Lára MKT bättre i ögonen!!!

När jag kom till Mariebäck idag kunde jag till min lättnad konstatera att Lára var MYCKET bättre i ögonen! Nu var det bara lite, lite svullet. Skönt! Hade varit inställd på att det bara skulle vara pyssel som gällde idag, men i o m att hon var nästan återställd blev det ridning också.

Inledde på ridbanan med mycket trav på volt och sedan samlad skritt. Det första gick MKT bra - det andra gjorde förståss Lára ARG... Men efter en lång diskussion var vi tillslut överens om att samlad skritt med längd på halsen var fullt möjligt. Och tack vare detta fick jag sedan njuta av tölt med "mycket bakben"!

När vi gått igenom "samlad skritt-diskussionen" med övergång till arbetstempo tölt i båda varven red jag ut från ridbanan och upp bakom vägbommen för att träna ökad tölt. I o m att vi hade "mycket bakben" efter arbetet på ridbanan så gick det riktigt bra att gasa på och ändå behålla takten. Dessutom märker jag att jag mer och mer lär mig hur jag ska korrigera de taktfel som uppstår - eller ibland t o m förebygga dem.

Red en ganska lång sträcka ökad tölt, för att hon verkligen skulle ha tid på sig att hitta balansen och tekniken - som när vi ridit finaler på tävlingarna och hon gått bättre och bättre ju längre vi ridit. Sedan blev det välbehövlig skrittpaus bort till vändplanen innan vi vände hemåt och gasade på igen. Fast jag började förståss med arbetstempo tölt och väntade till dess hon töltade långsamt och helt lätt i handen - så att bakdelen verkligen var med - innan jag började gasa.

Även på hemvägen red vi en ganska lång sträcka ökad tölt - det borde åtminstone motsvara två varv på ovalbana. Gjorde en nedtagning till arbetstempo innan hon fick sträcka ut och varva ner i trav med lång, låg form.

Tillbaka i stallet gjorde jag sedan ett nytt försök med exemhuvan. Fast denna gång satte jag inte fast den. Drog den bara över huvudet, tog exemtäcket utanpå och hoppas att den sitter tillräckligt bra för att sitta kvar ändå. Sylvia har tydligen samma huva på en av sina unghästar och den har suttit kvar i 14 dagar nu, utan att vara fäst i täcket, så jag håller tummarna att det fungerar på Lára också. Var förståss väldigt noga med att försäkra mig om att den inte verkade ändra läge på något sätt när Lára sträckte ut halsen för att beta - och det gjorde den inte. Hoppas verkligen att den inte ska orsaka henne ytterligare besvär - det är ju LINDRA besvär den ska göra!!!

Stackars Lára...

Idag skulle Eva ha ridit Lára. Men tyvärr var stackars Lára helt igenmurad i ögonen... Hon har ju varit irriterad i ögonen av insekterna de senaste dagarna. Detta samt att hon börjat klia bort pannluggen gjorde att jag köpte en exemtäckeshuva som hon fick börja använda igår. Då täcket inte hade något fäste för huvan tog jag en lös resårgjord runt magen att fästa i. Men tyvärr visade det sig att den inte varit tillräckligt lång, så när Lára sträckte ut halsen för att beta så gled huvan upp tillräckligt mycket för att börja skava vid ögonen istället för att skydda dem... :-O  Är så ARG på mig själv - hur klantig får man vara egentligen??? Som tur var hade Sylvia upptäckt det hela och tagit av huvan. Men Lárastackarn hade alltså ändå hunnit bli rejält svullen...

Alltså blev det bara pyssel, promenad och lite betfor med mineraler för Lára idag. Och matte skäms och håller tummarna för att Lára snart är bättre i ögonen igen.

Jodå...

...det FINNS liv i yttre rymden! ...och ibland kommer de hit också! ;-)

Åkte till stallet direkt på morgonen för att hinna träna på ridbanan innan det blev allt för varmt. Uppvärmningen med trav på volt fungerade MKT bra idag! Det lönade sig alltså verkligen att ta de där "fighterna" med Lára i början av veckan! 

Sedan var det dags för samlad skritt. "VEM har hittat på något så här korkat???!!!" undrade Lára MYCKET upprörd och demonstrerade sitt missnöje genom att både stå på bakbenen och nästan blåsa rök ur öronen... Men jag tänkte på Atlis ord: "Ha aldrig bråttom med samlade skritten, ta alltid god tid på dig!!!" och tillslut gav det resultat i form av riktigt samlad skritt med trevlig längd på halsen. 

Smög först iväg i låååångsam tölt för att lite senare "ladda" med extra energi genom pet med pisken på bakdelen. "Bra där, lösgör där!" hörde jag Atli ropa för mitt inre öra - och efter en stund fick jag njuta av riktigt trevligt arbetstempo! Bjöd på en skrittpaus innan vi började om från samlade skritten - och nu gick det snabbare att få ordning på det hela.

När vi jobbat på detta sätt med tölten i båda varven var det dags att varva ner - och det gjorde hon riktigt fint i trav på volt! Duktig Lára-gumma! Sedan fick hon många varv i skritt på lång tygel för att varva ner ordentligt. Atli påpekade ju att ju mer jag aktiverat henne under ridningen desto viktiga är nedvarvningen efteråt. Allt för att hela tiden underhålla mina "on-" och "off-knappar". 

När Lára var ordentligt insmord med både det ena och det andra var det dags att ta på nya exemhuvan jag köpte igår, som komplement till täcket. Tyvärr hade täcket inget spänne att fästa halsen i, så jag tog en smal resårgjord och band runt magen för att hon inte skulle kunna klia av sig huvan. 

När jag släpper ut Lára i hagen igen brukar hon genast ägna sig åt att rulla sig riktigt grundligt, eller att komma med MKT skamliga förslag till lille Kippy. (Som trots att han är både valack och shettis verkligen försöker ställa upp på hennes önskemål.) Men idag blev det varken eller, istället stod hon bara innanför grinden och såg allmänt förundrad ut. Undrar om det var huvan (med nät för ögonen) som gjorde henne så konfunderad?

Aj, aj, aj, inte klia pannluggen!!!

Förra sommaren fick Lára plötsligt för sig att hon skulle klia man och svans, trots att hon aldrig visade några tecken på exem. Och innan någon hann reagera hade hon kliat bort det mesta av både man och pannlugg... Sedan fick hon gå med exemtäcke och då var det slut på kliandet. Men på bilden ovan, från vår tävlingsdebut hos Vindur, ser ni att det inte var mycket kvar av pannluggen. (Den tjusiga rosetten och täcket som ni kan skymta på bilden, var priset för vår totalseger i Vindurs lätta klasser!)

I sommar har Lára därför fått gå med exemtäcke "sedan starten". Då och då har hon kliat sig lite i svansen, men med tvätt och ett "anti-kli-medel" har jag kunnat häva det så att svansen fortfarande är i behåll. Peppar, peppar! Idag upptäckte jag dock att hon börjat klia pannluggen... den hade hunnit bli betydligt tunnare, även om den inte såg ut som på bilden ovan ännu.

Letade febrilt bland mina hästprylar i stallet efter en exemhuva, men kunde inte hitta den... Får leta igenom hästprylarna jag har i källaren hemma också. Men på väg hem från stallet svängde jag ändå förbi en ridsportbutik och köpte en huva, så har jag något att ta till i morgon ifall kvällens letande blir resultatlöst.

Innan jag åkte hem från stallet hade vi dock ridit en trevlig ridtur med Fia och Ljúfa! Även idag var det en riktigt fuktig värme, så hästarna flåsade riktigt ordentligt. Tror även att Lára känner av att hon för ovanlighetens skull faktiskt blivit lite tjock. Hennes fantastiska arbetsvilja mattas inte - men just att hon blir flåsig lättare.

Nu drar det ihop sig i OS-hoppningen, två felfria svenskar så här långt (av tre) och alldeles strax dags för Rolf-Göran Bengtsson. Spänningen stiger - så nu får det vara slutbloggat för denna gång! 

Tregångshäst?

Efter många dåliga nätter tog jag en sömntablett igen igår kväll - och i natt har jag verkligen SOVIT! Om någon skulle fråga hur natten varit skulle jag få svara: "Jag har ingen aning - jag har inte märkt av den!" Hela tolv timmars sömn blev det - så uppenbart hade jag ett stort uppdämt behov. Och sedan blev det inte många knop heller, när jag väl vaknat. Låg i "gungstolen" ute på altanen och lyssnade på ljudbok. 

Efter middagen peppade Johan mig att åka till Lára. "Du mår ju så bra av det!" sa han - lika klok som alltid. Så trots att jag fortfarande kände mig mkt trött och kraftlös gav jag mig iväg till stallet - och som vanligt skulle jag inte ångra det beslutet!

Red på ridbanan för att repetera det här med trav på volt. Egentligen korkat av mig, för om hon hade satt den tuffa sidan till så hade jag knappast orkat ta fighten med henne i kväll - och då ska man ju inte heller utsätta sig för risken. Men som tur var så hade hon fortfarande vår senaste dust i färskt minne - så trav på volter och små åttor var helt OK - alltså ÄVEN i höger varv. Kom på att det nog är bättre att börja i vänstervarvet, som är lättare, så hinner man avdramatisera trav på volt innan det är dags för den jobbigare högersidan att behöva böja sig. 

När jag var nöjd med traven - inkl nedtagningarna till skritt i sidförande för att bibehålla lösgjordheten - ägnade vi oss åt galopp. Gjorde galoppfattningar från skritt, galopperade knappt ett varv, nedtagning till trav på volt innan skritt och ny galoppfattning. Lurade alltså in lite trav på volt även här! Och nu när hon fått galoppera kändes hon betydligt mjukare även i högersidan. 

Mer trav på volt blev det sedan som nedvarvning - för att avsluta med skritt på volt och låååååång hals. Var så nöjd efter ridpasset! Och så glad över att Johan "skickat iväg mig" till stallet - för det var ju precis vad jag behövde! Nu hoppas jag orka rida i morgon också - och då måste det bli lite tölt också. Idag red jag ju faktiskt som om jag hade tregångshäst!

Håll grytan kokande...

Tyvärr ingen bra natt i natt... men med senaste tidens mkt ostadiga väder och därpå accelererande värk så var det väl egentligen bara en tidsfråga att jag skulle få en "vaknatt"... Så den som passerade Kyrkbyn i morse vid 04-tiden kunde se mig ligga i SPA-badet och "koka" onda kroppen. Borde förståss ha tagit badet långt tidigare, men där i "dimmorna" dröjde det ett antal timmar innan jag kom ihåg att möjligheten fanns.

Sedan blev det insomningstablett och därmed också sömn fram till kl 11. Ja, då vaknade kroppen. Men huvudet vaknade först några timmar senare (den stora nackdelen med "kemisk" sömn...) Har alltså varit hemma från jobbet idag. Och i kväll blir det nytt bad. Har dessutom förstärkt med en av de sömntabletter jag på rehabteamets inrådan försöker vänja mig av med (vilket ändå gått långt över förväntan.) Så i natt hoppas jag på mer sömn. (Vilket i o f s inte behöver betyda så många timmar ändå - allt är ju relativt...)

Lára fick alltså en vilodag idag - så man kan väl säga att hon fått en mjukstart efter sitt "sommarlov"?!

1-årsjubiléum!!!

Lára och jag firar vår ettårsdag idag! 

Och ett sådant firande skulle självklart innehålla både äpplen och en hel del galopp! 

Bildbevis på att t o m Lára ser ut som en köttbulle just nu...!!! Är dock inte särskilt bekymrad över saken i o m att hon normalt behöver extra foder för att hålla sig i bra hull. Det känns bara bra att hon samlar på sig lite extra inför vintern! Dagen till ära fick hon inviga en ny vojlock också - en snyggt mörkröd från Mias. 

Vad som tyvärr inte framgår av bilden är hur snyggt voljocken matchade det röda "blinget" på hennes pannband. Detta var inte helt lätt att se IRL heller... "blingstenarna" är nämligen mkt djupt infällda i pannbandets läder. Vilket väl är enda anledningen till att de faktiskt sitter kvar trots att pannbandet använts flera gånger. Hon har ju annars gjort sig känd som en riktig "bling-marodör"...

När vi red iväg såg himlen ut så här - och det var åt ett av de bättre hållen... mot Boden var det alldeles blåsvart... vilket förståss var en förklaring till den fuktiga, tryckande värmen. Red mot Avan och efter kasta toppi-uppvärmning blev det till Láras glädje många galoppintervaller. Red dock inte så långa sträckor galopp åt gången, eftersom hon snabbt blev svettig och flåsig. Passade på att träna galoppfattningar så att vi red var annan gång höger resp vänster galopp. Idag favoriserade hon den vänstra - så ett par gånger hade hon inte riktigt tid att lyssna på att jag faktiskt sa att det skulle vara höger.

När vi galopperat uppför den sista backen red vi in i skogen på travslinga 1. Men där hann vi inte så långt in bland träden förrän en rejäl åskknall hördes... Insåg att det inte var så smart att befinna sig mitt bland en massa riktigt höga tallar när det åskade, så jag vände tillbaka ut på bilvägen och styrde hemåt igen. Vi fick uppleva fler åskknallar på hemvägen - men klarade oss både från blixtar och regn.

Red en hel del sluta och öppna i tölten på hemvägen för att få henne att länga halsen trots att jag ökat graden samling något. Jag ville förståss gärna uppleva den härliga töltkänslan från i söndags igen, men den ville tyvärr inte infinna sig utan hon kändes betydligt styvare i kroppen och ville gärna gå lite mot handen... Och i ökat tempo blev hon alldeles för spänd och hög i formen... I söndags hade jag dock tungfrihetsbettet och nu vanligt tredelat - misstänker att det var endel av förklaringen...

Som avslutning red vi öppna i trav, för att påminna henne om voltarbetet i förrgår. Jämfört med det ridpasset var detta HELT odramatiskt. Men jag ska absolut inte vänta länge innan jag tar ett nytt trav på volt-pass på ridbanan så att jag inte behöver "börja om från början" än en gång.

Tillbaka i stallet fick Lára mumsa jubiléums-äpplen och det var MKT uppskattat! Jag har tänkt att hon ska få en vilodag till denna vecka - men har inte bestämt ännu om det blir i morgon eller på fredag.