Matte behöver en halvhalt!

Ännu en mysig förmiddag med Hamingja!!!

Precis som igår red vi skogsvägen innanför träbocken och först skrittade vi fram till stället där det jämnaste underlaget slutar så att jag kunde markera detta med ett rödvitt plastband. Tänkte att det skulle vara bra att veta hur långt man vågar galoppera när det höga gräset gör att man inte ser underlaget. Sedan skulle det visa sig att vi inte orkade galoppera ända dit när vi startade ute vid bilvägen... men en svalare dag med en matte som hunnit få tillbaka lite kondition kanske..?! 

Trots värmen satsade jag alltså på galoppintervaller idag - i ivern av att ha hittat en så fin väg för ändamålet - och främst galopperade vi från snitselmarkeringen i riktning ut mot bilvägen där Hamingja hade extra driv eftersom det var hemväg. Och sedan skritt hela vägen tillbaka då vi också tog höger vid gamla skjulet och rundade det lilla skogspartiet så att Hamingja (och ännu mer matte) hann hämta andan innan en ny galopp från snitseln ut mot vägen. 

Jag tycker att det är svårt att inverka på Hamingja för att underhålla galoppen en längre sträcka... När hon börjar spänna sig och bli lite hög i nacken så är min reflex ända sedan Reykurtiden att släppa lite på tyglarna, för det var enda sättet att få honom att fortsätta hålla galoppen i det läget. Hamingja behöver istället hjälp att "hålla ihop" i galoppen genom bibehållen, mjuk tygelkontakt. Och hennes matte har så SVÅRT att hitta något mellanläge mellan att släppa på tyglarna resp att bli stum i handen...

Även drivning i galoppen kan vara en svår balansgång för att inte förstöra för henne... ibland funkar det bra att smacka lätt, men många gånger gör det bara henne mer spänd så att hon tappar galoppen helt. Drivning med båda skänklarna eller ett lätt "pet" med pisken brukar få samma misslyckade resultat.... Det som fungerat allra bäst har varit att galoppera i en uppförsbacke och/eller på hemväg för då tar hon självmant i ordentligt med bakbenen en längre sträcka. Och om jag måste driva är chansen störst om jag bara skjuter fram höften som i en ny galoppfattning - det funkade jättebra vid ett tillfälle idag i alla fall!

Faktiskt red vi nästan 45 minuter idag, trots att vi galopperade! Men sedan har jag varit utslagen i princip hela dagen, så det blev uppenbarligen för mycket... Man kan ju inte ALLTID vara förståndig... fast kanske någon gång som omväxling i alla fall??!! Fast samtidigt är det ju så att testar man aldrig att höja ribban så vet man ju inte vad man orkar. Men det blev väldigt tydligt idag att jag gick för långt idag - det är dags att göra en halvhalt tillbaka till mer lågintensiv träning igen vid nästa ridpass! Någon gång kanske t o m jag blir förståndig.