Gul och blå i OS-tider

"Ingen är så gul och blå som Anja Pärsson!"

Norrbottens Kurirens OS-blogg

Det är lite svalt...

När jag steg upp i morse blev jag så glad när jag såg ut genom fönstret: solen strålade på den gnistrande snön! Men så råkade jag titta på termometern: - 29 grader!!! Inte ridväder precis...

Fast solen värmer ju faktiskt redan så här års - en stund senare när jag plockade fram mobilen för att fota visade termometern redan lite "mildare" temperatur:

Och nu - tre timmar senare - har temperaturen kommit över -25 (alltså det är varmare än -25). Men fortfarande tveksam ridtemperatur för en köldkänslig person som jag... Men det känns ju faktiskt som ett "slöseri" att inte rida när man tittar ut genom fönstret och ser hur VACKERT det är ute!!! Jag får väl fortsätta att kämpa med mig själv så får vi se om jag ändå gör ett försök eller inte...

Istölt och SM i Yokigassen

I helgen smäller det i Luleå! Då avgörs nämligen SM i den japanska sporten Yokigassen - eller snöbollskrig som det heter på svenska. Det var 1988 som några invånare i det japanska samhället Sobetsu kom på att man kunde tävla i snöbollskrig - som ett sätt att locka turister. Sporten har blivit stor i Japan, med tusentals lag på de stora tävlingarna vilka t o m direktsänds i TV! Den utövas också i Norge, Finland, Ryssland, USA, Canada och t o m Australien!



I Sverige är det däremot en relativt ny sport, den introducerades först 2009 och de flesta utövare har ännu så länge koppling till Luleå tekniska universitet.



Frågan man ställer sig är förståss hur det ska gå att göra snöbollar vid det väntas bli 22-28 minusgrader i helgen... Svaret är att en speciell snöbollsmaskin, som står i ett tält med högre temperatur än utomhus, fixar snöbollarna. Så deltagarna behöver bara fokusera på taktiken och att kasta.



Vill du läsa mer om Yukigassen hittar du info här



"närmare 60 islandshästekipage visar upp sig och sina imponerande gångarter..." I flygande pass och ökad tölt kommer de broddförsedda hästarna att visa vilken kraftfullhet och snabbhet de besitter, trots sin ringa storlek."



Detta kan man läsa i ett pressmeddelande från Vallentuna kommun ang istölt 20:e februari. Jag tycker det var var en väldigt härlig beskrivning av våra fantastiska hästar!

"Främja hästens välbefinnande"

...har Svenska Ridsportförbundet som prioriterad målsättning 2010 och Jordbruksverket anslår pengar till aktörer som ser till att "god välfärd för hästar uppnås".

Hästar som trivs på lösdrift, i Mariebäck.

Enligt djurskyddslagens paragraf ska hästar och andra djur hållas och skötas så "att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt."

Sara Gabrielsson, är handläggare för hästärenden på Jordbruksverket, den myndighet som ansvarar för att främja djurskyddet i Sverige och ta fram föreskrifter för detta. "Jag har ridit sedan jag var barn, men efter att ha läst biologi och etologi har jag fått ompröva mycket av det jag lärde mig då."

Hon ser en trend, där en mer naturlig hästhållning, som bland annat är populär bland islandshästägare, fört med sig ett sätt att hålla häst som i flera fall passar djuren bättre. Exempelvis att hålla hästar i flock på lösdrift samt att ge fri tillgång på grovfoder.

"På travsidan är det vanligare med den typen av hästhållning. På ridsidan har man ett mer gammalmodigt tänkande" säger hon.

Källa: Svenska Dagbladet

"Köp inga semlor!!!"

...stod det i ett sms som min chef fick från sin man igår. När hon började undersöka bakgrunden till denna uppmaning visade det sig att deras son i övre tonåren kommit hem med hela 14 semlor! Till en familj på fyra... Inte hade han fått dem heller, som hon först trodde, utan faktiskt köpt dem - för egna pengar. På frågan om varför han köpt så många svarade han: "De kan vara bra att ha..."

Intressant... jag skulle aldrig ha tänkt på semlor som någon som är "bra att ha"... man kan ju inte gärna ha dem liggande på lager... Men han kanske hade räknat ut att om mamma, pappa och lillebror skulle äta en var så behövde han köpa 14 för att få tillräckligt många själv?!

Bodybuilding

...har Feykir ägnat sig åt idag på morgonen! Han har nämligen pulsat i djupsnö. Och då menar jag verkligen DJUPsnö: som minst gick den honom upp till knäna, men för det mesta nästan ända upp till magen! Dessutom är det ju inte längre den lätta, fluffiga snön utan nu är den mer packad och därmed MYCKET jobbigare att pulsa i. Därför höll vi oss enbart till skritt på lång tygel - han fick definitivt jobba ordentligt ändå!

Fast innan vi red iväg jobbade vi lite på volt på gårdsplanen: böja lite, flytta ut bakdelen resp in framdelen. Sedan var det dags för skogsvägen "bakom bommen" upp mot vändplanen. Feykir hade hela tiden en härlig framåtbjudning! Med spetsade öron "matade" han sig framåt i den djupa snön - trots att det måste ha varit jättejobbigt. Red inte ända bort till vändplanen, utan när vi kommit ungefär halvvägs vände vi hemåt igen.

Det var massor av spår efter älgar längs skogsvägen - det måste ha varit flera stycken - och spåren såg väldigt färska ut. Antagligen hade de varit där i natt eller nu på morgonen. På ett ställe såg man t o m en stor grop där en älg uppenbarligen legat. Men Feykir verkade inte få upp någon vittring alls av dem - han var hur lugn som helst. Vid ett tillfälle stannade han och nosade nyfiket på en hög älgspillning. Och plötsligt märker jag hur han knaprar på en! :-O INTE så mysigt...!!! Men det kanske är hans sätt att ta fasta på uttrycket "face your fears"?!

Tillbaka på gården igen avslutade vi med slutor i skritt. Feykir var svettig efter sin "styrketräning" medan matte hade fått en riktigt lugn tur i strålande vinterväder - en perfekt kombination m a o!

Feykir har vårkänslor!

Han släpper nämligen HUR mycket päls som helst! Igår kämpade jag i evigheter med en svettskrapa - men det lossnade hela tiden mer och mer... tillslut hade jag en jättehög som nog hade kunnat fylla en hel kudde! Och inte var det mindre idag... Feykir vill uppenbarligen bli av med "vinterkläderna" så snabbt som möjligt!

I går var Feykir så fantastiskt trevlig att rida, trots att han vilat så mycket sista veckorna. Men idag fick jag däremot stå ut med en riktigt ofokuserad häst till att börja med. Vi höll aldrig på att ta oss ner för backen till bäcken, för han tvärstannade hela tiden och spanade efter otäcka spöken både här och där... Precis när vi red över bäcken kom så en jättereaktion - ETT MONSTER VAR NÄMLIGEN PÅ VÄG MOT OSS I FULL KARRIÄR!!! Hm... jag såg bara Fia och Lukka som kom skrittande i sakta mak... Men, men vi har uppenbarligen helt olika sätt att se på omvärlden, Feykir och jag! Svår separationsångest drabbade honom också när han inte fick vända och följa med Lukka tillbaka till stallet...

Nåja, han skärpte till sig sedan och blev trevligare att rida. För att inte chocka min kropp allt för mycket satsade jag precis som igår på en kort (och för Feykir intensiv) ridtur. Fast eftersom det var mest tölt igår så red jag mer trav och galopp idag. Både Fia och jag har konstaterat att vi har den bästa hästen när vi rider hemåt. Och en fördel med en kort ridtur är att det finns ÄNNU mer kraft i hästen på hemvägen! Jag får alltid bättre takt i tölten så snart vi vänder hemåt, för att Feykir då automatiskt tar i mer bak. Och vänder man så tidigt som idag så finns det ännu mer kraft i de där bakbenen - så det blir lättare för mig att rida ihop honom i tölten. Så på hemvägen töltade vi en hel del även idag.

Satt av ganska tidigt och gick med Feykir tillbaka till stallet, för att mina ben skulle få lite stretching "på köpet".