Vilken OERHÖRD skillnad lite snö på marken skulle göra nu - BÅDE för att det blir så mycket ljusare och dessutom så mycket bättre ridunderlag! För nu är det riktigt hårdfruset i backen också... Därför fick det bli mest skritt idag. Jag red in längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen där jag ägnade mig åt att försöka "sitta ordentligt" samtidigt som jag flyttade undan för skänkeln i skritt.
Framme vid den nyröjda skogsvägen var underlaget fortfarande bra så jag gjorde faktiskt ett försök att galoppera trots mörkret. Och Hamingja överraskade positivt genom att ha så pass mycket självbevarelsedrift att hon höll ett relativt lågt tempo på det ojämna underlaget! Men när vi var ungefär halvvägs till hygget blev hon för tveksam för att fortsätta så det fick bli trav resten av sträckan bort till älgtornet.
Sedan vi även travat tillbaka ut till "vänstra vägen" fick det bli skritt igen, p g a underlaget. Men vi fortsatte ändå upp till vändplanen medan vi åter ägnade oss åt att "sitta ordentligt" resp gå undan för skänkeln. Och när vi efter lite voltarbete i skritt på vändplanen åter styrde stegen hemåt fortsatte jag att flytta undan för skänkeln men nu i samlad skritt.
När Hamingja några gånger fick en paus för att sträcka ut på långa tyglar var det ändå med VÄLDIGT mycket ryggverksamhet så jag hade nog lyckats aktivera hennes överlinje riktigt bra trots att vi red "bara skritt"! Och tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon t o m var svettig - så "bara skritt" behöver verkligen inte vara "bara"!!! (Som alltid finns det förståss ett Atli-citat även för detta: "Du kan rida skritt så att du förbättrar ALLA de andra gångarterna!!!") Hamingja fick för säkerhets skull stå en stund med BoT-täcket på innan hon fick gå ut i hagen igen - ifall underlaget frestat på hennes känsliga bakdel trots den försiktiga ridningen.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar