolan att reagera väldigt häftigt på pisken och kasta sig framåt - för då är det många elever som inte vågar använda den igen, och då blir ju allt så mycket mer lättsamt... Så vi behöver verkligen träna på att avdramatisera pisken på detta sätt. (Och ett par gånger, när jag verkligen väntat ut henne har hon t o m kunnat skritta på lång tygel fast pisken fortfarande låg lätt mot bakdelen. Så om tio år eller så kanske det funkar så alltid?!)

Idag hann vi aldrig så långt, men att kombinera denna "piskträning" med att fånga upp energin genom att vända in henne på en volt till dess hon åter var riktigt samlad och sedan fortsätta längs spåret var verkligen effektivt! För under tilltagande stånk och stön (det var alldeles uppenbart hur jobbigt det var) trampade hon verkligen under sig, kom upp med bogarna och sprattlade med benen så att jag studsade ordentligt i sadeln när det var som "värst"! Så häftigt!!! I o m att det krävdes sådan ansträngning fick hon dock ofta pausa med skritt på lång tygel minst ett varv innan vi fortsatte. Och varje gång tänkte jag "den där tölten får jag aldrig fram igen på egen hand..."  men ändå gjorde jag det! Åh, vilken fantastisk häst jag har!!! (Det vore ju häftigt att någon gång kunna plocka fram detta på tävling - men om jag så bara kan lyckas göra det ibland när jag rider själv så är jag jättelycklig!!!)

När jag nu verkligen "tryckt in hennes on-knapp" fick jag ju satsa extra mycket på nedvarvningen efteråt också. För, som Atli alltid säger, det viktigaste är att hon alltid är avslappnad både i början och i slutet av ridpasset. Så det blev skritt på lång tygel, mycket trav på små volter till dess hon verkligen slappnade av och jobbade i lång, låg form, och sedan ännu mer skritt på lång tygel. Efter detta fick damen mumsa välförtjänt kraftfoder. Vilket jag succesivt håller på att trappa upp för att hon ska bibehålla hullet efter sommaren och dessutom bygga ytterligare muskler. Eftersom det bästa hästar vet är att äta är hon verkligen lyckligt lottad!

Fena på eufonium?!

För "alla" er som spelar eufonium finns nu chansen att söka ett jobb som dessutom innebär att man får rida på arbetstid! (Iförd tjusig uniform dessutom!) Det är Livgardets Dragonmusikkår som söker militärmusiker med denna inriktning. Jag tipsade min lillebror om jobbet - men han tyckte att arbetsplatsen ligger lite för avsides... Och det lär ju vara svårt att förhandla sig till att sköta jobbet på distans hemifrån Sävar...!

Nu har visserligen sista ansökningsdagen redan gått ut. Men med tanke på att marknaden knappast svämmar över av "eufoniumister" (under alla Eriks år på olika musikläger och liknande runt om i landet säger han sig ha träffat max 10 andra som spelat eufonium/bariton) så går det det säkert att komma in med en sen ansökan.

Mer information om tjänsten hittar du HÄR.

Edit: en noggrannare genomläsning av kriterierna ger vid handen att även ventilbasun är ett krav - vilket bör snäva in det troligen MYCKET begränsade rekryteringsunderlaget YTTERLIGARE...men Erik skulle fortfarande platsa. Förhandlingsläget om att få sköta tjänsten på distans från Sävar kanske är större än man först kunde tro?! (Det var ju faktiskt utanför Sävar som det senaste fältslaget på svensk mark ägde rum - 1809 - så det vore väl ganska passande med en livgardist som red runt och spelade euphonium och/eller ventilbasun där?!

Höns på lösdrift!

Förra veckan visade ju hönsen att de kunde hantera frihet under ansvar - så vi bestämde att när det var dags att flytta hönsburen nästa gång skulle vi släppa ut dem först. Det skulle ju underlätta för oss om vi inte behövde flytta buren med hönsen i. Och i kväll var det dags! Förutom flytten av hönsburen hade vi endel trädgårdsarbete på schemat - och hönorna visade sig oerhört trädgårdsintresserade! Och plötsligt fick de en helt ny syn på Johan: han som tidigare varit den lite obehagliga typen som kör grästrimmer ibland visade sig plötsligt vara en oerhört sympatisk typ som gräver fram metmaskar!

Här gräver Johan bort gräsmatta (det som hönsen inte redan hunnit äta upp medan hönsburen stod här) för att vi ska plantera vårblommande lökar. Och hönsen hjälper så gärna till! När vi tillslut tyckte att det började vara dags för dem att återvända in i buren behövde jag bara locka lite med spagetti så var de inne igen! Duktiga tjejer - de kommer definitivt att få komma ut fler gånger! (Fast nu inser jag att risken då är stor att de kommer att gräva upp lökarna igen, i jakten på mask...)

Lára varnar alla hästar!!!

Det finns vita spöken i dikeskanterna!!! Ja, ni ser ju själva på bilden ovan... På hemvägen vågade hon ändå komma så här nära... Men så är hon ju en ovanligt modig häst också!

Matte fick en härlig dos Lára efter jobbet idag, i sensommarvärmen. (Väderprognosen hade sagt att det skulle regna just mellan kl 16 och 18 när jag skulle vara i stallet. Men istället överraskade verkligheten med sol och 17 grader i skuggan!)

Värmde upp med trav i lång, låg form, följt av "kasta toppi" - och det gick riktigt bra trots att vi red ut! På hemvägen samlade jag henne först i tölten så att hon kom upp med ryggen - och sedan laddade jag med massor av energi genom att låta pisken ligga lätt mot hennes bakdel utan att hon fick springa fortare. Redan efter några steg hade överrörliga damen nästan bakdelen jäms med bogen... men när pisken togs bort och jag kunde flytta tillbaka bakdelen dit den skulle - d v s längst bak - blev resultatet MASSOR av bakben, bogar som kom upp och trevligt bensprattel!!! Men det märktes att det var VÄLDIGT jobbigt för henne - för hon började genast flåsa ordentligt.

Red därför bara korta intervaller av sådan tölt, med skritt på lång tygel där emellan för att hon skulle hinna sträcka ut ryggmusklerna igen och inte få mjölksyra. Avslutade sedan som vi började - med trav i lång, låg form. 

Fiffig födelsedagspresent!

Den här smarta sadelvagnen fick jag i födelsedagspresent av Johan! Jag fick den dessutom i förskott så att jag kunde inviga den till höstens tävling i Skellefteå. Och den visade sig vara precis så bra som jag hoppades! Med bara en häst i transporten (vilket är vad jag har lastvikt för f n) så ställer man den i den lediga spiltan och förankrar den säkert med skidremmar i bommen. Tack vare sadelöverdraget jag fick förra året kan sadeln även förankras mkt stadigt i själva vagnen. Det finns krokar för träns m m och en korg undertill för täcke m m.

När man kommer fram till tävlingsplatsen behöver man inte gå fram och tillbaka för att bära utrustningen utan drar enkelt med sig allt på en gång. Och varje gång man ska göra i ordning hästen drar man lätt fram vagnen med utrustningen till den plats man ska hålla till.Jag har dessutom en ryktväska med lock och med detta stängt kan väskan hänga på vagnen under sadeln, utan risk även i transporten. 

Vagnen invigdes alltså till Vindurtävlingen och var lika praktisk när vi åkte till Bodentravet och tränade förra helgen.

Föräldraledig!

Kollegorna på jobbet såg lite förvånade ut när jag meddelade att jag skulle vara föräldraledig idag, för första gången i mitt liv. Jag har nämligen åkt till Umeå för att hälsa på mina föräldrar. En kollega tipsade dock om att man kan få ersättning från Försäkringskassan för detta! Men med mina dåliga erfarenheter av FK tänker jag inte ens ansöka.

Eva har åkt till Stockholm för att springa tjejmilen i helgen, så Lara har vilodag idag.

Lara snart den nya Wega?

Idag är Lara utlånad till en av Evas kompisar, som bl a rider fälttävlan och även dragit med Eva på fälttävlansläger i Tyskland tidigare. (Elisabeth är bussig och lånar ut Tildra till Eva, så att hon och kompisen kan rida ut tillsammans.)

Och jag har naturligtvis räknat ut att talangfulla Lara självklart kommer att vara en fullfjädrad fälttävlanshäst efter detta! Det var väl ingen som missade sveriges första OS-medalj i London, då Sara Algotsson Ostholt och hennes fantastiska häst Wega t o m var SÅ nära att ta guld?! Och nästa OS är det kanske Laras tur?! ;-)  Men det blir definitivt med annan ryttare då, matte är alldeles för feg...

Fast när jag tänker efter har jag faktiskt lite fälttävlansmeriter jag också... Jag har faktiskt ridit hopplektion för en medlem i svenska fälttävlanskommitten. (När vi hade en teamträff nere hos Lillhästen.) Och längre tillbaka har jag faktiskt vid ett tillfälle hoppat ett terränghinder som var högre än den (islands-)häst jag satt på... Så vi kanske ska göra en gemensam satsning mot nästa OS ändå, jag och Lara...?! ;-)