Två galopper är en vana!!!

I morse när jag höll på att göra i ordning Hamingja inför ridturen hörde jag en konstigt ljud som visade sig komma från en liten ekorrunge som kom springande in mellan Hamingjas bakhovar! 

Jag antar att den sökte efter sin mamma... den blev sittande bredvid Hamingja en stund men när jag för ett ögonblick tittat åt ett annat håll var den borta. Hos sin mamma förhoppningsvis!

Idag gick det alldeles lysande att hitta vägen genom snårskogen när vi kunde följa de röd-vita plastbanden! Vi följde skidspåret fram till "plankan-skylten" och sedan fortsatte vi längs Hultetvägen en bit fram till nästa skogsväg på samma sida, som är markerad som skoterled. Jag kom inte ihåg om vi ridit där något tidigare år - men det skulle Hamingja snart och VÄLDIGT tydligt visa mig att vi hade...! 

Jag hade förhoppningar om att man skulle kunna galoppera lite men vi började med att kolla underlaget i skritt. Det visade sig vara riktigt bra underlag en ganska lång sträcka in i skogen innan man tillslut kom till ett sankt parti där vi vände och skrittade tillbaka ut till Hultetvägen. Nu var det dags för galopp!!! Jag gjorde halt, ställde höger och sköt fram vänster höft och Hamingja briljerade med en fantastisk galoppfattning i vänster galopp! 

Efter en stund tappade hon galoppen så vi började om från halt, med en lika klockren galoppfattning och jag hann tänka att "Det här går ju jättebra!" innan Hamingja plötsligt viker av 90 grader åt höger! :-O Jag var inte alls beredd, men jag hade faktiskt fått en förvarning då Hamingja redan när vi passerade i skritt hade varit på väg att svänga in på den stigen, men jag hade inte reflekterat så mycket över det utan bara tänkt att hon var allmänt nyfiken. Men nu blev jag övertygad om att vi faktiskt måste ha ridit där något tidigare år! Och en häst glömmer minsann inte i första taget!!! 

Vi enades i alla fall om att fortsätta galoppera längs den första stigen till dess man behövde vända och vi hade så ROLIGT båda två!!! Matten blev dock VÄLDIGT anfådd, men det kan möjligen delvis ha berott på att jag glömde bort att andas...! :-O När vi sedan galopperade tillbaka ut mot Hultetvägen försökte jag hålla utkik efter Hamingjas "svängställe" och tänkte att jag nästa gång får ta med mig några bitar av avspärrningsbandet och markera stället så att jag är beredd när vi närmar oss och kan sakta av eller vara beredd att parera med yttertygel och innerskänkel. DESSUTOM kom jag faktiskt ihåg att andas ibland - snacka om att Hamingjas matte har simultankapacitet av stora mått!!! ;-)

Vid det här laget hade jag börjat bli ganska nyfiken på den där stigen jag också, så jag bestämde mig för att avsluta med att se var den ledde innan vi vände hem igen. Hamingja verkade nöjd över att matte ÄNTLIGEN fattade att det här var en bra stig! Och snart förstod jag varför! Efter en stund kom man nämligen fram till skidspåret där vi ridit tidigare och det är ju alltid roligare att rida en runda än att rida till ett ställe och vända tillbaka samma väg! M a o ska jag nästa gång ta med FLERA bitar avspärrningsband och markera den här stigen i båda ändar så kan vi rida både medsols och motsols! 

Tillbaka i Höbäcken träffade jag Ylva som bor där och hon berättade om ytterligare en möjlig ridväg, där man aldrig ens behöver gå ut på asfaltvägen! Den startar bakom containern och det grå förrådet och går genom skogen ända bort till Mariebäcksvägen! Det har visst suttit gula snitslar (ganska glest) men hon sa att den även utan dem är lätt att följa.  Dessutom kan man ju gå genom stohagen ner till bäcken och över lilla bron så finns ytterligare en skogsväg! Det finns spännande möjligheter framöver m a o!