Borta bra men hemma Hamingja!!!

När matte varit i Umeå nästan en vecka trodde hon kanske att Hamingja skulle bli extra glad av att se henne och snabbt komma till grinden. Hur korkat som helst!!! Det var naturligtvis matte som behövde fjäska ORDENTLIGT för att Hamingja skulle ha överseende med den senaste tidens frånvaro...! 

Jag har upptäckt att om jag startar träningsappen i mobilen istället för med pulsklockan så kan jag få en karta som visar var jag ridit! Större delen av dagens ridpass var skritt i terrängen - som vanligt. (Skidspåret längs Hultetvägen och en bit efter sträckningen mot Avan, sedan skoterleden tillbaka till Hultetvägen och en liten avstickare på den första vägen mellan ängarna. 

På vägen över ängen skrittade jag också ner mot bäcken, men när vi vände tillbaka upp mot Hultetvägen testade jag att samla i skritt och det behövdes inte så mycket för att få känslan av att hon "växte uppåt" med bogarna. Lät henne sedan smyyyyyga iväg i tölt ur en högeröppna, försökte slappna av och bara åka med så länge hon höll tempot och längden på halsen - vilken UNDERBAR känsla!!! När hon efter en stund började korta upp nacken och ville dra iväg i tempo fick fortsatt stöd på yttertygeln och mer innerskänkel hjälpa oss att hitta tillbaka till längden på halsen, långsamt tempo och den trevliga känslan!!!

Det är ingen lång vägsträcka och när vi alldeles för snart började närma oss Hultetvägen var jag alldeles för "tölthög" för att vilja rida hemåt direkt, utan det fick bli skritt tillbaka ner mot bäcken för en favorit i repris! Vid ett par tidigare tillfällen har jag försökt göra detta men snabbt tappat iväg tempot och det har blivit dragkamp om högertygeln så jag direkt har fått väldigt, väldigt ont i min högra axel och nacken... (Jag försöker ju rida med tyglarna bara i vänster hand i så stor utsträckning som det bara är möjligt, men så´nt här finlir klarar jag inte med bara en hand - ännu i alla fall...!!!) 

Dagens "billesnixt" (som Johan brukar säga) var att jag inte utgick från en öppna åt vänster utan åt höger och då var det ju vänsterhanden som skulle hålla stödet på yttertygeln medan högerhanden visserligen också höll i tyglarna men till stor del ändå kunde vara avslappnad! Så ROLIGT det var att i alla fall få "nosa" på en härlig känsla i tölt!!! Efteråt har jag visserligen haft betydligt mer ont i höger axel, nacken och musklerna runt huvudet, men jag HOPPAS ändå att det inte dröjer allt för länge innan jag vågar mig på detta igen!!!

I går kväll kom vi alltså hem efter nästan en vecka i Umeå där vi bl a firat pappas födelsedag med nästan hela min familj samt även Johans födelsedag tillsammans med hans föräldrar och ena bror med sambo, dotter och barnbarn. Att Johans föräldrar var hemma i Umeå på hans födelsedag har faktiskt bara hänt en gång tidigare - och det var året han föddes! Annars bor de nämligen i sitt sommarhus på Österlen under sommarhalvåret. I morgon åker Johan iväg igen,  då till Frankrike för att under 1 1/2 vecka pricka av några punkter på sin "bucket list". Men det kändes alldeles för jobbigt för mig att följa med, så jag stannar hemma för att vila samt ägna mig åt lågintensiv träning i form av ridning i den utsträckning som orken räcker till. To be continued!!!