Snart är det tävlingsdags igen!!!

Har anmält mig till Vindurs hösttävling 23-24 augusti och är så GLAD att jag lyckats övertala dem att byta ut T5 mot T8!!! Så vi ska tävla T8 och V5 Feykir och jag. Fia och Lukka kan tyvärr inte följa med - men Kristin och Funi "tar över stafettpinnen" istället.

Hörde här om dagen en låt som gjorde mig ÄNNU mera tävlingssugen - tänk att få rida töltuttagning till den här:

Vad jag är DUKTIG!!!

Har ägnat lördagkvällen till att tvätta hästtransporten utvändigt. Jag vet - är man ett partyanimal så är man... ;- )

Johan är väldigt duktig på att hålla våra bilar fina - och skulle aldrig drömma om att låta någon av dem komma i närheten av en automattvätt - och han hade en hel del flaskor med olika "super-duper-mirakelmedel" som jag kunde låna av. Dock tror jag inte riktigt att tillverkarna av det där extra-turbo-ruff-cleaning-mega-shine-wax... hade tänkt på att medlet även borde kunna lösa upp mossa från hästtransporttak... Men med hjälp av en rotborste fick jag ändå bort det mesta. (Det är bara att konstatera att jag inte orkat underhålla transporten som jag borde sedan jag blev sjuk - och det är ju faktiskt fem år sedan nu så mossan har ju haft lite tid på sig!) Gissar att jag kommer att "straffas" för det här i morgon med jätteont både här och där... men det var ändå skönt att få detta gjort innan semestern är slut för jag har tänkt ta tag i det så länge!

Eftersom jag är VÄLDIGT höjdrädd fick jag dessutom en minst sagt spännande lördagkväll när jag hängde med överkroppen över taket på transporten och hela tiden väntade att stegen jag stod på skulle börja glida iväg... Men stegen stod kvar, jag överlevde och nu är transporten MYCKET renare!

Helst skulle jag ha velat gå lös på resterna av en stor "Umesläp"-dekal på ena sidan av taket också. Själva dekalen är borta sedan länge, men klistret är kvar och gör att det ser väldigt trist och smutsigt ut... Jag har tidigare provat alla möjliga sätt att får bort det där klistret - från kemiskt ren bensin till varmluftspistol. Utan framgång... Här om året köpte jag en flaska med klottersaneringsvätska som utlovades ta bort ALLT i klisterväg. Men jag har inte testat det än. Och nu vågar jag inte utsätta händerna för mer påfrestningar - skulle ju väldigt gärna vilja rida i morgon som avslutning på semestern och då är det ju bra om händerna går att använda. Så klistret får sitta kvar ett tag till.

SÅ smal och snygg!!!

Jo, det är Feykir det handlar om! När jag släppte ut honom i hagen igen efter dagens ridtur tyckte jag att han såg så smal och snygg ut! (Dessutom extra svart eftersom han var blöt i pälsen där jag svampat av honom.) Kunde inte låta bli att gå och hämta mitt viktmåttband för att kontrollera om jag bara såg det jag ville se, eller....?

Förra vintern hade han ju blivit jättetjock - men under förra sommaren lyckades jag "rida ner" honom till 380 kg. Hade förståss tänkt att han skulle gå ner ännu mer, men istället gick han upp igen i vintras. (Fri tillgång på hö i januari kan vara förödande för en häst som har lätt att lägga på sig - och som dessutom är högst i rang så att han får äta precis hur mycket han vill!) Under våren och försommaren jobbade jag för att bli av med alla extra kilon och på försommaren var han i alla fall tillbaka på 380 kg.

Och idag efter ytterligare ett antal veckors intensiv ridning - visade måttbandet 366 kg!!! Enligt Ia och Dennis hemsida så är normalvikten för en islandshäst 350 kg +/- 10 kg. Alltså skulle Feykir nästan ha kommit ner till normalvikten nu!!! (Nu mätade jag ju efter ridturen - då magmusklerna aktiverats - men det är så jag gjort hela tiden för att det ska vara jämförbart. Före ridturen skulle det nog visa några kg till.) Det är inte riktigt så att jag vill tro att det stämmer... jag får mäta igen när jag ridit i morgon! Men stämmer det så får jag väl snart börja ge honom lite kraftfoder igen, han har fått vara helt utan sedan de började gå på bete. Men näringsinnehållet i gräset minskar ju succesivt framöver också.

Ja, nu gick jag ju händelserna i förväg, för jag var så exalterad över min smala snygga häst! Men jag har ju en ridtur att berätta om också. Frågar ni Feykir så var den i princip bortkastad dock... han var nämligen tvungen att TRAVA nästan hela tiden!!! Enligt honom är trav en helt onödig gångart, möjligen med undantag för några steg innan man fattar galopp. (Fast det kan han ju lika gärna göra från skritt...) Han försökte påminna mig om vad som gällde genom att själv göra galoppfattningar då och då - men till hans stora besvikelse korrigerade jag varje gång... (Jo, lite fick han galoppera, men det var intervaller i lilla galoppbacken.)

Dessutom försökte jag göra som Atli sa på senaste kursen - verkligen inverka på hästen även i trav. "Ofta sitter man passiv och är rädd att störa hästen i traven - men störa är precis vad man ska göra!" sa han. Så det gjorde jag. Och tillslut kunde vi rida serpentiner längs vägen i trav resp rida vänsterställt utan att hamna nere i vänstra diket! Feykir blev rejält svettig och flåsig - för om han ändå måste trava satsar han som om han har Solvalla i åtanke!

Dagens bloggläsarbild...

...kommer från Fia och visar Feykir som vaktar i hagen medan hans flock kopplar av. Det ser ju rätt avslappnat ut måste man väl säga??!!

Jag hade försökt fota en liknande bild, när jag kom till stallet idag, men Feykir gick bara och ställde sig mellan mig och flocken hela tiden så jag lyckades bara med nedanstående:

Handlade det om att han ville skydda deras personliga integritet - för att de inte skulle bli uthängda som slöfockar i bloggen? Eller var det linslusen som ville att jag skulle fota HONOM? Jag skulle gissa på det senare - han är alltid väldigt snabb att fokusera på Johan när han kommer med kameran!

Red bort till Bälingeträsket idag. Red korta, intensiva intervaller i tölt varvade med många halter, framdelsvändningar och ryggningar. Feykir jobbade stenhårt med att övertyga mig om att ifall han måste tölta med böjning i vänstersidan så kan han INTE samtidigt gå i en lägre form. Jag vidhöll att det borde han visst kunna. Intressant var att när vi sedan på hemvägen skulle träna trav - med böjning i vänstersidan - så kunde han plötsligt tölta i hur låg form som helst...

Innan dess hade vi hunnit rida fyra vändor i "korta galoppbacken nr 1" också. Snart borde t o m Sylvia kunna tycka att Feykir fått bättre flås! På tal om Sylvia så fick jag idag ett sms från henne med förfrågan om jag vill rida kurs för Johanna Elgholm på torsdag till veckan. Efter kursdagen ska Johanna dessutom välja ut några ekipage som hon vill använda vid en clinic dagen därpå. Hm... jag som börjar jobba igen efter semestern på måndag - kändes ju inte alldeles självklart att jag skulle få ledigt direkt på torsdag och fredag... Fick inte tag på min chef per tel, men mejlade henne och när jag precis kommit till stallet fick jag ett sms att ledigheten var OK! Då blir det alltså kurs för oss på torsdag - KUL!!! Och clinic på fredag - antingen ridande eller som publik.

Vad åt ni till lunch idag?

Johan tyckte att vi borde göra något speciellt av den här, vår sista egentliga semesterdag, eftersom vi börjar jobba igen på måndag båda två. Alltså bestämde vi oss för att äta lunch på Kyrkbyns kök och matsal - en riktig gourmetrestaurang som ligger inom gångavstånd från vårt hus.

Vi åt dagens kötträtt, som var: Ortens grillade, lågtempererade ryggbiff serverad med en kompott på potatis och västerbottensost, karl-johansvamsky samt rödlökskompott. GOTT!!!

Sedan kunde vi ju inte motstå efterrätten: Fransk chokladfondant serverad med champagne- och jordgubbssallad. Inte så illa det heller!

Vi satt ute på deras stora altan och halvvägs in i lunchen började det regna... men de har en stor markis som tak så det gjorde inget.

Nu ska jag fortsätta att göra den här dagen speciell genom att åka och rida på min fina häst! Johan ska åka på stan och göra lite ärenden, samt köpa hämtsushi till middag. Och sedan ska vi faktiskt gå på bio! (Det gör vi bara någon gång vart annat år så det är en STOR händelse!) Vi ska se Mamma Mia. Har flera bekanta som sett musikalen nere i Stockholm och varit jättenöjda. Och min lillasyster och hennes sambo, som såg musikalen på Broadway när de var i New York i våras, tyckte att det var höjdpunkten på hela deras tre veckor långa USA-vistelse. Så att säga att jag har höga förväntningar är nog inget understatement... Hoppas nu att filmen kan leva upp till dessa. För när man går på bio så sällan som vi vill man ju verkligen att det ska vara BRA när man väl är där!

Den fina rabatten - Att vi inte skäms!!!

Före:

Här ska det bli en rabatt! När vi efter två års väntan på bygglovet tillslut kunde bygga vårt garage förra sommaren (jag skrev "vi" - fast det var ju faktiskt Johan som byggde det själv) hade jag ju haft gott om tid på mig att fundera kring hur en rabatt längs långsidan skulle kunna se ut. Eller, rättare sagt, jag hade haft gott om tid att samla på min växter. Planeringen av rabatten överlät jag till min trädgårdsfanatiker-mamma!

Här är mamma i full gång med planteringarna, medan pappa jobbar med stenläggningen som både ska hålla gräset borta från rabatten och göra att det inte blir någon gränskant kvar när man kört med gräsklipparen - någon trimmer ska alltså inte behövas.

Nu är det i princip klart! För att motverka ogräs har vi planterat MASSOR av marktäckare (Spetsmössa) mellan övriga plantor. Bara att köpa alla marktäckare hade kostat minst 4.000 kr - men som tur var hade jag odlat fram dem själv under några år från en enda planta jag fått av mamma. Nästan alla andra plantor hade jag också sedan tidigare - det är därför rabatten kan se så uppvuxen ut redan nu. Det hade ju inte gått att köpa sådana här stora plantor.

Fast ännu finare kommer det förhoppningsvis att bli när spetsmössorna vuxit ut och täcker hela marken! Jag får återkomma med bilder längre fram!






När vi var i princip klara kom föresten vår granne Sture, som bor tvärs över gatan, förbi för att se vad det var vi höll på med. När han såg rabatten sa han: "Men så fint!!! Att ni inte skäms!!!" Jag sa att hans fru gärna fick komma och titta också. "Då kommer hon att få hjärtsnörp!" sa han. Eftersom jag vet att frun tidigare haft en hjärtinfarkt föreslog jag att han ju kunde förbereda henne lite innan... Dessa grannar brukar se efter vårt hus när vi inte är hemma. En gång när det var skumma typer med stora ryggsäckar som smög runt huset och kyrkstugorna gick hon och satte sig på vår altan där hon blev sittande till dess de skumma typerna försvunnit. Och om vi ber dem ta in posten åt oss erbjuder hon sig alltid att bränna våra räkningar! Sådana grannar måste man ju vara rädd om!

Mera energi!!!

I morse lämnade jag in hästtransporten på service - och strax innan lunch ringde de om att den var klar för avhämtning! Verkligen snabba ryck! Nu ska den få stå kvar hemma ett tag så att jag hinner tvätta den lite innan den åter parkeras i Mariebäck. Det är så smidigt att kunna ha den parkerad vid stallet - för det är ju där den ska användas. Och dessutom har vi inte alls plats för den hemma - i alla fall inte vintertid.

Åkte till stallet och red Feykir en timme. Började med intervallträning i "lilla galoppbacken nr 2". Den är inte så lång, men Fia gjorde mig nyligen uppmärksam på att om man fortsätter framåt när backen planat ut så blir det snart en backe till - och den blir bara brantare och brantare ju längre upp man kommer. Det är alltså bara att välja hur jobbigt man vill det ska bli. "Lilla galoppbacken nr 1" ligger i en högerkurva - så där får man alltid rida höger galopp. Men i den här funkar det bra med vänster galopp, så de är ju ett mycket bra komplement till varandra!

Nu red jag fyra vändor uppför denna backe - stannade och vilade när vi kommit upp och skrittade sedan en runda på vägen ner. Stämde av att Feykirs andning hunnit återgå till normal igen innan nästa intervall uppför backen. Sista gången red vi så långt upp att jag tyckte det var för brant att rida nerför - så jag satt av och gick med honom ner. Annars var han faktiskt VÄLDIGT duktig på att skritta nerför idag! Han har haft så svårt att balansera sig i utförsbackar när han haft ryttare på ryggen... Hans metod har varit att öka tempot - som för att "springa ifatt" balansen - och det har ju känts farligt på en så snubblig häst... Men vi har verkligen tränat på detta och idag kom han själv på att han ska balansera upp sig på bakdelen istället för på framdelen och då gick det jättebra!

När vi sedan kom ut på bilvägen igen ville Feykir gå hem - han tyckte uppenbarligen att han gjort sitt för dagen där i backen. Det var faktiskt första gången sedan Sylvia tränat honom som jag fick känna av lite mer seriösa protester från hans sida - de där vilda "tonårsprotesterna" har verkligen avtagit markant! Och det gick ändå ganska snabbt att övertyga honom om att låta mig bestämma. Ägnade nog sedan en halv km till att förbereda för tölt och såg dessutom till att rida fram med mycket energi - och det blev den bästa tölten på länge!

Sedan Sylviaträningen har jag fokuserat så mycket på att kunna flytta honom för skänklarna i tölten UTAN att han försöker fuska genom att dra iväg i tempo. Han måste korsa bakbenen ordentligt för att bli så lösgjord att han töltar rent. Men resultatet har samtidigt blivit att vi tappat alla energi... och då blir det ju ingen bra tölt heller! Det är ju verkligen inte lätt det här med ridning!!! När jag i efterhand analyserade senaste ridturen kom jag på att det kunde vara energin som fattades - och när jag nu testade idag så visade det sig ju stämma! Men någon gång i livet SKA jag lyckas sätta ihop alla "delarna" samtidigt och bli riktigt bra på att rida tölt - så det är bara att träna vidare!

När jag kommit tillbaka till stallet och just skulle släppa Feykir i hagen igen kom dagens turridning tillbaka. Det var ett VÄLDIGT rörigt och livat gäng! Ett tiotal invandrarkillar, som talade fem olika språk, tillsammans med en tolk. Och till skillnad från de allra flesta svenskar som vi sett komma på turridning så hade de här killarna ingen tanke på att vara lite försiktiga runt hästarna utan skrek och tjoade vilt. Anna M - som var huvudansvarig för turen - såg helt slutkörd ut och det kan jag förstå! Bl a hade några börjat vråla jättehögt när de galopperade och Anna - som trodde att något allvarligt hänt - blev ju jätteförskräckt, kastade runt sin häst och red tillbaka för att se vad som inträffat. Men det visade sig att de bara vrålade för att det var kul... Tur att turhästarna är så snälla att de accepterar det mesta! Feykir skulle inte platsa många minuter i det gänget...

Det tjoande gänget gick upp till Josefshallen och fikade medan jag hjälpte Anna att fixa klart med hästarna i stallet. En stund senare kom hovslagaren. "Vad är det för livat gäng i Josefshallen??!!" undrade han - som hört dem när han körde förbi i bilen!!! Men vi uppfattade det i alla fall som att de hade väldigt roligt - och då var ju ändå målet med dagen uppfyllt!