Hamingja får både pedikyr och frisyr!

Idag var det åter dags för vår duktiga hovslagare Sandra att sko Hamingja, Ella, Hector och Vidalin. Denna gång blev det full "vintermundering": vinterskor med fyra broddar per hov och snösulor. I Hamingjas fall korta 9,5 mm-broddar vilket hon förhoppningsvis ska kunna gå med hela vintern. För i vintras visade det sig ju innebära att hon inte alls fastnade med bakhovarna i underlaget lika ofta i tölten som med de längre broddar vi alltid brukat ha under vintern tidigare år. Samtidigt som de ändå räckte till för att ge henne bra fäste! 

När Sandra tog bort skyddssulan som skyddat höger bakhov sedan hovbölden kunde hon konstatera att det såg väldigt bra ut där under! Och det var ju skönt att få bekräftat det jag hade haft på känn i o m att Hamingja verkat så obesvärad i ridningen! Precis mitt på det område där hon hade behövt skära ner genom hela sulan var det fortfarande ett litet område om var lite mjukt, men runt om hade sulan redan stabiliserat sig! För att ge fortsatt skydd åt sulan skoddes hon nu med heltäckande "bullensulor" istället för vanliga snösulor bak. 

Förutom denna "pedikyr" hade jag också planerat att klippa Hamingja en andra gång på halsen och bogarna, eftersom pälsen redan hunnit växa ut ganska mycket och det fortfarande är ovanligt varmt för årstiden. Något som än en gång fick mig att konstatera att om någon vill ha en riktigt DYR och riktigt DÅLIG klippmaskin så har jag ett supertips...! :-O

Min sladdlösa Laval köpte jag till Reykur i början av 2000-talet - då jag valde en sladdlös eftersom han verkligen var PANISKT rädd för elsladdar och man inte ens kunde komma i närheten av honom med någon typ av sladd. Jag kunde ju t o m "hägna in" honom ute genom att lägga t ex en vattenslang eller något annat som såg ut som en elsladd på marken runt honom - för han skulle MYCKET hellre svälta ihjäl än att kliva över sladden/slangen...! :-O 

Från början vill jag ändå minnas att den fungerade bra, men numera frestar den på mitt tålamod allt mer för varje år... Och idag var förstås inget undantag, men nu räddades situationen tillslut av att jag fick låna Malin W:s klippmaskin. Och kan ni tänka er - man kunde t o m klippa hästpäls med den utan att bli på dåligt humör! Så den som vill ha tips på en mycket prisvärd OCH bra klippmaskin ska fråga Malin, eller Sylvia som har en likadan!

Och när Hamingja fått både pedikyr och ny frisyr hann vi med ett ridpass också! Det var ett par plusgrader igen idag, men fortfarande lite hårt underlag, så jag skrittade upp längs vänstra vägen bakom vägbommen (med massor "sitt ordentligt-träning" för mig och kliva undan för skänkeln för Hamingja). Sedan nyttjade vi den mjukare kogsvägen där man kan rida till Torrbergsvägen till fyra galoppintervaller in till kalhygget och varvade skritt och trav tillbaka ut till vänstra vägen. De tre första galoppfattningarna var klockrena men inför den fjärde hade Hamingja börjat lyssna och spana efter något så när jag gav signal om galopp innan jag riktigt fått henne att fokusera på mig blev det fel så vi fick göra om. Note to self alltså!!!

Vi avslutade sedan med lite tölt tillbaka hem medan jag åter försökte "sitta ordentligt", hålla ett lågt tempo och lägga in steg med högerslutor för att rama in, innan hon fick sträcka ut i tölt på långa tyglar. Tillbaka i stallet var hon riktigt svettig trots sin "snaggade" hals, så det kändes VÄLDIGT bra att jag fått möjlighet att låna Malins klippmaskin!!!

Vilket mörker...!!! :-O

 

Oj så fort det blir mörkt nu... och verkligen SVART ute i skogen när vi inte längre har någon snö...! :-O Idag hade jag möjligheten att sluta jobbet redan kl 14 och trodde därmed att jag skulle hinna rida medan det fortfarande var ljust ute... var det inte bara här om veckan som jag lyckades med det senast?!? Nej, det var nog ändå två veckor sedan konstaterade jag när det nu var skymning redan när jag hämtade Hamingja i hagen... 

Vilken OERHÖRD skillnad lite snö på marken skulle göra nu - BÅDE för att det blir så mycket ljusare och dessutom så mycket bättre ridunderlag! För nu är det riktigt hårdfruset i backen också... Därför fick det bli mest skritt idag. Jag red in längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen där jag ägnade mig åt att försöka "sitta ordentligt" samtidigt som jag flyttade undan för skänkeln i skritt. 

Framme vid den nyröjda skogsvägen var underlaget fortfarande bra så jag gjorde faktiskt ett försök att galoppera trots mörkret. Och Hamingja överraskade positivt genom att ha så pass mycket självbevarelsedrift att hon höll ett relativt lågt tempo på det ojämna underlaget! Men när vi var ungefär halvvägs till hygget blev hon för tveksam för att fortsätta så det fick bli trav resten av sträckan bort till älgtornet. 

Sedan vi även travat tillbaka ut till "vänstra vägen" fick det bli skritt igen, p g a underlaget. Men vi fortsatte ändå upp till vändplanen medan vi åter ägnade oss åt att "sitta ordentligt" resp gå undan för skänkeln. Och när vi efter lite voltarbete i skritt på vändplanen åter styrde stegen hemåt fortsatte jag att flytta undan för skänkeln men nu i samlad skritt. 

När Hamingja några gånger fick en paus för att sträcka ut på långa tyglar var det ändå med VÄLDIGT mycket ryggverksamhet så jag hade nog lyckats aktivera hennes överlinje riktigt bra trots att vi red "bara skritt"! Och tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon t o m var svettig - så "bara skritt" behöver verkligen inte vara "bara"!!! (Som alltid finns det förståss ett Atli-citat även för detta: "Du kan rida skritt så att du förbättrar ALLA de andra gångarterna!!!") Hamingja fick för säkerhets skull stå en stund med BoT-täcket på innan hon fick gå ut i hagen igen - ifall underlaget frestat på hennes känsliga bakdel trots den försiktiga ridningen. 

Morgonfodringsstund har hö i mund!

 

Idag satsade vi på de isländska färgerna!

När både hästarna och jag själv hade fått vår frukost var det fortfarande hårdfruset på vägarna samtidigt som det kunde finnas jägare i skogen så det var inte lätt att bestämma var jag skulle rida... Jag bestämde mig tillslut för att börja med vänstra skogsvägen bakom vägbommen och när vi inledde med uppvärmning i galopp försökte jag hålla oss placerade på den gräsbevuxna mittsträngen med förhoppningen att det ändå var liiite mer svikt i underlaget. Att det ändå lät ganska mycket från hovarna gav också en förhoppning om att ev jägare i närheten borde höra att det kom en häst!

Hamingja hade fått upp farten ganska ordentligt när hon plötsligt halkade till med framhovarna och det var riktigt nära att vi gick omkull, men i sista stund lyckades hon parera och hålla sig på benen... PUH! Efter det kändes det inte så lockande med galopp längre så vi fortsatte i skritt till dess vi hade älgtornet inom synhåll och jag kunde konstatera att ingen jägare syntes till där i alla fall. 

Vände då tillbaka och red in på den nyröjda skogsvägen där man kan fortsätta genom skogen till Torrbergsvägen. I o m att det är mycket mer växtlighet kvar på marken var underlaget betydligt bättre så vi kunde utan problem galoppera fram till hygget! Det syntes ingen jägare vid det älgtornet heller så när vi skrittat och travat tillbaka ut till "vänstra vägen" tog vi två "svängar" till in till hygget - en i vardera galoppen. 

Skrittade sedan upp till vändplanen där vi ägnade oss åt lite voltarbete i skritt och tölt och när jag fick henne att böja sig runt innerskänkeln i höger varv resulterade det i sådan där tölt med låååång hals och stor aktivitet i överlinjen som vi bara brukar få till när vi varvar ner efter ridpasset! Det måste ju bero på att jag redan lyckats aktivera hennes bakdel tillräckligt mycket i galoppen! Och jag tror faktiskt att Atli hade varit riktigt nöjd om han sett oss!

Under vägen tillbaka hem red jag töltintervaller där jag försökte komma ihåg alla sitsinstruktionerna jag fick av Atli och när jag tillslut fick viss ordning på mig själv och dessutom kontroll på tempot så kändes tölten riktigt trevlig! Hamingja fick sträcka ut och varva ner och när vi sedan skrittade in på gården ropade Sylvia från ridbanan: "Det låter som att du har en lös sko - vänster bak!" Självklart hade hon rätt och innan Haningja fick gå ut i hagen igen försökte jag nita om sömmarna med nittången, men en av dem hade gått av så det fanns inte så mycket att nita med... Lite bättre satt den i alla fall - och som tur är har vi hovslagaren inbokad nu på fredag. Jag håller tummarna för att skon ska sitta kvar fram till dess!!!

Lördagsgodis!

 

När man ser snön tror man ju att bilden är gammal... tänk att det såg ut så här för två veckor sedan...!

Nu är det ju snöfritt igen, men jag skulle GÄRNA se att den kom tillbaka - och fick ligga kvar den här gången! Med snön är blir det ju så mycket ljusare - särskilt när man rider på kvällen! Det blir så mycket trevligare i hagarna och bra svikt i ridunderlaget dessutom!

Idag red jag i dagsljus men trots att det var plusgrader var underlaget lite stumt på vägarna... Jag var inte i min bästa form och antog dessutom att Hamingja kunde vara lite stel i musklerna efter gårdagens träning då hon verkligen fick jobba ordentligt. Så det fick bli ett kort ridpass (för min skull) med mycket stretching i form av galopp (för Hamingjas skull). 

När jag red upp till vänster bakom vägbommen inledde vi med höger galopp och Hamingja var direkt med på noterna! Den där "åtdragna handbromsen" verkar hon helt ha lagt bakom sig nu, för det var friskt tempo som snarare ökade än mattades av eftersom! Jag hade dessutom varit taktisk och hade pisken i höger hand så att jag kunde lägga den mot höger bog för att bibehålla kursen rakt fram när vi passerade skogsvägen till höger där hon gärna vill svänga in. 

Vid älgtornet visslade jag för att hon skulle sakta av och då var hon nog lite trött för hon gjorde en tvärnit så att jag var nära att flyga över huvudet på henne...! :-O Vände, skrittade tillbaka och in på skogsvägen där jag gjorde halt för att fatta vänster galopp. Den här gången var hon inte riktigt lika på allerten när jag sköt fram höften och förväntade mig en galoppfattning... men av en ren lyckträff "råkade" jag smacka lätt och då tog hon direkt vänster galopp! 

I vanliga fall brukar jag försöka lägga till mer drivning med skänklar och säte i det läget, men då tappar jag ofta positionen i sadeln och det kan bli fel galopp eller hysterisk tölt istället... Jag vet inte vad som fick mig att istället smacka denna gång - men det visade sig ju vara en lyckträff så det ska jag försöka komma ihåg till en annan gång! Nu galopperade vi nästan fram till älgtornet vid hygget innan vi vände. Hamingja fick skritta tillbaka till "vänstra vägen" och dess vändplan för att hämta andan. Medan jag först vinklade ut hälarna och sedan placerade underskänklarna mot Hamingjas sidor och försökte behålla dem där för att avdramatisera detta. 

Men jag kunde ju inte HELT låta bli tölten, så under vägen tillbaka ner till vägbommen ägnade vi oss åt töltintervaller medan jag försökte hålla koll på alla instruktionerna jag fick av Atli senast: grundpositionen där jag drag bak axlarna, vinglas i händerna, vinkla ut hälarna och VRIDA in underskänklarna... Hamingja blir fortfarande uppstressad av att känna mina underskänklar, men under de sista intervallerna gick det ändå lite bättre! Då fick hon sträcka ut i nedvarvningstölt på långa tyglar innan vi gjorde en liten avstickare in på den högra vägen för att hinna skritta av också. 

Även idag var hon ganska svettig, även om det inte skummade som det gjorde igår. Men pälsen har redan hunnit växa ut ganska mycket på halsen igen, så jag borde nog passa på klippa henne en gång till när det nu dessutom är så varmt för årstiden! 

Njutridning!!!

Det här blev väl ändå en viss standardhöjning...?!!

...min tidigare "stallväska" - som man väl säga hade gjort sitt...??!!

Tack vare några plusgrader var det riktigt bra ridunderlag längs bilvägen idag - inte lerigt och tungt men inte heller isigt och stumt utan en trevlig variant mitt emellan! Vi värmde upp med trav längs vägen och sedan två intervaller i vardera galoppen upp mot gamla soptippen, innan vi fortsatte mot "världens ände-korsningen" och bort till skoterklubben medan vi tränade tölt. 

Jag "gnetade på" med alla korrigeringar av sitsen som Atli "ordinerade" och tycker att det gick liiiite bättre att först vinkla ut hälarna och sedan lägga underskänkeln lätt mot Hamingjas sidor, både för att jag klarade av att hålla skänklarna så lite längre stunder och för att Hamingja tillslut inte blev riktigt lika stressad av att ha underskänklarna där utan faktiskt kunde slappna av lite och hålla ett lugnt tempo!

Och det var en sådan där dag som det kändes som att jag hade kunnat rida precis hur länge som helst! Så HÄRLIGT att efter en intensiv arbetsvecka få komma ut i naturen och verkligen "rensa hjärnan" genom att ägna sig åt världens bästa yogaform tillsammans med världens FINASTE lyckohäst!!! Och det "jobb" jag gjorde krävde visserligen stort fokus, men var "snällt" mot skröppelkroppen så jag var bara riktigt skönt trött efteråt!

Hamingja blev desto svettigare... när jag satt av utanför stallet upptäckte jag att hon var alldeles skummig både framme på bogen och på bakbenen. Oj, så hon njöt sedan när jag först "gick lös" på henne med den taggiga sidan av svettskrapan och sedan borstade länge över hela kroppen med plastborsten! Det är verkligen som Atli flera gånger konstaterat: Hamingja mår verkligen bra av att få jobba ORDENTLIGT! Under lektionerna för honom brukar det ju bl a visa sig genom att hon börjar frusta så belåtet de gånger jag lyckas samla henne riktigt mycket i skritt och tölt! Så man kan definitivt säga att dagens ridpass innebar "njutridning" för oss båda!

"In this tuesday afternoon...!!!"

Myshästen fick mig att börja nynna på Jennifer Browns "Tuesday afternoon"!!!

...för att sedan fortsätta med "Alive - take a deep breath!!!" Idag kunde jag sluta tidigare från jobbet och hann därmed PRECIS rida innan det blev mörkt! Det går verkligen fort nu... när jag skulle rida iväg kändes det fortfarande nästan onödigt med reflexväst, men som tur var tog jag den ändå och det var jag VÄLDIGT glad för sedan då det hann skymma ganska ordentligt innan vi var tillbaka...!

Jag har undvikit att rida längs bilvägen ett bra tag nu, eftersom den varit hårdfrusen och dessutom med onödigt mycket vassa stenar... vill ju verkligen INTE riskera någon ny hovböld... Men efter den senaste tidens milda väder hade vägen tinat upp tillräckligt för att ge ett fast men ändå sviktande underlag där ev stenar trycktes ner i underlaget - perfekt för ridning alltså!!!

Red till vänster mot Avan och vi hade inte hunnit särskilt långt innan vi fick möte med en traktor som drog en stor timmerdoning, vilken var tom så de skramlade och levde om ORDENTLIGT... Men Hamingja hade förstås full koll på att monster sällan kommer i sådana färdmedel så hon tvekade inte det minsta trots att ekipaget inte saktade ner farten och dessutom passerade nära på den smala vägen... en modig tjej!!!

Efter en stunds uppvärmning i trav tog vi en liten galopp och när vi sedan travade igen kändes det som om Hamingja hade studsbollar under hovarna!!! Jag har ju sett på bilder att jag har ett mycket bättre skänkelläge i trav än i tölt och nu upptäckte jag att jag DESSUTOM har den eftersträvansvärda "vinglasfattningen" av tyglarna... vad jag skulle behöva lära mig är alltså att rida som i trav fast i tölt...!

Och när vi övergick till att rida töltintervaller försökte jag göra just det - som vanligt med varierande framgång...! Försökte i alla fall ha fokus på att verkligen smyyyyga över från samlad skritt till tölt och sedan bibehålla ett lågt tempo, det senare trots att jag först vinklade ut hälarna och sedan vred om underskänklarna så att de låg lätt mot Hamingjas sidor. Något som ju fortfarande får henne att börja stressa, men där hon förhoppningsvis ska bli lite "avtrubbad" med tiden. 

Liiite bättre tycker jag nog ändå att det går nu efter senaste Atlikursen - och det är ju så ROLIGT när det går åt rätt håll!!! När jag avslutningsvis lät henne sträcka ut och börja varva ner i tölt bibehöll hon en väldigt aktiv rygg, så förhoppningsvis hade jag verkligen lyckats aktivera bakdel och överlinje på ett bra sätt! Nu håller jag tummarna för att mina ryggmuskler bara fått "lagom" ansträngning idag så jag snart kan rida igen! 

"När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!!!"

 

Tänk att vi hade så här mycket snö förra helgen!!! :-O Nu är det bara några isfläckar kvar på ridbanan, i övrigt är den helt bar - och inte ens hårdfrusen längre! Så vi hade riktigt bra underlag när Hamingja och jag tog ett träningspass där vi repeterade övningarna från Atlikursen. Och ni vet ju vid det här laget vad jag uppmanades att jobba med...! 

Och när jag här och där fick till det märktes det direkt på Hamingja! För det är verkligen som kompisen Linda utbrast i samband med att vi red på en clinic för Johanna Elgholm, med sitsträning som tema, för ett antal år sedan: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en MASSA bra saker!!!" Och jag tänker att Hamingjas ökade lösgjordhet i samlingen och belåtna frustningar var hennes sätt att säga "ÄNTLIGEN!!!" 

Min rygg är dock inte lika nöjd och belåten... sedan jag i fredags (efter flera VÄLDIGT stressiga dagar på jobbet) först red ett ovanligt långt pass för att vara jag och sedan lunchfodrade hästarna har musklerna i ländryggen krampat och bråkat... så nu blir det vilodag för Hamingja i morgon i alla fall, så får jag se sedan hur det utvecklar sig.