Seriöst (och svettigt) värre!

Idag var seriösa Anna i farten! Tränade med tunga boots på ridbanan. Först halter, flytta bakdelen o s v. Han kändes faktiskt MKT trevlig: skrittade energiskt, var lätt i handen och svarade på bara små, små hjälper! Jobbade även lite med att flytta ut bakdelen på volt, i skritt och tölt. Använde yttertygel och innerskänkel när han ville rymma från volten - precis som Atli sa. "Duktig Anna!"

Sedan var det dags för dagens egentliga mål: att träna galopp. Det känns som att jag lätt skulle kunna rida höger galopp i en timme, för den är så härlig! Fast vi behöver ju jobba mer med vänstergaloppen... Varvade trav och galopp i båda varven - gjorde många galoppfattningar, vilket jag lärt mig bygger upp hästen. Idag fixade vi inte någon riktigt bra vänstergalopp på volt, som vi gjorde sist vi galopptränade på banan... Men man kan väl inte få allt?! Innan vi skrittade av kunde jag inte låta bli att rida lite tölt också - när jag nu för en gångs skull hade boots på. Först lite tempoväxlingar och sedan riktigt kort tempo. Det kändes jättebra - kunde samla honom utan att förlora lösgjordheten! Hade lätt kunnat tölta på någon timme också bara för att njuta av känslan - men lyckades behärska mig. Måste snart få ta ett töltträningspass med tunga bootsen också.

Även idag droppade svetten från Feykir när vi var klara. Jag MÅSTE ta med klippmaskinen och klippa honom på halsen och bogarna på fredag! Pälsen har redan hunnit växa ut så mycket att man skulle kunna tro att han aldrig blivit klippt i höst! Efter dagens genomkörare kan jag då med gott samvete ge honom en vilodag i morgon.

Än en gång: arg Anna rider bättre!

När jag sätter mig för att skriva detta inlägg har jag just konstaterat att jag haft 266 besök på bloggen på 9 dygn - fantastiskt roligt!!! Tack allihop för att ni läser det jag skriver! :- )

Den här dagen började dåligt (det blev inte så mycket sömn i natt... någon som vill byta kropp med mig kanske? Nähä... jag misstänkte det...) men avslutades desto bättre! Trots tröttheten åkte jag nämligen till stallet efter jobbet och jag kan bara än en gång konstatera: vilken TUR att jag har Feykir - han ger mig sådan glädje och energi!!!

Fast han gör mig arg också - vilket faktiskt är bra - för jag har insett att jag rider bättre då! Vi skulle skynda oss iväg ut idag - för att hinna rida innan det blev mörkt. Det mörknar ju så tidigt nu! Men vi hade inte hunnit många meter innan det blev tvärstopp när vi skulle passera fölhagen. Feykirs stora kärlek (ja, fast hon är ju liten): Haminga som föddes i somras blev precis på bushumör och började galoppera runt i hagen, skutta och slå bakut. Snart fick hon igång ettårsstona också - och Feykir ville SÅ gärna vara med att jag hade fullt sjå att hindra honom från att gå igenom stängslet! Han som är så jätterädd för alla andra eltängsel!

Det var dock inte i det här läget jag blev arg - för även jag tyckte ju att "småhästarna" var roliga att titta på. Men när vi tillslut skulle skritta vidare hade jag bestämt att jag skulle vara oerhört aktiv i min ridning idag - han skulle inte ha tid med något annat än att fokusera på mig. Flyttade honom fram och tillbaka över vägen med vikthjälper och mothållande tygeltag. Det tycker han är svårt så jag trodde att han var tillräckligt distraherad. Men icke! När han hunnit upptäcka flera monster först i skritten och sedan även när vi börjat tölta tände min annars så långa stubin. "OK - om det här inte är tillräckligt så ska du få se på aktivitet!" Istället för att flytta hela vägen från dike till dike bytte jag hela tiden håll, tre steg åt ena hållet, fem åt andra, sju tillbaka...osv i snabbt tempo. Hela tiden med STORA eftergifter på tyglarna. Aktiviteten fungerade - monstren lyste med sin frånvaro och Feykir blev mer och mer lösgjord! Galopperade uppför två små backar och när vi sedan kom till vår kringelikrokiga "travstig" i skogen varvade vi trav och galopp. Sedan fick han en chans att pusta lite i skritt i en nedförsbacken, men vi jobbade ändå mycket med halvhalter för att han skulle använda bakdelen till att balansera sig.

Sedan var det dags för hemväg igen. Fortsatte att jobba med tölten och flytta hela tiden, men nu med högre krav på samling. Han ville gärna dra iväg i tempo istället för att samla sig... När han inte lyssnade på små kramningar på tygeln tog jag till det tunga artilleriet. I detta fall innebar det att jag nuddade honom på bogen med mitt spö. Det gäller verkligen att vara beredd själv innan jag gör det - för han tvärnitar! Flera gånger har jag nästan flugit över huvudet på honom! Det är verkligen suveränt att ha ett sätt att få en sådan reaktion utan att behöva ta mer i tyglarna. För, som Atli sa: Ju mindre jag använder tyglarna desto mjukare kommer han att bli i hela kroppen!" Det gäller bara att jag är konsekvent och gör sådana halter när han vill dra iväg i tempo på hemvägen. Efter några halter brukar det räcka med att krama lite, lite på tygeln och bromsa upp med sätet.

Tyckte han varit så duktig att jag satt av och gick sista biten tillbaka till stallet. Kunde konstatera att det riktigt droppade svett från hans hals och bog, trots att vi bara ridit i 40 minuter. Men det var faktiskt 8 plusgrader ute och pälsen har hunnit växa ut nästan 1,5 cm sedan jag klippte honom! Får plocka fram klippmaskinen igen till helgen och klippa halsen igen så att han slipper bli så svettig! Enligt en 14-dagarsprognos jag såg i söndags ska det vara plusgrader hela tiden de närmaste veckorna så det är ju ett lämpligt tillfälle för en ny klippning.

"Stalltjejerna - hjältar i en kompromisslös värld"

Så säger Lena Forsberg, doktorand vid Luleå tekniska universitet, efter att ha djupstuderat stallmiljöns betydelse för de tjejer som vistas där. "I stallet förväntas de vara handlingskraftiga, vilket de också är. De får en utmärkt ledarskapsutbildning. Troligen följer den här känslan av ledarskap med dem senare i livet." Hon vill gärna fortsätta sin forskning genom att ta reda på vad som händer när stalltjejerna växer upp - var de hamnar i livet.



Mer om hennes forskning kan ni läsa här: http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=1814090

och här: http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=73204&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False#tipsa

Här finns hela uppsatsen: http://epubl.ltu.se/1402-1757/2007/43/LTU-LIC-0743-SE.pdf



Jag tycker det här är jätteintressant - och det bekräftar definitivt mina egna uppfattningar. Innan jag fick min reumatiska sjukdom var jag en av relativt många unga, kvinnliga chefer i Handelsbanken. Något som flera av oss hade gemensamt var att vi var hästtjejer och vi diskuterade vid flera tillfällen hur stor betydelse denna bakgrund hade för vår yrkesroll. Att vi inte var ensamma om vår uppfattning styrktes bl a av att tidningen Chef hade en artikel för några år sedan med rubriken: "Allt jag kan om ledarskap har jag lärt mig av min häst."



För att ännu en gång citera forskaren Lena Forsberg: "Det handlar inte om "pyssel". Tjejerna arbetar i stallet...mockar hästdynga, tar han om hästarna... löser de problem som uppkommer...stallet är en riskfylld miljö...det är 600 kilo muskler som ska hanteras...Hästen ska motioneras - det spelar ingen roll om det är 30 grader kallt."



Tänk om våra politiker kunde inse vilken enorm potential det finns i hästtjejerna - då skulle fördelningen av pengar se HELT annorlunda ut!

Den här hästtjejen hade dock hästledigt igår och det blir så även idag. Det mysiga snöandet i lördags morse har ersatts av dimma och ruggigt väder... något min kropp inte verkar gilla... så det blir träning i varmvattenbassängen för mig idag istället. Förhoppningsvis kommer jag igen med nya krafter i morgon!

Till minne av sällskapshästen

Letade runt på datorn och hittade den här bilden från min första sommar med Feykir - d v s sommaren 2005 då han ÄNTLIGEN flyttat upp till mig i Luleå. (Jag hade köpt honom redan som 1,5 åring, men han bodde kvar nere hos Nina K till sommaren då han fyllt 5.) På den här tiden var han fortfarande en riktigt mysig "goshäst"! Efter alla år med Reykur - vars utgångspunkt är att människor är otäcka till dess motsatsen bevisats (och detta måste bevisas varje dag, även avs matte) - var det jättemysigt med en "sällskapshäst"!!!

Numera är dock Feykir inte alls sådan längre och tyvärr var det nog jag som förstörde honom... Första sommaren han var hos mig så hade jag inte så mycket tid att pyssla och gosa med honom, eftersom jag dessutom hade Reykur, vars exem krävde väldigt mycket pyssel.... Feykir fick dock var i ögonen av flugorna så dem tvättade jag varje dag - något han INTE tyckte om! Vad lärde han sig av detta? Jo, att när matte ska "pyssla" så är det något obehagligt på gång...

Hm... nu brukar jag passa på att klia honom ordentligt om jag märker att han vill det - för att jag förhoppningsvis tillslut ska få min "sällskapshäst" tillbaka!

Snö!

Yvonne i stallet lät sko sin häst med vinterskor och broddar igår - och lovade därmed att det skulle snöa idag för det gör det visst alltid dagen efter hon satt på vinterskor. SMHI däremot hade hotat med underkylt regn. Det skulle visa sig att båda hade rätt. När jag åkte hemifrån på förmiddagen var det fortfarande uppehållsväder, men när jag körde av färjan i Avan började snöflingorna dala från himlen. "Mycket trevligare än regn - hoppas det håller i sig!!!" tänkte jag.

Feykir var uppenbarligen välvilligt intställd idag - för han kom faktiskt när jag visslade! Det måste vara minst en vecka sedan sist... men han kanske tycker att han ändå måste uppmuntra mig då och då för mina tappra försök? Det var hårdfruset i backen både utanför stallet och i hagarna - och snön på det gjorde att det blev lite halt. Men jag satsade på ridbanan och den hade ännu inte frusit så underlaget var bra!

Började med att flytta bakdelen från marken och gjorde sedan samma sak i skritt. Hörde hela tiden Atlis röst "Du vill ha snabba reaktioner!!!" Fokuserade sedan på att flytta ut bakdelen på volt, både i skritt och långsam tölt. När Feykir vill dra iväg ut från volten (händer f f a i vänster varv) har jag tyckt det känts naturligt att försöka styra inåt med innertygeln och hålla emot med ytterskänkeln för att korrigera. Men Atli sa att jag måste göra precis tvärt om - d v s fokusera på innerskänkeln och yttertygeln! Det har verkligen känts bakvänt och är VÄLDIGT svårt att få in som automatisk reaktion! Kämpade dock på med detta idag och tillslut lyckades jag! Genom mothållande tygeltag på yttertygeln fick jag "tag" i ytterbogen och genom att flytta ut bakdelen med innerskänkeln fick jag honom att "släppa" i innersidan och behålla volten. Det allra svåraste var ändå att behålla en mjuk innerhand genom allt detta... Men ju bättre jag lyckades desto bättre gick Feykir! (Det gällde också att inte låta honom dra iväg i tempo, för då hade han lättare att "ramla utåt" på volten samtidigt som det var svårare för mig att korrigera honom.)

När jag tänker efter så var ju det här ungerfär det som Ia pratade om på clinicen i Boden i våras! Då fick Sylvia visa en ny övning som Ia nyss lärt sig av Julio Borba, vilken gick ut på att när hästen skjuter ut ytterbogen på volten ska man korrigera det genom att flytta ut bakdelen. Helt enkelt för att man då åtgärdar grundproblemet: att hästen slutat trampa under sig med inner bak. Ytterbogens "flykt" är inte huvudproblemet utan bara ett symptom på detta. Väldigt logiskt när man tänker efter - men oj så svårt i praktiken!

Tyckte att Feykir och jag varit så duktiga när vi fått till den där tölten på volt, så vi bara avslutade ridpasset genom att trava några varv längs spåret. I början väntade han sig hela tiden en galoppfattning på i hörnen, men sedan slappnade han av och travade fint. Jag lyckades dessutom vara tillräckligt skärpt för att INTE låta honom tappa bakdelen och dyka ner i skritten efteråt, utan vi skrittade energiskt några varv innan jag satt av. Det blev ingen lång ridtur idag, men man ska ju sluta när man är på topp!

När jag sedan släppte ut Feykir i hagen igen och lunchfodrade hästarna övergick snöandet i regn - vilken tur jag hade haft med ridvädret! Snö är ju SÅ mycket trevligare än regn!!!

Wow-känsla!

Slutade jobbet redan till lunch idag och efter ett GI-mål på Max styrde jag kosan till Mariebäck. Solsken, 6 plusgrader och en eftermiddag med Feykir: kunde det bli bättre??!!

Sylvias gårdskarl kom precis för att ge hästarna lunch, så Feykir fick stå i en box och äta sitt lunchhö medan jag först hjälpte till att fodra i hagarna och sedan borstade min leriga häst. Hm... inte blev han på långa vägar så fin som i onsdags, men då hade jag ju TVÅ superskötare så det är ju svårt att komma i närheten av den nivån!

Red mot Alviksträsket, för att få rida på plan väg hela tiden. När vi värmde upp i skritten med att flytta för vikthjälper och mothållande tygeltag i sicksack över vägen noterade jag än en gång att Feykirs minne på något sätt är kopplat till min spöhand... Först klarar han inte alls att flytta sig undan för ena skänkeln, men det räcker med att jag byter spöhand för att han plötsligt minns precis hur man gör!

Fortsatte med flyttandet i tölten och mellan de mothållande tygeltagen gav jag stooora eftergifter på tyglarna för att han skulle bli mjuk och avslappnad. Atli sa att man vill att hästen ska "glömma" bettet. Om den biter tag i det ska man därför inte ta i tyglarna, för då gör man så att den får ännu mer fokus på bettet, utan istället ge eftergift och "distrahera med skänkeln". Försökte också rida riktigt aktivt och flytta honom hela tiden, så att Feykir aldrig fick gå rakt fram - då kunde han inte heller "fastna" i någon passtakt. Det kändes bättre och bättre. På hemvägen riktigt härligt! Då var han mjuk och fin, med härlig framåtbjudning!!! (Sylvias beskrivning i våras, innan ET-behandlingarna, var : "Han går som med handbromsen idragen hela tiden." Nu var det verkligen något helt annat!)

Ja, ja, jag erkänner att jag lät Feykir dra iväg väl mycket i tempo där på hemvägen och inte alls fick den samling i tölten som man kunde önska... Men det kan vi väl ta en annan gång?! Det är ju så härligt att flyta fram i tölt på en lösgjord häst! Nina K sa redan tidigt att "han kommer att bli en riktig töltmaskin", men vårterminens svacka fick mig verkligen att tvivla på detta. Nu börjar jag ändå tro att hon kan endel om att bedöma hästar! ;- )

När jag ändå skriver om "gurus" i islandshästvärlden kan jag ju berätta att när Johan Häggberg första gången såg Reykur så kallade han honom för "blekfet"! (Jo, Reykur var väl inte i sitt livs form vid det tillfället - men ändå!!!) Det dröjde ett år innan jag red kurs för Johan igen och då sa han istället: "Din häst har en fantastisk potential!!!" Slutsats: Johan H hade lärt sig ett och annat om hästar under det året! ;- )

PS: I morgon blir det snö! Det är inte mina leder som sagt det, utan Yvonne i stallet. Hon lät nämligen sko sin Gabriel med vinterskor och broddar idag och då brukar det alltid snöa dagen därpå. När jag sätter på vinterskor och broddar däremot, då blir det en lång period av blidväder så att broddarna slits ner av lera och grus... DS.

Ny passion i förhållandet tack vare privatlektion!

Min kompis Fia kom in i fikarummet på sitt jobb och utropade: "Åh, snart är det äntligen dags att åka härifrån!" Kollegorna såg lite frågande på henne och hon fortsatte med tindrande ögon: "Jag är så nyförälskad!!! Ja, det är samma gamla partner, men nu har vi fått en riktig nytändning tack vare en privatlektion!!!"



Kollegorna såg vid det här laget ganska förvånade ut, så Fia fick skynda sig att förklara: Det är ju förståss hästen jag pratar om!!!



Alla som har häst förstår väl hennes känsla precis?! En av hennes kollegor sa också: "Vad jag avundas dig som har en sådan passion i livet!" Jag håller med - lyllo oss som har häst!!! :- )