Fredagsmys!!!

Myyysig fredagkväll i stallet!

I kväll stod kvällsfodringen på mitt schema - men först blev det härligt mys med och ridning på favorithästen!!! Efter en riktigt varm dag var det VÄLDIGT slirigt och lerigt längs bilvägen till Mariebäck... ett sådant tillfälle då det känns extra bra att ha fyrhjulsdrift på bilen! Och det har jag ju på hästen också!!!

För variationens skull bestämde jag mig för att testa om den vänstra vägen bakom vägbommen fortfarande hade tillräckligt mycket is/snö kvar för att tillåta galopp. Och det började bra med en relativt lång galoppsträcka där Hamingja visserligen upptäckte några misstänkta områden med MÖRK barmark mot den vita snön men trots giraffvarning inte blev mer överrumplad än att hon ändå kunde hålla galoppen. Men andra delen av sträckan var det alldeles för lerigt för att det skulle kännas lämpligt med något annat än skritt. 

Under hemvägen blev det sedan flera korta galoppintervaller, alla abrupt avslutade med en tvärnit när Hamingja upptäckte den ena livshotande faran efter den andra... men för att försöka se det från den ljusa sidan: vi fick ju göra många galoppfattningar i alla fall...! Eftersom vi aldrig hunnit till den önskade "tänka framåt-känslan" som jag ville ha innan vi övergick till töltträning på ridbanan fick det även bli en sekvens galopp uppför backen mot kyrkan. 

På ridbanan red vi tölt på alla möjliga böjda spår och Hamingja blev successivt mer avslappnad och följsam. Men någon riktig superkänsla hittade vi inte... vilket jag skyllde på det faktum att underlaget var ganska blött och därmed tungt... Efteråt kan jag också konstatera att jag i halter och halvhalter missade lite när det gällde att använda BÅDE överskänklarna och vikten... Men när vi avslutade med högersluta i tölt fick jag i alla fall känslan av lite mer bärighet. Jag upplever ju ändå att Hamingja blivit starkare och därmed orkar bära upp sig bättre i tölten - det blir VÄLDIGT spännande att höra om Ingebjörn håller med om det när han kollar henne i morgon...!!!

Avslutade vi på Atlivis i trav - och han hade gillat att se att Hamingja kunde göra övergång direkt från tölt till trav. För att inte tala om att jag nu också kan börja kontrollera tempot i traven m h a halvhalter - det går definitivt åt rätt håll för oss även om det inte går så snabbt...!

Silvertape och start i backe!

Efter ett svettigt ridpass kan det vara skönt att "lägga ifrån sig huvudet" för en stund!

Nyligen upptäckte jag ett litet område till vänster, långt bak i sadelstaden på Hamingja där vinterpälsen börjat nötas bort snabbare än runt omkring... Det är inom det område där gelpad:en ligger så det beror antagligen på den på något sätt... Jag använder gelpad med frontriser för att undvika att sadeln glider fram (något som f f a händer i trav och galopp och jag har fått förklarat för mig att det beror på hennes stora bakbenssteg som får sadeln att knuffas framåt.) 

Jag har därför först testat att ha pad:en mellan schabrak och sadel, men tyckte inte det fungerade så bra... och när jag testade helt utan pad här om dagen (och galopperade) gled sadeln fram VÄLDIGT mycket mer... När jag skärskådar gelpad:ens undersida verkar det vara små, små sprickor i gummit just där... så på något sätt fastnar nog pälsstrån och dras lös... Jag har nu beställt en "fjärilspad" som bara ska ligga längst fram mot manken men vad göra i väntan på den? 

Lösningen blev densamma som i så många andra fall: silvertejp! (Detta är faktiskt ett av de få tillfällen med koppling till häst och stall som det INTE var balsnören som var lösningen på problemet...!!!) Och med silvertejp på ett stort område av pad:ens undersida gjorde jag oss redo för dagens ridpass. Detta inleddes med att vi skrittade ner längs vägen från kyrkan för att sedan galoppera upp och eftersom vi här om dagen hade problem att fatta höger galopp började jag med den - vilket funkade klockrent! Och Hamingja DUNDRADE verkligen iväg uppför backen, så det var alldeles tydligt att den justerade gelpad:en verkligen skulle testas idag!

Även vår andra vända i galopp (då vänster) blev en riktig urladdning, men Hamingja var ändå snabb att sakta av så snart jag började vissla uppe vid kyrkan. Efter detta verkade hon dock ha kommit fram till att vänster galopp var ett vinnande koncept, för det blev flera misslyckade försök till ny högergalopp... Vi brukar ju alltid fatta galopp från halt (vilket i detta fall bokstavligen kan beskrivas som "start i backe") men tillslut testade jag en annan variant: att göra fattningen ur tölt och då blev den klockren! 

Denna gång valde Hamingja själv att galoppera ovanligt sakta, vilket hon börjat göra ibland nu på slutet. Tidigare har vi i princip haft två lägen: antingen turbotempo med massor av skjutkraft men inte så mycket bärkraft. Eller om jag försökt sänka tempot så har även skjutkraften försvunnit så att hon tappat galoppen bak... Men när hon nu t o m själv kan välja ett långsamt tempo så hoppas jag att betyder att hon verkligen är starkare i bakdelen så att det inte längre är lika jobbigt att bära upp sig i galoppen. 

Efter detta var det dags att sadla om (då jag kunde konstatera att sadeln visserligen hade glidit fram - vilket var väntat med tanke på hur Hamingja "laddat" i galoppen - men inte alls glidit fram så mycket som när jag red utan gelpad/frontriser här om dagen). Och med sadeln åter på plats var det dags för töltträning på ridbanan. 

Först red vi massor av böjda spår "kors och tvärs" där jag vände in för ytterhjälperna vilket successivt fick Hamingja att slappna av och länga halsen. Och sedan använde jag vänsteröppna för att skapa mer bärighet. Detta var idag ÄNNU mer effektivt än här om dagen - men så var ju också utgångsläget nu en VÄLDIGT mycket mer avslappnad häst denna gång, när flyktreflexerna inte var aktiverade!

När hon fick börja sträcka ut på allt längre tyglar i tölten var det också med en fortsatt VÄLDIGT aktiv muskulatur i överlinjen, så uppenbarligen hade vi aktiverat dessa muskler på ett riktigt bra sätt! Och som om inte detta var nog så briljerade hon dessutom med en klockren övergång till trav på min signal - något som verkligen INTE är självklart på en häst som tycker att tölt på hellånga tyglar är det bästa som finns...!

Tillbaka i stallet var det spännande att sadla av... men till min glädje kunde jag konstatera att pälsen idag var helt slät både på och runt det tidigare skavda området - så förhoppningsvis kan jag fortsätta att rida till dess jag får fjärilspad:en utan att hon får mer skav! Så något annat som handlar om päls: jag upplever att Hamingja har fällt vinterpälsen ganska snabbt i år. Och här om dagen lärde jag mig något nytt om pälsfällningen: att man kan snabba på den genom att rida hästen svettig, för det bli en signal till kroppen att det är dags att göra sig av med vinterpälsen. Hamingja har ju också blivit rejält svettig av våra ridpass ända sedan det började vara mildare väder så det verkar ju stämma!

När flyktinstinkten tar över...

 

....är det inte så lätt... men även solen har fläckar!

Atli har ju många gånger påpekat att Hamingja har "väldigt mycket flykt i sig" och att det är något jag helt enkelt behöver ta i beaktande i träningen. I takt med att hon lååååångsamt blivit liiite mer trygg med mig har problemet mildrats, men fortfarande kan det ta över och idag var en sådan dag, vilket innebar STORA kontaktsvårigheter...

Redan när vi lämnade gården märktes det när giraffhalsen gång på gång åkte i vädret och det blev många tvärstopp när hon anade fara både här och där... Och när vi skulle passera över lilla bron för att galoppera upp till kyrkan hade hon HELT glömt att vi tränade på det igår... Men idag hade jag i alla fall godis med mig som hon kunde få äta varje gång vi stannade en stund mitt på bron. 

Sedan blev det bara en vända i vardera galoppen eftersom galopp också triggar hennes flyktreflexer (dock inte riktigt lika mycket som tidigare). Å andra sidan laddade Hamingja på så ENORMT under dessa båda galopper att jag ändå hade "alla bakben jag kunde önska" när vi återvände ner till bilvägen för att träna tölt. Idag red jag på förmiddagen och valde dessutom att rida mot Avan, vilket i båda fallen visade sig vara rätt val. För det var långa partier med packad snö kvar på vägen och där gruset tinat fram var det fortfarande lite fruset efter nattens minusgrader. (Och efter ridpasset kunde jag också nöjt konstatera att hon inte fastnat med bakhovarna i underlaget en enda gång!)

En fantastisk källa till kunskap när det gäller hästar och ridning är Ia och Dennis hemsida, vilken VERKLIGEN kan rekommenderas! Där har jag lärt mig mycket under åren inkl något som jag hade VÄLDIGT stor nytta av idag: att en stressad häst inte blir lugnare av att "få springa av sig" men att man kan hjälpa den att slappna av genom att uppmana den att sänka huvudet - för när den gör det utsöndras lugnande hormoner hos hästen. 

Så när vi nu tränade tölt försökte jag - som vanligt - uppmuntra Hamingja att slappna av och länga halsen och samtidigt m h a massor av halvhalter (och halter) hålla ett lågt tempo så att hon verkligen skulle behöva ta i med musklerna. Och när vi saktade av efter den tredje töltsekvensen hände det tillslut: Hamingja sträckte självmant ner mulen mot backen och frustade! Det var nog en lika stor lättnad för oss båda två! 

Efter att ha sadlat om tog jag mig tillbaka upp i sadeln m h a en strategiskt placerad timmerstock. Och när vi så vände hemåt var det med en häst som var oerhört mycket mer harmonisk och kommuncierbar än tidigare! Jag fortsatte ha fokus på att halvhalterna verkligen fungerade i tölten (jo, det blev fler halter...!) och testade mig fram lite till dess jag upptäckte att det idag var vänsteröppna som var nyckeln till en trevlig bärighet i tölten! Och det blir ju också en extra kick att få uppleva detta när utgångsläget varit allt annat än gynnsamt...!!! För det är ju för att det är så SVÅRT att rida som det är så ROLIGT när något tillslut "faller på plats"!!!

Världens bästa lördagsgodis!

Galopp på Bodentravet!

Det har blivit många vilodagar för Hamingja denna vecka, för min kropp har inte varit på särskilt bra humör... så när jag idag ÄNTLIGEN var i form för att åka till stallet var jag SÅ ridsugen!!! Igår hade vi snöoväder då det kom en dryg dm nysnö... så trots att ridsuget satte in redan under frukosten bestämde jag mig för att vänta till eftermiddagen så att den nya snön kanske hunnit smälta undan och ridunderlaget därför skulle vara bättre. Men när jag körde till stallet upptäckte jag till min förvåning att det bitvis låg snö kvar längs bilvägen och dessa partier verkade ha det bästa underlaget. Så det hade nog varit smartast att rida på morgonen, då det antagligen varit färre leriga partier...

Hamingja och jag travade ner till bilvägen för att sedan testa att galoppera lilla vägen upp till kyrkan. Men innan vi kunde galoppera var vi ju tvungna att ta oss över lilla bron, vilket brukat gå problemfritt men nu hade all is tinat bort så att MAN SÅG VATTNET!!! M a o fritt fram för Mariebäcksodjuret att ligga och lurpassa och kasta sig över första bästa bruna sto som råkade passera...!!! :-O  Tillslut fick matte helt enkelt sitta av och agera mänsklig sköld när vi gick fram och tillbaka över bron ett antal gånger. 

Mot alla odds överlevde faktiskt Hamingja och kunde fira detta genom att galoppera fyra vändor upp till kyrkan med trav under vägen tillbaka ner. Innan dess hade jag varit lite frusen och tänkt att jag borde ha tagit en varmare jacka... men efter att kämpat för att "hålla jämna steg" med Hamingja i både trav och galopp var kylan inget problem längre...!

När vi travat tillbaka ner till bäcken den fjärde gången sadlade jag om och fick sedan åter agera mänsklig sköld åt Hamingja medan vi gick fram och tillbaka över bron... Tyvärr hade jag inte något gott att ge henne där (jackan var nytvättad, annars har jag alltid hästgodis i fickan) - jag får se till att fylla på med karameller innan nästa gång!

Så länge Hamingja har broddarna kvar försöker jag helt undvika att tölta där det är lerigt, eftersom hon så ofta fastnar med bakhovarna i underlaget. Vill ju inte utsätta hennes känsliga bakdel för onödiga påfrestningar. Därför fortsatte vi med trav längs bilvägen och när vi kom till ett område där snön låg kvar töltade vi fram och tillbaka där flera vändor innan vi travade tillbaka hemåt. 

Våra töltintervaller avslutade jag varje gång genom att göra halt m h a överskänklar och säte, vilket gjorde att halvhalterna fungerade riktigt bra där emellan! Efter den sista töltintervallen höjde jag sedan svårighetsgraden REJÄLT när jag red sekvenser i samlad skritt UTAN att sedan göra övergång till tölt. Hamingja försökte gång på gång visa att hon inte alls hade något emot att tölta mer - så detta var verkligen nyttigt för oss att träna på! Avrundade sedan med ännu en galopp upp till kyrkan innan jag satt av och gick med min duktiga häst tillbaka till stallet. Nu ska det bli minusgrader igen i natt, så i morgon är det nog smartast att rida på morgonen/tidig förmiddag så att vi slipper den värsta leran...!

Närmast livsfarlig glädjechock!!!

Hamingja busar med Hjalmar!

(Bilder ur en film från i januari, när moster Hamingja agerade lektant!)

När jag kom till stallet idag höll hästarna på att städa undan de sista resterna av sitt lunchhö och när jag ropade och visslade på Hamingja chockade hon mig genom att komma GALOPPERADE, slog bakut och gnäggade!!! VÄLDIGT oförsiktigt av henne - känsliga matte kunde ju dö av hjärtstillestånd av den sinnesrörelse denna glädjeyttring från hästen skapade...!!! Vid ett sådant här tillfälle önskar man ju att man hade ständig kameraövervakning av hagen så att man fångat detta på film... men jag hade i alla fall turen att hinna filma lite när moster Hamingja busade med Hjalmar i januari - då vädret faktiskt var precis som idag!

Det var verkligen TUR att jag åkte till stallet idag så jag fick uppleva Hamingjas härliga glädjeyttring!!! När jag vaknade i morse trodde jag inte att jag skulle orka till stallet, men när den förlamande tröttheten slår till har jag lärt mig att i alla fall FÖRSÖKA tänka: "Jag bestämmer inget nu utan ser hur det känns senare idag..." Och tillslut kom tillräckligt med ork - som tur var!) 

Tidigare under påskhelgen har vi haft riktigt fint väder, visserligen blåsigt men med 5 plusgrader och tidvis solsken har det varit riktigt skönt att vara ute! Men idag snöar det STORA lapphandskar och marken som tidigare var bar har täckts av ca 5 cm blöt klibbsnö... Hur lägger man bäst upp ett ridpass då och var rider man, var de två stora frågorna för dagen där svaret blev en riktig vinstlott för Hamingja: galopp längs den vänstra vägen bakom bommen, skritt i snö längs skogsmaskinsspåren och sedan galopp hem! 

Lilla fröken är verkligen supernöjd när hon får pulsa i snö! Längs skogsmaskinsspåren låg snön drygt dm-djup så det var ju helt perfekt för att bygga muskler! På ett område hade dock snön drivit ihop så att den gick upp över hennes knän, men Hamingja lät sig inte hindras av detta utan plöjde sig glatt vidare fram genom snön! Och när vi sedan vände hemåt igen fick jag t o m sitta och styra för att hon skulle fortsätta hemåt istället för att hela tiden försöka göra avstickare längre in i skogen! Tillbaka ute på vänstra vägen verkande hon ändå nöjd när hon fick galoppera hem! 

Varför ändra ett vinnande koncept?!!

After work med Back on Track!

Det blev favorit i repris ikväll: uppvärmning i form av fyra galoppintervaller upp till kyrkan och när matte var noggrann med galoppsignalen (INTE falla framåt, blicken utåt, inner höft fram och lätt tryck med innerskänkeln) så var vi helt eniga om vilken galopp det skulle vara också!

Efter att ha sadlat om var det sedan dags för tölt på ridbanan, vilket till att börja med gick lika bra som senast. Men när jag sedan höjde graden av samling började Hamingja stressa upp sig och blev spänd... tillslut kom jag på (för vilken gång i ordningen?!) att prio 1 är att kontrollera TEMPOT! Går det för fort och hon inte tar halvhalterna är det HALT med sätet som gäller och SNABB eftergift så snart hon stannar. Och upprepa detta VARJE GÅNG hon inte tar halvhalterna. Note to self!!! (För vilken gång i ordningen...??!!)

När vi tillslut enats om tempot och jag dessutom kom ihåg att lägga in några steg sluta då och då i högervarvet var det faktiskt detta varv som funkade allra bäst, medan jag hade lite svårare att hålla koll på högerbogen i vänster varv... Alltså tvärt om jämfört med igår...! (Tror kanske att jag i kväll hade behövt vara tydligare med att "ta med" bogarna inåt med sidförande tygeltag i vänster varv.) Men tillslut hittade vi tillbaka till en trevlig, avslappnad känsla i tölten även i vänster varv så då fick Hamingja sträcka ut på längre tyglar i nedvarvningstölt.

Sedan kunde jag konstatera att hon faktiskt inte vid ett enda tillfälle under kvällens töltträning fastnat med bakhovarna i underlaget trots att hon fortfarande har broddarna kvar. (Problemet brukar ju vara störst när det är lerigt, varför jag inte velat rida längs bilvägen den senaste tiden, men det har ju hänt på ridbanan också ibland.) Kan det vara en följd av att vi lyckats stärka musklerna som ska stabilisera och avlasta hennes bakknän?! Man ska ju inte "ropa hej..." men jag tror faktiskt inte att hon fastnade någon gång under gårdagens töltträning heller...! 

Innan det sedan var dags för mig att kvällsfodra ute i hagarna fick Hamingja stå med ryggvärmaren från Back on Track. Och mumsa sitt blöta vetekli med vitaminer och mineraler och även idag slickade hon krubban helt ren! Jag håller tummarna att det fortsätter så! 

Påskdagsridning!

Påsksolen lyser!!!

För att fortsätta undvika jätteleriga bilvägen så länge Hamingja har broddarna kvar satsade jag på en favorit i repris: uppvärmning med galoppintervaller längs lilla vägen upp till kyrkan med trav-dito tillbaka ner och som avslutning tölt på ridbanan. I tölten massor av halvhalter med sätet och vända runt med ytterhjälperna samtidigt som jag försökte hålla koll på sitsen inkl att dra bak axlarna. Och bara korta, snabba kramningar på tyglarna - INKL högertygeln! 

I vänster varv gjorde det som vanligt susen att vända in för ytterhjälperna! I höger varv var det svårare att bibehålla samling och lösgjordhet... inser nu att jag helt glömde bort det som brukar göra susen där: att rida några steg högersluta. Rejält svettiga blev vi båda två i värmen! Och efteråt var det inte bara Hamingja som fick gott i krubban, Monica bjöd matte på grillad halloumi - så härligt salt och GOTT!!! 

På väg hem från stallet överfölls jag av en sådan oerhörd trötthet som drabbar mig titt som tätt, då det känns som om jag ALDRIG mer kommer att orka något i livet... men då tänkte jag att OM det nu verkligen var så hade jag verkligen använt de sista krafterna på HELT rätt sätt!!!