Var är vintern???

Hallå SMHI! Jag tror ni missat att det faktiskt är november nu?!!! Det ska ju vara kallt här i Norrbotten och lite snö på marken som lyser upp! Men nu är det ju inte ens snö uppe i fjällen... Varför tror ni vi bor i Nörrbotten egentligen?! Med det här mörkret och all lera kunde vi ju lika gärna bo i södra Sverige!!! Och ni ser ju bara hur Lára såg ut fem minuter efter att jag släppt ut henne igen, efter dagens svettiga ridtur!!!:-O

Träffade Sussie i stallet och hon berättade att det faktiskt varit 10 grader varmt i går kväll vid 22-tiden... det är ju helt snurrigt! Idag var det ännu en dag med 7 grader och duggregn. Men nu blåste det ordentligt så det var KALLT! När jag hämtat in Lára från hagen hade jag hunnit bli så frusen redan, så jag bestämde att det fick bli Woodfieldrock på under ridturen, för vindens skull.

Láras geggiga högeröga skyller jag på leran också.... men nu har jag tvättat med koksaltlösning hela veckan och varje dag ser det bättre och bättre ut. Vädret till trots fick jag sedan uppleva en riktigt, riktigt trevlig ridtur! Som Sussie och jag sa: Tänk att det är så härligt att rida - t o m i sådant här väder! Vad annars hade man tyckt varit trevlig att göra ute idag???

Båda vallackerna i mitt liv blev väldigt tittiga när det blåste, som idag. Så sådana dagar har jag helst brukat rida mycket i terrängen, för att de skulle behöva fokusera på annat än "vindspöken". Lára verkar dock inte påverkas av vinden på samma sätt, men jag påmindes ändå om att det kunde vara lämpligt att passa på att ge oss ut i terrängen nu när jag kunde göra det i dagsljus. En bra förberedelse för morgondagens lektion för Sylvia också!

Började redan i skogspartiet "bakom" stohagen, där Feykir och jag ganska ofta brukade passa på att snirkla runt bland träden för att "böja och bända". Insåg att det faktiskt var första gången jag red Lára där. Hon känns ju mycket mjukare i kroppen än vad Feykir gjorde, men det var garanterat ändå nyttigt för henne att succesivt rida allt mindre volter och åttor runt träden. Samtidigt som hon fick lyfta ordentligt på fötterna och därmed jobba med sina ryggmuskler.

När vi sedan kom ner på bilvägen hade vi ju redan skrittat så mycket så jag övergick genast i trav. Efter att ha bromsat upp henne ganska ordentligt de första 5-6 stegen bjöd hon sedan på en riktigt trevlig "Atlitrav" - lugnt och avslappnat i trevlig "muskelbyggarform." Hela tiden helt lätt i handen och utan minsta försök att dra iväg i tempo! Duktiga, duktiga gumman!

Red mot Avan och hann med flera galoppsträckor innan vi kom till "trav-/galoppslinga 2". Det är roligt att märka att vi blir mer och mer samtränade - så att t ex galoppfattningarna blir bättre och mer precisa! Jag börjar också bli lite bättre på att se vilken galopp hon tagit. Feykirs stora aktion i galoppen gjorde att jag vande mig vid att titta på framknäna. Men med Lára får jag istället titta på bogarna - och jag tycker det går bättre och bättre.

Efter "trav-/galoppslinga 2" - där Lára fick välja gångart och tempo, varför det gick undan rätt bra på kringelikrokstigen - blev det skrittpaus innan vi vände hemåt igen. Nu var det slutligen dags för dagens tölt. Började i ett långsamt tempo för att stämma av att hon var lösgjord - energin var ju verkligen inget problem, särskilt som vi var på hemväg! Kunde sedan inte låta bli att rida lite tempoväxlingar.

När jag började rida henne i augusti tipsade Sylvia om att ha ett ljud som alltid betydde "ökat tempo tölt". Jag började med en speciell smackning och det tog inte lång stund för Lára att lära sig att den betydde att det var dags att gasa på. Men just nu reagerar hon FÖR bra på den där smackningen - hon exploderar iväg  så att det nästan är whiplash-varning - och då får vi stora problem med takten. Är väl antagligen för att jag helt enkelt inte "hinner rida" i det tempot. Om jag istället låter henne öka tempot mer succesivt m h a ökad drivning, hinner jag med att då och då lägga in något steg sluta för att bibehålla tillräckligt mycket samling. Och då kan vi succesivt komma upp i allt högre tempo.

När jag red på ridbanan sist - och kunde jobba med slutorna på volt - lyckades jag uppnå sådan samling att hon gjorde en sådan där "whiplash-ökning" med bibehållen takt. Det var verkligen WOW!!! Tänk om jag en dag klarar det ute längs vägen/på ovalbanan!!! Skulle dock vara väldigt nöjd bara jag får uppleva det på ridbanan då och då!

Avslutade töltpasset med arbetstempo tölt, inkl lite pet med pisken för att verkligen ha aktiva bakben. Trots att vi "gasat på" endel gick det riktigt bra att få henne lösgjord igen i det låga tempot! Och fina hästen fortsatte imponera när det sedan var dags för "Atliavslutningen" med avslappnad trav. Precis som i början av ridturen räckte det med att bromsa upp henne ordentligt de första 5-6 stegen, sedan travade hon i den trevliga muskelbyggarformen hur lugnt och fint som helst, utan minsta tanke på att försöka öka tempot. Jag hade verkligen "ingenting i handen", trots att vi var på hemväg och allt! Och att jag dessutom verkligen "tryckt på on-knappen" i tölten! Min duktiga, duktiga häst - vi blir allt bättre på att hitta off-knappen också!!! Och, som Atli säger, för att kunna rida riktigt bra tölt måste man ha både on- och off-knapp!

När Lára ätit sitt kraftfoder fick hon gå ut med regntäcke på. Vill inte gärna släppa ut en svettig häst utan täcke när det regnar... Och vad hon tog itu med så snart hon kom ut i hagen, kan ni nog gissa... om inte annat får ni en ledtråd av bilden ovan!

En lyckad ridövning!

Enligt Atli är en lyckad övning när man gett en signal, fått önskad reaktion och hunnit belöna för den.


Han betonar alltid att det är BELÖNINGEN som gör att hästen lär sig något. Så när man rider ska man alltid leta efter tillfällen att belöna hästen.

Vad är väl en ridtur i dimma och duggregn?

Den kan ju vara alldeles dötrist, och urtråkig och... alldeles...alldeles underbar!!! För tänk så roligt man kan ha med en liten Lára, alldeles oavsett väder!!!

Lára inledde med lugn, avslappnad skritt så jag passade på att skritta ganska länge i början. Först med längre tygel, men även när jag sedan kortat upp tyglarna behöll hon lugn och avslappning! Detta följdes av en mycket trevlig trav i grundform - den hade absolut uppskattats av Atli!

Svängde upp vid gamla soptippen och red några galoppintervaller i backen, då vi samtidigt tränade på att fatta höger galopp. (En gång fick jag göra ny fattning - sedan var hon klockren.) Tillbaka nere på bilvägen  igen red vi först slutor i skritt innan det var dags för tölt. M h a slutor även i tölten hittade hon snart en stabil form med trevlig längd på halsen - sluta är verkligen en superövning!!!

När vi sedan vände hemåt igen var det dags för mer samling i tölten. Red först i ett riktigt, riktigt långsamt tempo samt förstärkte med ett par "pet" med pisken. Resultatet blev arbetstempo tölt med massor av energi! Övergick sedan till att rida tempoväxlingar - och då blev hon verkligen "i gasen" och ville bara springa jättefort. Hon blev också succesivt mer och mer spänd - väntade ju bara på att få gasa på.... så jag avslutade med långsamt tempo till dess hon kändes avslappnad i tölten igen.

När det var dags för en avslutande trav gjorde hon en "Solvalla-satsning" i de allra första stegen. Men när jag direkt bromsade upp var det som att trycka på "avslappnad trav i grundform-knapp" för hon övergick direkt till att trava sedan lugnt och fint, med utsträckt överlinje och jag hade inget i handen. Inte ett enda försök gjorde hon att dra iväg i tempo igen. Duktiga gumman!!!

När vi kom tillbaka till stallet väntade KG på oss för att lunchfodra hästarna. Så direkt när Lára mumsat i sig sitt kraftfoder fick hon gå ut till de andra och mumsa vidare - fast nu på hö. Och matte bara läääängtar till i morgon när hon får rida lycko-hästen igen!!!

Tjuvridning!

Idag hade jag ju inte möjlighet att rida, i o m att jag skulle till en kollega på inflyttnings-after work. Och Eva skulle jobba 07.30-20.00... men hon hade aviserat att om hon lyckades ta ut komp mitt på dagen, då de antagligen skulle vara gott om folk i tornet, skulle hon åka till stallet och "tjuvrida". Och på eftermiddagen fick jag meddelande om att hon mycket riktigt hade "tjuvridit" i det fina vädret. Det var ju lyckat att någon kunde utnyttja det efterlängtade solskenet! Och Lára fick ju faktiskt stå ut med vilodag igår, så hon var förståss jättenöjd med att få komma ut och springa lite idag!

Har två olika träns till Lára f n. Eller, egentligen två olika huvudlag. Nosgrimman är densamma - en i superkvalitet av riktigt dyra märket Döbert. Den fyndade jag för 50 kr på Blocket för ett par år sedan, men när jag fick hem den var den för liten för Feykir.... men på lilla damens nätta huvud passar den bra! Med sommarpälsen får jag t o m spänna på innersta hålet runt nosen - nu med vinterpäls på näst innersta. Så man kan ju bara konstatera att det är STOR skillnad på storleken mellan Feykir och Lára! Anledningen till att jag har två olika huvudlag är att jag använder två olika bett. Och då är det ju så mycket smidigare om man har ett träns till varje! Varvar mellan vanligt tredelat bett (bilden ovan) och ett med tungfrihet.

Till det vanliga tredelade har hon huvudlaget med detta pannband - som faktiskt Feykir och jag vann på en Vindurtävling för något år sedan. Tyckte inte riktigt det passade på något av hans träns - och dessutom hade han ju så mycket pannlugg att man ändå inte såg så mycket av något pannband. Så för en gångs skull ser jag faktiskt en liten fördel med att Lára kliade sig en hel del i sommar - jag får kanske börja tupera och spraya hennes pannlugg så att pannbandet syns även sedan luggen börjat växa ut igen?! ;-)

Innan after work:en hann jag föresten med en stund i ångbastun på simhallen inne i stan. (Jag slutar ju tidigare än kollegorna, eftersom jag är deltidssjukskriven.) Lite stretching blev det också - välgörande! Vågar dock fortfarande inte börja stretcha höftböjarna igen - måste ge SI-lederna en ordentlig chans att "kurera" sig först. Nu hoppas jag på en hyfsat smärtfri natt. Dessutom är det ju snart helg - så jag får chans att sova igen lite förlorad sömn från den senaste veckan!

Lite mys!

Lilla fröken är ju inte så förtjust i att bli borstad direkt... tycker uppenbarligen att det kittlas även om man försöker borsta ganska hårt. Fast det verkar variera mellan olika dagar hur känslig hon är också. I somras hade jag henne t ex lös ute och kunde då borsta utan att hon försökte bitas.

Det enda ställe hon riktigt tycker om att man borstar är i alla fall huvudet - där verkar det aldrig kittlas. Igår passade jag därför på att borsta huvudet extra mycket, med flera olika borstar, så att hon inte BARA skulle vara jättearg på mig i stallet. Upptäckte dessutom att hon var lite torr i mungiporna så jag smorde dem med vaselin. Och det hade hon inte heller något emot. Hon är nog en häst som egentligen skulle gå med täcke jämt, för då skulle man ju inte behöva utsätta henne för så mycket borstning. Utom just på huvudet, som hon ju tycker om.

Tvättade hennes ögon med koksaltlösning också, för f f a högerögat var ganska geggigt. Normalt brukar problem med inflammation i ögonen komma på sommaren när det är mycket flugor. Men den här konstiga, varma och därmed extremt leriga hösten verkar inte vara optimal för hästarna... Har hör om flera fall av kolik/magbesvär resp allergiska reaktioner den senaste månaden, vilka antagligen beror på att hästarna fått i sig något olämpligt. Det hade definitivt varit bättre om det ville frysa på snart!

The Queen of Mariebäck har vilodag idag. Det är ju en vecka sedan hon vilade sist. Troligen blir det även vilodag i morgon... jag missar morgondagens lektion p g a att en av mina närmaste kollegor har inflyttnings-after work. Som tur är har bussiga Sylvia lovat att jag får rida lektion på söndag istället! Eva har inte heller möjlighet att rida lektionen i morgon, hon jobbar 7.30-20.00. Ev skulle hon kunna ta ut lite komp för att rida Lára, men i så fall mitt på dagen och inte på kvällen då det är lektionsdags. 

Aurora Borealis!!!

Närbild på Láras "bling-grimma", fast tyvärr syns ju inte "blinget"... Det som här ser ut som vitt är egentligen silver. Inser nu att det här ju faktiskt är väldigt nära de isländska färgerna - verkar jag lite insnöad, eller?!


När jag åkte hem från stallet i kväll såg jag höstens första norrsken - det är alltid lika mäktigt!!! Det var när jag kom körandes längs grusvägen, där det inte finns några gatlysen så när jag stannade bilen och stängde av motorn blev det alldeles kolsvart runtomkring. Och då syntes ju norrskenet ännu tydligare!

Men innan dess hade jag ju hunnit med ett roligt ridpass på lycko-Lára, på ridbanan. Den senaste tiden har hon varit så jätteduktig på att skritta avslappnat, men idag var allt sådant glömt... Istället skulle hon visa mig hur man "river av skritten" lite snabbt så att man sedan kan ägna sig åt väsentligheter (d v s att springa.) Det blev ganska många varv längs spåret i skritt, då jag fick bromsa och bromsa och bromsa... innan vi tillslut kom överens om ett lugnt tempo. Men då kunde vi faktiskt komma överens om riktigt långsam sluta också.

Nästa steg blev trav på volt - och efter en stund insåg jag att när man har hela ridbanan till sitt förfogande är det ju är MYCKET smartare att lägga volten ganska långt ifrån spåret. För så snart man kommer nära spåret tenderar hästarna att dras mot det som en magnet. En bit ifrån är det betydligt lättare att hålla hästen på volten m h a ytterskänkeln och därmed kunna ge lös innertygel.

Förberedde tölt genom att rida sluta på volt i skritt och sedan, när hon kändes mjuk och avslappnad, smyga iväg i tölt på volten. Fokuserade på att hela tiden tänka "minska volten med ytterskänkeln" för att bibehålla samlingen i tölten lite bättre. Laddade sedan på med mer energi genom att peta till med pisken på ytter bak ett par gånger. Då blev det ju racertölt först, men jag fortsatte på volten och när jag lyckats ta ner tempot igen fick jag njuta av härlig tölt med mycket rörelser!

Men nu hade jag ju kommit åt hennes "on-knapp" ordentligt. Så när jag bytte varv på volten var jag MKT glad åt att jag lärt av tidigare misstag och börjat med det svårare varvet. Det var tillräckligt svårt ändå att komma till sluta i avslappnad skritt i det lättare varvet! Men tillslut lyckades det också, så att vi kunde börja jobba med tölten även i vänstervarvet.

Avslutningsvis kunde jag inte låta bli att rida lite tempoväxlingar, när jag nu hade "så mycket bakben" - och det var verkligen en häftig upplevelse! Första gångerna hade jag stora problem med nedtagningarna. Men dels gjorde jag halt en gång och dessutom skärpte jag till mig (insåg att jag blivit stum i handen vid de första försöken). Och med en rörlig hand kunde jag så göra en nedtagning där hon kändes mjuk och fin - helt lätt i handen! Och det från ett riktigt racertempo - duktiga gumman! Det är bara att matte måste skärpa sig! 

Broddar, mugg och rolig lektion!

Traktbrodd på - CHECK!!!

På måndag kommer hovslagaren för att sko Lára. Det skulle egentligen inte ha varit dags förrän veckan därpå, men sist nötte hon jättemycket på skorna (och hovarna) på slutet. Och jag vill ju absolut minimera risker för tappsko inför Atlikursen i slutet av nästa vecka, så det kändes säkrast att sko om henne innan kursen. Sist skoddes hon med broddhål i trakterna, för att jag skulle kunna skruva i broddar när halkan kom. Men här har det ju bara varit lervälling...

Så sent som igår trodde jag att hon skulle klara sig utan brodd till på måndag. Men idag var det faktiskt -3 grader i Mariebäck och jag ville inte riskera någon "Bambi på hal is" under ridlektionen... Alltså åkte gängtapp och broddar fram idag. Och till min stora glädje lyckades jag skruva i alla åtta broddarna utan större problem! Lára var jätteduktig och stod helt stilla hela tiden, så hon fick lite godis efter varje hov.

Sedan blev det dusch av hennes ben - och då kunde jag tyvärr konstatera att nu har även hon drabbats av mugg-epidemin... Det är faktiskt första gången jag råkar ut för det. Har trott att det mest brukar sitta i karlederna, men här var det snarare uppe på kotorna. Sussie hade erbjudit mig att låna schampo och salva av henne ifall Lára skulle drabbas, vilket jag var väldigt tacksam för! Alltså blev det först schamponering och sedan klippte jag bort pälsen för att kunna smörja ordentligt med salva. Tur att jag var i stallet i väldigt god tid idag - det blev ändå bråttom att hinna göra oss klara till ridlektionen.

Hade boots på till att börja med, för att vi skulle träna lååååångsam trav på minivolt. Men innan traven fick jag inleda med skritt på liten volt, där jag skulle fokusera på att böja henne ordentligt i innersidan, med rörlig innerhand och snabba eftergifter så snart hon började länga halsen. Lára började ju förståss med att demonstrera slutor och allt möjligt - men Sylvia sa att jag skulle strunta i det och fortsätta att fokusera på böjningen och längden på halsen. Börjar man försöka korrigera Lára på volten är hon så snabb att testa att skicka bogar/bakdel någon annan stans och så fastnar man i att korrigera korrigeringarna... Strategin visade sig fungera - efter en stund insåg Lára att vi "bara" skulle skritta på liten volt och slutade med allt annat.

Fick sedan börja med traven i det lättare vänstervarvet. Smög iväg och tyckte vi var jätteduktiga - vi travade ju så långsamt, på så liten volt! "Hälften så stor volt och halva tempot..." sa Sylvia.... Så det var ju bara att bromsa upp mer och minska volten ytterligare! Ibland sökte sig Lára lite mot tölten, men Sylvia sa att jag bara skulle fokusera på att ha rörlig innerhand och uppmana henne att länga halsen - och då blev det ren trav igen. Verkligen HELT otroligt att det så sent som i söndags var HELT omöjligt att trava så här!!!

Högervarvet var förståss svårare, jag fick verkligen jobba med att böja henne - och snabbt belöna med eftergift på innertygeln när hon längde halsen. För att snabbt påminna med kramningar på innertygeln igen. Fick även uppmaningen att då och då byta om volt - och då var det JÄTTEVIKTIGT att vara ordentligt förberedd (och bibehålla den rörliga handen) för att behålla traven genom bytet.

När de tunga boots:en sedan plockats av fick jag tölta lååångsamt på volt och varva öppna med sluta. Och Sylvia fick hela tiden påpeka att jag måste ha mycket bättre stöd på yttertygeln i öppnan. Fick även rida öppna längs spåret i tölt. Började i vänster varv och det var SVÅRT! När jag tillslut förstärkte innerskänken med en "dutt" med pisken och dessutom ledde in hennes framdel ännu mer från spåret så sa Sylvia att det började likna öppna. Men det kändes som om vi tvärade hur mycket som helst!

I högervarvet var det betydligt enklare - räckte i princip med att leda in framdelen från spåret och hålla stödet på yttertygeln för att få öppna. Här var det faktiskt så att Sylvia fick säga till att vi inte skulle tvära allt för mycket. Lite besynnerligt var det - för jag tyckte det kändes som att vi tvärade väldigt mycket mer i andra varvet. Men det påstod hon att vi inte alls hade gjort.

Fick sedan avsluta med riktigt långsam trav på minivolt. När jag får till det märks det väldigt tydligt att det är ordentligt jobbigt för Lára att trava då där sakta. För plötsligt måste jag börja driva för att hon inte ska stanna. Jag som normalt mest brukar få bromsa i traven...!!!

Var som vanligt supernöjd efter lektionen! Det var fullmåne i kväll och när jag lite senare kom till färjeläget var det så vackert - som om någon strött ut silver över vattnet!  Hemma låg tidningen Islandshästen och väntade i brevlådan. Började förståss genast bläddra i den - och till min stora förvåning fick jag se en bild på mig och Lára från Vindurs hösttävling!