Träningslägret fortsätter!

När bromsarna biter under magen...

...och på bogen... men det slapp vi idag!

Idag red vi bara en kort bit längs asfaltvägen och sedan in till höger på en skogsväg som är avstängd med en bock så att inte bilar ska köra där. Det är flera år sedan jag red där senast och jag mindes det som bara en kort väg som slutade i en liten äng. Men jag mindes HELT fel - den visade sig bjuda på en låååååång och jämn väg som verkligen inbjöd till galopp!!! Fast gräset växte högt så man såg inte på håll hur underlaget var så först höll vi oss till skritt. 

Man kom till ett gammalt skjul där vägen delade sig i tre. Vi testade först vägen/stigen längst till vänster men den var snårig och blev sämre och sämre. Nästa försök på mittenvägen var desto bättre! Där kom man efter en stund fram till ett kalhygge och där vände vi, men det hade säkert gått bra att fortsätta också. 

Sista biten innan hygget var vägen lite mer stenig men i övrigt alltså jämn och fin. Så på vägen tillbaka fick Hamingja GALOPPERA och då var det bara för matte att hålla i sig! Vi galopperade nästan ända ut till asfaltvägen och sedan var matte så flåsig att vi skrittade tillbaka till Höbäcken. Nästa gång ska jag sätta upp ett plastband innan man kommer till den sista, steniga biten av vägen så att man vet när det är läge att börja sakta av ifall man galopperar i den andra riktningen. 

Det blev bara 30 minuter ridning idag, i o m galoppen orkade jag inte längre än så. Men jag orkade alltså galoppera - till både Hamingjas och mattes stora glädje! Och min puls gick ändå aldrig över 130! En trevlig bonus med valet av ridväg var också att vi i stort sett slapp bromsarna, som brukar komma i stora svärmar när man rider vid Hultetvägen och sedan följa med oss ända till Höbäcken. Så när jag sadlat av stod Hamingja lugnt och väntade medan jag satt utanför containern en stund för att hämta andan innan vi gick bort för att svampa av henne.