Hamingja får matpaus!

 

...d v s paus i ätandet!

När jag kom till Höbäcken i eftermiddag stod Hamingja med entourage nere vid bäcken och denna gång hjälpte det inte hur mycket jag ropade och visslade - uppenbarligen var det min tur att komma till henne denna gång...! Jag blir fortfarande yr när jag går uppför backar, även om jag går långsamt, så vi fick ta sträckan upp till grinden i kortare etapper. Men inte Hamingja emot - vid varje andhämtningspaus för matte hann Hamingja ta  några extra några tuggor gräs. 

Även idag valde jag sedan att rida till Hultetvägen. Det hann komma ganska många bilar under sträckan längs asfaltsvägen men nu har jag slutat försöka hålla mig i diket för jag har märkt att Hamingja inte reagerar nämnvärt på - trots att hon ju knappt varit ute i någon trafik det senaste året. Hon var sedan även idag tydlig med att hon ville ta stigen in i skogen som hon visade mig/påminde om i lördags. Idag följde vi den lite längre in i skogen, till dess vi kom till ett dike med resterna av en gammal bro. Det hade säkert inte varit något problem att hoppa av och gå med Hamingja över diket, men vi hade redan varit ute drygt 20 minuter så för min del var det dags att vända hemåt igen. Vi får spara det till ett senare tillfälle när mattes ork hunnit bli bättre!

Sedan påminde Hamingja mig om en annan ridstig som jag också hade glömt,  genom att precis innan vi var framme vid grusvägen igen mycket bestämt vika av till vänster efter en stig som går parallellt med grusvägen så man slipper grusvägens vassa grus! Jag gissar att det går ett skidspår där på vintern för det var upphugget en slingrande "rågång" som var lätt att följa. När den tillslut verk av åt vänster mot Avan var det bara en kort sträcka vi behövde kryssa i terrängen innan vi kom ut på grusvägen igen vid kraftledningen som går nästan ända framme vid asfaltvägen. Nästa gång borde jag ha med och sätta upp snitslar på den sista biten där man får kryssa genom terrängen - så att man sedan kan hitta in på stigen även från det hållet! 

I pulsklockans app ser man ju faktiskt hur den krokiga stigen går parallellt med spikraka Hultetvägen. Man rider i blandskog där det kan vara jättemycket mygg, men tack vare värmeböljan vi haft verkar de ha torkat bort - skönt! Längs Hultetvägen var det däremot en hel del bromsar som cirkulerade runt oss men inte så många satte sig - men så hade jag också sprayat Hamingja ordentligt med beckoljasprejen innan vi red iväg. Som vanligt välkomnades vi sedan tillbaka i Höbäcken av en gnäggande Litlamin som varit HELT ENSAM - JÄTTELÄNGE!!! (För henne finns det inga andra hästar är Hamingja.) När jag efteråt kollade i pulsklockans app kunde jag konstatera att jag varit uppe i puls på 147 idag - men det var när jag gick uppför backen i hagen - inte när jag åkte häst i skritt.