Atlikursens avslutning

Det är så ROLIGT med Atikurs!!! Men jobbigt... söndag kväll och hela måndag var jag helt utslagen... skönt att jag har semester så att jag kunde ta det lugnt! Har faktiskt inte ens orkat blogga, så det är därför detta inlägg kommer ut först idag, tisdag.

Söndagen var i alla fall en solig och varm dag - fast nu var det "vanlig" varm sommarluft och inte den där extremfuktiga (upp till 91 % luftfuktighet!) som vi haft tidigare. Efter det första extremåskvädret blev luften bara fuktigare, men efter det andra blev det en mer normal värme igen. Härligt i alla fall att kunna sitta ute i solen och njuta medan man tittar på de andra som rider! Red två pass även på söndagen (Linda hade räknat ut att Atli hållit över 60 lektioner denna helg... rätt så svettigt även för honom alltså!). När Emma och jag skulle rida vårt sista pass sa Atli att vi först skulle rida själva en stund och sedan skulle han rida våra hästar för att avslutningsvis berätta hur vi ska träna framöver. Jag beordrade Johan - som var på plats hela dagen idag och fotade - att han skulle filma MASSOR när Atli red Feykir. Fast när Emma och jag ridit tyckte Atli att vi skulle sluta för dagen. På min fråga om han inte skulle rida hästarna svarade han: "Det behövs inte!" Synd... hade SÅ gärna velat se Feykir med Atli på ryggen!!!


Som alltid avslutade Atli med att ge var och en instruktioner för den fortsatta träningen. Så här tycker han att jag ska lägga upp mina träningspass framöver:

Värma upp i trav på volt (inte längre olika böjda spår hela tiden alltså). Trava lång, låg i båda varven till dess Feykir känns mjuk och avslappnad.

Samla skritten på volt (komma ihåg att INTE höja handen när jag börjar korta upp tyglarna!!!) och sedan uppmuntra honom att söka sig framåt-nedåt i tölt på volten i båda varven. Jag får honom att söka sig framåt-nedåt genom att flytta ut bakdelen på volten.

Sedan är det dags att "få igång" Feykir ordentligt genom att tölta längs spåret en ganska lång stund i båda varven. Rida i ett lite högre tempo men ändå ha honom mellan hjälperna. Viktigast är att hålla energin hela tiden - även om det innebär att använda pisken ibland! Stöd på yttertygeln när jag ställer honom inåt i vänstervarvet för form. Ställa höger och mkt högerskänkeln för form i höger varv. (Även Sylvia har ju sagt att jag ska "värma länge" för att få igång Feykirs "dieselmotor". Själv tycker jag det är SVÅRT att veta när jag ridit tillräckligt länge - är rädd att det blir FÖR länge, så att vi inte har något krut kvar sedan... Som det kändes på Midurtävlingen senast... Nåja, jag kanske lär mig känna av även detta tillslut...)

När "dieselmotorn" kommit igång är det dags att sätta högre press! Först samla skritten ordentligt längs spåret! VIKTIGT då är eftergifterna! STORA eftergifter varje gång han bromsar upp för min förhållning!!! (MKT större eftergifter än jag tror - det såg jag på en videosekvens som Johan filmat när Atli hjäpte mig!!!) Ställa i nacken för att lösgöra honom i det läget och när han slappnar av i halsen: smyga över i tölt. Rida 1-2 varv i samlad tölt med MKT energi! Hela tiden leta möjligheter att ge kort, snabb eftergift på tyglarna - det är detta som kommer att göra honom mjuk! Börja om igen med samlad skritt och övergång till samlad tölt. (Under sista ridpasset tyckte Atli att Feykir samlade sig MKT bra i skritten! Däremot gör det honom fortfarande spänd - men om jag bara är noga med eftergifterna där så kommer han att lära sig slappna av!)

Avslutningsvis låta honom sträcka ut i trav på volt en stund innan jag skrittar av.

Ja, nu vet ni hur jag ska träna framöver!!!

Atli sa också att det nu ser riktigt trevligt ut nu när jag rider Feykir - takten och formen är för det mesta "helt OK". Det som återstår är att sätta ytterligare press på honom så att han kommer upp med bogarna. Då kommer han att få ännu mer rörelser. Bara att träna på alltså!

Schemat för söndag

Med reservation för ev ändringar... jag fotade detta i fredags em!

Atlikurs dag 2

Oj, oj, oj så KUL det är att rida kurs!!! Elisabeth, som rider Atlikurs för första gången sa: "Kan vi inte på något sätt få honom att stanna en hel månad?!" Håller med henne om att det varit toppen!!!

Första lektionen kändes Feykir lite stel i musklerna efter gårdagen, så vi fick trava ganska länge på volt innan Atli tyckte vi värmt upp tillräckligt. Redan innan vi började rida påminde han mig om att jag måste försöka bli snabbare i mina reaktioner - f f a när det gäller eftergifterna. Det är ju verkligen ingenting man kan ändra på i en handvändning - men jag försökte tänka på det under hela lektionen och efteråt sa han att det varit lite bättre i alla fall.

Efter uppvärmningen fick vi skritta på volt, hålla hästen böjd för att den skulle söka sig nedåt och ifall huvudet åkte upp igen flytta undan bakdelen för att få ny eftergift. Jag fick succesivt samla Feykir på volten, lösgöra honom i det samlade läget och göra övergång till tölt. Atli påpekade att det är viktigt att behålla handen så låg som möjligt när man börjar samla - det är ju inte huvudet som ska komma upp när vi samlar utan bogarna! Och att även i tölten flytta ut bakdelen ifall formen behövde korrigeras.

Nästa steg var att tölta längs spåret - i ett högre tempo - och rida på ganska ordentligt i båda varven för att verkligen "få igång" honom och få upp energin. Sedan samlad tölt på volt igen, med (försök till) bibehållen energi.

Avslutningsvis trav i framåt-nedåt på volt i båda varven.

Efteråt påpekade det hur viktigt det är att stärka hästens ryggmuskler - det är ju dessa som man ska sitta på. För att göra det tycker han att man ska börja och sluta varje ridpass med trav i grundform.

Lektion nr 2 följde ungefär samma upplägg. Men när jag "fräst på" en stund längs spåret för att "få igång" Feykir och sedan töltat lite på volten fick jag rida ut på spåret igen för att samla skritten riktigt ordentligt. Atli gick snett bakom oss och förstärkte drivningen genom att peta till med pisken på Feykirs bakben några gånger. Samtidigt påpekade han för mig hur viktigt det var att jag inte fastnade i handen. När Feykir försökte rusa iväg framåt måste jag förståss bromsa upp ordentligt först, men sedan skulle jag snabbt gå över till att bara göra korta, korta förhållningar på tygeln med snabba eftergifter. OJ, vilken effekt det blev!!! Det var verkligen som att Feykir blev en meter kortare, satte sig bak samtidigt som han verkligen kom upp med bogarna!!! Från det läget fick jag lösgöra honom genom att ställa inåt och driva extra med innerskänkeln och sedan göra övergång till tölt. Och vilken tölt det blev!!! Med racerbåtskänsla! (Och - för att undvika missförstånd - då talar jag inte om tempot utan om formen!) SYND att inte Johan var kvar och fotade - hade så GÄRNA velat se hur den tölten såg ut!!!

Efter ett varv med denna häftiga tölt fick jag börja om att samla honom i skritten - denna gång utan hjälp av Atli med drivningen. Även jag använde pisken några gånger för att förstärka skänkeln och snart hade jag en riktigt samlad skritt och kunde åter göra övergång till tölt. Mera häftig tölt - och genom att då och då förstärka med pisken kunde jag bibehålla energin. Plötsligt fick jag så uppleva ett sådant halleluja-moment när det kändes som att ökad drivning bara fick honom mer och mer uppåt samtidigt som jag inte hade något som helst i handen! WOW!!! Sedan tyckte Atli det var dags att låta Feykir sträcka ut i trav på volt i båda varven som avslutning.

I våras ett sådant halleluja-moment och nu TVÅ på samma kurs!!! TÄNK om jag faktiskt är något på spåret??!!

Efter lektionen konstaterade Atli att Feykir nu befinner sig i ett läge där jag behöver sätta betydligt större press på honom. Vi har jobbat med grundformen så att han är tillräckligt stark - nu kan jag gå vidare och börja kräva betydligt mer! Atli sa att jag ska tänka på det hela tiden när jag rider att så snart jag fått Feykir avslappnad i en gångart/ett tempo ska jag tillföra ny energi. Genom att förstärka med pisken om så behövs. Blir han spänd får jag lösgöra igen o s v.

Lördagens schema

Efter ett väldigt pusslande fick vi ihop det tillslut!

"Genialiskt" var ordet, sa Bull!

Min ridhjälm har ett foder som man kan ta lös och tvätta! Har känts extra trevligt de senaste dagarna när svetten droppat från luggen när jag tagit av min hjälmen efter ridpasset... det borde ju verkligen ALLA hjälmar ha, för det bör väl ändå inte vara en överraskning för hjälmtillverkarna att man svettas när man rider!

Dunder och brak!!!

Redan vid 03-tiden i morse började jag känna i kroppen att ett oväder var på gång... Men då var himlen fortfarande klar. Efter att ha legat och snurrat i sängen för att förhoppningsvis hitta ett bekvämt sätt att ligga upptäckte jag plötsligt kl 07.20 hur någon "släckte lyset" ute. I nästa stund började åskan dåna. När jag kom ner i köket kunde jag konstatera att det var så mörkt att gatlyktorna tänts! Nu började regnet VRÄKA ner också - på 10 minuter kom över 15 mm. Mörkret och regnet gjorde tillsammans att jag inte kunde se bort till vägen på andra sidan ängen nedanför vårt hus! Tänk att vi fått TVÅ så EXTREMA åskväder samma vecka - jag har aldrig upplevt något liknande! När det var dags för mig att åka till Mariebäck för Atlikurs hade regnet börjat avta. Jag packade för säkerhets skull några extra ombyten - ifall ösregnet skulle komma tillbaka när jag red kunde det vara skönt att ha torrt ombyte efter lektionen tänkte jag. Torrt ombyte kom också att uppskattas - fast inte av den anledning jag trott.

Det var Sylvia och jag som red dagens första lektion. Jag tycker alltid det är spännande att svara på Atlis inledande fråga om hur det går för oss med träningen. Vad ska jag våga svara? Förra kursen vågade jag mig på att säga att det går bra - för jag tyckte verkligen det. Sedan blev första lektionen en riktig katastrof - Feykir fick flera "frispel" - och jag kunde riktigt se hur Atli tänkte: "Om människan tycker att det här går BRA så vill jag INTE se när hon tycker det går dåligt...!" Och även om det inte behöver bli en sådan katastroflektion som den gången så är det ju pinsamt om jag säger att det gått bra men Atli tycker att det gått bakåt sedan sist... Men trots detta vågade jag mig faktiskt på att än en gång säga att jag tycker det går så sakta framåt. När lektionen var slut sa Atli till min lättnad att även han tyckte att det var bättre än senast (och då menade han inte den första katastroflektionen utan resten av förra kursen, då vi faktiskt fick en hel del beröm av honom.) KUL!

Som vanligt fick jag börja mjuka upp Feykir i trav på böjda spår. Sedan skritt på volt och flytta ut bakdelen följt av samma övning i tölt. Innan lektionen började hade jag berättat att vi tränat en hel del på tölt i ett högre tempo och att jag tycker att det hjälpt mig att rida även det kortare tempot. "Antagligen för att du får mer energi som du sedan tar med dig till korta tempot" sa han. Därför fick jag nu gå ut på spåret och gasa på lite mer. Först fräsa på så snabbt som möjligt och sedan i ett snabbare mellantempo. Jobbade då med att flytta ut bakdelen ordentligt i hörnen för att han skulle trampa under sig mer med inner bak.

När vi sedan åter gick tillbaka till ett långsamt tempo tölt längs spåret - i vänster varv - och fick koll på ytterbogen m h a stöd på yttertygeln så lyckades vi faktiskt prestera riktigt trevlig tölt i riktigt trevlig form! KUL!!! När vi avslutat med lite trav lång och låg sa Atli alltså att han höll med mig om att det gått framåt sedan sist. Vad jag nu måste jobba med är att bli SNABBARE i min eftergift när Feykir gör det jag ber om. "Det är den snabba eftergiften som ska göra hästen mjuk!" sa Atli.

Vi hade klarat oss från regn under vår lektion. Men jag var ändå mkt glad åt mina ombyteskläder - för jag var nämligen genomblöt av svett! En sjö att ta ett dopp i hade inte suttit fel i värmen... men ett byte till torra kläder var inte så dumt det heller!

Lektion 2 fick jag börja med att värma upp med trav på böjda spår och skritt på volt - flytta ut bakdelen. Sedan var det dags för oss att än en gång tölta längs spåret. Ni som brukar rida kurs för Atli vet att detta är STORT - oj, så många kurser jag fått tillbringa på volt i tölt... den volten får man inte lämna förrän Atli anser att man är redo, det spelar ingen roll hur många år det tar! Först fick jag tölta på i ett lite högre mellantempo - och driva in inner bak ORDENTLIGT i hörnen. Sedan göra övergång från samlad skritt till låååångsam, samlad tölt.

höger varv fick jag ett kort "halleluja moment" då Feykir töltade i SÅ trevlig form och mer drivning bara verkade få honom mer och mer UPP! "JÄTTEBRA där!!!" ropade Atli. Jag tror bara jag upplevt den töltkänslan en gång förut, strax innan vi skulle rida in på banan på Midurtävlingen i våras. Tyvärr lyckades jag inte upprepa inne på banan... Och när dagens halleljua-moment alldeles för snart var över lyckades jag aldrig heller hitta tillbaka dit... Men nu har det hänt två gånger i vårt liv i alla fall! :-)

Fick gå in på en volt igen och tölta långsamt, böja i innersidan och vara SNABB i eftergifterna när Feykir började sträcka ut halsen. När jag väl lyckas med eftergiften kommer nästa problem... att bibehålla energin ändå! Jag har ovanan att även sluta driva när jag ger efter på tygeln - INTE bra! Ibland lyckades jag bibehålla drivningen och då blev det ju väldigt mycket bättre förståss! Just detta tog Atli upp när lektionen var slut - att det blir alldeles för mycket "av och på" när jag rider... Jag laddar Feykir med energi, han sträcker ut halsen, jag ska belöna och tappar då ut all energi igen... Och det är ju energin som ska lyfta honom fram. Här har jag VERKLIGEN något att jobba på!!! "Men, som Atli tröstande sa, det är bättre att det går långsamt åt rätt håll än att det går snabbt rakt åt fanders!" Och det har han ju rätt i. Fast det hade ju varit roligare om det gick fort åt rätt håll förståss! Jag säger som komikern Lasse Eriksson: "Gode Gud, ge mig tålamod... men gör det FORT!"

Varning!!!

Detta läskiga hål i en vägtrumma upptäckte jag under gårdagens ridtur! :-O När man rider från korsningen vid sjön och mot Mariebäck kommer det efter en stund en liten ganska övervuxen skogsväg på höger sida. Bara ett par meter från bilvägen - i vänstra kanten - var detta hål som dessutom var ganska väl dolt av gräs. Och i lagom storlek för en hästhov att trampa ner.... Ryyyys!!! Jag försökte ta undan gräset och stack ner långa kvistar i hålet för att det förhoppningsvis ska synas bättre. (Jag har inte ridit längs den vägen många gånger ö h t - men vet att andra brukar göra det. Nu svängde jag bara av vägen för att lämna plats för en stor långtradare med släp som skulle passera på bilvägen.) Ni som brukar rida i Mariebäcktrakten bör alltså se upp för detta!