När det glimtar till!!!

När Atli höll kurs för oss senast "stökade han verkligen till det" i mitt huvud genom att ge mig så många instruktioner kopplade till sits och inverkan att jag tillslut knappt visste vad som var fram och bak på hästen...! :-O Jag skulle sträcka på mig och dra bak axlarna så att jag kände ett litet "nyp" i musklerna mellan skulderbladen, hålla tyglarna som om jag höll runt foten på ett vinglas, slappna av i armar och axlar så att jag kan hålla händerna stilla även när jag och hästen rör sig, slappna av i sits och knän, vinkla ut hälarna för att sedan kunna lägga underskänklarna lätt mot hästens sidor och INTE böja mer i knäna för att lägga till drivning utan "vinkla hälarna fram och tillbaka. Att sträcka på mig, hålla blicken lyft och "ta med mig" Hamingja uppåt/bakåt inte att förglömma...!!! Och under några sekvenser när jag lyckades få flera av alla dessa delar på plats var känslan verkligen MAGISK!!!

Allt detta har jag nu kämpat med under tre veckor - och det har DESSUTOM komplicerats med att underskänklarnas önskade placering mot sidorna på hästen stressat Hamingja så att hon sprungit iväg och velat "dra mig ur sadeln"... Men jag har ändå upplevt att det gått liiiite åt rätt håll, något som jag också fick bekräftat under dagens träningspass på ridbanan!

Efter inledande stretching i form av sidförande i skritt fortsatte vi uppvärmningen i trav och jag kom ihåg Sylvias tips att rida "alla möjliga böjda spår" så att jag bytte riktning ofta och därigenom fick Hamingja mer lösgjord och följsam. Bitvis fick jag lite ordning på min "fladdrande" ytterhand i vänster varv också. 

Och sedan började "allvaret" när jag skulle försökta pussla ihop alla Atlis instruktioner avseende sits och inverkningar medan jag red samlad skritt och tölt. Här nyttjade jag också ytterligare tips från Sylvia: att rida öppna för att uppnå bärighet. Jag red många övergångar och långsamt kändes det som att jag fick lite fler bitar på plats... och tillslut fick jag faktiskt återuppleva lite av känslan från Atlikursen när jag hittade ett slags "dragläge" där jag var hyfsat avslappnad i sitsen och genom att lägga vikten lite bakåt fick Hamingja att komma upp med bogarna samtidigt som hon töltade avslappnat i ett stabilt, relativt långsamt tempo!

Vi hade verkligen hamnat i en god cirkel utan dragkamp, hon var avslappnad och bar upp sig i tölten utan att lägga sig på i handen och försöka "dra mig ur sadeln". Och i o m det kunde jag i min tur slappna av i kroppen vilket gjorde att Hamingja kunde slappna av ännu mer o s v...!!! Detta var VERLIGEN njuttölt!!! Så härligt att hitta dit på egen hand även om det inte var några långa stunder! Och när hon från det läget vid ett par tillfällen började få lite bråttom behövde jag bara lägga vikten lite bakåt och krama lätt med knäna för att vi skulle vara tillbaka i "töltbubblan"!!! 

Jag får än en gång återkomma till Linda W:s ord: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!!!" Det är ju precis lika sant som det är sagt! Och kanske GÅR det faktiskt att lära en gammal Anna sitta??!! Än är vi förstås inte där... men uppenbarligen har jag tagit mig några myrsteg åt rätt håll i alla fall!