Dagens citat

"Att leva är inte nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha."

H C Andersen

Men HUR kunde han helt missa att man även behöver en islandshäst?!!

Blomman på bilden ovan är föresten precis den iris som i nedvissnat och supertrist tillstånd orsakat mina "sekatörhänder". Men visst är den fantastiskt vacker när den blommar??!!

Franz Jäger spekulerar

Feykir har ytterligare en vilodag idag, för jag har tränat i varmvattenbassängen. Det var faktiskt en hel vecka sedan sist - hann inte dit i torsdags eftersom de stängde tidigt. Tyckte ändå att jag (bortsett från mina fortfarande onda "sekatör-händer") kände mig ganska OK i kroppen. Fast när jag kom ner i bassängen och började göra mina övningar insåg jag än en gång hur lätt det är att låta sig luras av känslan, när stelheten kommer smygande succesivt... Kände mig lika smidig som ett Franz Jäger i en Jönssonligan-film...!!! Det blev att töja och sträcka hur mycket som helst. Och vilken skillnad det var när jag gick därifrån, smidig som en balettdansös! (Hm, nåja... några mil därifrån, men stor skillnad var det i alla fall!)

Har fått besked om att det tyvärr inte blir någon Midurtävling till helgen - p g a för få anmälda. Tråkigt, när vi nu har så få tävlingstillfällen! Hörde någon säga att det är dyrt att tävla - och det är det ju... men eftersom vi har så oerhört få tävlingar blir ju totalkostnaden/år definitivt inte särskilt hög!

Har i alla fall just skickat min anmälan till Vindurs tävling sista helgen i maj. När jag fick beskedet om Midurtävlingen tröstade jag mig med att det i alla fall innebär att Feykir och jag nu får flera veckor till på oss innan vi behöver försöka visa upp något som liknar tempoväxlingar på en tävlingsbana. Och nu när jag fyllde i anmälan till Vindur visade det sig dessutom att de har T8 istället för som Midur T7 - vilket innebär VALFRITT TEMPO TÖLT BÅDA VARVEN!!! M a o har Feykir och jag hela sommaren på oss att träna tempoväxlingar!!!

Det finns inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju!

Vi vilar oss i form!

Hittade denna bild med BÅDA mina favoriter! Den är från senaste Atlikursen - då Johan inte bara fick agera fotograf när jag red utan även hjälpte mig att fodra hästarna. Och när husse öppnade ny höbal släppte Feykir inte honom med blicken!

Idag får jag ta "straffet" för att jag inte kunde låta bli att använda sekatören igår. Hade planterat några gula och blå penséer utanför orangeriet, för att få något vackert att titta på när man sitter där och myser. Utanför orangeriet växer även en iris som blir minst en meter hög på sommaren och blommar med jättevackra, blå blommor. Men ännu har den inte hunnit börja skjuta nytt för året, utan bestod bara av en STOR mängd vissna blad och blomstänglar från förra året... Jag har länge tyckt att det varit så trist att behöva titta på de där skräpiga bladen när jag suttit i orangeriet. Och med vackra penséer bredvid blev det helt outhärdligt. Alltså hämtade jag sekatören och klippte bort alltihop. Det blev så FINT!!! Men idag får jag betala priset - kunde knappt böja fingrarna när jag vaknade i morse... Det är verkligen urlöjligt - att fem minuters användning av sekatör kan ha sådan effekt...men så är det tyvärr... Jag vet ju om det sedan tidigare, men ibland GÅR det bara inte att behärska sig!

Feykir har därför fått vilodag idag, trots att jag var RIDSUGEN!!! Men det var nog egentligen väldigt bra för honom. Har faktiskt ridit hela sex dagar i sträck - och dessutom krävt en hel del av hans (blivande) töltmuskler varje gång - så för hans del var nog vilodagen minst lika bra som för mig! Vi vilar oss i form båda två m a o!

MYGGOR!!!

...i hästhagen i kväll!!! STORA var de också... SUCK! Då är det verkligen skönt att inte längre ha en exemhäst!!!

Men bortsett från myggen var den en härlig kväll - så där mysigt stilla och tyst som vårkvällar kan vara!

Borstade Feykir riktigt länge ute i hagen - för han släppte hur mycket päls som helst! Nu skulle jag ha haft superhästskötarna Eva och Emelie här - de hade kunnat göra underverk! Men jag gjorde så gott jag kunde själv i alla fall. Det kändes nästan som att jag var lurvigare än Feykir när jag tillslut gav upp - det var bara att inse att det aldrig slutade lossna päls!

Red till höger nere på bilvägen idag igen. Nu är ju vägen torr och fin även åt det hållet - där vi har den plana, fina töltunderlaget! Red många framdelsvändningar under uppvärmningen - och Feykir var faktiskt riktigt duktig! (Kunde ju bero på att jag bytte spöhand hela tiden - det är ett bra sätt att motivera honom på...) Sedan red vi sidförande med rumpan mot dikeskanten och det gick faktiskt riktigt bra också. Igår protesterade han mycket när han måste gå undan för högerskänkeln (av någon mysko anledning, det är ju VÄNSTER som brukar vara jobbig) men idag gick det bra åt båda hållen.

Började tölta vänsterställd och pisken i vänster hand - och det blev verkligen tölt direkt. Han KAN ju bara han vill....!!! Red korta intervaller tölt med fokus på min sits och massor av drivning -omväxlande med böjning till höger resp vänster.

När vi vände hemåt testade jag att rida högre tempo i tölten. Tänkte på vad Atli brukar säga: "Vid varje grad högre samling och vid varje nytt tempo måste du se till att lösgöra hästen igen!" I början blev Feykir styv och passtaktig så snart jag ökade tempot - men när jag sidförde i sicksack över vägen blev han succesivt mjukare och då blev ju takten bättre.

Vi behöver verkligen träna MASSOR på att öka tempot i tölten! Till att börja med måste Feykir våga tro att han verkligen FÅR öka tempot. Det har handlat så mycket om att jag fått bromsa honom för att han rusat med mig - så jag märker att han inte riktigt tror att han ska få öka nu. Dessutom tycker jag det är ÄNNU svårare att sitta rätt i ett högre tempo - och sitter jag inte rätt kan jag inte driva det som behövs. Dessutom måste jag lära mig att få honom lösgjord i det högre tempot...

Idag red jag ganska långa sträckor lite högre tempo, med skrittpauser emellan, både för att Feykir skulle hinna känna att det var OK att öka och att jag skulle hinna hitta den rätta känslan lite bättre.

Efter en lååång skrittpaus red jag några korta töltintervaller i kort tempo med MASSOR av drivning. Red bara så länge att han hela tiden kändes ordentligt uppe fram, sedan tog vi kort paus, samlade ihop oss ordentligt och började om.

Han fick sträcka ut lite i trav som avslutning. Fast det var lite svårt... för varje gång vi passerade ett ställe där det porlade i diket (och det är MÅNGA sådana ställen nu) så blev han spänd och började tölta istället... Fåntratt! Fast jag började också ha problem med allt det där porlandet för jag var så kissnödig!

Tillbaka i stallet fick Feykir mumsa liiite betfor med massor av vatten medan jag portionerade ut kvällshö i hagarna.

Dagens citat

"Ingen man går utanför dörren utan en ostrongaffel."

Carl-Jan Granqvist

Orkidé!

Jag ääääälskar orkidéer - och har en tendens att samla på mig fler och fler... Varje gång jag lyckas få någon av dem att blomma om blir jag lika glad! Här är en av de finaste just nu. (Den fick följa med Johan till fotostudion här om kvällen. )

Feykir tagen på bar gärning!

...eller, så mycket gärning var det ju inte...snarare tvärt om. Flockledaren hade alldeles uppenbart "kompat ut" idag! Men med 16 grader i skuggan, sol och vindstilla var det ju skönt att relaxa lite!





Det är Feykir som ligger ner i mitten av bilden - med huvudet utsträckt på marken.





Han var så totalt avslappnad att man t o m såg tänderna - det såg ut som att han låg och log i sömnen! Drömde väl om sommarbetet?!

Jag satt bredvid honom en stund och borstade hans huvud, innan jag började försökta få honom på fötter. Men mattes lilla prinskorv ville inte gärna stiga upp... Tillslut kom han upp på benen i alla fall. "Så grym du är, tyckte KG, kunde han inte få ligga och vila??!!"

Red mot Alviksträsk idag, för första gången på länge. Normalt rider jag åt det hållet när jag vill träna tölt, eftersom vägen är helt plan i flera km. Men sista månaden har den varit så lerig och tung att jag undvikit den. Men efter senaste veckans "racervår" hade den torkat upp jättebra!

Började med att sidföra massor för vänster skänkel i skritt. Med tanke på "klockövningen" under lektionen i onsdags utmanade jag mig själv genom att placera Feykir med bakdelen vid högra dikeskanten och med målsättningen att han inte skulle passera över mitten på vägen. Det gick faktiskt riktigt bra! VÄLDIGT mycket lättare att hindra honom från att gå för mycket framåt, jämfört med på ridbanan. Undrar vad det beror på?! Fast jag kanske inte fick honom att tvära lika extremt mycket som vi skulle göra i "klockan"... Han pustade och stånkade i alla fall - och ganska ofta kändes det som att han skulle välta omkull, så jag var ganska säker på att han verkligen korsade bakbenen. Ibland fick jag förstärka lite genom att vifta till med pisken, men för det mesta lyssnade han riktigt bra på vänsterskänkeln så jag var jättenöjd!

När vi sedan skulle sidföra för höger skänken gick det faktiskt sämre - trots att det normalt är hans "lättare" sida. Han flyttade först några steg, men sedan började han protestera på olika sätt... Det var mycket svårare att hålla honom kvar vid dikeskanten för han försökte gå iväg framåt, eller så började han backa eller "frös fast" i marken... När han inte alls lyssnade på högerskänkeln viftade jag till med pisken och då blev han ju "tvungen" att ändå kliva åt sidan. Efter några steg berömde jag och lät honom skritta rakt fram en stund. Även vid andra och tredje försöket att sidföra blev jag tvungen att förstärka med pisken, men så snart han gått undan några steg fick han gå rakt fram igen som belöning. Och på fjärde försöket räckte det med skänkel för att han skulle lyssna. Men han pustade och stånkade för att jag inte skulle missa att han faktiskt var JÄTTEDUKTIG!

När det kändes som att vi hade bakdelen med oss ordentligt gjorde jag övergång till tölt och varvade böjning åt vänster resp höger. Efter några små försök att dra iväg i tempo töltade han på riktigt trevligt! Vi var redan rejält varma, så jag red ganska korta töltintervaller och försökte verkligen att hela tiden tänka på min sits. Det går ju SÅ mycket bättre när jag lyckas sitta rätt! Vi mötte glassbilen och kände hur OERHÖRT gott det hade varit med en kall glass!!! Det hade nog Feykir också gillat!

Fia och Maud kom körandes på väg till stallet, så jag stannade och pratade med dem en liten stund så att Feykir fick hämta andan. "Det syns att du jobbat honom bra - han har den där härliga resningen i framdelen som hästarna brukar få när Sylvia rider dem!" sa Fia. Gissa om jag blev glad??!! Nu var min dag definitivt räddad!

Feykir blev lite tjurig när vi sedan skulle fortsätta - han tyckte uppenbarligen att det var hög tid att vända hemåt. Men jag fortsatte fram till sjön och red även en bit längs vägen in mot stan. När vi vände tillbaka försökte jag öka tempot lite i tölten. Det är verkligen inte lätt! Jag hamnar fel i sadeln och lyckas därför inte alls driva med säte och skänklar som jag skulle behöva... Dessutom vill Feykir styva sig så jag måste se till att böja honom mer i sidorna... Nåja, vi har ju precis börjat få kläm på tölten i lägre tempo - det är väl bara att ge det mer tid och träning!

Tog en låååång skrittpaus och sedan avslutade jag med lite kort tempo tölt innan han fick sträcka ut i trav en liten stund. Sedan satt jag av och gick med honom tillbaka till stallet - drygt 10 min. När vi kom tillbaka flåsade han fortfarande. Fast Fia konstaterade att flera av hästarna som bara stod i hagen flåsade också i värmen! När Feykir hämtat sig fick han lite betfor med massor av vatten i samt två äpplen att mumsa på. Det var uppenbarligen JÄTTEGOTT!